Fornuft og liv

Innledning Å være menneske er så mangt, skjønt uskyldige er vi ikke. Vi har moral og språk, og dermed har vi tilstrekkelig med ressurser og stor nok kapasitet til å teoretisere ...

Av: Thor Olav Olsen | 12 Maj, 2014
Agora - filosofiska essäer

Även en kniv kan vara konst

Bo Helgesson i ateljénBland damasker, skedsjölpar och ostronknivar hos Bo Helgesson. Kniven är människans eviga följeslagare. Av trä, ben, sten. Av brons och klumpigt tillplattat järn. Långt senare gjord av rostfritt ...

Av: Gunder Andersson | 28 augusti, 2008
Konstens porträtt

Veckan från hyllan, Vecka 11, 2012

Det har varit presidentval i Finland. Sauli Niinistö vann. Han är konservativ, men i Finland som på många andra håll i världen vill inte de konservativa kalla sig för konservativa ...

Av: Gregor Flakierski | 10 mars, 2012
Veckans titt i hyllan

Renässans för Rönblom

”Råkefårt, sade handlaren på sin flytande franska och svängde med armen.” H.–K. Rönbloms deckare ”Skratta, Pjazzo” från 1956 inleds i speceriaffären på en lantlig ort där ryktena snabbt tar fart ...

Av: Ivo Holmqvist | 05 december, 2017
Essäer om litteratur & böcker

Ruth Prawer Jhabvala (1927-2013)



Ruth Prawer JhabvalaAv runan i The New York Times över Ruth Prawer Jhabvala som dog på Manhattan den 3 april, 85 år gammal, kan man förledas att tro att hon nästan enbart skrev filmmanuskript. Så var det inte, även om hon hann med tjugotvå filmer samman med firman Merchant Ivory, det vill säga amerikanen James Ivory och indiern Ismail Merchant. De tre som var en kosmopolitisk trio bodde i samma kvarter i New York och hade ett nära nästan dagligt arbetsumgänge.  Hon var född i Tyskland, uppvuxen i England, gift med en indier och hade många år i New Delhi bakom sig. 

I Who´s Who lät hon filmdelen av sin litterära verksamhet komma på undanskymd plats, under hobbies, kanske som en fingervisning att hennes romaner och noveller var väl så betydande. Någon gång blev hennes egna böcker till film.  ”Heat and Dust” från 1975 fick det årets Man Booker Prize. Det är en berättelse om en engelska som blir invecklad i en indisk familjeskandal, den sortens kulturkrock mellan väst och öst som E. M. Forster hade skrivit om i ”A Passage to India”. Den blev till en sevärd Merchant Ivory-film, liksom hennes manuskript på  E. M. Forsters ”A Room With a View”, om en hämmad  engelsk grupp på ett pensionat i Florens som efter hand och i skilda grader släpper loss.

I Forsters roman ”Howard´s End” som håller sig på ett tryggt engelskt hemmaplan, de välbärgade södra grevskapen, står en trist ung man i vägen för flickans lycka. På slutet får han en bokhylla full av tunga folianter över sig, så är han ute ur sagan. Också det blev en bra film tack vare Ruth Prawer Jhabvala, men  bäst blev ”The Remains of the Day”, efter Kazuo Ishiguros roman om en engelsk lords samröre med höga nazister (förebilden var Lord Londonderry) och om den plikttrogne butlern vars bottenfrusna känslor inte ens den känsliga kammarjungfrun förmår  tina upp – Emma Thompson och Anthony Hopkins var lysande i den filmen. Andra filmer av trion grundade sig på romaner av Henry James, som ”The Europeans”, ”The Bostonians” och ”The Golden Bowl”. 

Men hon hann alltså med annat också: tolv romaner och fem novellsamlingar, och så sent som 25 mars innehöll The New Yorker en ny historia av henne. Det mesta hon skrivit berör möten mellan olika kulturer, något som hon hade med sig hemifrån och som förstärktes genom hennes äktenskap. Fadern var en judisk advokat som i sin ungdom hade flytt undan militärtjänst i Polen för Tyskland. Familjen levde högborgerligt i Köln fram till slutet av trettiotalet då delar av släkten utvandrade till Palestina, Frankrike, Holland och USA, och de själva till England där Ruth bland annat läste litteratur vid Queen Mary´s College i London. Brodern Seigbert blev senare professor i tysk litteratur i Oxford.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

När fadern 1948 fick veta att det fyrtiotal släktingar som sökt undfly nazismen genom att bege sig till Holland alla hade mördats i koncentrationsläger begick han självmord. Ruth Prawer träffade en indisk arkitekt, gifte sig med honom, flyttade till New Delhi, fick tre döttrar och började skriva romaner mot en indisk bakgrund och med fokus på indiska familjekonflikter. Efter många år där tröttnade hon på dammet och hettan och flyttade till New York. Så följde en tioårig bilateral pendling makarna emellan tills arkitekten pensionerade sig från sin praktik i Delhi och för gott flyttade in i lägenheten på Manhattan. 

I en av sina mest läsvärda romaner utnyttjar hon de fyra länder hon hade egna mångåriga erfarenheter av, Tyskland, England, Indien och USA. ”In Search of Love and Beauty” (1983) fick i Jadwiga Westrups försvenskning året därpå den lite annorlunda titeln “Föremål för kärlek och beundran”. Föremålet är framför allt den tyske emigranten Leo Kellermann, med betydande utstrålning och betvingande charm långt upp i åren. Kring honom kretsar många kvinnor. Fyra av dem hänger upp sina liv på honom, motvilligt eller frivilligt. Två har som han undflytt trettiotalets Tyskland och som rika emigranter hamnat i New York där de sedan under resten av livet bebor pompösa gamla våningar på västra Manhattan. Både Louise och Regi blir hans älskarinnor, den förra bunden till honom under sitt återstående liv. 

Ruth Prawer Jhabvala och William Phillips i New Dehli 1962. Från WikipediaLeo är en inte alltigenom vinnande gestalt. Hans bufflighet tilltar med åren, och det gör också hans kroppsliga rondör. Hans bekantskapskrets vidgas, liksom antalet hängivna beundrarinnor som låter honom leva flott. Då besöker han Louise bara sporadiskt, men hennes liv kretsar ständigt kring honom vare sig han är närvarande eller, som oftast händer, är ute på olika odysséer. Leo slår sig på en charlatanaktig variant av psykoanalys, det blir en inbringande affär. Han grundar ett centrum för kreativ psykologi som är lika obestämt som det låter, och flyttar in med en skara yngre beundrare på en stor egendom väster om New York. Då har han redan hunnit långt upp i åren. 

Fet och åldrad förälskar han sig i en ung kvinnlig adept. Men hon lämnar honom för en jämnårig, det knäcker honom. Så släpper spänningen i det magnetiska mittfält som dominerat så mångas liv så länge. Men Louise, hennes dotter Marietta och  dottersonen Mark är väl så mycket huvudpersoner som Leo. Handlingen vävs skickligt samman av scener över en rundligt tilltagen tid. Det här är en tregenerationsroman, även om Louise och hennes jämnåriga goda vän Regi hela tiden är med. De är på slutet vitala damer i åttioårsåldern. Regi som sedan snabbt tacklar av råkar under en födelsedagsfest stöta till väninnan så illa att Louise bryter benet. Så är de två på väg ut ur berättelsen.

Dessförinnan har man fått en del inblickar i en tysk uppväxt på tio- och tjugotalen, och dessutom övertygande interiörer från de tyska exilkretsarna på Manhattan. 

Mötesplatsen för dem alla blir ett wienerkafé som bevarat atmosfären från den gamla världen före kriget. Något påminner de sidorna om Isaac Bashevis Singers berättelser om exilpolacker, men här är det åtskilliga pinnhål högre, socialt sett. Genom dottern Marletta kommer det indiska med. Hon förälskar sig i en indisk musiker och följer med honom, och kommer sedan regelbundet att tillbringa några månader varje år i Indien. Ibland har hon sin son Mark med som där visar de första tecknen på sin homosexualitet.

Det där vägrar hans mor att ens medvetet lägga märke till, och han ser till att hon hålls ovetande om hans fortsatta eskapader som är många och varierade och som ofelbart slutar illa. De flesta i denna vidgade släkt- och vänkrets är på jakt efter både skönhet och kärlek, och den som klarar sig bäst är Louise som inte gör sig några illusioner om Leos flyktighet. Hon låter sig nöja med den utan att försöka ändra på den, och hon lever mera balanserat än både dottern och dottersonen. Någon stor och varaktig lycka råka ingen av dem ut för, till fördel för trovärdigheten i en roman med invecklade relationer och snabba växlingarna i tid.

Ruth Prawer Jhabvala hörde till den sorts kunniga och insiktsfulla författare som dels behärskar själva hantverket, dels visar en intuitiv förståelse för sina romanfigurers böjelser, bevekelsegrunder och handlingssätt. ”Her development from the broad satirical comedy of her eraliest novels to the subtle ironies of her later work gives the reader a demonstration of an extraordinarily radpid growth in a great living literary contemporary” skrev Yasmine Gooneratne om henne i ”Dictionary of British Women Writers” för snart tjugofemår sedan - hon hann med mycket även därefter men hör nu inte längre till de levandes skara. Men filmerna finns kvar och böckerna består.

 

Ivo Holmqvist

 

Ur arkivet

view_module reorder

Ayodhya sexton år efteråt

1992 jämnade extremistiska hinduer Babru moskén från 1500-talet i Ayodhya till marken, under det att ledare för BJP och andra politiska grupperingar hejade på. Omkring tvåtusen människor mördades i de ...

Av: Pär Fredborn Larsson | Resereportage | 10 februari, 2009

Dagarna bara försvinner

slängt idag ut min enorma samling plank- och bredstumpar från ena lidret, kan inte fatta hur det blivit sådana mängder, och ens varifrån, helt abnormt, men tiotals års mest meningslösa ...

Av: Stefan Hammarèn | Stefan Hammarén | 02 augusti, 2012

Sado-masochism - historien bakom ordet

Sado-masochism - historien bakom ordet Donatien Alphonse Francois de Sade (1740-1814) framkallar ett ord. Den stolte markisen, den subversive författaren, den ständige fängelsekunden och den store ateisten är upphovet till ett ...

Av: Agneta Tröjer | Essäer om samhället | 04 augusti, 2007

Samuel Beckett, nobelpristagare 1969. En tillbakablick

Samuel Beckett fick nobelpriset år 1969 och har nått ut till en stor publik, framför allt när det gäller pjäsen I väntan på Godot, just nu aktuell på Stockholms Stadsteater ...

Av: Percival | Essäer om litteratur & böcker | 14 december, 2009

Oförkränkta sinnen

Jag levde före revolutionen sovande med fagra kärleksbon i lindor runt hårsvallet och skuldrorna. Duva, nu när du kommer dråsande, kommer du sent men du kommer efterlängtad.Ömmande lust och ömhet ...

Av: BOEL SCHENLÆR | Essäer om religionen | 07 september, 2009

Rapport från Stockholms genrefilmfestival ”Monsters of Film”

Från 8:e till 12:e oktober 2014 iscensattes den andra upplagan av Monsters of Film-festivalen i Stockholm, en genrefilmfestival där skräck, fantasi, provokation, surrealism, konst och framförallt monster får plats. Festivalen ...

Av: Marco De Baptistis | Essäer om film | 25 oktober, 2014

Benjamin 3

     

Av: Håkam Eklund | Kulturen strippar | 28 augusti, 2011

Oliver Knussen, foto Mark Allan

Orkesterns man! - Oliver Knussen i Stockholms konserthus

Tonsättarporträtten i Stockholms konserthus är inne på sin trettioförsta vända. Nu kan man hänga upp ytterligare ett porträtt - på den engelske tonsättaren Oliver Knussen - bredvid de andra trettio ...

Av: Ulf Stenberg | Musikens porträtt | 01 december, 2016

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.