Jag ropar

Jag ropar en varm tunga öppnar en sångs tillblivelse Har i vändpunkten ropet som är ett direkt tilltal där randen av fuktighet möter . En tunga söker en mun En blick är funnen I ett stenröse en röst begraven ...

Av: Hebriana Alainentalo | 11 januari, 2007
Utopiska geografier

Den sjuka pojken. Fastlåst i en syn med tungan styv som ett horn.

Kan dikten, som är ett verbalt medium, fånga det väsentliga i en målning, en teckning eller ett fotografi, och därigenom transformera det till text så att läsaren i läsningen upplever ...

Av: Emma Tornborg | 08 oktober, 2011
Essäer om litteratur & böcker

Maja Stenis 1923-2008

Lustig längtan - en sökares samhällssyn

En gång i tiden var jag också en snäll, liten pojke. Mamma tyckte då att det nog inte var så bra för mig att vid fem års ålder sitta ...

Av: Dr Jan Stenis | 23 mars, 2015
Utopiska geografier

Eugenio Carmi – den pythagoreiske målaren

I dagarna öppnades en utställning med den italienske målaren Eugenio Carmi i Stockholm. Verk av den genuesiske målaren visas på Nobis Hotel vid Norrmalmstorg, och en mindre del på Italienska Kulturinstitutet ...

Av: Guido Zeccola | 29 maj, 2012
Konstens porträtt

Ruth Prawer Jhabvala (1927-2013)



Ruth Prawer JhabvalaAv runan i The New York Times över Ruth Prawer Jhabvala som dog på Manhattan den 3 april, 85 år gammal, kan man förledas att tro att hon nästan enbart skrev filmmanuskript. Så var det inte, även om hon hann med tjugotvå filmer samman med firman Merchant Ivory, det vill säga amerikanen James Ivory och indiern Ismail Merchant. De tre som var en kosmopolitisk trio bodde i samma kvarter i New York och hade ett nära nästan dagligt arbetsumgänge.  Hon var född i Tyskland, uppvuxen i England, gift med en indier och hade många år i New Delhi bakom sig. 

I Who´s Who lät hon filmdelen av sin litterära verksamhet komma på undanskymd plats, under hobbies, kanske som en fingervisning att hennes romaner och noveller var väl så betydande. Någon gång blev hennes egna böcker till film.  ”Heat and Dust” från 1975 fick det årets Man Booker Prize. Det är en berättelse om en engelska som blir invecklad i en indisk familjeskandal, den sortens kulturkrock mellan väst och öst som E. M. Forster hade skrivit om i ”A Passage to India”. Den blev till en sevärd Merchant Ivory-film, liksom hennes manuskript på  E. M. Forsters ”A Room With a View”, om en hämmad  engelsk grupp på ett pensionat i Florens som efter hand och i skilda grader släpper loss.

I Forsters roman ”Howard´s End” som håller sig på ett tryggt engelskt hemmaplan, de välbärgade södra grevskapen, står en trist ung man i vägen för flickans lycka. På slutet får han en bokhylla full av tunga folianter över sig, så är han ute ur sagan. Också det blev en bra film tack vare Ruth Prawer Jhabvala, men  bäst blev ”The Remains of the Day”, efter Kazuo Ishiguros roman om en engelsk lords samröre med höga nazister (förebilden var Lord Londonderry) och om den plikttrogne butlern vars bottenfrusna känslor inte ens den känsliga kammarjungfrun förmår  tina upp – Emma Thompson och Anthony Hopkins var lysande i den filmen. Andra filmer av trion grundade sig på romaner av Henry James, som ”The Europeans”, ”The Bostonians” och ”The Golden Bowl”. 

Men hon hann alltså med annat också: tolv romaner och fem novellsamlingar, och så sent som 25 mars innehöll The New Yorker en ny historia av henne. Det mesta hon skrivit berör möten mellan olika kulturer, något som hon hade med sig hemifrån och som förstärktes genom hennes äktenskap. Fadern var en judisk advokat som i sin ungdom hade flytt undan militärtjänst i Polen för Tyskland. Familjen levde högborgerligt i Köln fram till slutet av trettiotalet då delar av släkten utvandrade till Palestina, Frankrike, Holland och USA, och de själva till England där Ruth bland annat läste litteratur vid Queen Mary´s College i London. Brodern Seigbert blev senare professor i tysk litteratur i Oxford.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

När fadern 1948 fick veta att det fyrtiotal släktingar som sökt undfly nazismen genom att bege sig till Holland alla hade mördats i koncentrationsläger begick han självmord. Ruth Prawer träffade en indisk arkitekt, gifte sig med honom, flyttade till New Delhi, fick tre döttrar och började skriva romaner mot en indisk bakgrund och med fokus på indiska familjekonflikter. Efter många år där tröttnade hon på dammet och hettan och flyttade till New York. Så följde en tioårig bilateral pendling makarna emellan tills arkitekten pensionerade sig från sin praktik i Delhi och för gott flyttade in i lägenheten på Manhattan. 

I en av sina mest läsvärda romaner utnyttjar hon de fyra länder hon hade egna mångåriga erfarenheter av, Tyskland, England, Indien och USA. ”In Search of Love and Beauty” (1983) fick i Jadwiga Westrups försvenskning året därpå den lite annorlunda titeln “Föremål för kärlek och beundran”. Föremålet är framför allt den tyske emigranten Leo Kellermann, med betydande utstrålning och betvingande charm långt upp i åren. Kring honom kretsar många kvinnor. Fyra av dem hänger upp sina liv på honom, motvilligt eller frivilligt. Två har som han undflytt trettiotalets Tyskland och som rika emigranter hamnat i New York där de sedan under resten av livet bebor pompösa gamla våningar på västra Manhattan. Både Louise och Regi blir hans älskarinnor, den förra bunden till honom under sitt återstående liv. 

Ruth Prawer Jhabvala och William Phillips i New Dehli 1962. Från WikipediaLeo är en inte alltigenom vinnande gestalt. Hans bufflighet tilltar med åren, och det gör också hans kroppsliga rondör. Hans bekantskapskrets vidgas, liksom antalet hängivna beundrarinnor som låter honom leva flott. Då besöker han Louise bara sporadiskt, men hennes liv kretsar ständigt kring honom vare sig han är närvarande eller, som oftast händer, är ute på olika odysséer. Leo slår sig på en charlatanaktig variant av psykoanalys, det blir en inbringande affär. Han grundar ett centrum för kreativ psykologi som är lika obestämt som det låter, och flyttar in med en skara yngre beundrare på en stor egendom väster om New York. Då har han redan hunnit långt upp i åren. 

Fet och åldrad förälskar han sig i en ung kvinnlig adept. Men hon lämnar honom för en jämnårig, det knäcker honom. Så släpper spänningen i det magnetiska mittfält som dominerat så mångas liv så länge. Men Louise, hennes dotter Marietta och  dottersonen Mark är väl så mycket huvudpersoner som Leo. Handlingen vävs skickligt samman av scener över en rundligt tilltagen tid. Det här är en tregenerationsroman, även om Louise och hennes jämnåriga goda vän Regi hela tiden är med. De är på slutet vitala damer i åttioårsåldern. Regi som sedan snabbt tacklar av råkar under en födelsedagsfest stöta till väninnan så illa att Louise bryter benet. Så är de två på väg ut ur berättelsen.

Dessförinnan har man fått en del inblickar i en tysk uppväxt på tio- och tjugotalen, och dessutom övertygande interiörer från de tyska exilkretsarna på Manhattan. 

Mötesplatsen för dem alla blir ett wienerkafé som bevarat atmosfären från den gamla världen före kriget. Något påminner de sidorna om Isaac Bashevis Singers berättelser om exilpolacker, men här är det åtskilliga pinnhål högre, socialt sett. Genom dottern Marletta kommer det indiska med. Hon förälskar sig i en indisk musiker och följer med honom, och kommer sedan regelbundet att tillbringa några månader varje år i Indien. Ibland har hon sin son Mark med som där visar de första tecknen på sin homosexualitet.

Det där vägrar hans mor att ens medvetet lägga märke till, och han ser till att hon hålls ovetande om hans fortsatta eskapader som är många och varierade och som ofelbart slutar illa. De flesta i denna vidgade släkt- och vänkrets är på jakt efter både skönhet och kärlek, och den som klarar sig bäst är Louise som inte gör sig några illusioner om Leos flyktighet. Hon låter sig nöja med den utan att försöka ändra på den, och hon lever mera balanserat än både dottern och dottersonen. Någon stor och varaktig lycka råka ingen av dem ut för, till fördel för trovärdigheten i en roman med invecklade relationer och snabba växlingarna i tid.

Ruth Prawer Jhabvala hörde till den sorts kunniga och insiktsfulla författare som dels behärskar själva hantverket, dels visar en intuitiv förståelse för sina romanfigurers böjelser, bevekelsegrunder och handlingssätt. ”Her development from the broad satirical comedy of her eraliest novels to the subtle ironies of her later work gives the reader a demonstration of an extraordinarily radpid growth in a great living literary contemporary” skrev Yasmine Gooneratne om henne i ”Dictionary of British Women Writers” för snart tjugofemår sedan - hon hann med mycket även därefter men hör nu inte längre till de levandes skara. Men filmerna finns kvar och böckerna består.

 

Ivo Holmqvist

 

Ur arkivet

view_module reorder
Foto: Björn Gustavsson

Litauen - en integrerad del av västvärlden

Björn Gustavsson om Litauen, ett nytt, lite exotiskt resmål för många.

Av: Björn Gustavsson | Resereportage | 19 september, 2015

En intervju med Markus Andersson

Konst har alltmer kommit att handla om att provocera, utmana konventioner och tänja på gränserna för det acceptabla. Samtidigt kan man skönja ett växande intresse för figurativt måleri och traditionellt ...

Av: Tobias Ridderstråle | Konstens porträtt | 18 februari, 2013

bild Privat ägo

Jack Vanarsky och den potentiella konstens sällskap

Han arbetade med rörligt, skivade skulpturer och dito ("lamellade") bilder, Jack Vanarsky, den argentinskfödde konstnären (1936-2009) som landade i Paris under upprorens tid 1968 och blev kvar och verksam där ...

Av: Ulf Stenberg | Konstens porträtt | 18 maj, 2016

 Ibsens blick brinner som en eld som bränner oss alla. Inte minst Ibsen. Wikipedia

Att bestiga ett fjäll: Henrik Ibsen (del II)

Henrik Ibsen är en av det moderna dramats mästare och klassiker. Under knappt 15 år av sitt författarskap påverkades han tydligt av romantisk och klassicistisk form, ton och tematik, för ...

Av: Carsten Palmer Schale | Scenkonstens porträtt | 06 juli, 2015

Konkretpoesi til Tidningen Kulturen fra Uwe Max Jensen

  ŠŠŠŠŠŠŠ./Z¯/)                          ŠŠŠŠŠŠ..,/¯../ ŠŠŠŠŠŠ./Š./                        ŠŠŠŠ./Z¯/'Š'/Z¯¯`·z ŠŠŠ./'/Š/Š./ŠŠ./s¯\                          ŠŠ..('(ŠZŠZŠ. ¯~/'Š') ŠŠŠ\ŠŠŠŠŠ..'Š../                          ŠŠŠ."Š\ŠŠŠ. _.·Z ŠŠŠŠ\ŠŠŠŠ..(                          ŠŠŠŠ..\ŠŠŠŠ.\Š    

Av: Uwe Max Jensen | Utopiska geografier | 04 oktober, 2008

Åvald Norén. Texter

Mitt namn är Åvald Norén, 22 år och studerar på Malmö Folkhögskola. Jag har skrivit mycket med inspiration av spoken word och även rapp då jag vill uppnå den typen av ...

Av: Åvald Norén | Utopiska geografier | 17 juni, 2013

Regissör Elisabet Ljungar, Gabriel Souvanen (Jean-Martin Charcot) och Charlotta Larsson (Blanche Wittman) Foto: Göran Jarmar

En annalkande urpremiär: intervju med operaregissören Elisabet Ljungar

Norrlandsoperans uruppförande av den nyskrivna operan ”Blanche och Marie”, tonsatt av Mats Larsson Gothe och regisserad av Elisabet Ljungar, närmar sig. Amanda Lodding ringde upp Elisabet för en pratstund om ...

Av: Amanda Lodding | Musikens porträtt | 24 september, 2014

Ian McEwan: Sweet Tooth

Goda vänner till oss på Nya Zeeland köpte för många år sedan en försvarlig hög tegelstenar i St. Privat, en liten lantlig by i det inre av Frankrike. Fast de ...

Av: Ivo Holmqvist | Essäer om litteratur & böcker | 20 maj, 2013

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.