Mjällare än älfvenben

Orden här uppe tillhör Viktor Rydberg, för våra unga läsare vill jag berätta att han inte är någon programledare från tevens barndom, utan en svensk författare som dog redan 1895 ...

Av: Bo Bjelvehammar | 12 april, 2012
Essäer

Tankar kring begreppen Identitet och identifikation

Känner du till lösenordet till ditt eget inre? (Stanislav Jercy Lec) Att finna sin inre kärna, sin sanna identitet, är enligt min favoritpsykolog den mångsidiga psykoanalytikern Carl G. Jung ett livsmål och ...

Av: Nina Michael | 15 augusti, 2013
Essäer

Charles Thévenin - La prise de la Bastille

Fransk revolution i tysk tappning

Franska revolutionen initierade större förändringar i Tyskland än i ursprungslandet. Naturligtvis är ett sådant antagande endast en hypotes, ett själviskt och odemokratiskt påstående. Men vem kan motbevisa att i ...

Av: Bo I Cavefors | 06 augusti, 2016
Essäer om samhället

Nun will die Sonn’ so hell aufgeh’n…

Så inleds “Kindertotenlieder” av Gustav Mahler. Vad jag här vill arbeta mig fram till är en insikt i hur ljuset av en ide’ omvandlas och ger ett utslag i ett ...

Av: Oliver Parland | 11 juli, 2012
Essäer om musik

Ensamheten är inskriven i en social väv. Intervju med Tova Gerge



Tova GergeTova Gerge är författare, scenkonstnär och aktivist. Hon har nyligen släppt boken Rakel delat med tio, en text som jag skulle beteckna som en kortroman. Boken är släppt på två förlag samtidigt, FEL och Dockhaveri. Jag har träffat henne för en intervju.

Jag slås av att du i ditt skrivande ofta återkommer till det kollektiva. I många av de dikter och artiklar du publicerat i litteraturtidskrifter och antologier, liksom i din första diktsamling Manualen (2009) som du skrev tillsammans med Athena Farrokhzad, är det kollektiva inte bara ett tema, utan rent konkret en arbetsmetod: du skriver tillsammans med andra. Nu har du publicerat en längre text som du skrivit ensam. Samtidigt visar textens struktur på en strävan efter en multiplikation av gestalter: ett jag men ändå många finns i både i boken och dess titel. Vad tänker du kring det?

- Jag tänker att ensamhet alltid är inskriven i en social väv. Boken handlar på många sätt handlar om just det. I oss ekar både tydliga röster utifrån och röster vars ursprung inte helt går att fastslå, röster som verkar komma från oss själva men som ändå är bitvis främmande. Rakel är en ensam gestalt som blir till många i mötet med sig själv. På samma sätt innehåller skrivande alltid två eller flera positioner som talar till varandra. Så hur ensam en skrivande person än kan känna sig är den aldrig ensam, speciellt inte i skrivakten.

Rakel delat med tio är kanske en bok om jagets illusion? Jaget är splittrat i många olika jag som söker sig själva genom språket men samtidigt talar till oss om en pluralitet som finns i varje jag som speglar sig...

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

- Ja. Rakel speglar sig både i död materia som byggnader, vägar, skräp, döda löv och i andra personer som föräldrar, en kusin, två inneboende. Dessutom speglar hon sig i minnet av sig själv. Boken låter ju Rakel-gestalten resa bakåt i tiden, från dödsögonblicket till en tidig barndom. Jag tänker att det greppet är lite som en spegel i en spegel. Det går att följa hur bilden av Rakel studsar bakåt i berättelsen. Men i Rakels spegel-spegel är reflektionen inte den samma, utan ändras i varje nytt tidslager. Det får konsekvenser för hur läsarna kan förstå den Rakel som de just trodde att de lämnat, bjuder in blicken att återvända till den första reflektionen igen.

Jag märker en återhållsamhet i ditt sätt att skriva, en stränghet - men utan kyla - i ditt arbete med orden. Du arbetar med assonanser, dissonanser och med ett bildregn av underbetydelser. Ändå tycker jag inte att du fortsätter, med Rakel delat med tio, att skriva poesi. Du skriver prosa, fast renare än man kan förvänta sig.

- Inför den här intervjun frågade jag dig vad du menade med litterär kyla. Du hänvisade då till det postmodernt analytiska, typ systemdikt, förstod jag dig rätt då? Jag skulle nog vara försiktig med att påstå att författare som förlägger det mänskliga valet främst till utformningen av ett språksystem därmed nödvändigtvis offrar sin värme. Alla språk innehåller ju per definition en systematisk kyla, och det finns olika sätt att möta den. Om tendensen i Rakel delat med tio att låta ljud och betydelser klibba och klumpa ihop sig, tänker jag att den kan vara en sorts motstånd mot det svenska språkets analytiska karaktär (snarare än ett litterärt ställningstagande mot systemdiktning). Men visst, det motståndet kanske också avslöjar en kärlek till den mänskliga rörelsen - rösten, kroppen - i språket. Och en levande kropp genererar ju hetta.

Samtidigt har många upplevt både Rakel och den litterära blicken på Rakel som om inte kall så i alla fall obehaglig. Signe Lundgren som recenserade mig i Tidningen Kulturen tyckte manipulativ, någon annan har sagt sadistisk. Jag tycker inte den läsningen är felaktig. Det finns något tillsynes paradoxalt med att leken och broderiet i berättandet fortsätter även när det händer hemska saker. Det går att fråga sig om berättarrösten liksom skrattar åt Rakel genom benbrott, dödsfall och bränder. Kanske gör den det, även om skrattet då också på något vis är Rakels, en överlevnadsstrategi i broderiets distans. Och att Rakel envisas med det tysta skrattet, den distansen, tror jag ibland kan locka människorna kring henne att ruska om henne, skrika "men säg vad du tycker då!" På det sättet är Rakel inte nödvändigtvis snäll bara för att hon är tyst.

Är Rakel delat med tio en saga?

- Tja, den är inte muntligt traderad, även om den innehåller en mängd låsta uttryck och ordstäv som kanske kan sägas vara det. Den innehåller ingen folktro eller magi, även om den kanske har vissa inslag av magiskt tänkande. Den är verkligen inte sedelärande. Och Rakel är en sorts anti-hjälte, om något. Jag skulle säga nej.

Rakel delat med tio kom ut på ett förlag som heter FEL. Vill du berätta mer om förlaget?

- FEL är ett Kristianstadbaserat förlag vars drivkraft helt enkelt är att ge ut litteratur som de själva gillar och tycker borde finnas. De har bland annat publicerat texter av Oscar Nilsson Tornborg, Daniel Gahnertz och Magnus Carlbring. Jag hittade till FEL på egen hand och föll för deras antiproduktiva ambitioner. Själv är jag ju inblandad i ett annat avigt förlag, Dockhaveri, som vill ändra förutsättningarna för utgivning, produktion och textrelaterad estetik i Sverige. De andra i Dockhaveri hade långt innan jag fick kontakt med FEL funderat kring Rakelboken tillsammans med mig och hjälpt mig att fortsätta skriva. Men vid den tidpunkten hade Dockhaveri ingen ekonomi att tala om. Dessutom var vi mer inne på det kollektiva och performativa i relation till utgivning. Rakel är ju på många sätt en traditionell roman, varför skulle Dockhaveri publicera den?

FEL läste manuset rekordsnabbt och jag kände mig väldigt sedd av hur de förstod texten. Däremot upplevde jag det som ensamt - ja, ett kliv ut ur det kollektiva - att inte fira boken tillsammans med Dockhaveri och resten av mitt litterära nätverk, att inte få betona litteraturen som kollektivt projekt. Därför föreslog jag att vi skulle komplicera Rakelutgivningen genom att skriva två förlag som utgivare. Både FEL och Dockhaveri gillade det just eftersom det var skevt, knepigt och överflödigt i relation till den vanliga utgivningstanken, där författare i princip måste byta genre för att det ska vara okej att ligga på flera förlag. Jag har skrivit en essä om varför det är viktigt att störa den ordningen. Här är den: http://dockhaveri.se/?page_id=64

Tova GergeHar du börjat skriva en ny bok? I så fall vill du berätta om det?

- Jag skriver hela tiden på olika saker, men jag är väldigt långsam. Om det blir en till bok tror jag att den handlar om makt och intimitet.

Ditt intresse för den fysiska teatern blir tydligt även i ditt författarspråk tycker jag: du talade tidigare om en kroppslig rörelse i bokens språk. Tänker du fortsätta arbeta med teater och scenkonst?

- Att arbeta sceniskt är i huvudsak det jag försörjer mig på. Främst gör jag dramaturgjobb, men ibland andra saker, dansar till exempel. Den här våren har jag medverkat i två produktioner som jag är väldigt stolt över, Den magiska cirkeln på ung scen/öst och Drömdykarna på Unga Dramaten.

Min sista fråga. Är Rakel Tova Gerge? Om ja hur mår Tova efter att hon skrev denna bok?

-Då speglar jag tillbaka till början av intervjun. Vad är ett jag? Rakel delat med tio har inga tydligt autobiografiska eller autofiktiva drag, men visst är litteratur olika samtal som pågår i den skrivande. Att lämna boken ifrån mig var att förklara ett sådant samtal avslutat. Det kändes först svårt. Sedan som en sorts lättnad. Och i framtiden kanske på något nytt sätt.

 

Intervjuare Guido Zeccola

Ur arkivet

view_module reorder

Ett anständigt liv? Romernas situation i Sverige

På teve visas ett program om de sju dödssynderna, varav likgiltigheten är en. Mötet människor emellan inrymmer ett hopp om att bli förstådd. Utan förståelse infinner sig likgiltigheten, man ...

Av: Lilian O. Montmar | Essäer om samhället | 23 februari, 2010

En svensk antisemitisk historia

Boken Lurifaxiana tillhör de råaste antisemitiska texter som publicerats på svenska. Med titeln Lurifaxiana ville författaren säga att boken handlade om lurifaxarna, det vill säga judarna. Det var inte skämtsamt ...

Av: Mikael Mogren | Essäer om samhället | 16 februari, 2009

Agnes Karnatz

När almedalen kommer …

Nu börjar Almedalsveckan i Visby. En vecka då politik i olika former och färger fångas innanför ringmuren för att blandas, bankas och bändas. Allt för att sedan släppas lös igen ...

Av: Agnes Karnatz | Gästkrönikör | 28 juni, 2015

Rune Depp 5

Av: Janne Karlsson | Kulturen strippar | 10 februari, 2012

Farväl arbetsförmedlingen!

Jag har sagt upp mig från arbetsförmedlingen. Jag känner mig befriad. Jag känner mig lättad och plötsligt kom det en massa kraft till mig, och lust som jag inte känt ...

Av: Stina Tobiasson | Gästkrönikör | 22 februari, 2013

Naturvitenskap versus humaniora

Essayet mitt om naturvitenskap og humaniora er delt inn i seks-6- hovedavsnitt. I det første hovedavsnittet (A) skriver jeg mest om relasjonen mellom naturvitenskap og filosofi, hovedavsnitt  (B) er i ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 12 mars, 2010

Illustratör: Signe Collmo

Duva med olivkvist – en fredssymbol

Fredsduvan med olivkvisten i munnen är en av våra mest kära symboler. Men varifrån kommer den egentligen?

Av: Birgitta Milits | Gästkrönikör | 08 juli, 2015

Sviisch Svoosch Essä i fragment

”Non ridere, non lugere, neque detestari, sed intelligere.” (Inte skratta, inte sörja, inte förakta, utan förstå.) Under dagen kommer du att möta en man som skrattar åt dumheten, därpå en som ...

Av: Gunnar Lundin | Essäer | 19 november, 2013

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.

Cron Job Starts