Oavhängigt perfektionens hegemoni – Progglådan del 1

”Man ska vara försiktig med vad man önskar sig för plötsligt kanske man får det”, skriver Kulturens Peter Sjöblom i sin recension av ”Progglådan”; 38 timmar med svensk progg, fördelade ...

Av: Peter Sjöblom | 21 maj, 2013
Essäer om musik

Nattliv av Joseph Roth

Natt efter natt går jag samma väg. Natt efter natt ser jag samma bilder. Utanför fattighuset kör likvagnen fram, obevekligt, nyktert, affärsmässigt, för att sänka i jorden dem som var ...

Av: Joseph Roth | 05 september, 2014
Kulturreportage

Avtäckandet

Det tillstånd av förhöjd verklighetskänsla som kan uppnås genom att man, i ensamhet och företrädesvis under en längre tid, tillåter sig att till fullo ge sig hän åt tillvaron i ...

Av: Mattias Lundmark | 02 oktober, 2013
Agora - filosofiska essäer

Gustav Mellberg - den förste utvandraren från Habo till Nordamerika 1843

För drygt tvåhundra år sedan föddes Gustav Mellberg eller Gustav Andersson, som han hette fram till den dag då han vid 14 års ålder började skolan vid Jönköpings Högre Lärdomsskola. Gustav ...

Av: Hans-Evert Renérius | 21 mars, 2014
Kulturreportage

Med novellen som sitt format … intervju med Éilís Ni Dhuibhne



Éilís Ni DhuibhneNovellpriset. Om det fanns ett internationellt sådant skulle Éilís Ni Dhuibhne ligga bra till ... hon har redan vunnit flera priser för sina noveller och novellsamlingar på Irland, både på engelska och gaeliska.

Är det vanligt att vara tvåspråkig på Irland?

– Inte idag. Det var det när jag växte upp. Nu har engelskan tagit över. Tyvärr. Det är mest amerikanska TV-program på TV och för det irländska att konkurrera med allt som är nytt, skinande blankt och amerikanskt … det är svårt. Sedan blev vi också lite bländade av EU:s glans. Irländare tror liksom att allt som finns någon annanstans automatiskt är lite finare. London och Paris är coolare än Dublin …

Till och med James Joyce flyttade från Dublin till Paris för att skriva. ”Ulysses” såg dagens ljus i Paris ty där hade han perspektiv på Dublin …

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

– Exakt.

Och han kunde inte heller sitta på puben och babbla ut sin historia istället för att skriva ner den.

– Det är ett problem som fortfarande irländska författare har – vi pratar mycket och gärna om våra idéer! Och om allt annat också. Men prat leder ju inte till skrivna – och utgivna – böcker!

Novellen, Irlands sanna litterära format var en av rubrikerna för Ireland Literature Exchanges program på Bokmässan 2012. Det finns mycket skrivet om hur novellen är högt stående på Irland ... Är det sant?!

– Både ja och nej. Noveller blir i alla fall utgivna. Men, förläggare är förmodligen likadana över hela världen. En författare kan skriva en jättebra novellsamling. Men förläggaren kan ändå säga: vi ger ut den här. Som din ”tvåa”. Skriv en roman först som vi kan ge ut. Så vi kan marknadsföra dig mot den stora publiken. Sedan kan vi ge ut din novellsamling.

Säkert?

– Ja. Jag kan nämna flera exempel. Det var så för mig, Jag är känd för mina noveller, men jag blev tillfrågad om jag inte hade annat som kunde ges ut, än bara noveller. Att bara vara novellförfattare … det tycks vara någon slags motstånd mot detta.

NovellbokenFler exempel?

– Kevin Barry har skrivit en utmärkt, mycket rolig novellsamling. Den blev accepterad. Men den blev också ”sparad” och utgiven som hans ”tvåa” efter en roman då han redan hade gjort ett namn för sig.

Varför detta motstånd mot noveller? Till och med i novellens förlovade land?

– Jag tror det är så, med romaner kan man sjunka in i dem och försvinna in i en annan värld – det är det som är så skönt med dem. Man läser lite och sedan längtar man tillbaka till den världen; ”Ikväll ska jag läsa vidare!” Det kan man inte göra med noveller. De är korta och tar slut. Man sjunker inte in i en novellvärld, inte på samma sätt.

Har du någon favoritnovell bland dina egna?

– Jag är väldigt stolt över en som baseras på en saga om en barnmorska som av misstag gnuggar sig i ögat med ”fairy water” och så kan hon se ”fairies” i den riktiga världen. Hon hälsar artigt på ”The fairy king” när han går omkring på marknaden och knycker saker från de oseende människorna. Han blir förbluffad att hon kan se honom och frågar ”Med vilket öga kan du se mig?” hon svarar att hon ser honom med sitt högra öga, och så sticker han ut det ögat så hon blir helt blind istället. Det är en gammal irländsk historia och jag älskar att använda sånt!

Första favoritförfattare?

– Min första favoritförfattare var Enid Blyton. Man gick verkligen in i den världen med The Famous Five! Och man lärde sig struktur, hur man strukturerar en berättelse. Och hur man bygger upp en spänning

Colm Tóibín sa att det var en novellförfattare som utropade novellen till Irlands sanna litterära format. Men samtidigt så ignorerar man då elefanten i rummet, två jättestora elefanter faktiskt: Irlands framgångsrika romaner, ”Ulysses” av James Joyce och ”At Swim-two-birds” av Flann O'Brien, som verkligen förnyade romankonsten. Och novellförfattaren låtsades inte om det, han insåg bara att det inte gick att konkurrera med dessa två romaner, nu var allt gjort i romanväg, han utropade novellen till Irlands sanna litterära format. Håller du med?

– Både ja och nej. Det var en novellförfattare som först skrev ”the short story is Irelands true form of literature”. Men det finns mer att göra också som romanförfattare, James Joyce och Flann O’Brien fortsatte att skriva fler romaner, och Colm Tóibín skriver ju själv romaner, liksom noveller.

Och Irland har också gjort en hel del för genren ”historical fiction”.

– Precis. Irland har starka författare som skriver om samtiden och om historia: Colm Tóibín, Sebastian Barry, Siobhan Parkinson … Listan kan göras lång.

Kevin BarryOm du skulle rekommendera en novellförfattare, förutom dig själv, för den svenska publiken, vem skulle det då bli?

– Kevin Barry är ett nytt spännande stjärnskott på den litterära himlen. Man skulle inte tro det när man läser titlarna på hans noveller, eller ser vilka ämnen han tar upp, men han är faktiskt väldigt rolig.

Och han är inte släkt med Sebastian Barry, jag vet, det är bara ett vanligt namn på Irland.

– Precis, Barry är ett vanligt namn på Irland.

Jag håller med dig om att Kevin Barry är väldigt rolig, det roligaste är kanske ”Retrospektiv lycka”; han har aldrig någonsin varit lycklig någonstans (hävdar han) utom när han flyttat därifrån. Då ser han tillbaka på den tiden och tänker ”Det där var tider det – då var jag verkligen lycklig! Men nu är jag inte lycklig längre …” och han har slagit vad om att när han flyttat ifrån det miserabla ställe han nu bebor, kommer han att gilla det … retrospektiv lycka så att säga.

– Jag tror det stämmer. Han säger att han aldrig kan skriva om ett ställe när han bor där. Sedan när han har kommit ifrån det inbillar han sig att han var lycklig, och så kan han skriva bra noveller … man behöver få perspektiv i tillvaron både i när det gäller händelser och platser för att kunna skriva om det.

Det passar väl rätt bra att sätta punkt med detta – man sätter saker i perspektiv och upptäcker plötsligt att man varit lycklig utan att lägga märke till det?

– Det fungerar i alla fall för Kevin Barry. Jag vill gärna vara lite lycklig här och nu!

 

Belinda Graham

Ur arkivet

view_module reorder

53. Kjell

Det har slagit till och blivit riktigt kallt. Snöröjningsfordonens larm på Lundagatorna har pågått hela natten och Kjell vaknar av det blinkande ljuset. Nu kommer ungarna att bli glada tänker ...

Av: Kjell | Lund har allt utom vatten | 28 december, 2012

Den långa färden

Liten dårfinkerapport mindre, än en dag i mars igår nu. Min tidigare psykiater i Trädstockholm, vilken var alldeles för normal och verkade homosexuell i vinjett, eller delvis bisexuell eftersom han ...

Av: Stefan Hammarèn | Stefan Hammarén | 23 september, 2013

Emmakrönika XII Det vackraste att få älska dig

Här excerpt käx: Vi är ej likadana, hurpass vi ens förstår varann, aldrig förstör varandra, jag betvivlar dock att någon annan kan förstå och acceptera endera oss bättre det ...

Av: Stefan Hammarén | Stefan Hammarén | 05 februari, 2009

Att säga hej!

-Guten Morgen, säger kontrollanten vid säkerhetskontrollen. -Grüss Gott, säger jag, resenären. Så växlandes orden en tidig morgon på flygplatsen i Allgau, i hjärtan av Bayern. -För mig finns bara god morgon. -Så konstigt, är ...

Av: Per-Inge Planefors | Gästkrönikör | 25 januari, 2014

Turiststaden Wien för 100 år sedan

Den förste ”turisten” som omnämns i skrift på Österrikes breddgrader kom år 1012 och råkade verkligen illa ut. Man ansåg honom vara spion och han fångades in och torterades i ...

Av: Lilian O. Montmar, Mats Olofsson | Resereportage | 23 november, 2011

Brasilianska filmfestivalen. Möte med Marilia Rocha

Tack vare föreningen Brasilcines organisation har Stockholm under sju års tid haft möjlighet att skåda det absolut bästa som Brasilien har att presentera när det gäller filmindustri. Men Brasilien har också ...

Av: Roberto Fogelberg Rota | Filmens porträtt | 23 november, 2012

Claude Simon - ordorgiernas mästare

Intrigen är inget och berättandet allt i Claude Simons vindlande textmassor. Det är textsjok som befinner sig bortom de gängse intrigvestibulerna och det vanliga a till ö harvandet i den ...

Av: Benny Holmberg | Essäer om litteratur & böcker | 19 april, 2010

Salvador Dalís gåta

En av Moderna Museets många dyrgripar är Wilhelms Tells gåta. Salvador Dalí målade den år 1933 och museet köpte den 1967. Det är en stor oljemålning på duk, cirka två ...

Av: Birgitta Milits | Kulturreportage | 15 december, 2009

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.

Cron Job Starts