På spaning efter minuter som flyr

Att bo i en storstad är att mer eller mindre ofrivilligt vara en del av en massa oskrivna regler. De verkar fullkomligt absurda om man tillåter sig lite perspektiv, och ...

Av: Jessica Johansson | 23 juni, 2011
Gästkrönikör

Gösta Ekman

Den store Gösta Ekman - Alla tiders störste svenske skådespelare

”De som givit sitt liv medan de levat, kan inte dö”. - Gösta Ekman 1890 - 1938. Störst, bäst och vackrast. När Gösta Ekman begravdes den 18 januari 1938 i Stockholm följdes ...

Av: Belinda Graham | 11 september, 2017
Scenkonstens porträtt

Är Kolumbusdagen värd att firas?

Världen våndas under deras förtryck som vill den väl (Rabindranath Tagore) Kolumbusdagen firas i USA sedan år 1937 den andra måndagen i oktober till minne av Kristoffer Kolumbus ankomst till Amerika ...

Av: Nina Michael | 12 oktober, 2013
Reportage om politik & samhälle

Vem är Jørgen Leth?

Tillfällena när den danske filmaren och skribenten Jørgen Leth kommit på tal i svensk media är lätträknade, detta trots att han nog får räknas till en av de största levande ...

Av: Per Brunskog | 19 juli, 2012
Konstens porträtt

Med novellen som sitt format … intervju med Éilís Ni Dhuibhne



Éilís Ni DhuibhneNovellpriset. Om det fanns ett internationellt sådant skulle Éilís Ni Dhuibhne ligga bra till ... hon har redan vunnit flera priser för sina noveller och novellsamlingar på Irland, både på engelska och gaeliska.

Är det vanligt att vara tvåspråkig på Irland?

– Inte idag. Det var det när jag växte upp. Nu har engelskan tagit över. Tyvärr. Det är mest amerikanska TV-program på TV och för det irländska att konkurrera med allt som är nytt, skinande blankt och amerikanskt … det är svårt. Sedan blev vi också lite bländade av EU:s glans. Irländare tror liksom att allt som finns någon annanstans automatiskt är lite finare. London och Paris är coolare än Dublin …

Till och med James Joyce flyttade från Dublin till Paris för att skriva. ”Ulysses” såg dagens ljus i Paris ty där hade han perspektiv på Dublin …

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

– Exakt.

Och han kunde inte heller sitta på puben och babbla ut sin historia istället för att skriva ner den.

– Det är ett problem som fortfarande irländska författare har – vi pratar mycket och gärna om våra idéer! Och om allt annat också. Men prat leder ju inte till skrivna – och utgivna – böcker!

Novellen, Irlands sanna litterära format var en av rubrikerna för Ireland Literature Exchanges program på Bokmässan 2012. Det finns mycket skrivet om hur novellen är högt stående på Irland ... Är det sant?!

– Både ja och nej. Noveller blir i alla fall utgivna. Men, förläggare är förmodligen likadana över hela världen. En författare kan skriva en jättebra novellsamling. Men förläggaren kan ändå säga: vi ger ut den här. Som din ”tvåa”. Skriv en roman först som vi kan ge ut. Så vi kan marknadsföra dig mot den stora publiken. Sedan kan vi ge ut din novellsamling.

Säkert?

– Ja. Jag kan nämna flera exempel. Det var så för mig, Jag är känd för mina noveller, men jag blev tillfrågad om jag inte hade annat som kunde ges ut, än bara noveller. Att bara vara novellförfattare … det tycks vara någon slags motstånd mot detta.

NovellbokenFler exempel?

– Kevin Barry har skrivit en utmärkt, mycket rolig novellsamling. Den blev accepterad. Men den blev också ”sparad” och utgiven som hans ”tvåa” efter en roman då han redan hade gjort ett namn för sig.

Varför detta motstånd mot noveller? Till och med i novellens förlovade land?

– Jag tror det är så, med romaner kan man sjunka in i dem och försvinna in i en annan värld – det är det som är så skönt med dem. Man läser lite och sedan längtar man tillbaka till den världen; ”Ikväll ska jag läsa vidare!” Det kan man inte göra med noveller. De är korta och tar slut. Man sjunker inte in i en novellvärld, inte på samma sätt.

Har du någon favoritnovell bland dina egna?

– Jag är väldigt stolt över en som baseras på en saga om en barnmorska som av misstag gnuggar sig i ögat med ”fairy water” och så kan hon se ”fairies” i den riktiga världen. Hon hälsar artigt på ”The fairy king” när han går omkring på marknaden och knycker saker från de oseende människorna. Han blir förbluffad att hon kan se honom och frågar ”Med vilket öga kan du se mig?” hon svarar att hon ser honom med sitt högra öga, och så sticker han ut det ögat så hon blir helt blind istället. Det är en gammal irländsk historia och jag älskar att använda sånt!

Första favoritförfattare?

– Min första favoritförfattare var Enid Blyton. Man gick verkligen in i den världen med The Famous Five! Och man lärde sig struktur, hur man strukturerar en berättelse. Och hur man bygger upp en spänning

Colm Tóibín sa att det var en novellförfattare som utropade novellen till Irlands sanna litterära format. Men samtidigt så ignorerar man då elefanten i rummet, två jättestora elefanter faktiskt: Irlands framgångsrika romaner, ”Ulysses” av James Joyce och ”At Swim-two-birds” av Flann O'Brien, som verkligen förnyade romankonsten. Och novellförfattaren låtsades inte om det, han insåg bara att det inte gick att konkurrera med dessa två romaner, nu var allt gjort i romanväg, han utropade novellen till Irlands sanna litterära format. Håller du med?

– Både ja och nej. Det var en novellförfattare som först skrev ”the short story is Irelands true form of literature”. Men det finns mer att göra också som romanförfattare, James Joyce och Flann O’Brien fortsatte att skriva fler romaner, och Colm Tóibín skriver ju själv romaner, liksom noveller.

Och Irland har också gjort en hel del för genren ”historical fiction”.

– Precis. Irland har starka författare som skriver om samtiden och om historia: Colm Tóibín, Sebastian Barry, Siobhan Parkinson … Listan kan göras lång.

Kevin BarryOm du skulle rekommendera en novellförfattare, förutom dig själv, för den svenska publiken, vem skulle det då bli?

– Kevin Barry är ett nytt spännande stjärnskott på den litterära himlen. Man skulle inte tro det när man läser titlarna på hans noveller, eller ser vilka ämnen han tar upp, men han är faktiskt väldigt rolig.

Och han är inte släkt med Sebastian Barry, jag vet, det är bara ett vanligt namn på Irland.

– Precis, Barry är ett vanligt namn på Irland.

Jag håller med dig om att Kevin Barry är väldigt rolig, det roligaste är kanske ”Retrospektiv lycka”; han har aldrig någonsin varit lycklig någonstans (hävdar han) utom när han flyttat därifrån. Då ser han tillbaka på den tiden och tänker ”Det där var tider det – då var jag verkligen lycklig! Men nu är jag inte lycklig längre …” och han har slagit vad om att när han flyttat ifrån det miserabla ställe han nu bebor, kommer han att gilla det … retrospektiv lycka så att säga.

– Jag tror det stämmer. Han säger att han aldrig kan skriva om ett ställe när han bor där. Sedan när han har kommit ifrån det inbillar han sig att han var lycklig, och så kan han skriva bra noveller … man behöver få perspektiv i tillvaron både i när det gäller händelser och platser för att kunna skriva om det.

Det passar väl rätt bra att sätta punkt med detta – man sätter saker i perspektiv och upptäcker plötsligt att man varit lycklig utan att lägga märke till det?

– Det fungerar i alla fall för Kevin Barry. Jag vill gärna vara lite lycklig här och nu!

 

Belinda Graham

Ur arkivet

view_module reorder

Realiteten. Fra det absolutte til det relative

Innledning Tidene skifter. Et eksempel på at det er slik, er ‘at alt som er, er immanent og relativt, og at utenfor stoffet og stoffligheten, som er i bevegelse, finnes det ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 01 mars, 2014

Kungliga böcker samlade i Stockholm

Kungliga böcker samlade i Stockholm Ett reportage om det kungliga biblioteket Det var en gång för länge sedan en kung. Han tyckte om böcker så mycket att han lade grunden ...

Av: Tidningen Kulturen | Allmänna reportage | 07 september, 2006

Uppsala reggaefestival 2011

På Uppsala reggaefestival samlas mångkultur från alla olika åldrar för att förenas i baktakt. Reggaen inger en atmosfär som lägger sig över hela festivalområdet och publiken tycks glömma både tid ...

Av: Moa Hjärtström och Liv Nordgren | Allmänna reportage | 11 augusti, 2011

Vitrockarna, ett fall för Ignaz Semmelweis?

Socialstyrelsen utfärdade år 2007 ett förbud för läkare att använda den långärmade, vita läkarrocken vid patientbesök, eftersom deras vita rockar är riktiga hygienbovar och drar till sig mikroorganismer som sedan ...

Av: Lilian O. Montmar | Övriga porträtt | 09 juni, 2009

Lagar och löften

Vid en nationell konferens ”POSOM-kris och beredskap” i Karlstad lyssnade jag till fd statsminister Göran Persson. Ett stort antal funktionärer inom beredskap och krishantering; polis, brand, sjukvård och församlingar hade ...

Av: Per-Inge Planefors | Gästkrönikör | 04 november, 2011

Hönö Fiskemuseum- en resa tillbaka till storfiskets tid och en inblick i en…

En halvsolig dag i början på augusti följde jag med min pappa ut till Hönö. Pappa skulle ställa ut sina tavlor på Hönö Fiskemuseum, och jag tänkte passa på att ...

Av: Linda Johansson | Kulturreportage | 28 augusti, 2014

Sociala medier - 2000 talets pyramidspel

År 2010 står vi med en fot kvar i "Information Age" och den andra i, mycket väl passande, "Attention Age". Det som i grunden beskriver den senare är att individer ...

Av: Linda Bönström | Essäer | 29 maj, 2010

Fem dikter av Göran af Gröning

Med stor varsamhet överlämnar jag här mina fem senaste dikter:

Av: Göran af Gröning | Utopiska geografier | 19 juni, 2016

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.