Svarsdikt till ”Nebraska” av Bruce Springsteen

Nina Ahlzén – Vad har du gjort? Förutom att undersöka vem fan jag är, högt och förbannat lågt, har jag tillverkat två fantastiskt kloka barn, druckit kaffe och funderat på ...

Av: Nina Ahlzén | 21 Maj, 2012
Utopiska geografier

Samernas allmänna föreställning av björnen

”Björnen är det mest tabubelagda djuret. Björnen utstrålade redan i sig själv en sådan energi att till exempel kvinnorna inte fick betrakta björnen eller den som fällt denna. Man har ...

Av: Nina Michael | 18 september, 2013
Kulturreportage

Om Nijinskys teckningar

Bild och ande är på något sätt oskiljaktiga hos Nijinskys tecknade motiv värld. De linjer han skapar och återger med krita, kol, grafit, pastell eller olika sorters tusch och vattenfärger ...

Av: Jonas Lindman | 29 mars, 2012
Gästkrönikör

Mansslukerskan av Simon O Pettersson

Jag erinrar mig mycket starkt första gången jag såg henne. Hon bar en vit tjugotalsklänning, som paradoxalt nog framhävde hennes vita hy, och talade med en ljus, mycket feminin röst ...

Av: Simon O Pettersson | 03 juli, 2014
Utopiska geografier

Under ordens skuggor. En natt med Gunnar Ekelöf



Natten. Foto Guido ZeccolaDet är stilla och stjärnklart, snön nypackad och gnistrande därute, klockan är tre i den mörka vinternatten när jag sakta läser mig in under Gunnar Ekelöfs djupa ordskuggor. Här talar tystnader och ensamheter i en tillägnan så svidande skön att den kan utgöra den lisa själen söker i natten. Sanningen är dock sönderbruten, deformerad av sorg och övermäktigt larm. Detta i motvikt mot den sluga lögnen som prostituerat sanningen förklädd och garnerad med urgamla känslor tagna direkt ur det solkiga minnet. I denna skepnad agerar lögnen parasiterande gäst iklädd sanningens förtecken, dold i luggslitna mörkerskuggor pratande inställsamt och utstuderat förtroligt.

Vad vill den då? Söka mitt mörka sinne? Tvångsrekrytera min bittra självömkan?

Ångestnatten känns här igen, försåtlig, i sina dunkla ärenden.

Ekelöf kan sådana nätter utan och innan och hittar galant ut ur de bittra återvändsgränderna ut i vidsyntare tankeytor. För den törstande följeslagaren finns här all färgring och lisa att få.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

I 'Skärvor av en diktsamling' dikar han till att börja med ut den slitna nattklichén:

Det är stjärnklart i kväll,
Luften är klar och kall
Från månen flyter ett blekblått skimmer
Ner över alla ting

Gunnar Ekelöf 1967 Foto WikipediaI mitt nattsäte i Ekelöfs sällskap växer tingens betydelser i takt med att nattens skuggor får liv och vill återberätta allt som varit. Om känslofall och nesliga tillkortakommande i den svepande livsångesten som ständigt pockar på uppmärksamhet, ända tillbaka till bråken vid de gamla uttjänta mentaliteterna, med de eviga känslomönstringarna i det dimmigt antagonistiska, där ingen fruktbar ordning finns att tillgå. Ett faktum som sin vana trogen stämmer upp natten i sin bekanta nidingssång: plågsamma hågkomster badande i harm, nesliga nederlag och slutgiltig förbittring.

Ekelöfs recept ger till att börja med ett mer anständigt startfält:

skymningen sjönk sakta ned över snöfälten
och en nyckfullt vemodig melodi höjde sig och sänkte sig
över och under en stor ensam klockklang
Utanför mig var allting tyst. Så tyst att himlen skulle ha
rämnat om jag hade ropat och bitarna skulle ha dansat fram
över insjöns is
(Skärvor av en diktsamling)

Detta är så vackert att själen häpnar inför grannlåten. Man får buga och krumbukta sig inför en sådan skönsång. Som ett litet vilset ordbarn går man hand i hand med den väldige i dessa nattliga räder.

Och ändå låter han inte läsaren vara ödmjuk utan bjuder in till ett produktivt och jämbördigt medskapande.

Under Ekelöfs djupa ordskugga blir det nattliga skådespelet mer rustikt och värdebeständigt och erbjuder rymligare tankemöjligheter- här kan man låta den rejäla naturen korrigera de vilda tankarna och rengöra sinnet med hjälp av lyriken. Ekelöf klargör dock att det, trots alla behjärtansvärda inbäddningar och tillfredsställande dekorationer fortfarande är frågan om ett mäktigt allvar. Han annonserar i den andemeningen också att större mentala åtaganden kan vara i faggorna och komma dragande med överraskande upplösningar och fördjupningar:

som en svan av ljus började solen sjunka bland de långa gyllene molnen ovanför horisonten. Och då den långsamt slocknade i havet förvandlades världen till en glödande rubin. De avlägsna bergen skälvde i den röda luften, och i den djupa tystnaden tyckte vi oss höra en oändlig musik som hastigt avlägsnade sig allteftersom färgerna bleknade

(Skärvor av en diktsamling)

Ekelöf avgränsar sin natt och stillhet:

Utanför mig var allting tyst.

Sorgen och StjarnanSorgens ensamhet består här mer kontaminerad efter detta privatkliniska besked, lika svår och fullt ut svidande som någonsin förr men mera böjligt hanterbar och mitt i alltihop också gåtfullt explosiv i sin tystnad. Man tvingas respektera denna potentiella tystnad som efterhand ändå bjuder på nyanser:

Där nattens sådd har fallit växer tystnad upp
och ensamhet
(Sorgen och Stjärnan” Sommarnatten)

Det är så tyst, mitt i vinternatten, mitt i hans eftersteg. Ekelöf ställer upp pjäserna. I hans gedigna sällskap kan ett nattligt framåtskridande i tanken ändå bli möjligt:

En kväll i skymningen, vid slutet av den timme då spindelväven börjar falla, satt jag vid mitt skrivbord, böjd över ett schackparti som jag spelade mot min egen ensamhet
(En natt vid horisonten)

Just så här! Med detta kan förståelsen komma. Man blir medveten om nattens villkor.

Ekelöfs klarhet och skenbart dunkla filosofier ger utblick och möjligheter i nattens svårigheter:

Genom min tunga, nästan omedvetna dvala, som accentuerades av en stigande svårighet att andas, skymtade genast en tanke, inte olik en drömbild, som otydligt gestikulerande, tycktes vilja övertala mig att jag egentligen bara var trött och borde försöka sova...
(En natt vid horisonten)

Ett litet tag i vanligheten som illustreras här kan hjälpa, en tillnyktring i denna evinnerliga självömkan. Här stiger nattens rekapitulerande funktioner in, reparerande i sin tjänstvillighet, retarderande i sin kraft och mening, retirerande i sin riktning. Det är de krafter som oftast finns att tillgå under nattens mörka övningar.

Ingen sikt är så lång att den inte kräver ytterligare insikt, ingen uppnådd erfarenhet så djup att den inte kan vidgås ytterligare tillägg och förkromningar såväl som potens och insikter.

Ekelöfs friska vakenhet mitt i nattens oro och trötthet utgör en rundhänt och generös tillgång och en verksam poetisk kraft att använda sig av i sitt grannlaga nattläger.

En natt vid horisontenLänge sysslade min förlamade tanke uteslutande med detta faktum: att ekot brutit tystnaden, att ekot behärskade tystnaden, utan att kunna samla sig till en antaglig förklaring.
(En natt vid horisonten)

Inget svar finns på detta, då varje medvetande äger sina egna aningar. Det är bara att invänta det som komma skall:

natten var orolig kring mig...
när jag plötsligt klarvaken reste mig upp var väggen bredvid mig strimmig av månsken och skugga...
(Nattkänning. Sorgen och stjärnan)

Det är överraskningarnas natt! Aldrig kan fantasin veta vad som vankas!

Många tankar kan assimileras ur detta.

ty natten kommer
då lycka och olycka
vilar i frid med varandra

/.../

ty natten kommer
det finns ingen morgondag...
(Strountes. Ty natten kommer)

Medvetandet arbetar oupphörligt, enträget och plikttroget. Något skall lösas under natten. I ordskuggan av Ekelöfserbjudanden ligger våra möjligheter. Vi får aldrig vila, inte ens under den tysta natten, inte ens under den sanslösa sömmen.

den djupa nattens tystnad är stor
den störs inte av prasslet från människorna
som äter varandra här på stranden
(Här på stranden. Strountes)

Man störs alltså inte. Och den gamla skamfilade barndomen existerar till vad nytta i minnet:

med mast av en gärdsgårdsstör
och segel av gamla lakan
kryssade jag i ån
som vårfloden vidgat till insjö

Opus incertumDå i vårdiket kände sinnet in rågångar och målgångar, då verkade horisonten så inbjudande och expanderbar.
Men smaken av jordigt lervatten är kvar i min mun än idag
som en gammal blöt madeleinekaka.

I Köp den blindes sång kan man med hjälp av Minnas ge minnet en fart av något nytt:

äppelblom under klarnad himmel
björkarnas flor mot skymningen
grönt och doftande regnfriskt

Jag har kvar morfars leende som ett solvargsgrin mot evigheten där han står i minnet just i den fiktiva bilden av den ekelöfska grönskans fuktighet. Människor som inte finns längre står gärna beredvilligt kvar i sina fotografiska positioner evigt leende, för alltid tillgängliga. Så kan man återkomma till minnets smultronställen och få lisa i själen och sedan i nyvunnen friskhet kravla sig upp till nuet.

att ligga på natten för öppet
fönster och höra på suset i skogen
utanför, ge ämne för tankar:
vågor kommer och går i löven
Skeppet sätter sig, reser sig åter
Kammar av fräsande skum
kokar förbi dess sidor-
Hur sällan jag numera känner mig resa
förbi dagen och timmarna, förbi världen
(Att ligga på natten. Opus incertum)

 

Benny Holmberg

 

 

Ur arkivet

view_module reorder

Lotta Lotass Fjärrskrift- återvändsgränd eller befrielse?

Lotta Lotass nya bokutgåva är en telexremsa som getts namnet Fjärrskrift och som består av en exklusiv upplaga på 100 ex av ett telexband där förlaget Drucksache också filmat remsan ...

Av: Benny Holmberg | Essäer om litteratur & böcker | 07 juni, 2011

En 50-årings anteckningar (Del 4 av 4)

Jag brukar alltid göra precis tvärtemot vad Livsmedelsverket och Läkemedelsverket rekommenderar. Det håller mig frisk och på alerten. Jag blir mer dansant. Snyggare helt enkelt. Längre. Rakare i ländryggen. Rynkorna ...

Av: Stefan Whilde | Stefan Whilde | 01 april, 2017

Främlingen främmandegjord blir en vän

1800- och 1900-talslitteraturen är full av flanörer; från den mållösa strövaren Peter Walsh i Virginia Woolfs ”Mrs. Dalloway” till modernismens promenerande variant av Odysseus, Leopold Bloom i James Joyces ”Odysseus” ...

Av: Matilda Amundsen Bergström | Reportage om scenkonst | 24 Maj, 2012

Tåg i konsten – fart och rök

Några framrusande X2000 ser man inte så mycket av i dagens konst. Det är snarare graffiti man kommer att tänka på när man talar om tåg och konst, än tåg ...

Av: Mathias Jansson | Essäer om konst | 27 Maj, 2013

Strindbergs stegräknare

Strindberg med döttrarna Karin och GretaTommy Åberg om Strindberg, Siri von Essen och Första tanden Herrn i Strindbergs Första varningen erkänner för Frun att han känner sig löjlig. Lite löjlig för ...

Av: Tommy Åberg | Essäer om litteratur & böcker | 16 september, 2008

”Vi är skapta för varandra”Constanze Weber 250 år

Constanze Weber, Wolfgang Amadeus Mozarts gemål, hade rykte om sig att vara honom ovärdig. Ytlig, slösaktig och otrogen sägs hon ha varit. Omdömet om henne vacklar mellan beundran och förakt ...

Av: Lilian O. Montmar | Övriga porträtt | 04 juli, 2012

Dante i exil

Ekvivalens, acceptabilitet, förtrogenhet

La Divina Commedia, Den gudomliga komedin, äger i konstnärlig tyngd och konsekvens betydelse vida över dess litterära värde. Dante Alighieris uppenbarelser och mentala vandringar gestaltade i detta veritabla praktverk har ...

Av: Benny Holmberg | Litteraturens porträtt | 01 februari, 2015

Aktualiteten til filosofisk etikk

Innledning En del av det å være menneske er både å glemme og å kunne glemme. I den sistnevnte betydningen kommer det til uttrykk at mennesker har en tendens til å ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 02 februari, 2014

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.

Cron Job Starts