Illustration av Hebriana Alainentalo

Glömda poeter

Arne Melberg om tre poeters udda öde: Bengt Berg, Sam Carlquist och Lars Järlestad.

Av: Arne Melberg | 16 september, 2015
Essäer om litteratur & böcker

Robert Warrebäck. Foto: Joel Krozer

En novell av Robert Warrebäck

Robert Warrebäck skriver dikter, prosa och artiklar. Han har publicerat poesi i Post Scriptum, noveller i diverse skönlitterära antologier och skrivit artiklar åt olika webmagasin och tidskrifter. Han jobbar om ...

Av: Robert Warrebäck | 28 september, 2015
Utopiska geografier

August Strindberg vid Rådmansgatans t-tunnelbanestation i Stockholm. Foto Wiki

Strindberg och Frankrike

August Strindberg är Sveriges mest franskinriktade skönlitteräre författare. Han bodde långa perioder i Frankrike, skrev själv vissa av sina verk på franska, de flesta av hans skrifter finns översatta till ...

Av: Elisabeth Tegelberg | 07 juli, 2015
Litteraturens porträtt

Karin G Engs erotisk krönika VI. En doft av inuti.

Mjuk men skönjbar slingrar den sig runt mig; rundlar en viskning, en smekning, löften. När den snuddar mig sluter jag ögonen och håller andan. Stilla. En enda evig sekund. Så ...

Av: Karin G. Eng | 26 juni, 2012
Gästkrönikör

Lyra fångar relationen mellan författare och läsare



Lyra Ekström Lindbäck Bild Leo NordwallMan skulle givetvis kunna hålla sig för god för att använda slitna uttryck som ”många bollar i luften”. Men det tänker jag inte vara. När det gäller Lyra Ekström Lindbäck är uttrycket helt okej. 2008 belönades hon med Lilla Augustpriset för sin ”Manual”, samma år grundade hon nättidningen ”fikssion” med Hanna Rajs Lundström och i år romandebuterade hon med sin självbetitlade metodroman ”Tillhör Lyra Ekström Lindbäck”.

Låt oss börja med ”fikssion, nättidningen för oetablerade poeter”. Grunden lades 2008 och Lyra beskriver tidningen som ett lekfullt, experimentellt, allvarligt, förbannat, cut-up-orienterat, digitalt, kollektivt, redaktionellt, nätverksbaserat, poetiskt arbete som för varje nummer eller föreställning de skapar omprövar villkoren för litteraturens rolltaganden och publiceringsformer.

– fikssionredaktionen är också ett poesikollektiv, en rörlig konstellation av 1-5 personer, där alla när som helst kan använda ”fikssion” för att släppa sina personliga identiteter och skriva och prata och argumentera på ett sätt som är kopplat till tidskriften snarare än våra egna namn. Idag ingår förutom Hanna och jag själv även Nikolina Nordin, Signe Collmo och Elis Burrau i redaktionen.
– ”fikssion” är inte och har aldrig varit tänkt som något slags mellanstation till ett riktigt litterärt erkännande, ”fikssion” är en scen och ett utrymme i egen rätt som vill ställa sig utanför det fåniga spelet med debuter, bokförsäljning och prisutdelningar. Men eftersom vi numera erhåller stöd från Kulturrådet har vi också ett ansvar att fördela resurserna till nya, medverkande poeter, vilket medför att vi förstås fortfarande kan vara störiga och utanför men samtidigt bör vara möjliga att upptäcka och kommunicera med. Det är förstås en svår avvägning, men inget som vi grubblar överdrivet mycket över, säger Lyra.

Men den stora uppmärksamheten som väckts kring Lyra Ekström Lindbäck har inte handlat om ”fikssion” utan om hennes debutroman. I Aftonbladet skriver Inga-Lina Lindqvist: ”Med rep, gummiboll och språk väcker romanen min lust”, i Svenska Dagbladet skriver Josefin Holmström om en ”Obehaglig maktfantasi” och i Expressen skriver Nina Lekander att ”lurifaxen Lyra uppmanar sina läsare att knulla med själva den fysiska boken”. Men Lyra Ekström Lindbäck själv menar att boken handlar om så mycket mer än om rep och gummibollar.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

– Romanen handlar inte om BDSM, utan om dominansrelationen mellan författare och läsare. Det är en metaroman som tematiserar rolltagandet i bokformen, inte riktigt en berättelse om sadomasochism.
Hon, Lyra, författaren, menar att ”Tillhör Lyra Ekström Lindbäck” föddes i skärningspunkten av insikten om att skönlitteraturens styrka ligger i att den inte argumenterar men ändå för en ensidig kommunikation som för läsaren in och ut ur författarens världsbild och insikten om att makt kan vara något intimt och njutbart. Lyra menar att möjligheten att suga in läsaren i sin egen varseblivning innebär en politisk möjlighet.

– För mig utgör den dimensionen hos skönlitterär framställning ett viktigt vapen i en queerfeministisk kamp. Jag vill skriva fram erfarenheter, upplevelser och handlingsmöjligheter som inte kan urskiljas utifrån heteromannens vittspridda, neutraliserade verklighetsuppfattning, säger hon.

Förhållandet mellan författaren och läsaren är enligt Lyra en tydlig men outtalad överenskommelse.

– Läsaren njuter av att underkasta sig och låta sig formas av författarens världsbild. Ändå har hon naturligtvis makt över och ansvar för sin egen situation, hon kan när som helst välja att sluta läsa, vilket gör att bokformen kan utgöra en plats för mycket mer extrema maktlekar än den vanligtvis erbjuder.
För Lyra är en viktig idé bakom ”Tillhör Lyra Ekström Lindbäck” att synliggöra det ansvar som finns för berättelsen, både hos läsaren och författaren.

– Författaren bör vara medveten om att hon hela tiden bearbetar och förskjuter läsarens varseblivning, och läsaren bör vara medveten om att hon underkastar sig detta genom att läsa vidare. Jag hopppas att både de dystopiska och utopiska aspekterna av detta finns antydda i boken. ”Tillhör Lyra Ekström Lindbäck” är varken ett fördömande eller ett prisande av bokformens dominansrelation, den är ett försök att skriva fram dess tvetydighet.

Lyra är en spindel på nätet också. Hon både twittrar, bloggar och driver nättidning. Vid några tillfällen har hon påtalat att hon ser sig själv som tillhörande en ny generation författare och lyriker. Hon menar att det som urskiljer denna nya generation har just med digitalisering att göra.
– Digitala medier har ändrat och ändrar på vår varseblivning på ett sätt som är så genomgripande att vi knappast kan definiera det idag. Däremot går det att urskilja en relativ gräns mellan generationerna, där vi som har vuxit upp med mobiltelefoni och internet till viss utsträckning har en annan typ av uppmärksamhet och närvaro. Det påverkar förstås i allra högsta grad våra sätt att läsa och skriva, oavsett om vi använder oss av traditionella eller nyare skrivverktyg och publiceringsformer.
Lyra menar att litteraturens plats i samhället är osäker. Det är svårt att veta hur digitaliseringen påverkar det litterära uttrycket.

– Litteraturens plats i det förändrade medielandskapet har långt ifrån stabiliserats än, utan är under förhandling och ombildning, och jag tror att det är lovande förutsättningar för uppkomsten av nya uttryckssätt. Hur dessa uttryckssätt kommer att utmärka sig och skilja sig från tidigare skrivande är nog svårt att beskriva annat än i efterhand.

Jonas Lundgren

 

Ur arkivet

view_module reorder

Digitala avtryck

Den unge svenske tonsättaren Johan Svensson (f. 1983) redogör i detta porträtt av den något äldre kollegan JoakimSandgren (f. 1965)försin fascination inför denne numera i Paris baserade tonsättaren och hans musik. Via ...

Av: Johan Svensson | Musikens porträtt | 28 mars, 2013

gudinnor

New Age – flyktväg eller kvinnorörelse i vår tid?

New Age - detta omdiskuterade, mycket breda begrepp som även fungerar som samlingsnamn för olika andliga och spirituella rörelser – kan det sägas utgöra en i vår tid betydelsefull kvinnorörelse? ...

Av: Cecilia Johansson Martinelle | Essäer om religionen | 24 december, 2017

Den samiska shamanen och vismannen - fakta och reflexioner

De största fördomarna mot samer berör enligt min mening samisk shamandom som har ansetts bygga endast på vidskepelse och ännu oftast ses så. Etnologen dr Gabriele Herzog-Schröder i München säger ...

Av: Nina Michael | Reportage om politik & samhälle | 21 oktober, 2014

Umberto Saba, geten och döden

En regnig dag i oktober 2012 besökte jag Umberto Sabas antikvariat i Trieste. Jag köpte en bok på italienska om antikvariatet och dess historia sedan 1919 då Saba blev dess ...

Av: Bo Gustavsson | Litteraturens porträtt | 30 mars, 2013

Domenico Morelli. Iconoklasti. 1864. Museo di Napoli

Ikonoklaster, Fahrenheit 451 och kulturella folkmord

Varför ogillar vissa människor bilder som föreställer gudar och människor? Varför har det under vissa tider i en del kulturer funnits människor som bestämt sig för att systematiskt radera ut ...

Av: Guido Zeccola | Essäer om samhället | 30 augusti, 2015

Man bär utlandet inom sig

Man bär utlandet inom sig Ett bokligt reportage Man bär utlandet inom sig, säger den isländske författaren Gudbergur Bergsson. Man bär och bär fram till den punkt man inte längre ...

Av: Thomas Nydahl | Kulturreportage | 24 november, 2006

Robert Halvarsson - Kooperativet Mediagruppen Karlstad - foto -  Robin Malmqvist

Känner du vid mitt namn?

En ny text av Robert Halvarsson.

Av: Robert Halvarsson | Utopiska geografier | 11 januari, 2016

Bob Dylan 1963

”Jag var inte toastmaster åt någon generation”

Linda Bönström om Bob Dylan en musikikon och en poet som har varit viktig för flera generationer.

Av: Linda Bönström | Essäer om musik | 14 februari, 2015

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.