Vladimir Oravsky av Elena Piligrim

Klippboksutdrag

Satt på SJ-tågets ”tysta avdelning” på väg mot Kastrup. Igen. Läste korrekturet till min kommande kortroman ”Mona Lisas leende”, som handlar om geniet Leonardo da Vinci under hans arbete på ...

Av: Vladimir Oravsky | 01 september, 2015
Gästkrönikör

Blir du lönsam lille vän?  Foto: Carl Henrik Tillberg

Cirkeln sluts i södra Frankrike, ett möte med ett av Sveriges främsta konstnärspar

Är du lönsam lille vän är utnämnd till Sveriges mest kända målning, men vad hände egentligen med upphovsmakaren Peter Tillberg? Katinka Kant har åkt ned till Aix-en-Provence och hälsat på ...

Av: Katinka Kant | 23 mars, 2017
Konstens porträtt

Lin Fengmians uggla är egentligen en uv

Den kinesiska uven av konstnären Lin Fengmian (1963) förefaller så sorgsen. Kanske för att den kom till Sverige, förvärvad mer eller mindre direkt av familjen Ramel, och blev kallad uggla ...

Av: Birgitta Milits | 07 december, 2013
Konstens porträtt

Carl Schmitts antiliberala partisaner

Carl Schmitts antiliberala partisaner Den rättshistoriska tidskriften Jur commune karakteriserade Heinrich Meiers bok Carl Schmitt, Leo Strauss und Der Begreiff des Politischen som "...une travail du grande qualité". Meier var 95 ...

Av: Bo Cavefors | 11 januari, 2007
Essäer om samhället

Lyra fångar relationen mellan författare och läsare



Lyra Ekström Lindbäck Bild Leo NordwallMan skulle givetvis kunna hålla sig för god för att använda slitna uttryck som ”många bollar i luften”. Men det tänker jag inte vara. När det gäller Lyra Ekström Lindbäck är uttrycket helt okej. 2008 belönades hon med Lilla Augustpriset för sin ”Manual”, samma år grundade hon nättidningen ”fikssion” med Hanna Rajs Lundström och i år romandebuterade hon med sin självbetitlade metodroman ”Tillhör Lyra Ekström Lindbäck”.

Låt oss börja med ”fikssion, nättidningen för oetablerade poeter”. Grunden lades 2008 och Lyra beskriver tidningen som ett lekfullt, experimentellt, allvarligt, förbannat, cut-up-orienterat, digitalt, kollektivt, redaktionellt, nätverksbaserat, poetiskt arbete som för varje nummer eller föreställning de skapar omprövar villkoren för litteraturens rolltaganden och publiceringsformer.

– fikssionredaktionen är också ett poesikollektiv, en rörlig konstellation av 1-5 personer, där alla när som helst kan använda ”fikssion” för att släppa sina personliga identiteter och skriva och prata och argumentera på ett sätt som är kopplat till tidskriften snarare än våra egna namn. Idag ingår förutom Hanna och jag själv även Nikolina Nordin, Signe Collmo och Elis Burrau i redaktionen.
– ”fikssion” är inte och har aldrig varit tänkt som något slags mellanstation till ett riktigt litterärt erkännande, ”fikssion” är en scen och ett utrymme i egen rätt som vill ställa sig utanför det fåniga spelet med debuter, bokförsäljning och prisutdelningar. Men eftersom vi numera erhåller stöd från Kulturrådet har vi också ett ansvar att fördela resurserna till nya, medverkande poeter, vilket medför att vi förstås fortfarande kan vara störiga och utanför men samtidigt bör vara möjliga att upptäcka och kommunicera med. Det är förstås en svår avvägning, men inget som vi grubblar överdrivet mycket över, säger Lyra.

Men den stora uppmärksamheten som väckts kring Lyra Ekström Lindbäck har inte handlat om ”fikssion” utan om hennes debutroman. I Aftonbladet skriver Inga-Lina Lindqvist: ”Med rep, gummiboll och språk väcker romanen min lust”, i Svenska Dagbladet skriver Josefin Holmström om en ”Obehaglig maktfantasi” och i Expressen skriver Nina Lekander att ”lurifaxen Lyra uppmanar sina läsare att knulla med själva den fysiska boken”. Men Lyra Ekström Lindbäck själv menar att boken handlar om så mycket mer än om rep och gummibollar.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

– Romanen handlar inte om BDSM, utan om dominansrelationen mellan författare och läsare. Det är en metaroman som tematiserar rolltagandet i bokformen, inte riktigt en berättelse om sadomasochism.
Hon, Lyra, författaren, menar att ”Tillhör Lyra Ekström Lindbäck” föddes i skärningspunkten av insikten om att skönlitteraturens styrka ligger i att den inte argumenterar men ändå för en ensidig kommunikation som för läsaren in och ut ur författarens världsbild och insikten om att makt kan vara något intimt och njutbart. Lyra menar att möjligheten att suga in läsaren i sin egen varseblivning innebär en politisk möjlighet.

– För mig utgör den dimensionen hos skönlitterär framställning ett viktigt vapen i en queerfeministisk kamp. Jag vill skriva fram erfarenheter, upplevelser och handlingsmöjligheter som inte kan urskiljas utifrån heteromannens vittspridda, neutraliserade verklighetsuppfattning, säger hon.

Förhållandet mellan författaren och läsaren är enligt Lyra en tydlig men outtalad överenskommelse.

– Läsaren njuter av att underkasta sig och låta sig formas av författarens världsbild. Ändå har hon naturligtvis makt över och ansvar för sin egen situation, hon kan när som helst välja att sluta läsa, vilket gör att bokformen kan utgöra en plats för mycket mer extrema maktlekar än den vanligtvis erbjuder.
För Lyra är en viktig idé bakom ”Tillhör Lyra Ekström Lindbäck” att synliggöra det ansvar som finns för berättelsen, både hos läsaren och författaren.

– Författaren bör vara medveten om att hon hela tiden bearbetar och förskjuter läsarens varseblivning, och läsaren bör vara medveten om att hon underkastar sig detta genom att läsa vidare. Jag hopppas att både de dystopiska och utopiska aspekterna av detta finns antydda i boken. ”Tillhör Lyra Ekström Lindbäck” är varken ett fördömande eller ett prisande av bokformens dominansrelation, den är ett försök att skriva fram dess tvetydighet.

Lyra är en spindel på nätet också. Hon både twittrar, bloggar och driver nättidning. Vid några tillfällen har hon påtalat att hon ser sig själv som tillhörande en ny generation författare och lyriker. Hon menar att det som urskiljer denna nya generation har just med digitalisering att göra.
– Digitala medier har ändrat och ändrar på vår varseblivning på ett sätt som är så genomgripande att vi knappast kan definiera det idag. Däremot går det att urskilja en relativ gräns mellan generationerna, där vi som har vuxit upp med mobiltelefoni och internet till viss utsträckning har en annan typ av uppmärksamhet och närvaro. Det påverkar förstås i allra högsta grad våra sätt att läsa och skriva, oavsett om vi använder oss av traditionella eller nyare skrivverktyg och publiceringsformer.
Lyra menar att litteraturens plats i samhället är osäker. Det är svårt att veta hur digitaliseringen påverkar det litterära uttrycket.

– Litteraturens plats i det förändrade medielandskapet har långt ifrån stabiliserats än, utan är under förhandling och ombildning, och jag tror att det är lovande förutsättningar för uppkomsten av nya uttryckssätt. Hur dessa uttryckssätt kommer att utmärka sig och skilja sig från tidigare skrivande är nog svårt att beskriva annat än i efterhand.

Jonas Lundgren

 

Ur arkivet

view_module reorder

Filip Lindberg. Några dikter

Filip Lindberg (f. 1990),studerar masterprogramet i litteraturvetenskap vid Uppsala universitet. Även redaktör för litteraturtidskiften Tydningen.                      

Av: Filip Lindberg | Utopiska geografier | 14 april, 2014

Isabella Lundgren

Nya generationers samtal centralt för yttrandefriheten

Vår civilisations överlevnad hänger på vår förmåga att kommunicera, för klarar vi inte det så kommer vi att slåss, kriga och förgöra varandra istället.

Av: Isabella Lundgren | Essäer om samhället | 22 maj, 2017

In memoriam Rautavaara

In memoriam Rautavaara Stefan Hammarén skriver ett memorandum över Tapio "Tapsa" Rautavaara, finsk sångare, skådespelare och idrottsman.

Av: Stefan Hammarén | Musikens porträtt | 09 november, 2006

Den stockholmska barfotatrion åter på frammarsch

  Bandets galne trummis Andreas, basisten Joen och Martin. Den stockholmska barfotatrion på frammarsch Riffrockarna, Jaaris pojkar eller den underliga barfotatrion. Som man säger: kärt barn har många namn. Deras egentliga och ...

Av: Petter Stjernstedt | Musikens porträtt | 16 februari, 2007

Afrikanska toner och skönsång på jazzfestivalen

Etienne Mbappé. Afrikanska toner och skönsång på jazzfestivalen I slutet av oktober gick jazzfestivalen i Umeå av stapeln. Det fanns åtta scener och framföranden för alla smaker, från skönsång med The ...

Av: Calle Hedrén | Kulturreportage | 13 november, 2007

Idioten på muséet

Hörde en gång om en idiot som gjorde ett museum på precis allt som flöt iland hos honom vid ett klippors ytterskär, bl.a. åror, lådor med smuggelsprit, talrika naziuniformer, EFFOA:s ...

Av: Stefan Hammarén | Stefan Hammarén | 26 oktober, 2011

Hatthyllan

Det var en höstkväll och allt var stilla. Regnet piskade mot stuprännan. Han satt där med ögonen i den dammiga boken. Sidorna var skrynkliga. Fyllda med kaffefläckar och intorkade ostbitar. Han ...

Av: Stina Nilsson | Utopiska geografier | 05 maj, 2010

Om Nijinskys teckningar

Bild och ande är på något sätt oskiljaktiga hos Nijinskys tecknade motiv värld. De linjer han skapar och återger med krita, kol, grafit, pastell eller olika sorters tusch och vattenfärger ...

Av: Jonas Lindman | Gästkrönikör | 29 mars, 2012

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.

Cron Job Starts