Operasångare är också människor - Festtage Berlin 2010

Först var det Placido Domingo som ställde in och efter honom följde fyra andra i "Simon Boccanegra" och det var lite av ett B-lag som stod på Staatsopers scen ...

Av: Ulf Stenberg | 15 april, 2010
Reportage om scenkonst

Thomas Bernhard. Om geniet och fallet eller de sammanväxta i en verklighetens fiktion…

"What matters is whether we want to lie or to tell the truth and write the truth, even though it never can be the truth and never is the truth” (T ...

Av: Göran af Gröning | 03 oktober, 2013
Essäer om litteratur & böcker

Loveninjas - nu utan masker

Artist: Loveninjas Titel: Johnny C Loveninjas - nu utan masker Jag kommer ihåg ett stort hjärta och tre killar utklädda till kärleksfulla Turtles. Jag kommer ihåg tokroliga låtar om brutna penisar ...

Av: Sofia Lundgren | 27 oktober, 2006
Musikens porträtt

Bruno Kreisky 1983 foto Wkipedia

Bruno Kreisky och Sverige

Vad har Arne Carlsson med Wien att göra? Den frågan ställde jag mig hösten 1978 när jag var gästlärare i Österrike; uppdraget innefattade skolbesök och deltagande i fortbildningskurser för österrikiska ...

Av: Kurt Bäckström | 26 februari, 2017
Porträtt om politik & samhälle

Strindberg på promenad



Skovlyst i Lyngby, där familjen Strindberg bodde Foto StrindbergsmuseetMot slutet av 1880-talet bodde Strindberg med hustrun Siri von Essen en tid i Holte norr om Köpenhamn, inhyrda i den lätt förfallna villan Skovlyst som ägdes av en originell fröken von Frankenau. Där fanns också en alltiallo med exotiskt utseende, Ludvig Hansen, och dennes unga halvyster. I dessa burgna villakvarter förekom den sommaren en rad fräcka inbrott. Strindberg som fick för sig att Hansen var tjuven tjallade hos polisen. Det skulle han nu inte ha gjort. Hansen som visade sig vara oskyldig gick till motattack och spred snabbt ut att Strindberg förfört hans minderåriga halvsyster Martha Magdalene. Det var inte alldeles sant, flickan var sexton på det sjuttonde och tydligt med på noterna.

Strindberg kallades till förhör men avvek, först till Berlin och sedan till Paris: han var tvungen att se till att allt sköttes som det skulle när han teaterpjäser skulle ha premiär där. Och så spreds ryktena, och så skvallrades det i tidningarna en tid. Om denna lätt bisarra episod i hans liv har det skrivits en del, och de tilltrasslade upplevelserna lämnade sina spår i ett par betydande verk. Dels skymtar fröken von Frankenau nog bakom Fröken Julie (fast än mer en deklasserad grevedotter som blev servitris på Hasselbacken i Stockholm), och dels figurerar Hansen i den nietzscheanska romanen Tschandala.

Ur kökkenmöddingen av gamla papper fiskade jag nyss upp  en avskrift av en artikel i köpenhamnstidningen Politiken från den 24 juli 1925. Där beskrev Will Berend (vem det nu var) sitt möte med Strindberg en sommar knappt fyrtio år tidigare. Jag tror inte att denna minnesbild citerats eller refererats av Strindbergsforskningen, i alla fall minns jag mig inte ha sett den omnämnd varken hos Karin Smirnoff (Strindbergs dotter), Harry Jacobsen, Gunnar Brandell, Olof Lagercrantz eller Lennart Luthander som alla skrivit om Strindbergs tid i Danmark. Så därför denna snabböversättning av en gammal gulnad tidningsartikel: 

”En av traktens godsägare hade lärt känna Strindberg flyktigt på Holte Kro. Nu inbjöd han mig och en god vän att åka häst och vagn. Jag kommer ihåg jaktvagnen med honom framtill och vi båda där bak. I fjärran såg vi Strindberg komma långsamt spatserande mot oss, barhuvad, med hatten i hand och böjt huvud, försänkt i sina egna tankar. Godsägaren  vände sig mot oss där bak och sade:  Där kommer Strindberg, nu låter jag honom åka med, ”og så skal vi have lidt sjovt.”

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Han stannade vagnen framför Strindberg och erbjöd honom skjuts. Spänt stirrade vi på diktaren, och det står fortfarande oförglömligt för mig hur han långsamt höjde huvudet, med det täta svarta håret som en krona, och hur han lika långsamt riktade sin stora inträngande blick på godsägaren, varefter han efter ett ögonblicks paus bara sade: Tack, jag promenerar. 

”Svensk-høfligt. Med et stænk af hån i tonefaldet. Og som ordene kom fra en anden verden. Så gik han videre. Vi sad lidt flove tilbage i vognen. Sjov med Strindberg blev det intet af.”

Nej, Strindberg skojade man nog inte med. Och jag märker en skorrande biton i det där om att Strindberg var svenskt hövlig. I den väldiga kökkenmöddingen på Kungliga biblioteket i Humlegården i Stockholm  finns bland miljontals andra trycksaker en mapp med artiklar ur danska tidningar om Sverige och svenskarna, samlade med masochistisk iver av Valfrid Palmgren Munch-Petersen som bland mycket annat var svensk lektor i Köpenhamn. Många av klippen handlar om de stilige svenskere. Man behöver inte läsa länge för att förstå att i det sammanhanget är stilig synonymt med stroppig.  Fast om dessa stiliga svenska stroppar också var svenskt hövliga, det minns jag inte…

 Ivo Holmqvist



Ur arkivet

view_module reorder

Räkans fenomenologi

Vad är poesi? Är det att med björnkoll på versmått och rim svaja sig fram genom grekiska myter? Är det att tala med stora bokstäver om livet och döden och ...

Av: Jesper Nordström | Övriga porträtt | 28 januari, 2016

Skallmätningen som ideologi

År 1900 hade var femte svensk utvandrat. Oroliga prognosmakare tolkade samhällsutvecklingen i Sverige och utvandringen utifrån rena rashygieniska aspekter. "Det är bättre, att en svensk familj under primitiva förhållanden tar sin ...

Av: Lilian O. Montmar | Reportage om politik & samhälle | 31 juli, 2009

The roles of computer in doing and studying the art

Bernardo Nicoletti, redan bekant till våra läsare med artikeln A Hidden Part of the Culture: the Business Culture, tar en utgångspunkt från boken Futures past, för att visa de möjliga ...

Av: Bernardo Nicoletti | Essäer | 10 juni, 2013

Samuel Beckett och livets absurda teater

Nobelpristagaren i litteratur, Samuel Beckett, är den okrönte mästaren i att skriva om meningslöshetens och den tåliga väntans utdragna absurditeter och i förlängningen om den sorglustiga väntan på döden. Nerven ...

Av: Benny Holmberg | Essäer om litteratur & böcker | 20 Maj, 2010

Att slå näven i bordet när det behövs

Man ska vara bestämd. Man ska veta vad man tycker och följa upp det i handling. Man ska slå näven i bordet om det behövs. Man ska visa i kroppsspråk ...

Av: Jessica Johansson | Jessica Johansson | 15 april, 2011

Batik -Buddha från Sri Lanka. Nu på min balkong

Buddhist i Miljonprogrammet

Min sons lekkamrat såg sig omkring med förundran. Vi var på historiska muséet i Stockholm och befann oss i en sal där det hängde krucifix från olika epoker och med ...

Av: Annakarin Svedberg | Kulturreportage | 07 augusti, 2017

Niclas Mossberg. Trädet

Niclas Mossberg har bland annat jobbat som ställningsbyggare på Leab och Sparta – Entreprenad och bemanning. Han har också skrivit ungdomsdikter som publicerats i antologin Eremonaout IV (2014).       Trädet Jag ska döda ...

Av: Niclas Mossberg | Utopiska geografier | 26 Maj, 2014

Poul Bjerre av Carl Milles

Om skapandets läkande kraft

Eva-Karin Josefson om allkonstnären Viking Dahl och samhället omkring honom.

Av: Eva-Karin Josefson | Övriga porträtt | 18 november, 2015

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.