Syrebrist och galenskap är genialitetens livsluft. Om Odysseus - James Joyce´s verbala…

Klockan är 8,00 den 6 juni 1904. Buck Mulligan stiger upp på bröstvärnet och ser ut över den vackra Dublinbukten. Hans ljust ekfärgade hår rörs en smula av vinden. "Herregud ...

Av: Benny Holmberg | 05 juli, 2010
Essäer om litteratur & böcker

Sista brevet, och intermezzot i gipsparadiset

detta är nu mitt ett absolut sista brev och text till dig, så sant, det är avsked nu för gott, eller ofrånkomligt. Så måste det nog bli tyvärr säkert, eftersom ...

Av: Stefan Hammarén | 15 juli, 2010
Stefan Hammarén

66 metagram för mycket - ett oavslutat kapitel i många delar. Del 5

Drömfilter 1: Den svarta vågen - pessimism Vi valde att lämna storstaden, liksom många före oss. Kvar fanns inget av det som en gång gjort barndomsstaden till en magisk plats av ...

Av: Carl Abrahamsson | 11 februari, 2011
Carl Abrahamsson

Siegfried Lenz 1926-2014

Jämte Heinrich Böll från Köln och Günter Grass från Danzig var Siegfried Lenz den kanske mest betydande tyska efterkrigsförfattaren. Han var född i Lyck i dåvarande Ostpreussen. Fadern som dog ...

Av: Ivo Holmqvist | 11 oktober, 2014
Litteraturens porträtt

I Pousettes värld: en poet



 Erik Pousette läser dikterDet är en konst att vara enkel. Erik Pousette skalar av det överlagrade och står kvar med de stringenta orden i dess ursprungliga skepnader. Han litar på dem. Behöver inte klä upp dem i mångtydiga bångstyrigheter eller begrava dem i akrobatiska meningsbyggnader. Han har vanliga ord som han handskas varligt med. En hantering med respekt för valörer, omland, specifik betydelsetyngd och referenser. Som i värme ljus och kyla:

Tidig tid
ännu ovant med ljuset
som kisar över hygget
ett otåligt sken
som bränner
mina vita händer

Morgonen kommer och den tas om hand genom en acceptans för dess bevekelsegrunder:

Sakligt ljus
utan omsvep
blicken slår rot
fångar markens skrovliga yta

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Pousettes metod grundar sig i den verklighet han hanterar som oftast är obevekligt morgonklar och vardagsbister, tydlig i sin vresiga väderproblematik och snålblåst, stundtals ogin där gryningens uppgifter står som styva pressenningar i medvetandet, men att den också erbjuder överraskande poetiska passager i sin hårdhet. Detta kräver ofta ett överlagt motstånd, i karga tag. Pousettes diktjag är mästerligt att agera stuntman i verklighetens farliga fallgropskaos:

Jag tar plats
i den råa luften
hugger ut ett rum
i vinterkylan

Ändå finns en stabil markkänning i det upplevda:

Kvar i det vardagliga
inne i arbetet
Armarna vet
händerna har svaret

När jag läser Pousettes två diktsamlingar Tyst kunskap och Visstidstillvaro hoppar jag självsvåldigt i tanke och system genom att bläddra helt osorterat till en början. Det är ett vingligt sökande jag använder mig av för att ringa in kärnan och hitta relationerna till Pousettes texter som ibland är så befriande nakna:

I brådrasket
ett högtryck i rörelse
rister molnen

Arbetet anträds med visst brutalt övermod visavi naturen:

I dagbrottet
bryter vi den klingande malmen
slår hål på tystnaden
i det täta skogarna

Eriks tyst kunskap Det svåraste vankas i överlevnadstvånget och hanteras av Pousette i det höga medvetandets skickligaste motståndsfickor med mild filosofisk skenpassivitet och gäckande finurliga undanglidanden. Pousett skapar spänningar i detta:

det är tyst
och man får ingenting veta
/.../
Starka krafter i rörelse
sinnena sorlar, ivern
flyger och far

Hans svävande närvaro i nuet och de infångande ögonblicken uttrycker han virtuost:
I förbifarten
en svävande känsla
utan hemvist
små ögonblick
visstidstillvaro

Den första diktsamlingen Tyst kunskap utkom 2002 på Ord&Visor förlag och omslaget väckte nyfikenhet, en operationsbeskrivning till motorrum bestående av handlingsschema:

Till motorrum
Stänga av och lossa bromsvätskepåfyllning
Taga burk för oljespill
Till bakomvarande vagn motorrum
Mont. bromspåfyllningsfixtur
Plac. Burk för oljespill å batterihylla...

En positionerande genrepoesi.

 Erik Pousette på sitt arbeteErik Pousette hade arbetat i denna vardagliga verklighet och funnit poetiska essenser i sträng regi. Ett genrespråks etablerade storheter. Samlingen rymmer erfarenheter från skogen, plintgjutning av kraftledningsstolpar och tillvaron vid fikabord och i omklädningsbaracker.

Alltihop infattat i filosofiska andraganden.

 I Visstidstillvaro åkallas en barndom:

Yngst inom mig
borta i barndomen
bor alla hemma

Pousettes diktjag befinner sig annars i arbeten hemifrån där uppgifterna, tingen och kropparna står mot varandra på rad i sin obändiga tyngd. Ibland hotar djupa svalg. Obegripliga lägen presenterar sig. Här finns existentiella djup som inte riktig vågar ta bokstav. Man ska inte tro att det alltid är så bra eller befinner sig i vila. Det olycksbådande ligger nära i snara snår:

Främmande buller
faller som stenar
över marker
som så länge man minns
legat i stillhet

Och man vet inte, tvivlet sätter in...:

men det finns
så mycket mörker
och det står så nära

Erik Pousettes diktverk är två förtätade samlingar i tunna häften med spännande och djupsinnig visdom i oväntade valörer och miljöer. De är regelmässigt genomarbetade och slimmade i sina strofer och så förtätade att man kan plocka ut för egna behov här och var utan att förlora i substans även om författaren kan tycka det är helgerån och skam på torra land. Dikter lever ju egna liv. Horar runt bland läsarna.

Filosofen i diktjaget agerar i stillheterna:

Det är natt
och lätt att umgås med stjärnorna
Jag är vaken
men tom på tankar
Allt finns i arkiven
utan minnesluckor

 Det finns författare som är underskattade och inte uppmärksammade efter förtjänst. Erik Pousette är en sådan. Hans texter har en kraft och ett djup som är fänglande och starkt. Hans miljöer och infallsvinklar är ovanliga.

Eriks visstidHan bor i Helsingborg och arbetar på Kvisttofta kvarn. Debuterade 2002 med diktsamlingen Tyst kunskap. Han har utkommit med sina bägge diktsamlingar på Ord&Visor förlag. Den andra är Visstidstillvaro och utkom 2008. 

Pousette lockar mitt i allt det vardagliga med en sinnligare syn på tingen och ett slags mustigare medvetenhet om existensen. Hans ambition tycks söka den rena och omedelbara närheten. Han texter äger ett ibland ironiskt förhållande till den obändiga, brutalt rustika verkligheten. Det ger en dansande poesi där tingen erhåller egna egon, får tillvända jag som kan apostroferas och hanteras. I det vardagliga, igenkännliga arbetet, transformerat i visstidens ovissheter rör hans diktjag sig hemtamt med alla känslospröt ute. Temperaturer höjs och sänks som dramaturgiska kitt, snitt och mellanspel. Kroppen roterar jämlikt mellan de benämnda tingen. Kyla och värme temperar och regerar, värmer upp sammanhangen och svalkar betydelserna. Ljusets skepnader skapar dolska spel och bäddar för gåtfulla stunder.

Det enkla och klara står alltid först i Pousettes värld:

Jag står på grusgången
nära syrenen
man kallar på mig
mitt namn ljuder 
I ivern att bli tydlig kan oklarheter ligga på lur. I önskan om klarhet kan överambitionen fördunkla.

Pousette passera sådana hinder. Närmar sig tingen med resolut tillit. Inget ting är för smått. Ingen verklighet objuden. Det mesta i alla fall...

Visst finns det sådant
man inte kan skriva om
som tillhör ett okänt rike
en annan ordning

Jag sträcker ut en hand
mot den onåbara
mot ett tyst mörker
ett ihåligt eko
och svarta stjärnor
som lyser i sin frånvaro

Benny Holmberg

Ur arkivet

view_module reorder

Är detta en människa? - en reflektion om ondska

Är detta en människa?, frågar sig Primo Levi i hans text med samma namn. Hans litterära beskrivning av de fasor som han genomlevt i förintelselägret Buna i Monowitz nära Auschwitz ...

Av: Marie Hållander | Essäer om litteratur & böcker | 15 juni, 2009

Cavefors om Cavefors

Bo Cavefors var under decennier Sveriges överlägset mest aktive alternative bokförläggare. Som förläggare präglades han av nyfikenhet, radikalitet och oräddhet, vilket blev tydligt i utgivningen där Mao, Nietzsche, Jünger, Dali ...

Av: Johannes Flink | Litteraturens porträtt | 28 september, 2009

Arbeta älska tro

Äta sova dö ställer två klassiska miljöer i kontrast mot varandra i de två första scenerna. Den allra första, festen, visar hur musiken luckrar upp och sätter individerna i en ...

Av: Axel Andersson | Essäer om film | 28 april, 2013

Double Standards – En uppgörelse med den tvådimensionella ytan

Under hösten har Göteborgs konsthall varit en del av Göteborgs internationella konstbiennal (GIBCA). Konsthallen blev en skådeplats för den alternativa karnevalen, ett slags antiarkiv för dem som inte riktigt fick ...

Av: Fredrika Almqvist | Konstens porträtt | 15 januari, 2014

De döda författarnas skog

Jag slår av motorn, stiger ur bilen och lyssnar till den stora stillheten i de döda författarnas skog, hör vinden prassla i cedrar och kastanjer, ser den svepa vidare i ...

Av: Johan Werkmäster | Essäer om litteratur & böcker | 21 april, 2010

Sorg och korruption. En text om den onämnbara boken

” Fyra spår har Gud lämnat kvar av Paradiset. Stjärnorna, djuren, blommorna och barnen.”(Dante Alighieri) I många år har jag undrat varför Bagatelles pour un massacre av Louis Ferdinand Céline var ...

Av: Guido Zeccola | Essäer om litteratur & böcker | 23 juli, 2012

Kalevipoeg, den estniska självkänsla

  Estland utgör ett litet språkområde, men har trots det ett alldeles eget, synnerligen märkligt epos. Det har sin grund i mycket gamla sånger och prosaberättelser. Diktverket heter Kalevipoeg, dvs Kalevsonen ...

Av: Birgitta Milits | Essäer om religionen | 19 januari, 2011

Jante och hans vänner utanför Istedgades kyrka

Jante och hans vänner utanför Istedgades kyrka Det är ungefär ett år sedan som jag i en krönika åt Tidningen Kulturen beskrev den medelåldersmannen Jante och hans vänner, som på en ...

Av: Fredrik Rubin | Gästkrönikör | 05 juli, 2008

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.