”Jag tycker, det är alldeles ljust omkring mig”

Stockholmsutställningen 1930 var, som en av romanfigurerna i Eyvind Johnsons Krilon-serie uttrycker det, ”den tydliga, klara början till en ny och finare värld.” En paviljong på utställningen hette Svea Rike ...

Av: Ivo Holmqvist | 26 november, 2017
Essäer om litteratur & böcker

Borgeby - ett tusenårigt drama

Strax norr om Lund, strategiskt beläget nere vid Lödde å ligger Borgeby slott, en inte så ofta uppmärksammad men inte desto mindre viktig plats i den skånska kulturhistorien. I över ...

Av: Sofie Nikolajsen Bjarup | 02 oktober, 2011
Kulturreportage

God natt, Berlusconi

Bearbetnig: Guido ZeccolaDen fjärde november 2008 skriver USA:s medborgare historia, de väljer sin första svarta president. I sitt segertal skickar Barack Obama ett politiskt meddelande till andra delar av världen ...

Av: Jasmina Nedevska Törnqvist | 19 november, 2008
Gästkrönikör

Beatrice Månsdotter

Vinterblek

Den bleka vinterhuden avslöjar ett nät av tunna blodådror. Som förgreningar under en tunn yta. I ett vinterlandskap som bäddar in all tidigare grönska som övergått till en avskalad variant ...

Av: Beatrice Månsdotter | 17 maj, 2017
Gästkrönikör

Ace Atkins – crime-noir författare i amerikansk sydstatsmiljö



Ace AtkinsAce Atkins är en amerikansk författare av kriminallitteratur född i Troy, Alabama 1970.

Innan han började skriva romaner på heltid arbetade han som kriminalreporter på tidningen Tampa Tribune. Han blev nominerad till ett Pulitzer Prize år 2000 för sitt journalistiska arbete. Numera bor han i Oxford, Mississippi.

Hittills har han skrivit nio böcker och deltagit i två antologier. Fyra böcker är crime noir – deckare där privatdetektiven Nick Travers, som också extraknäcker som bluesforskare på Tulane University i New Orleans, löser mysterierna . Han är annars en ganska traditionellt tecknad hårdkokt problemlösare med reminiscenser bakåt till hårdkokta deckarprofiler. Dessa fyra böcker är starkt inspirerade av blues och bluesmusiker. Atkins har sagt att han var inspirerad av bluesmusikerna Son House och Muddy Waters och författarna Dashiell Hammett och Raymond Chandler när han skrev dessa böcker. Atmosfären som han fann likartad i deras verk är en viktig inspirationskälla för honom. En deckarförfattare som han är förtjust i är John D McDonald och hans hjälte TravisMcGee idag inte speciellt kända i Sverige.

Bluesinspirationen hittar vi också i titlarna, de två första Crossroad blues och Leavin’ trunk blues, de två följande Dark end of the street och Dirty south skrivna mellan 1998 och 2005.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Han ser i sina musikinspirerade Nick Travers-böcker en historia om den svarta musiken från 30-talets blues till dagens elektriska blues och soulmusik.

Han har också en stark tro på detektivromanen som verktyg att visa samhällets olika sociala sidor, vilket är utmärkande för den genre han arbetar i.

Efter de fyra mer traditionella deckarna har Atkins skrivit fyra böcker benämnda Crime Classics som baserar sig på verkliga kriminella händelser under olika delar av 1900-talet.

The rangerOch efter detta har han nu börjat på en ny serie och en ny hjälte Quinn Colson. En bok har kommit; The Ranger, 2011.

Han medverkar också i antologin New Orleans noir (2007) med novellen Angola south och i faktaboken In the wake of Katrina (2006), där han tillsammans med fotografen Larry Towell dokumenterar orkanen Katrinas framfart.

Ingen av Ace Atkins böcker är ännu översatta till svenska.

Han har nu också blivit utsedd att fortsätta och skriva om den avlidne författaren Robert B Parkers serie om Spenser som i en lång rad detektivromaner skapade en populär serie i en lite lakonisk stil. En del av Parkers böcker finns översatta till svenska.

I en intervju svarar han på frågan om vad som inspirerar honom att det huvudsakligen är musik . Hans favoritförfattare är John Steinbeck, James Lee Burke och J.D. Salinger. William Faulkner är också en favorit och han har ett speciellt förhållande till honom, då Faulkner bodde en stor del av sitt liv i Oxford, Mississippi, där Atkins numera bor. Han ser honom som mycket skicklig i att väva in och skapa mysterier i sina böcker. Raymond Chandler ser han som en länk till både Faulkner och även till hans senaste projekt Robert B Parker.

Atkins första bok Crossroad blues kom ut 1998. I en nyutgåva 2009 finns ett förord av den välkände musikskribenten Greil Marcus och efterord av Atkins. Boken är inspirerad av den legendariske bluessångaren Robert Johnsons korta liv och privatdetektiven och bluesforskaren Nick Travers gör här entré. De fyra Travers-böckerna är crime-noir skildringar lite i James Lee Burkes anda och liksom i Burkes serie om Dave Robicheaux tilldrar det sig i ångande sydstatsmiljö även om Atkins inte har lika mycket av Burkes naturlyriska iakttagelser men språkligt är de effektiva och välskrivna.

Devils Garden av  Ace AtkinsEn helt annan sorts böcker är de fyra Crime Classics som baserar sig på verkliga händelser. Devil’s garden (2009) är en spännande berättelse om stumfilmsskådespelaren Fatty Arbuckle som på höjden av sin popularitet blev inblandad i ett morddrama 1921. Den detektiv anställd av Pinkertons detektivbyrå som arbetar med fallet heter Dashiell Hammett och han kommer sedan att bli en av de mest legendariska deckarförfattarna i den hårdkokta skolan med klassiska deckare som Riddarfalken från Malta och Gäckande skuggan. Den rättegång som Arbuckle hamnar i krossar hans karriär. Boken tar upp aspekter och händelser på den fest som föranleder dödsfallet av en ung skådespelerska Virginia Rappe som haft några småroller i stumfilmer och tragiskt nog blir mer känd för sin död än för sina roller som skådespelerska.

Boken känns väl underbyggd med fakta och ger en fin tidsbild av en gången tid.

White shadow (2006) är en skildring från Tampa, Florida 1955 och utgår från mordet på en maffiaboss Charlie Wall. Verkliga personer skymtar förbi i en historia som känns realistisk, intressant även om den brutala verkligheten ibland känns skrämmande och frånstötande.

Viktiga händelser är kopplingen till Kuba med dess maffia och korruption, då styrd av diktatorn Batista, och populärt bland rika och berömda amerikaner. En ung Fidel Castro dyker också upp i handlingen och i slutet av boken då året är 1959 har Castros revolutionärer tagit över.

Wicked city (2008) är en skildring från staden Phenix City i Alabama, en stad med drygt 20000 invånare som i flera decennier var ökänt för korruption, prostitution och gambling. Atkins tar i denna bok upp ett omtalat mord och händelser från 1954.

I Infamous(2010) den fjärde Crime classics baserad på verkliga händelser har Atkins gått tillbaka till depressionen och år 1933. Gangstern George ”Machine Gun” Kelly leder en kidnappning av en oljemagnat från Oklahoma City.

InfamousBoken är enligt Atkins själv den mest dokumentära av de fyra böckerna benämnda Crime Classics. Han säger själv: ”Out of the four books I’ve written that are heavily based on research and actuel events, this is the most true story I’ve even written...There were not as many holes as I had to fill in as a novelist”

Den blandning av fiktiva gestalter och verkliga som Atkins använt har fungerat bra i hans böcker och tidsatmosfären får han fram bl.a. genom musiker och sångare som var populära vid den här tiden.

I hans senaste roman The Ranger (2011) tar han ett nytt grepp och introducerar en ny hjälte Quinn Colson, som tjänstgjort i amerikanska armén och nyligen kommit hem från Afghanistan. I den finns det starka influenser från Chandler och Faulkner.

Nu har han alltså blivit utvald av Robert B Parkers familj och fått uppdraget att fortsätta skriva om Parkers hjälte Spenser och där den första boken kommer ut 2012. Men Atkins tänker också fortsätta skriva egna böcker och hur hans utveckling kommer att bli får framtiden utvisa.

Han är ett intressant namn inom den s.k. hårdkokta genren inom kriminallitteraturen och visar en mångsidighet som blir spännande att följa.

Han har fått många lovord för sina böcker bl.a. av tunga namn inom genren som Elmore Leonard, George Pelecanos, Michael Connelly…

Två nya böcker av Atkins är aviserade att komma ut 2012. Dels Robert B. Parker’s lullaby som blir hans första i fortsättningen på Parkers böcker och dels en bok med titeln The lost ones.

Lars Jonsson

Ur arkivet

view_module reorder

Skvättet 3

                                     

Av: Mattias Kronstrand | Kulturen strippar | 14 oktober, 2013

Exorcism – nyfunnet O’Neill drama

1920 uppförde Provincetown Playhouse i New York den självbiografiska enaktaren Exorcism av Eugen O’Neill (1888-1953). Föreställningen gavs bara några gånger och efteråt förstörde O’Neill alla – som han trodde – ...

Av: Bertil Falk | Reportage om scenkonst | 28 mars, 2012

Samiska shamandomens nya dimensioner

 Man tar inte skada av att uppleva för mycket,Men man kan ta skada av att uppleva för litet! (Läkaren och författarenGöran Grip i boken:Allting finns) Vid seminariet Samerna i kyrkan i Enare ...

Av: Nina Michael | Essäer om religionen | 19 augusti, 2013

Som djur

Människor och andra djur kan systematiskt förvandlas till ting av andra människor "Ni håller er med köpta slavar här. De har det sämst men skall ändå utföra det tyngsta arbetet; ...

Av: Lisa Gålmark | Essäer om samhället | 19 januari, 2009

Denna dag ett liv Essä i fragment

En humanism. Självkännedom, insikten om det existensiellt lika som förutsättning, tillsammans med psykologisk fantasi och inlevelse. Inte vara en ovanpå flytande ”humanitarian”, utan använda sin erfarenhet för att förstå vad ...

Av: Gunnar Lundin | Essäer | 06 november, 2013

Tagore performing the title role inValmiki Pratibha (1881) with his niece Indira Devi as the goddess

Geniet från Bengalen

Undertecknad kom i kontakt med Rabindranath Tagore (1861-1941) redan i 20-årsåldern (Den skapande enheten) – och läste hans poetiska storverk "Gitanjali" ungefär 10 år senare. Nu har han legat på ...

Av: Carsten Palmer Schale | Litteraturens porträtt | 21 juli, 2017

Rösten är ett väldigt personligt instrument

Rösten är ett väldigt personligt instrument Ylva Q. Arkvik har framför allt komponerat instrumentalmusik, alltifrån solostycken till orkester och opera, men även elektroakustiska verk och stycken för instrument och band. Hon ...

Av: Guido Zeccola | Musikens porträtt | 26 oktober, 2006

Hiphop, rap och opera och stort hjärta

Kvartetten är Dustin Hoffmans regidebut. Känd skådespelare, Oscars vinnare, Hollywood-dragplåster … men hitintills alltså inte regissör. Hoffman satsar på skyhög mysfaktor, brittiska karaktärsskådespelare, kända från opera och teater, och anlägger ...

Av: Belinda Graham | Gästkrönikör | 13 augusti, 2013

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.