Napoleon den III, skaparen av det moderna Frankrike?

Napoleon den tredjeNapoleon den III, den kanske mest missförstådde kejsaren, föddes för tvåhundra år sedan, den 20 april 1808.  I sina memoarer skriver Hortens, Hollands drottning om sin nyfödde son ...

Av: Anne Edelstam | 15 oktober, 2008
Essäer om samhället

Benjamin 28

Av: Håkan Eklund | 25 februari, 2012
Kulturen strippar

”Även en värld som skapar sig själv, måste en gång ha blivit skapad.”

Under en resa i Indien i december 1993, arrangerad av Samuel Strandberg i Samuel Travels, kom jag till den lilla staden Rishikesh, där Ganges flyter ut ur Himalaya. Att vi ...

Av: Erland Lagerroth | 04 oktober, 2013
Övriga porträtt

Slottet i Montsegur

Göran Fant och medeltidens katarer – en över trettio år lång livsrelation

Förra året - 2016 - utsågs av katolska kyrkan till ett så kallat misskundsamhetsår, då man vill förlåta alla synder som begåtts i det förflutna. En grupp människor som drabbades ...

Av: Michael Economou | 08 september, 2017
Övriga porträtt

Omöjliga intervjuer. Bertil Falk intervjuar Aurora Ljungstedt



Aurora Ljungstedt, xylografi av Ida Falander i början av 1880-talet. Via WikipediaDe omöjliga intervjuerna är en artikelserie där huvudrollen spelas av de döda. Döda författare, bildkonstnärer, filosofer, poeter, regissörer, musiker, tonsättare, skådespelare, men också historiska personligheter, mytomspunna gestalter, gudar och släktingar blir intervjuade av en skribent såsom dessa fortfarande vore vid liv. Gränsen mellan livet och döden är ibland efemär eller illusorisk – dessa figurer fortsätter sitt liv i odödlighet genom sina verk och genom berättelserna de skapat.

Texterna kommer kanske att vara ironiska ibland eller möjligen seriösa. Men, det som är viktigt, det är att skribenten som intervjuar kommer att ge en ny röst till den intervjuade. Vi hoppas kunna ge dels en underhållande, men också lärorik stund, till våra läsare.

Intervju genomförd 2012 av Bertil Falk med Aurora Ljungstedt, som avled 1908. 

Tack vare Tidningen Kulturen har jag fått möjlighet att intervjua er, fru Ljungstedt, trots att ni hade varit död i 25 år när jag föddes. Det gläder mig att ni vill ställa upp fast jag vet att ni alltid dolt er bakom pseudonymen Claude Gérard.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

- Min man råkade på 1870-talet av misstag avslöja att jag stod bakom pseudonymen, så det är ju inte någon hemlighet längre.

Jag hoppas att ni inte har något emot att jag spelar in intervjun?

- Menar ni på fonograf?

 Nej, fonografen försvann femton år efter er bortgång. Vi har numera betydligt mer sofistikerade metoder. Men varför ville fru Ljungstedt inte framträda under eget namn?

- Det ansågs inte fint att en kvinna skrev sensationella romaner.

Men det gjorde Emilie Flygare-Carlén utan att skämmas. Och hon var ju populär och rörde sig i Stockholms litterära kretsar på 1800-talet.

- Men det gjorde inte jag. Jag höll mig för mig själv. Dessutom skrev jag mystiska sensationsberättelser och gotiska brottshistorier. En anledning till min tillbakadragenhet var att min mamma inte alls gillade att jag skrev skräckberättelser av skilda slag. Det passade sig inte för en kvinna vars förfäder bestod av officerare och präster.

 Emilie Flygare-Carléns Rosen på Tistelön var en kriminalberättelse om brott och straff.

-  För all del, men jag gick längre än så.

 Ni var påverkad av Eugène Sue. Pseudonymen Claude Gérard lånade ni ifrån en av hans böcker.

-  Det stämmer.

 Omslag till Samlade berättelser.Men Sue påverkade ju också Carl Jonas Love Almqvist, August Blanche, Carl Fredrik Ridderstad och dessutom Emilie Flygare-Carlén.

- Det är sant, men fru Flygare-Carlén hade ingen mor som höll henne tillbaka. Nu kunde min mor inte hindra mig från att skriva historier, där en död människa i Anderslöv vittnar om ett mord eller två bröder är dubbelgångare. Den ene sover när den andre är vaken och vice versa. Jag tyckte om att skriva dem, men min mor fick mig att publicera mina berättelser under pseudonym.

 Med Hastfordska vapnet skrev ni inte bara en av världens tidigaste deckare, som kom långt innan Conan Doyle skrev Sherlock Holmes …

-  Deckare?

 Förlåt. Jag menar en berättelse där man löser problem genom detektering och deducering, det vill säga slutledning. Det kallas numera deckare. Hur som helst, så påminner mig Hugo Hastfords relation till grevinnan Déens dotter Mary i Hastfordska vapnet om Mr. Darcys relation till Lady Catherine de Bourghs dotter Anne i Jane Austens Stolthet och fördom, men den kom översatt till svenska först tolv år efter er bortgång.

- Nåja, jag reste i England och Pride and Prejudice var ju en av de där romanerna som man absolut måste läsa. Jag har inte tänkt på det, men nu när herr Falk säger det så: jovisst. Likheten finns där, fast Jane Austens Anne de Bourgh är sjåpig och passiv medan min olyckliga Mary Déen är i högsta grad aktiv för att skilja Hugo från den han älskar.

På den tiden det begav sig var era romaner bästsäljare, men i dag är fru Ljungstedt bortglömd. Varken pseudonymen Claude Gérard eller ert verkliga namn är välkänt och hundraårsdagen av er bortgång gick oförmärkt förbi 2008. Hundraårsdagen av Strindbergs bortgång uppmärksammas däremot ordenligt 2012. Trettio radioteaterföreställningar, Tjänstekvinnans son uppläst som radioföljetong och uppläsningar av hans triviala privatbrev, som egentligen inte angår oss, görs i radion.

- Radion?

 Ny utgåva 2006 av Hastfordska vapnet.Förlåt. Jag tänkte inte på att rundradion inte lanserades förrän på 1920-talet i USA. Radio är alltså ett sätt att trådlöst skicka tal och musik till särskilda mottagarapparater i alla hem. Men varför är ni bortglömd medan Strindberg är ihågkommen?

-  Det var alltid ståhej kring August Strindberg, så jag är inte förvånad över att han är ihågkommen. Var jag anonym när mina romaner lästes och uppskattades, kan jag stå ut med att vara bortglömd efter min död.

 Nu är fru Ljungstedt inte helt bortglömd. Ni har blivit lite uppmärksammad på senare år. En dag kanske man gör en film av Hastfordska vapnet.

-  Menar ni de där snuttarna med rörliga bilder som bröderna Lumière gjorde? Det räcker inte till en historia.

Tekniken har utvecklats sedan dess. En film kan i dag göras hur lång som helst, så vem vet. Och fru Ljungstedt har fortfarande en del läsare. Era texter finns utlagda på Projekt Runeberg på Internet.

- Jag antar att ni talar om någon annan teknisk finess som tillkommit efter min död.

 Ja, vem som helst kan läsa era samlade skrifter i sina hem.

-  Det var väldigt. Nu skrev jag inte för att bli ihågkommen. Jag skrev för att jag tyckte det var roligt och för att underhålla. Mina berättelser inbringade en del inkomster både när de gick som följetonger i Aftonbladet och Nya Dagligt Allehanda och sedan gavs ut i bokform av Bonniers. Det var en trevlig fritidssysselsättning som både var till ekonomisk nytta och personligt nöje. Det räckte för mig då och bör räcka för mig nu.

 Det åter väldigt definitivt.

- Förvisso. Är herr Falk nöjd då?

  Nöjd blir man aldrig, men jag tackar fru Ljungstedt för denna pratstund.

-  För all del. Det var ett nöje.

 

Intervjuare: Bertil Falk

 

 

 

 

 

 

Ur arkivet

view_module reorder

Magisk Prag

 Nyligen visade SVT den fascinerande dokumentären "Åter till Prag", där Astrid Ohlsén repriserar filmbilder från ett besök i revolutionsyrans Prag 1989. Hon intervjuade då också den tillbakadragne Vaclav Havel; regimkritikern ...

Av: björn gustavsson | Resereportage | 06 december, 2009

Skendränkning i demokratins namn

Foto: Uniforum Är västvärldens bristande intresse för moraldiskussion om möjligt ett mer grundläggande hot än terrorismens våld? Tobias Lundberg resonerar om Thomas Pogges teorier. I en intervju i det amerikanska tv-programmet The ...

Av: Tobias Lundberg | Gästkrönikör | 05 maj, 2008

Veckans porträtt: Katarina Norling om Katarina Norling

Katarina Norling om Katarina Norling    "Vaktchefen", 2006 (ur "Natten, A-Z")    The Anchor, 2006. 1. Min mor kom aldrig hem från resan till Italien. Hon fick en hjärtattack i Castiglione della Pescaia, ett fiskeläge ...

Av: Katarina Norling | Konstens porträtt | 23 november, 2006

Mjällare än älfvenben

Orden här uppe tillhör Viktor Rydberg, för våra unga läsare vill jag berätta att han inte är någon programledare från tevens barndom, utan en svensk författare som dog redan 1895 ...

Av: Bo Bjelvehammar | Essäer | 12 april, 2012

Diversity in the definitions of truth

Rig Veda 1.164.46c states as an axiom, "Truth is one; the wise call it by many names." Is this the plain narration of a fact, or a meta-narrative, which engages ...

Av: Carsten Palmer Schale | Essäer om religionen | 07 november, 2014

Erotomanen Carl Jonas Love Almqvist – en överraskande upptäckt

Mina barn gav mig en läsplatta i födelsedagspresent, och den första bok jag laddade ner var Johan Svedjedals imponerande trebandsverk om Carl Jonas Love Almqvist, med titlarna Kärlek är, Rosor ...

Av: Mats Myrstener | Övriga porträtt | 09 augusti, 2013

Bilmekanikerskojaren och döden

Plötsligt men jag har fått nog mer än ett pluralis, mer än impulsivt tvingat. Jag ger upp, orken släpper. Börjar afträda bokbranschen och avsluta författarskapet. Har närmast redan i tio år ...

Av: Stefan Hammarén | Stefan Hammarén | 27 oktober, 2014

Postemmakrönika 7 Post krönikawc

Vad i helgjutna mässingshelgon, gjort jag hade beställt en bok om bokomslag, eftersom, så eftersom jag skulle slippa läsa, avförkorta proceduren, läsa 58 romaner och böcker från art deco-tiden i ...

Av: Stefan Hammarén | Stefan Hammarén | 20 maj, 2010

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.

Cron Job Starts