Harpan

Där ett fönster öppnar sig till världen vars ljusflöden ännu brinner i kaskader triumferade ögonlock omfamnar tystnaden utikring punkterna, de som irrar i andningsflödet. hon rider på hästen som flyger över vidden av spröda sår utströdda också marken ...

Av: Hebriana Alainentalo | 08 februari, 2010
Utopiska geografier

Musique Concrète - om hur ljudsamplingen uppfanns i efterkrigseuropa och om dess inverkan…

"I almost think that in the new great music, machines will also be necessary and will be assigned a share in it. Perhaps industry, too, will bring forth her share ...

Av: Nadja Erixon | 16 april, 2012
Essäer om musik

Hilma af Klint – konst och andlighet

På Moderna museet i Stockholm pågår under våren (16 februari - 26 maj 2013) en stor retrospektiv utställning, ”Hilma af Klint – abstrakt pionjär”. För ett tiotal år sedan var ...

Av: Lena Månsson | 12 mars, 2013
Essäer om konst

Kan litteraturen hjälpa?

Johanna Lindbäck. Foto: Tidens förlag. TEMA VÄSTERBOTTEN Varje barns erfarenhet är naturligtvis unik, men genom böcker och berättelser har man möjlighet att ta del av andras erfarenheter. Många barn och ungdomar ...

Av: Gunilla Brinck, Anna Lindberg | 07 februari, 2008
Essäer om litteratur & böcker

Omöjliga intervjuer. Benny Holmberg intervjuar Öyvind Fahlström



Öyvind Fahlström. Foto: wikipediaDe omöjliga intervjuerna är en artikelserie där huvudrollen spelas av de döda. Döda författare, bildkonstnärer, filosofer, poeter, regissörer, musiker, tonsättare, skådespelare, men också historiska personligheter, mytomspunna gestalter, gudar och släktingar blir intervjuade av en skribent såsom dessa fortfarande vore vid liv. Gränsen mellan livet och döden är ibland efemär eller illusorisk – dessa figurer fortsätter sitt liv i odödlighet genom sina verk och genom berättelserna de skapat.

Texterna kommer kanske att vara ironiska ibland eller möjligen seriösa. Men, det som är viktigt, det är att skribenten som intervjuar kommer att ge en ny röst till den intervjuade. Vi hoppas kunna ge dels en underhållande, men också lärorik stund, till våra läsare.

Den första omöjliga intervjun är med Öyvind Fahlström.

Intervjuare blir Benny Holmberg.

 


 

Hätila ragulpr på fåtskliaben. Öyvinds konkreta poesi

Works on paperNär orden töms på innehåll och blir till rangliga byggnader av ingenting, vad återstår då? Den frågan ställdes när en litteraturhistorisk referenschock inträffade förorsakad av ett oväntat möte. Det handlade om den otympliga och skräpiga frasen som flög omkring som en skränande fiskmås och släppte ut sin ohöljda ohanterlighet: ”Hätila ragulpr på fåtskliaben!”, ”Hätila ragulpr på fåtskliaben!” Hånfull och gäckande i sin obegriplighet framsades den med brutal konsekvens och energisk påstridighet. Det hela kunde beskrivas som en förnedrande von obenlek med mottagarens tillkortakommanden som roande skådespel.

”Vad ska det bli av det nya materialet? Det kan ju skakas ihop hur som helst

och är väl sedan ur 'konkret' synpunkt lika oantastligt?

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Så kan det alltid sägas i början.

Men förhållandet att de nya uttrycksmedlen ännu inte fått sina värdenormer konfektionerade, får inte hindra oss att pröva medlen, om värderingarna någonsin skall kunna klarna.

Ett sätt är att så ofta som möjligt bryta mot minsta motståndets lag. Mimömolan. Det är ingen framgångsgaranti, men det är ett sätt att inte bli sittande på samma fläck...”    (ur Öyvind Fahlströms Hätila ragulpr på fåtskliaben, manifest för konkret poesi, 1954)

Det började med ett frimodigt botaniserade bland antikvariska böcker i ett bokuppställ där irrandet i bokhavet var upptakten. Fynd gjordes av Norstedts stora fransk-svenska ordbok i två band för 90 kronor. Pestens tid av Stephen King som en tegelsten från Legenda i ett välbehållet exemplar för 20 kronor och ett dubbelnummer av Ord&Bild nr 1-2 från 1998 för 15 kr. Det sistnämnda ett temanummer om Öyvind Fahlström. En kopp kaffe och en torr kaka vid det lilla kaféet i anslutning till boksamlingen bredde ut en lugn stämning.

När O&B öppnades slog ett litterärt femtiotal emot nutiden och i bjärt blixtbelysning exponerandes en dåtida debatt med ett anslag som kändes märkvärdigt aktuellt. Det var Fahlströms litterära manifest om konkret poesi benämnt Hätila ragulpr på fåtskliaben som inledde med att häckla en litterär konferens i Sigtuna 1953.

”Det litterära vårmodet 1953 dikterades i Sigtuna. Man slopade den psykoanalytiskt markerade byst- och höftlinjen, drog ner kjollängden och upp ringningen. För det ska vara tonvikt på fantasin i år, volanger och fjärilar i håret, Sjung med oss Setterlind”

Untitled study for SwitchboardDen fyndiga modemetaforen i manifestets inledning larmade kring den stora diktarkonferensen och kändes särskilt precis när den som här var överförd till litteraturen och i en sidosläng apostroferade Bo Setterlinds religiösa och spröda diktproduktion. Där i den stora sammankomsten fanns en uppsjö av landets gräddade poeter som diktade varianter kring kärlek, natur, samhälle och ångest, och det handlade om form, hanverkskunnighet och dignitet.

Detta inledande anslag var upptakten till manifestet. Det gällde alltså den ursprungliga publiceringen av Öyvind Fahlströms manifest för konkret poesi Hätila ragulpr på fåtskliaben som skedde i stenciltidskriften Odyssé 1953 och sedan dess har flugit runt som en skrämmande abstraktion i skilda sammanhang världen över.

Frågan är hur mycket det låter från denna idag? I vårt land?

Hätila ragulpr på fåtskliaben

Ett eko slog emot samtiden när frasen singlade ut ur dåtiden in i nutiden. Inget nytt under solen mumlades det i reaktionerna och tanken gick till aktuella litterära hundslagsmål kring deckarberg, kokboksorgier och litterära personers spektakulära charader i olika sammanhang i dagens offentliga rum. Allt detta trendsättande, listtänkande och eviga uppdaterande som man tvingats vänja sig vid i den litterära nutiden. Jämförelser gjordes mellan våra dagars mediala upptåg genomförda av litterära storheter med en teveupplevelse ur sextiotalet som dök upp. Det handlade om ett teveprogram där den nämnde Öyvind Fahlström tände en haschpipa mitt i direktsändning. Väl så spektakulärt som en Ranelidsk schlagervända eller en Guillousk dödskallemask. Vid detta jämförande ställdes frågan om hur konstens och litteraturens eviga frågor om validitet och autenticitet vandrade genom historien som bedagade skökor där det som alltid handlade om upp- och framförandet av konstverket -texten, om exponeringen och exploateringen av konstnären författaren, om nepotism och prostitution i karriärrelationerna för konstnären och författaren och kanske litet på slutet om förmågan att gestalta i sin konst för respektive. Det sistnämnda visserligen viktigast men alltid så generande perifert och underordnat behandlat. De historiska referenserna fladdrade här som sönderslitna betydelsetrasor och gav karbonsmak i medvetandet.

Notes 8 CIA Brand BananasDet var ändå något påstridigt över denna historiskt flygande ordmara. ”Hätila ragulpr på fåtskliaben!” Lösgjord i vår tid. Själva upprepningen, repriserandet av satsmelodin förändrade gradvis orden. Den kändes besläktad med Gunnar Ekelöfs ”Krossa bokstävlarna!” Felstavningar eller meningslösheter som vid upprepning plötsligt blir logiska och läsbara. Det var som om det började antas betydelser bortom språket.

”Hätila ragulpr på fåtskliaben!”

Det monomana mässandet försiggick som om det hela utspelade sig på en scen. Åhöraren sökte källan. Kom den från mannen bakom disken som sysslade med kaffekokaren och smörgåsarna? En rundsyn i lokalen kunde omöjligen utröna varifrån utropen kom.

”Hätila ragulpr på fåtskliaben” ljöd det återigen, nu mer frimodigt och familjärt klingande på ett sätt som om det meningslösa intagit betydelser. Att något av vikt önskade nå medvetandet. Som om all eventuell gammal betydelse lämnat plats i själva ordbyggnaden och gett frasen ny bärighet som levde vidare där själva den musikaliska ljudbilden av ordet etablerade särskild mening.

Men kanske malandet av mantrat nu ändå började bli enerverande.

Då satt han plötsligt där. En man i skrynklig femtiotalsöverrock. Hans hår var svart och kortklippt, hans ögon runda, pupillerna små pepparkorns, stirrande med febrig glans. Hans framtoning var skärpt, rastlös, manisk. Han log snett. Presenterade sig mumlande och sträckte fram en mager gripklo till hand. Folk rörde sig som vanligt i kring det hela. Allting var i vardaglig ordning. Som om det var fullkomligt normalt att en människa kom från ingenstans och plötsligt fanns där i nutid utställd i femtiotalsskepnad. Han upprepade sitt namn och det uppfattades nu som Öyvind. Öyvind Fahlström. En man som varit död sedan 1976 satt där vid det lilla kafébordet år 2012.

Han tog hastigt i hand med sin bleka gripklo. Verkade stressad och ville komma till sak:


Essais choices- Ingen läser mig längre. Mina texter lever i en hermetisk tillsluten litteraturhistorisk malpåse. Han sade det med en väsande röst kryddad av bitterhet.

Han slängde fram ett gammalt nummer av den stencilerade tidskriften Odyssè från 1953:

Rubriken skrek halvhögt: ”Hätila ragulpr på fåtskliaben” Där var den! Den flygande ordmaran!

- Jamen du kan väl inte påstå att dina texter är särskilt läsbara om de ser ut så där, ställdes frågan. Han svarade inte. Såg sur ut under lugg.

Då lästes högt ur någon av hans texter:

”Sedan jag för någon tid sedan
inbjöd ett hundratal hundar på en
fjorton dagars lyrikkurs i mitt
hem, har jag övergått till att skriva bord (ord, bokstäver)”

- 'Skriva bord' härmade någon texten.

-Ja, svarade han och såg frågande och irriterad ut.

-Du skriver ihop så där fyndigt sa någon annan och man hörde att det lät lite väl sarkastiskt.

Han tycktes inte uppfatta ironin.

Någon läste högt ur Öyvinds ”Det stora och det lilla”:

”ett kvitter ett till kvitter och kan och det krasar till i hennes mun
av näbben och det kunde hon vi får ur av henne och det kan vi
alla hennes nickar men plötsligt kommer hon ihåg
en nick hon kan den som fastnar mellan oss
jag får lycka för det kan jag och kläms ihop till filter det kan hon...”

-Tjaha...? sa man.

Roulette- Det där var ju ur min ”Det stora och det lilla”! menade Öyvind.

Men vad har han skrivit egentligen viskades det. Var är hans böcker? Var är hans utgivna texter? Var finns dessa tillgängliga att läsa? Och detta mynnade ut i frågan:

-Var är dina texter Öyvind? Hur skall folk kunna läsa dem när de inte finns tillgängliga? Det finns så litet utgivet av dig? Hur skall folk kunna läsa då?

-Det finns väl radioprogram menade han. Fåglar i Sverige som jag gjort.

-Men konkret poesi då? Det handlade om konkret poesi eller hur Öyvind? Vad var det? Vad betydde den? Och varför var det så nödvändigt med detta nya synsätt?

Det var en direkt fråga. Han kunde inte hålla sig passiv och luta sig tillbaka inför denna.

Öyvind vred sig på sin stol, hukade under frågan, såg rakt framför sig med de små svarta pupillerna darrande. Sedan kom ett svar:

- ”Situationen var alltsedan kriget en lång ölkafétrist domedagsstämning, känslan av att alla experimentella ytterligheter nåtts. För den som inte ville sväva in i vodkans och himlamatens världar, återstod bara med de givna medlen: analyser, analysera, analysera eländet. I dag när knaggliga symbolkryptogram, romantiskt skönordsjönsande eller desperata grimaser utanför kyrkgrinden framstod som de kuranta alternativen, måste också det konkreta alternativet ställas upp”

Någon skrattade högt.

Han såg sig irriterat omkring.

- Vad är det som är så förbaskat roligt?

Sixteen Elements from Chile  -”Knaggliga symbolkryptogram”,”romantiskt skönordsjönsande” och ”desperata grimaser” Det är på pricken! Kunde gälla än idag som beskrivningar menade någon utan att presentera särskild täckning för sitt påstående.

-Hur då? Är det lika idag`? Har inget hänt under alla dessa år?

Någon menade att så var det. Att yta och tjafsigt ”skönordsjönsande” också kunde vara en bra beskrivning av dagens situation underbyggt med en del ”desperata grimarscher” vad gäller vissa företeelser i dagens litteratur. Men idag är det mera att personerna jönsar. Offentliga clowncharader som litterära förgrundsfigurer i vårt land uppför i medier var i dag vanligt förekommande.

- Kan det sägas mer specifikt, undrade han och lät debattlysten.

- Om vi säger så här. I ditt manifest vurmar du för ett läge där du lämnar betydelserna i orden som huvudingrediens och istället/också/eller hanterar deras kropp och/eller mera använder dem som bild, och/eller som musikaliskt ämne vid uppläsning, detta ibland/ofta tillsammans och i symbios med ursprungsbetydelsen. Men i nutiden i dag stiger orden in i författaren. Han blir sin text och till och med mer än den, en ställföreträdare för den. För det har blivit så att författarens text har vuxit ut till att bli hans kropp i betydelsen att kroppen ersätter texten, så att kroppen och dess rörelser får större betydelser än texten och den sociala tillvaron ingriper i texten och är dess dignitet. Och i ett slutgiltigt skifte ger kroppen och identiteten och dess sociala rörelser den största betydelsen, texten blir i princip mer perifer. Det kan jämföras med vad som förr gällde vid en analys av en text där frågan som du minns stod: Skall man eller skall man inte använda en författarens sociala bakgrund och livsfrågor och hans dagliga tillvaro som tolkningsparametrar och instrument vid en analys av författarens texter. Numera är det istället så att text och författarens kropp och sociala tillvaro flyter ihop. Oftast som vi nu pekat på med tung övervikt för den författande personlighetens sociala uttryck.

Dr. Schweitzers Last MissionFahlström såg sig bekymrat omkring. Som om han inte trodde vad han hörde. Han tog fram en pipa och tände.

-Skall du röka den här inne? frågade någon.

-Ja, vadådå?

-Jamen du kan väl inte hascha här inne?

-Det är inte hasch.

Någon suckade befriat.

- Det verkar så räddhågat nu sa han ironiskt och fortsatte. -Har rädslan spridit sig. Finns det en större feghet nu lade han till och man hörde att det blev en lite irriterad stämning inför denne enligt några röster hysteriskt pretentiöse 60-talsikon. - Politiskt menar du? undrade någon.

Han log försiktigt och tycktes helst önska undgå frågan och återgå till sina texter och frågan varför ingen läser dem idag.

-Du säger också att det är viktigt att så mycket som möjligt bryta mot Mimömolan undrade någon. Vad innebär det?

-Mimömolan är minsta motståndets lag. Det är ett sätt att inte bli sittande på samma fläck meddelade Öyvind beredvilligt.

-Man kan förstå att din inriktning är att man ska bryta ny mark och så. Frågan står väl i viss mån så också idag menade någon och höll upp handen och hyssjade honom när han skulle säga något.

- Hör här! Lyssna på ett utdrag ur din egen dikt Morgon:

”livsföreståndare på gröda skallskinande och ja som marginalen av saker mera
på gröda skallskinande och ja som marginalen av saker mera
gröda skallskinande och ja som saker av saker mera
skallskinande och ja som marginalen av saker mera
skallskinande och ja som marginalen av saker mera
och ja som marginalen av saker mera
ja som marginalen av saker mera
saker mera
mera”

worldmap detalj- Vad kan detta vara? frågade uppläsaren med ett menande tonfall. Och fortsatte:- Man kan ju inte få ut annat en ett slags mantra ur detta, en form av eftertänksam upprepning som ventilerar enstaka ords betydelser. Men man tycker inte man kommer någonstans, man står och stampar på stället. Det växer inte, förmeras ej. Är väl ganska tradigt egentligen. Du menade ju att man skulle ge sig ut i det här ban- och genrebrytande hantverket som du beskriver i ditt manifest för konkret poesi Hätila ragulpr på fåtskliaben. Detta för att inte riskera att stanna upp och gro fast men det tycks som om du verkligen rent konkret står blick stilla med detta malande.

Hans reaktion blev helt oväntad. Han blev alldeles ursinnig slängde tidskriften i kafébordet reste sig häftigt och tog sin rock och gick upp i rök.

Där satt nutiden kvar med sina anmärkningar. En av sextiotalets och egentligen hela 1900-talets mest betydande eller åtminstone utomlands mest uppburna svenska poeter och konstnärer lämnade nutiden heligt förbannad för att man kritiserat hans konst. Den spontana intervjun blev här abrupt avbruten.

Man läste vidare i hans manifestet.

Och där står det tydligt att det är så att hans genreblandningar gör att han bland annat börjar behandla bokstäverna som bilder och låter betydelsen av dess betydelsebärande innehåll minska och istället använda sig av dess placering och utseende och dess musikaliska läte när den framsäges för att skapa ny mening.

Som avslut översattes Hätila ragulpr på fåtskliaben till Hjärtliga gratulationer på födelsedagen! En tungvrickanade omskrivning hämtad av Öyvind Fahlström ur Nalle Puh.

Benny Holmberg

 

 

 

Ur arkivet

view_module reorder

"hennes sanna namn är att vara någon annan". Intervju med Bo Gustavsson

Att en oanständig bok samtidigt kan vara den vackraste... det är något fullständigt skandalöst. För mig som tidigare läst Bo Gustavssons böcker (dikter, essäer, etc.) ter sig Howdy, jag är ...

Av: Guido Zeccola | Litteraturens porträtt | 30 april, 2013

Oravský hrad, Foto  CC BY SA 3.0

Man ska leva för varandra…

Samtliga förutsättningar var gynnsamma, jag skulle inte kunna misslyckas med min kupp.

Av: Vladimir Oravsky | Gästkrönikör | 02 augusti, 2016

Giuseppe De Nittis (1846-84) – Italienskt Londonmåleri

Sedan konstmuseet Petit Palais i Paris för några år sedan öppnats efter en genomgripande renovering, har en rad intressanta, bortglömda konstnärskap fokaliserats i välgjorda utställningar, ofta i ett internationellt samarbete ...

Av: Eva-Karin Josefson | Essäer om konst | 10 augusti, 2012

Ask

En essäserie om våra svenska träslag. Del 1 Asken

Av: Johannes Söderqvist | Kulturreportage | 18 januari, 2017

Att tänka kring en idéhistorisk redogörelse för den hermeneutiska traditionen

Om en idéhistorisk redogörelse av den hermeneutiska traditionen Marcia Sá Cavalcante Schuback är docent i filosofi vid Södertörns högskola. Hon har tidigare undervisat i filosofi vid Universidade Federal do Rio de ...

Av: Guido Zeccola | Övriga porträtt | 12 oktober, 2006

Om form, design, politiska ambitioner och egna reflexioner

Internationellt är Vicke Lindstrand (1904-1983) mest känd som glaskonstnär, för uppsalaborna troligen mest för sin keramik; hans produktion var dock betydligt bredare och mer omfattande än så. Uttryckt i keramik ...

Av: Marit Jonsson Formom | Essäer om konst | 29 juli, 2013

Innan dagen fortsätter

Jag skriver den 14 juli, min mors födelsedag. Hon skulle ha fyllt 104 år i dag. Skulle ha fyllt? Hemma finns en viktig tingest, en vacker, stilren fåtölj, vacker som sagt ...

Av: jan-ewert strömbäck | Gästkrönikör | 25 juli, 2014

Sara Stridsberg och de progressiva ödesbilderna

En del karaktärer i litteraturen strider för att bli trodda och giltigförklarade. De slåss för att spränga sömmarna i sina trånga kvinnokläder, spränga väggarna i sina klaustrofobiska kvinnorum, spränga ramarna ...

Av: Tommy Sandberg | Litteraturens porträtt | 17 juni, 2014

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.