Möten och betraktelser i kristidernas Rethymnon 2014

Det är olidligt varmt på Kreta nu i augusti och badstranden är överfylld av människor. Jag simmar ut i den långgrunda bukten och ligger sedan och flyter runt i det ...

Av: Lilian O. Montmar | 30 augusti, 2014
Resereportage

Veckan från begravningsplatsen

 Anders Behring Breivik är psykiskt sjuk och var det när han begick massmorden på Utöya i juli. Enligt den rättspsykiatriska undersökningen lider Breivik av paranoida schizofrena drag. Breivik anses psykotisk ...

Av: Gregorz Flakierski | 03 december, 2011
Veckans titt i hyllan

Bitte Andersson – mångsysslerska med anarkistisk DIY-attityd

  Bitte Andersson. fotografier Kim Varga  Bitte Andersson – mångsysslerska med anarkistisk DIY-attityd Agneta Tröjer och Kim Varga har träffat bokhandlerskan, serietecknerskan, filmarbeterskan och queerfeministen Bitte Andersson i hennes butik Hallongrottan på söder i ...

Av: Agneta Tröjer och Kim Varga | 19 juni, 2007
Övriga porträtt

Unterwegs zur Musik. Om Anton Webern

Anton Webern var den mest radikala bland Schönbergs lärjungar och en portalfigur för alla musikpionjärer under andra hälften av nittonhundratalet. Teoretiker av en integral serialism och, framför allt, grundaren av ett ...

Av: Guido Zeccola | 06 november, 2013
Musikens porträtt

Strindberg i exil



Ett av August Strindbergs självporträtt  Gersau, Schweiz, 1886 och målningen Svartsjukans natt,  Berlin 1893Den 14 maj 1912 klockan 1630 var striden slutgiltigt över. August Strindberg blev fem dagar senare förd på sin allra sista färd till Skogskyrkogården i Solna, följd av en stor skara människor. Under sitt liv hade den rastlöse titanen gjort många både inre och yttre resor, mellan åren 1883 och 1899 i exil, avbruten av kortare perioder i Sverige. Orsaken till det första uppbrottet var önskan om arbetsro efter omdiskuterade och kritiserade böcker om det svenska samhället. Ett lika starkt skäl var att Strindberg inte bara ville vara en stor fisk i ett litet vatten; han ville vara en stor fisk i ett stort vatten.

Tillsammans med sin första fru, Siri von Essen, två små barn och barnsköterska gick den första resan till Frankrike och Grez, där bl.a. vännen Carl Larsson väntade. Medelhastigheten för tågen vid den här tiden låg på 40 kilometer/timme. I Hamburg gladde sig Strindberg åt de fina vattentoaletterna och han skrev hem om dem. Under sina år i utlandet skrev Strindberg, som alltid, en stor mängd brev. Han ville skriva reseskildringar om Europa och åstadkomma något liknande vad Stanley betydde för upptäckten av Afrika. Strindbergs förutsättningar för ett sådant uppdrag var de allra bästa: redan som barn noterade omgivningen ett närmast fotografiskt minne för det han hörde och läste; även hans konkreta och drastiska stil passade som hand i handske.

De länder som Strindberg besökte var förutom Frankrike: Schweiz, Tyskland, Italien, England och Danmark. Så många betydelsefulla reseskildringar blev det nu inte. Resa bland Frankrikes bönder, där hans för tillfället uttalade agrarsocialism i motsats till Brantings maskinsocialism kom till uttryck , uppmärksammades dock.

Mer avgörande blev de möten med miljöer och människor han kunde använda sig av i sina verk, allt från promenader i den helvetesliknande hålvägen i Klam i Österrike som inspirerade till Inferno och Till Damaskus och till affären med Dagny Juel i den tyska krogvarianten av Röda Rummet, Svarta Grisen i Berlin.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Värt att nämna är också tillkomsten 1887 i Lindau i Tyskland av Hemsöborna. Mitt under brinnande äktenskapskris och under miserabla ekonomiska förhållanden skrev han här sin mest folkkära roman. Här kommer, långt borta från hemlandet, hans sanna kärlek till Stockholms skärgård till sin rätt; i denna bok likväl som i andra skärgårdsskildringar lyser kvinnohat med sin frånvaro. Så stark var denna kärlek att t.o.m. i den grymma En dåres bekännelser inspränga scener från skärgården plötsligt förändrar den hätska tonen till något helt annat.

I Berlin lärde Strindberg känna sin andra fru Frida Uhl, en journalist från Oberösterreich. Idag har Uhl genom österrikaren Friedrich Buchmayrs nyutkomna bok Madame Strindberg – oder die Faszination der Boheme delvis omvärderats. Hon var inte bara ”författarlexikon”, vilket antyddes med menande blinkningar, utan en underskattad skribent och kulturentreprenör. Förhållandet utmynnade i ett mycket kort och turbulent äktenskap men fick stor betydelse för Strindbergs personliga utveckling, från, genom svärmoderns försorg, intresse för Swedenborg och infernokris till religiös omställning. En kort resa till London sommaren 1893 blev ett fiasko, från vilket Strindberg som författare aldrig riktigt återhämtat sig. Initiativet togs av Uhl som helt missbedömt sin makes position i England; hon hade glömt att en viss Ibsen redan etablerat sig i landet.

Strindberg lämnade 1899 Paris för att återvända till Sverige, utan alltför sorgsna känslor. Även om han inte tyckte om städer, minst av allt Paris - landet och naturen var viktigare - är det något märkligt att han skrivit så lite om t.ex. det nya Eiffeltornet och det växande universitetet Sorbonne.

Strindberg var på sitt sätt en sann europé men hade under åren utomlands behållit många tankar riktade mot Sverige. Ett tredje äktenskap, med Harriet Bosse, väntade och stor dramatik i form av Ett drömspel, Spöksonaten och Dödsdansen väntade på att få sin utformning.

Kurt Bäckström

 

 

Ur arkivet

view_module reorder

Jenny Westerström: Den unge Anders Österling

”Skymningen faller, det brusar från Östersjön, och om en stund skall jag höra helgringningen från den lantliga kyrkan, ty det är lördagsafton.” Med de vackra orden avslutade Anders Österling sina ...

Av: Ivo Holmqvist | Litteraturens porträtt | 12 februari, 2014

Nina Bouraouis kamp med de onda tankarna

Nina Bouraouis kamp med de onda tankarna   Nina Bouraoui. Foto: Elisabeth Grate Bokförlag Jag plågas av att skriva om döden, jag kan inte skriva om sexualiteten, de båda ämnena tycks mig ...

Av: Thomas Nydahl | Litteraturens porträtt | 05 januari, 2007

Tillbaka hos Poesin!

Att först visa sig synlig (synlig för de synliga), och bli upptagen av den ”rätta” vägen, verkar nästan som en norm i dag. Därefter kommer texten, som ett bekräftelse-vara för ...

Av: Göran af Gröning | Essäer om litteratur & böcker | 30 augusti, 2014

Människorna och språken

Två miljoner år sedan: enkla stenverktyg men ingen konst och inget språk, helt enkelt för att struphuvudets anatomi ännu inte medger det. 150 tusen år sedan: homo sapiens sapiens med ...

Av: Tomas Löthman | Essäer om samhället | 03 december, 2010

Förfallsperiodernas uppgift är att blottlägga en civilisation

En kväll på tunnelbanan tittade jag mig uppmärksamt omkring: vi hade samtliga kommit någon annanstans ifrån...Bland oss fanns dock två eller tre ansikten härifrån, besvärade silhuetter som tycktes be om ...

Av: Gilda Melodia | Gilda Melodia | 22 april, 2017

Ett res nullius en plazas de toros

Efter att äntligen slitit med h;ströms korrektur, behövde jag utlopp och mening. Då här om kvällen och en del av natten cyklade jag till evigheten nära inpå det det trots ...

Av: Stefan Hammarén | Stefan Hammarén | 09 september, 2010

Ulf Stenberg ur Den gamle stinsen Del 16

Ännu kortare berättelser av Ulf Stenberg från boken Den gamle stinsen.

Av: Ulf Stenberg | Stefan Whilde | 24 juli, 2017

Ayatollor

Uppvigling, Irans nya taktik mot landets bahá’i-minoritet

År 1863 tillkännagav Baha’u’llah offentligt  att han var Babs och alla profeters utlovade  återkomst och att Gud hade en plan för  mänsklighetens framtid. De som accepterade  hans ställning började kallas för bahá’ier. Samma ...

Av: Tarja Salmi-Jacobson Text och bilder | Kulturreportage | 12 Maj, 2017

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.