Skattebefria kulturen

Jag röstar för att den svenska kulturen skattebefrias. Författare, skådespelare och musiker borde inte betala någon skatt alls på inkomst. Tänk dig själv. Vi har oregelbundna arbetstider in absurdum, våra ...

Av: Stefan Whilde | 02 januari, 2011
Stefan Whilde

Köttets konst

Lucian Freud har gått ur tiden.I hans minne publicerar vi  en artikel skriven av Jonas Elvander  publicerad 2010. Efter en osedvanligt tråkig debatt angående den figurativa konstens vara eller icke vara ...

Av: Jonas Elvander | 03 augusti, 2011
Kulturreportage

Kalle på Spången

För några dagar sedan under en promenad i byn vid havet på ön Korčula, cruisade en bil med svenska registreringsplåtar och nedvevade rutor förbi oss långsamt. Jag sa instinktivt ”hejsan ...

Av: Merima Dizdarevic | 16 augusti, 2013
Gästkrönikör

Wallace Stevens. Till en gammal filosof i Rom

Den spanskamerikanske, katolske filosofen George Santayana (1863-1952) undervisade under några år i Harvard och påverkade då blivande författare som T.S.Eliot och Gertrude Stein.  Wallace Stevens (1879-1955), poet och försäkringsdirektör, studerade i ...

Av: Wallace Stevens | 16 april, 2014
Kulturreportage

Strindberg i exil



Ett av August Strindbergs självporträtt  Gersau, Schweiz, 1886 och målningen Svartsjukans natt,  Berlin 1893Den 14 maj 1912 klockan 1630 var striden slutgiltigt över. August Strindberg blev fem dagar senare förd på sin allra sista färd till Skogskyrkogården i Solna, följd av en stor skara människor. Under sitt liv hade den rastlöse titanen gjort många både inre och yttre resor, mellan åren 1883 och 1899 i exil, avbruten av kortare perioder i Sverige. Orsaken till det första uppbrottet var önskan om arbetsro efter omdiskuterade och kritiserade böcker om det svenska samhället. Ett lika starkt skäl var att Strindberg inte bara ville vara en stor fisk i ett litet vatten; han ville vara en stor fisk i ett stort vatten.

Tillsammans med sin första fru, Siri von Essen, två små barn och barnsköterska gick den första resan till Frankrike och Grez, där bl.a. vännen Carl Larsson väntade. Medelhastigheten för tågen vid den här tiden låg på 40 kilometer/timme. I Hamburg gladde sig Strindberg åt de fina vattentoaletterna och han skrev hem om dem. Under sina år i utlandet skrev Strindberg, som alltid, en stor mängd brev. Han ville skriva reseskildringar om Europa och åstadkomma något liknande vad Stanley betydde för upptäckten av Afrika. Strindbergs förutsättningar för ett sådant uppdrag var de allra bästa: redan som barn noterade omgivningen ett närmast fotografiskt minne för det han hörde och läste; även hans konkreta och drastiska stil passade som hand i handske.

De länder som Strindberg besökte var förutom Frankrike: Schweiz, Tyskland, Italien, England och Danmark. Så många betydelsefulla reseskildringar blev det nu inte. Resa bland Frankrikes bönder, där hans för tillfället uttalade agrarsocialism i motsats till Brantings maskinsocialism kom till uttryck , uppmärksammades dock.

Mer avgörande blev de möten med miljöer och människor han kunde använda sig av i sina verk, allt från promenader i den helvetesliknande hålvägen i Klam i Österrike som inspirerade till Inferno och Till Damaskus och till affären med Dagny Juel i den tyska krogvarianten av Röda Rummet, Svarta Grisen i Berlin.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Värt att nämna är också tillkomsten 1887 i Lindau i Tyskland av Hemsöborna. Mitt under brinnande äktenskapskris och under miserabla ekonomiska förhållanden skrev han här sin mest folkkära roman. Här kommer, långt borta från hemlandet, hans sanna kärlek till Stockholms skärgård till sin rätt; i denna bok likväl som i andra skärgårdsskildringar lyser kvinnohat med sin frånvaro. Så stark var denna kärlek att t.o.m. i den grymma En dåres bekännelser inspränga scener från skärgården plötsligt förändrar den hätska tonen till något helt annat.

I Berlin lärde Strindberg känna sin andra fru Frida Uhl, en journalist från Oberösterreich. Idag har Uhl genom österrikaren Friedrich Buchmayrs nyutkomna bok Madame Strindberg – oder die Faszination der Boheme delvis omvärderats. Hon var inte bara ”författarlexikon”, vilket antyddes med menande blinkningar, utan en underskattad skribent och kulturentreprenör. Förhållandet utmynnade i ett mycket kort och turbulent äktenskap men fick stor betydelse för Strindbergs personliga utveckling, från, genom svärmoderns försorg, intresse för Swedenborg och infernokris till religiös omställning. En kort resa till London sommaren 1893 blev ett fiasko, från vilket Strindberg som författare aldrig riktigt återhämtat sig. Initiativet togs av Uhl som helt missbedömt sin makes position i England; hon hade glömt att en viss Ibsen redan etablerat sig i landet.

Strindberg lämnade 1899 Paris för att återvända till Sverige, utan alltför sorgsna känslor. Även om han inte tyckte om städer, minst av allt Paris - landet och naturen var viktigare - är det något märkligt att han skrivit så lite om t.ex. det nya Eiffeltornet och det växande universitetet Sorbonne.

Strindberg var på sitt sätt en sann europé men hade under åren utomlands behållit många tankar riktade mot Sverige. Ett tredje äktenskap, med Harriet Bosse, väntade och stor dramatik i form av Ett drömspel, Spöksonaten och Dödsdansen väntade på att få sin utformning.

Kurt Bäckström

 

 

Ur arkivet

view_module reorder

När en minister blir konstnär

Vad händer då? Jo, en makalös förvandling sker som jag upptäcker på Hosokawas första retrospektiva utställning, Längst med floden, i Paris. Morihiro Hosokawa - Japans före detta premiärminister - företräder ...

Av: Anne Edelstam | Konstens porträtt | 20 april, 2010

Efter ankomsten till Jakobstad, Selma, stående med yngre systern Hilma

En alldeles särskild plats

Det finns en dröm som levt länge inom mig, en dröm som inte släppt taget. Min dröm handlar om att förstå min mormor, Selma Karlström. Varifrån kom hennes lugn ...

Av: Thomas Wihlman | Kulturreportage | 14 januari, 2016

Det regnar och det regnar, himlen är grå(Lasse Stefanz)

Det regnar, jag sitter och lyssnar på regnet, sover på kökssoffan en timme, ser ut genom fönstret, det regnar, ingen rör sig på gatan, inte ens lögnaren, fifflaren och bedragaren ...

Av: Bo Bjelvehammar | Gästkrönikör | 21 oktober, 2014

Om det avsides gemenskapslivet

Vantrivsel Vi var alltså inte nöjda med den vanliga tébjudningen. Vi får magknip av small talk och mobilsamtalen i bussen och på tåget om adiafora. Hans Granlid berättade om hur ...

Av: Gunnar Lundin | Essäer om samhället | 05 mars, 2009

Kim Larsson - SS/opiat/ambientia

Kim Larsson bor i Stockholm och är redaktör på nättidskriften Eremonaut, sjösatt 2010. Hans har tidigare studerat teatervetenskap, litteraturvetenskap och filmvetenskap, och är fil. mag. med filmvetenskap som huvudämne. De motvilligt ...

Av: Kim Larsson | Utopiska geografier | 18 juni, 2012

Hon drar pennan över världens kropp

Redan i sin boks huvudtitel har hon gjort oss till fåglar för att vi skall bli poetiska. llustration: Kristina T helin Att läsa dig - Helene Cixous Så många ord ...

Av: Eleonora Bru | Essäer om litteratur & böcker | 12 augusti, 2010

Konst och sport

När en svensk skidåkare spurtar på upploppet ramlar han/hon och bli fyra, om en norsk skidåkare spurtar, vinner han/hon och om en finsk åkare sprintar i mål blir han/hon tvåa ...

Av: Niklas Anderberg | Essäer om konst | 18 augusti, 2010

Whilde på sommar

Doktor Frederick Foster Hervey Quin var två steg från döden. En koleraepidemi hade brutit ut och Quin insjuknade med grymma plågor. Desperat tog han det homeopatiska medlet camphor, som Hahnemann hunnit ...

Av: Stefan Whilde | Stefan Whilde | 01 juni, 2014

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.