Hunter Jonakin “Jeff Koons Must Die!!!“ (2011)

Jeff Koons måste dö!!! och andra arkadspels baserade konstverk

En gång i tiden fanns de överallt. De fyllde spelhallar, köpcentrum och gatukök med sina blinkande lampor och lockande, pockande ljud. Arkadspelen var under 1980-talet spelintresserade ungdomars enarmade banditer, där ...

Av: Mathias Jansson | 13 oktober, 2017
Konstens porträtt

Helmer Osslund – Norrlandsskildraren

”En o annan gång har jag väl haft god kredit. Annars vete tusan hur det gått. Och att jag hittills verkligen lyckats hanka mig fram – öfver det fenomenet står ...

Av: Thomas Notini | 06 april, 2013
Konstens porträtt

Stranger Visions (2012-2013) av Heather Dewey-Hagborg

Självlysande kaniner och kvantkonst

Mathias Jansson med en essä om konst vid den yttersta gränsen för forskningen.

Av: Mathias Jansson | 18 september, 2015
Essäer om konst

Hur påverkades Ingmar Bergman av August Strindberg?

År 1986 fick Ingmar Bergman stora problem med en uppsättning av August Strindbergs Ett Drömspel. Sjuka skådespelare och annat elände försvårade repetitionerna. Makterna tog över, tyckte han. Den där djävla ...

Av: Kurt Bäckström | 28 mars, 2012
Essäer om film

"Hva hadde de å snakke om, nå da han var død?"



Stig  SaeterbakkenNikanor Teratologen om författaren Stig  Saeterbakken som gick ur tiden den 25 januari. 

Jag vet inte. Vad har vi att tala om? Vad finns att säga när sorgen skär genom hela organismen och man egentligen bara vill tiga, lägga sig ner och dra täcket över huvudet, i fåfängt hopp om att tankarna på vad som gått förlorat inte ska fortsätta mala sönder sinnets medfödda livslust? Ska man säga som tonårsdottern i familjen i Stigs sista roman, Gjennom natten (2011), gör när hon bryter sin plågade tystnad efter att hennes bror tagit livet av sig? Hon säger: HELVETES JÄVLA SKIT.

Rubriken på denna text är hämtad från en av de första sidorna av Gjennom natten, det är fadern i familjen, bokens undergångsdömde huvudperson, som uttalar meningen. Budskapet på förmiddagen den 25:e januari om att Stig tagit sitt liv var ett tungt slag för hans vänner, och ett än tyngre för hans hustru och döttrar. Stig var en godhjärtad, skarpsinnig man, en betydande författare, skicklig översättare och utomordentlig litteraturkritiker, och en trofast, storsint vän vars plötsliga försvinnande gjort mig oerhört ledsen. Jag är väldigt tacksam för allt han gjort för mitt författarskap, och jag har givetvis uttryckt denna tacksamhet till honom. Han har skrivit artiklar och essäer om det som nog är det bästa som skrivits om ämnet. Han har på ett mästerligt sätt översatt två av mina böcker, Äldreomsorgen i Övre Kågedalen och Att hata allt mänskligt liv. Det är i grunden hans förtjänst att Äldreomsorgen nu publicerats i Kerri Pierces utmärkta översättning på Dalkey Archive Press, med titelnAssisted Living.

Jag läste i dag återigen Stigs Umuligheten av å leve (2010), ett verk på endast ett femtontal sidor, utgiven i mycket liten utgåva. Jag minns att det gjorde ett starkt intryck på mig, och att jag via mail talade med Stig om mina intryck av det. På försättsbladet finns en svartvit bild av Stig som liten pojke, stående utomhus, tittande in i kameran. Stig skriver:

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

"Mest leit: at guttungen ser så engstelig ut der han står. Som om han ser rett på noe skremmende, så skremmende at det ikke er mulig å ta blikket vekk fra det. Er det sin egen fremtid han stirrer inn i? Alt som ligger foran ham, bokstavligt talt, fortsettelsens uutholdelige anretning, tilværelsens uspiselige festmåltid---"

"Eller er det i virkeligheten en gammel mann som står der? En som ser, ikke framover, men bakover, en som vet at livet allerede er slutt, at det som kunne hende, alt har hendt, og at det ikke var noe fint, det som skjedde, og at alt som gjenstår bare er å gjennomleve alt sammen én gang til (jfr. Kierkegaard)? Og at den ene tanken som summer oppe i hodet på ham er: Dette går jo ikke! Dette går jo faen meg ikke!"

22:34 kvällen innan han dog sände Stig några ord som svar på min fråga om han mådde bättre jämfört med tidigare under januari månad:

"Ikke helt. Som du snart vil forstå.
Glad våre dødsdømte veier krysset hverandre, Niclas, og takknemlig for anledningen jeg fikk til å arbeide med din uforlignelige prosa. Bare synd vi aldri møttes og fikk tatt en rangel sammen.
Heilige/Stig"

Jag såg inte hans hälsning förrän dödsbudet hade nått mig ungefär tolv timmar senare. När huvudpersonen i Gjennom nattenmöter sin yttersta fasa och smärta i det slovakiska mardrömshuset säger han:

"Det er ingenting her. Utenom meg. Alt er dødt, jeg det ene som lever. Jeg kan gjøre hva jeg vil, men det er også det eneste. Alt jeg har trodd på og tatt del i, det har bare vært mine egne illusjoner, skapt for å dekke over den tomheten jeg har levd med, den hvor ingenting finnes, hvor ingenting har funnes noen gang, annet enn det jeg har vært nødt til å forestille meg for å holde det ut. Spøkelser, alt sammen, som kunne ha vært byttet ut med andre spøkelser, det ville ikke ha gjort noen forskjell, jeg ville ikke ha merket noen verdens ting. Min tanke er fri, jeg kan velge selv hvordan verden skal være. Men det er også alt. Den forblir i meg. Alt forblir i meg. Verden er i meg. Den lever og dør med meg. Slik den lever og dør i andre, uten at det forbinder seg med hverandre, det som er i meg og det som er i dem. Vi lever hver for oss. Vi innbiller oss at vi deler livet med noen, men vi gjør det ikke, vi lever alene, omgitt av andre, som også lever alene. Ikke noe av det som er i meg blir noensinne en del av dem. Det de har blir aldri mitt."

I den mest insiktsfulla text jag sett om Stigs livsgärning och död citeras en intervju där han säger följande:

http://www.kulturverk.com/2012/01/25/stig-saeterbakken-ensom-mot-den-kompakte-majoritet/

«— Å løfte oss ut av vår ensomhet, det er kanskje det de største bøkene gjør med oss – at de setter oss inn i et ellers uoppnåelig fellesskap, inn i en større sammenheng, der vår individualitet, og dermed også ensomhet, vrakes til fordel for noe større. Og hvor vi mister oss selv, mer enn at vi finner oss selv. Det er det deilige ved det."

Så är det med Stigs texter, inte minst de mörkaste av dem.Umuligheten av å leve cirklar i sin nakna smärta och djupa sorg kring självmordet som befrielsehandling, och drickandet som ett surrogat för den självvalda döden:

"Behovet for å ruse seg er en nær slektning av dødsdriften. Som igjen er i familie med en uhelbredelig Unfähigkeit, som det heter så fint på tysk, vis-à-vis voksenlivets realiteter. For hvem skulle det være, hvi ikke barnet i meg, som stadig vekk minner meg på at selvmordet jo alltids er en mulig utvei, om det skulle bli for ille?"

"Det å ha vært barn er vår store sorg i livet. Vi går jo rundt og bærer på et dødt barn, helt til vi dør. I den forstand er det allerede for sent å ta livet av seg, ettersom man, idet man kommer så langt som til å ønske sin egen død, allerede er død."

"Bare holde frem som man stevner, på Latterlighetens Vei, den som ender i Selvmord før eller siden. La rotet råde. Parnasset rase. Kosmos kollapse. Ærgjerrigheten visne. Tiden gå baklengs. Kronbladene foldes sammen, blomsterknoppen implodere og gå i frø igjen."

Men trots att det var omöjligt att leva, som för så många andra känsliga och intelligenta människor som dött för egen hand, så levde Stig 45 år. Han skänkte glädje och värme åt människor. Han upplevde själv mycket glädje trots allt, vilket om inte annat bevisas genom att flera av hans böcker, som Siamesisk ochSauermugg Redux, är så muntra mitt i svärtan. Han lever vidare, i en ocean av ömhet, genom sina verk och i våra minnen av honom.
"And then it shines: we're all dust. Wait for me at Niemandswasser." "The rest is silence."

Nikanor Teratologen

 

Ur arkivet

view_module reorder

Konsthöst i Paris

Oktober är en fulltecknad konstmånad i Paris. Nya utställningar startar lite överallt, sommaren är definitivt över, höstrusket sätter in och de kräsna parisarna vill bli roade. Resultatet är ofta av ...

Av: Anne Edelstam | Kulturreportage | 03 november, 2009

Metaforens metamorfos

”tungans makt är bruten och under hudenlöper elden genast i fina flammor” De två versraderna är lånade av Sapfo, en av den moderna kärleksdiktens tidigaste arkitekter. Trots det faktum att de ...

Av: Mattias Lundmark | Essäer om litteratur & böcker | 02 maj, 2013

Den finska konsten, mellan modernism och tradition

Historiskt är Finland en avkrok, en väg genom skogen mellan Stockholm och S:t Petersburg, en del av Sverige i sex hundra år och under ryskt styre i drygt hundra …Man ...

Av: Niels Hebert | Essäer om konst | 16 juni, 2008

Migranten som hjälte i Dinevs magiska realism

I juletid 1990 kom Dimitri Dinev frusen och hungrig över den gröna gränsen med endast sitt studentbetyg och de kläder han hade på sig till det österrikiska flyktinglägret Traiskirchen. Eftersom ...

Av: Jan Selling | Essäer om litteratur & böcker | 20 november, 2011

Dylan som DJ. En guldgruva för alla Dylan-fans

Vår tids kanske mest inflytelserika rockmusiker har fått ett eget radioprogram. I "Bob Dylan's theme time radio hour", som just nu är inne på sin andra säsong, spelar den snart ...

Av: Johan Kellman Larsson | Essäer om musik | 18 oktober, 2008

15. Nils-August

Lina gäspade gapigt. Enstaka strålkastare från mötande trafik dök upp i mörkret. Hon vände på huvudet och tittade på Ramirez. Han var i alla fall vaken. Tur det. Hans stadiga ...

Av: Nils-August | Lund har allt utom vatten | 23 mars, 2012

Nedslag bland svenska klassiker som blivit film

“Kostymdrama” är i sig ett ord som förpliktigar. Man tänker direkt på påkostade brittiska filmer som vinner Oscars i stil med The King’s Speecheller Gosford Park. Eller så tänker man ...

Av: Belinda Graham | Gästkrönikör | 09 december, 2013

John Everett Millais. Lizzie-Ophelia

Prerafaelitiska brödraskapet och Lizzie Siddal

Idag är medeltiden populärare än någonsin. Det nya intresset för denna halvt mytiska och mörka tid beror kanske delvis på en önskan hos människan att vilja återvända till ett tidsskede ...

Av: Lena Månsson | Konstens porträtt | 16 augusti, 2017

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.