När romanen blir politisk

Barn och ungdomsboksförfattaren Per Nilsson, som år 2006 fick Augustpriset för ungdomsromanen Svenne, är kanske inte den första som kommer på tal när man diskuterar författare med politisk tematik. Ändå ...

Av: Emilia Aalto | 30 maj, 2014
Övriga porträtt

Del. 40 Jenny

Jenny satt i baksätet och såg ut över de brunande, skånska fälten. I horisonten låg mörka, dystra moln och hotade. Några kajor svepte i svarta bågar bakom en plöjande, grön ...

Av: Jenny | 28 september, 2012
Lund har allt utom vatten

Johanna Lindberg. Ur de osaliga breven

Johanna Lindberg är ett synonym för ord, det är så jag vill existera. Jag är 33 år, har skrivit sedan jag var liten och är på ständig jakt efter utveckling och ...

Av: Johanna Lindberg | 16 juni, 2014
Utopiska geografier

Kreativiteten hos en teater som fått växtnäring och har nerv

Sommaren 2011 satte Tornedalsteatern i Pajala upp Kesälintu/ En marknadstango som drog fulla hus. I och med detta invigde de också sina nya lokaler i Pajalas gamla Tingshus. Samtidigt firar ...

Av: Anna Nyman | 22 augusti, 2011
Scenkonstens porträtt

"Hva hadde de å snakke om, nå da han var død?"



Stig  SaeterbakkenNikanor Teratologen om författaren Stig  Saeterbakken som gick ur tiden den 25 januari. 

Jag vet inte. Vad har vi att tala om? Vad finns att säga när sorgen skär genom hela organismen och man egentligen bara vill tiga, lägga sig ner och dra täcket över huvudet, i fåfängt hopp om att tankarna på vad som gått förlorat inte ska fortsätta mala sönder sinnets medfödda livslust? Ska man säga som tonårsdottern i familjen i Stigs sista roman, Gjennom natten (2011), gör när hon bryter sin plågade tystnad efter att hennes bror tagit livet av sig? Hon säger: HELVETES JÄVLA SKIT.

Rubriken på denna text är hämtad från en av de första sidorna av Gjennom natten, det är fadern i familjen, bokens undergångsdömde huvudperson, som uttalar meningen. Budskapet på förmiddagen den 25:e januari om att Stig tagit sitt liv var ett tungt slag för hans vänner, och ett än tyngre för hans hustru och döttrar. Stig var en godhjärtad, skarpsinnig man, en betydande författare, skicklig översättare och utomordentlig litteraturkritiker, och en trofast, storsint vän vars plötsliga försvinnande gjort mig oerhört ledsen. Jag är väldigt tacksam för allt han gjort för mitt författarskap, och jag har givetvis uttryckt denna tacksamhet till honom. Han har skrivit artiklar och essäer om det som nog är det bästa som skrivits om ämnet. Han har på ett mästerligt sätt översatt två av mina böcker, Äldreomsorgen i Övre Kågedalen och Att hata allt mänskligt liv. Det är i grunden hans förtjänst att Äldreomsorgen nu publicerats i Kerri Pierces utmärkta översättning på Dalkey Archive Press, med titelnAssisted Living.

Jag läste i dag återigen Stigs Umuligheten av å leve (2010), ett verk på endast ett femtontal sidor, utgiven i mycket liten utgåva. Jag minns att det gjorde ett starkt intryck på mig, och att jag via mail talade med Stig om mina intryck av det. På försättsbladet finns en svartvit bild av Stig som liten pojke, stående utomhus, tittande in i kameran. Stig skriver:

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

"Mest leit: at guttungen ser så engstelig ut der han står. Som om han ser rett på noe skremmende, så skremmende at det ikke er mulig å ta blikket vekk fra det. Er det sin egen fremtid han stirrer inn i? Alt som ligger foran ham, bokstavligt talt, fortsettelsens uutholdelige anretning, tilværelsens uspiselige festmåltid---"

"Eller er det i virkeligheten en gammel mann som står der? En som ser, ikke framover, men bakover, en som vet at livet allerede er slutt, at det som kunne hende, alt har hendt, og at det ikke var noe fint, det som skjedde, og at alt som gjenstår bare er å gjennomleve alt sammen én gang til (jfr. Kierkegaard)? Og at den ene tanken som summer oppe i hodet på ham er: Dette går jo ikke! Dette går jo faen meg ikke!"

22:34 kvällen innan han dog sände Stig några ord som svar på min fråga om han mådde bättre jämfört med tidigare under januari månad:

"Ikke helt. Som du snart vil forstå.
Glad våre dødsdømte veier krysset hverandre, Niclas, og takknemlig for anledningen jeg fikk til å arbeide med din uforlignelige prosa. Bare synd vi aldri møttes og fikk tatt en rangel sammen.
Heilige/Stig"

Jag såg inte hans hälsning förrän dödsbudet hade nått mig ungefär tolv timmar senare. När huvudpersonen i Gjennom nattenmöter sin yttersta fasa och smärta i det slovakiska mardrömshuset säger han:

"Det er ingenting her. Utenom meg. Alt er dødt, jeg det ene som lever. Jeg kan gjøre hva jeg vil, men det er også det eneste. Alt jeg har trodd på og tatt del i, det har bare vært mine egne illusjoner, skapt for å dekke over den tomheten jeg har levd med, den hvor ingenting finnes, hvor ingenting har funnes noen gang, annet enn det jeg har vært nødt til å forestille meg for å holde det ut. Spøkelser, alt sammen, som kunne ha vært byttet ut med andre spøkelser, det ville ikke ha gjort noen forskjell, jeg ville ikke ha merket noen verdens ting. Min tanke er fri, jeg kan velge selv hvordan verden skal være. Men det er også alt. Den forblir i meg. Alt forblir i meg. Verden er i meg. Den lever og dør med meg. Slik den lever og dør i andre, uten at det forbinder seg med hverandre, det som er i meg og det som er i dem. Vi lever hver for oss. Vi innbiller oss at vi deler livet med noen, men vi gjør det ikke, vi lever alene, omgitt av andre, som også lever alene. Ikke noe av det som er i meg blir noensinne en del av dem. Det de har blir aldri mitt."

I den mest insiktsfulla text jag sett om Stigs livsgärning och död citeras en intervju där han säger följande:

http://www.kulturverk.com/2012/01/25/stig-saeterbakken-ensom-mot-den-kompakte-majoritet/

«— Å løfte oss ut av vår ensomhet, det er kanskje det de største bøkene gjør med oss – at de setter oss inn i et ellers uoppnåelig fellesskap, inn i en større sammenheng, der vår individualitet, og dermed også ensomhet, vrakes til fordel for noe større. Og hvor vi mister oss selv, mer enn at vi finner oss selv. Det er det deilige ved det."

Så är det med Stigs texter, inte minst de mörkaste av dem.Umuligheten av å leve cirklar i sin nakna smärta och djupa sorg kring självmordet som befrielsehandling, och drickandet som ett surrogat för den självvalda döden:

"Behovet for å ruse seg er en nær slektning av dødsdriften. Som igjen er i familie med en uhelbredelig Unfähigkeit, som det heter så fint på tysk, vis-à-vis voksenlivets realiteter. For hvem skulle det være, hvi ikke barnet i meg, som stadig vekk minner meg på at selvmordet jo alltids er en mulig utvei, om det skulle bli for ille?"

"Det å ha vært barn er vår store sorg i livet. Vi går jo rundt og bærer på et dødt barn, helt til vi dør. I den forstand er det allerede for sent å ta livet av seg, ettersom man, idet man kommer så langt som til å ønske sin egen død, allerede er død."

"Bare holde frem som man stevner, på Latterlighetens Vei, den som ender i Selvmord før eller siden. La rotet råde. Parnasset rase. Kosmos kollapse. Ærgjerrigheten visne. Tiden gå baklengs. Kronbladene foldes sammen, blomsterknoppen implodere og gå i frø igjen."

Men trots att det var omöjligt att leva, som för så många andra känsliga och intelligenta människor som dött för egen hand, så levde Stig 45 år. Han skänkte glädje och värme åt människor. Han upplevde själv mycket glädje trots allt, vilket om inte annat bevisas genom att flera av hans böcker, som Siamesisk ochSauermugg Redux, är så muntra mitt i svärtan. Han lever vidare, i en ocean av ömhet, genom sina verk och i våra minnen av honom.
"And then it shines: we're all dust. Wait for me at Niemandswasser." "The rest is silence."

Nikanor Teratologen

 

Ur arkivet

view_module reorder

Odens öga

I Röstånga i Skåne ligger en märklig sjö, Odensjön. Den torde ha fått sitt namn efter guden Oden. Det är en liten, helt rund sjö inne i Söderåsen och en ...

Av: Birgitta Milits | Resereportage | 13 september, 2011

Luther spikar upp de 95 teserna. Målning av Julius Hübner. Foto: Wikimedia

Ett jubileum med komplikationer

”Om inte om hade funnits...” - så börjar ett känt talesätt med många mer eller mindre burleska varianter. Sensmoralen tycks ändå alltid vara, att så kallade kontrafaktiska spekulationer om historiens ...

Av: Thomas Notini | Kulturreportage | 30 maj, 2017

Blanchot och Levinas med några vänner i Stradsbourg i slutet av 1920talet

Maurice  l'obscur

I sin intressanta artikel om surrealisten André Breton och hans tre romaner "Nadia", "Galen Kärlek" och "Arcane XVII" citerar Guido Zeccola vad Maurice Blanchot hade att säga om den första: ...

Av: Ivo Holmqvist | Litteraturens porträtt | 03 juni, 2016

Dansens närvaro

MADE-festivalen, 5-8 maj 2009 Koreografier och dans och performance av: Alexander Ekman och Cullbergbaletten, Ina Christel Johannessen, Tørmoen, Elton Hammer, Lindeman Steen, Sende, Søetorp, Nagelhus Schia, Holte Østbye, Meland, Wigdel, Biong ...

Av: Nils Jernelius | Reportage om scenkonst | 10 maj, 2010

En nödvändig bok. Om det Religionsvetenskapliga sällskapet i Stockholm

Med beteckningen ”Sällskapet” i ovannämnda boktitel avses en sammanslutning som grundades för 107 år sedan under namnet Religionsvetenskapliga sällskapet i Stockholm. Det har aldrig hört till de stora välkända akademiska ...

Av: Thomas Notini | Essäer om religionen | 05 december, 2013

Internationell Filmfestival i Amsterdam

Amsterdam är en levande stad full av kreativitet och mångfald. Detta blir extra tydligt en vecka om året då International Documentary Film Festival Amsterdam (IDFA) hålls och staden fylls av ...

Av: Natalija Sako | Kulturreportage | 29 november, 2012

Senmoderniteten. Del 2

Det desillusjonerte menneske Del 1 ble avrundet med at jeg snakket om Internett, som er en bra ordning, i og med at via nettet er det ganske enkelt å oppdage svindel ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 25 juli, 2013

Vietnam ett leende land. I Vietnam mitten av 1980

Den första bilden som möter en nyanländ till Vietnam är vietnamesen som går till knäna i vatten ute på risfälten och arbetar, oftast är det kvinnornas syssla. Det är en ...

Av: Rolf Zandén | Resereportage | 13 februari, 2012

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.