Holismer och reduktionismer

Holismen handlar i princip om att se all verklighet som en helhet (inte en delhet). Positivismen (som är den naturvetenskapliga förståelsens centrum och metod) handlar om att se - eller ...

Av: Carsten Palmer Schale | 13 maj, 2011
Essäer

Vårt lilla, lilla samhällsbygge

Häromdagen upplevde jag en skräckfilm. Åtminstone kändes det så när jag gick i iskylan mot kiosken för att se om den var öppen. Jag hade lånat min pojkväns mobiltelefon som ...

Av: Jessica Johansson | 10 december, 2012
Jessica Johansson

Fågelmataren, dokumentär-novell kring Svartån

  Bild: Hebriana Alainentalo En vit pickup krypkör på cykelbanan. Nedanför den snötäckta åbädden rasslar det sprött som glas när tunna flak törnar emot uddar av nyis. I klungor vid iskanten står ...

Av: Staffan Ekegren | 09 februari, 2009
Utopiska geografier

Ingen konst för taxar

 Olle Bærtlings Asamk, förslag till skulptur på Sergels torg, Stockholm, 1961. Ej genomförd. Skalenligt fotomontage av Albin Dahlström/Moderna Museet. Ingen konst för taxar – Carlsund och Baertling i storformat Det är en ...

Av: Ulf Stenberg | 27 november, 2007
Kulturreportage

"Hva hadde de å snakke om, nå da han var død?"



Stig  SaeterbakkenNikanor Teratologen om författaren Stig  Saeterbakken som gick ur tiden den 25 januari. 

Jag vet inte. Vad har vi att tala om? Vad finns att säga när sorgen skär genom hela organismen och man egentligen bara vill tiga, lägga sig ner och dra täcket över huvudet, i fåfängt hopp om att tankarna på vad som gått förlorat inte ska fortsätta mala sönder sinnets medfödda livslust? Ska man säga som tonårsdottern i familjen i Stigs sista roman, Gjennom natten (2011), gör när hon bryter sin plågade tystnad efter att hennes bror tagit livet av sig? Hon säger: HELVETES JÄVLA SKIT.

Rubriken på denna text är hämtad från en av de första sidorna av Gjennom natten, det är fadern i familjen, bokens undergångsdömde huvudperson, som uttalar meningen. Budskapet på förmiddagen den 25:e januari om att Stig tagit sitt liv var ett tungt slag för hans vänner, och ett än tyngre för hans hustru och döttrar. Stig var en godhjärtad, skarpsinnig man, en betydande författare, skicklig översättare och utomordentlig litteraturkritiker, och en trofast, storsint vän vars plötsliga försvinnande gjort mig oerhört ledsen. Jag är väldigt tacksam för allt han gjort för mitt författarskap, och jag har givetvis uttryckt denna tacksamhet till honom. Han har skrivit artiklar och essäer om det som nog är det bästa som skrivits om ämnet. Han har på ett mästerligt sätt översatt två av mina böcker, Äldreomsorgen i Övre Kågedalen och Att hata allt mänskligt liv. Det är i grunden hans förtjänst att Äldreomsorgen nu publicerats i Kerri Pierces utmärkta översättning på Dalkey Archive Press, med titelnAssisted Living.

Jag läste i dag återigen Stigs Umuligheten av å leve (2010), ett verk på endast ett femtontal sidor, utgiven i mycket liten utgåva. Jag minns att det gjorde ett starkt intryck på mig, och att jag via mail talade med Stig om mina intryck av det. På försättsbladet finns en svartvit bild av Stig som liten pojke, stående utomhus, tittande in i kameran. Stig skriver:

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

"Mest leit: at guttungen ser så engstelig ut der han står. Som om han ser rett på noe skremmende, så skremmende at det ikke er mulig å ta blikket vekk fra det. Er det sin egen fremtid han stirrer inn i? Alt som ligger foran ham, bokstavligt talt, fortsettelsens uutholdelige anretning, tilværelsens uspiselige festmåltid---"

"Eller er det i virkeligheten en gammel mann som står der? En som ser, ikke framover, men bakover, en som vet at livet allerede er slutt, at det som kunne hende, alt har hendt, og at det ikke var noe fint, det som skjedde, og at alt som gjenstår bare er å gjennomleve alt sammen én gang til (jfr. Kierkegaard)? Og at den ene tanken som summer oppe i hodet på ham er: Dette går jo ikke! Dette går jo faen meg ikke!"

22:34 kvällen innan han dog sände Stig några ord som svar på min fråga om han mådde bättre jämfört med tidigare under januari månad:

"Ikke helt. Som du snart vil forstå.
Glad våre dødsdømte veier krysset hverandre, Niclas, og takknemlig for anledningen jeg fikk til å arbeide med din uforlignelige prosa. Bare synd vi aldri møttes og fikk tatt en rangel sammen.
Heilige/Stig"

Jag såg inte hans hälsning förrän dödsbudet hade nått mig ungefär tolv timmar senare. När huvudpersonen i Gjennom nattenmöter sin yttersta fasa och smärta i det slovakiska mardrömshuset säger han:

"Det er ingenting her. Utenom meg. Alt er dødt, jeg det ene som lever. Jeg kan gjøre hva jeg vil, men det er også det eneste. Alt jeg har trodd på og tatt del i, det har bare vært mine egne illusjoner, skapt for å dekke over den tomheten jeg har levd med, den hvor ingenting finnes, hvor ingenting har funnes noen gang, annet enn det jeg har vært nødt til å forestille meg for å holde det ut. Spøkelser, alt sammen, som kunne ha vært byttet ut med andre spøkelser, det ville ikke ha gjort noen forskjell, jeg ville ikke ha merket noen verdens ting. Min tanke er fri, jeg kan velge selv hvordan verden skal være. Men det er også alt. Den forblir i meg. Alt forblir i meg. Verden er i meg. Den lever og dør med meg. Slik den lever og dør i andre, uten at det forbinder seg med hverandre, det som er i meg og det som er i dem. Vi lever hver for oss. Vi innbiller oss at vi deler livet med noen, men vi gjør det ikke, vi lever alene, omgitt av andre, som også lever alene. Ikke noe av det som er i meg blir noensinne en del av dem. Det de har blir aldri mitt."

I den mest insiktsfulla text jag sett om Stigs livsgärning och död citeras en intervju där han säger följande:

http://www.kulturverk.com/2012/01/25/stig-saeterbakken-ensom-mot-den-kompakte-majoritet/

«— Å løfte oss ut av vår ensomhet, det er kanskje det de største bøkene gjør med oss – at de setter oss inn i et ellers uoppnåelig fellesskap, inn i en større sammenheng, der vår individualitet, og dermed også ensomhet, vrakes til fordel for noe større. Og hvor vi mister oss selv, mer enn at vi finner oss selv. Det er det deilige ved det."

Så är det med Stigs texter, inte minst de mörkaste av dem.Umuligheten av å leve cirklar i sin nakna smärta och djupa sorg kring självmordet som befrielsehandling, och drickandet som ett surrogat för den självvalda döden:

"Behovet for å ruse seg er en nær slektning av dødsdriften. Som igjen er i familie med en uhelbredelig Unfähigkeit, som det heter så fint på tysk, vis-à-vis voksenlivets realiteter. For hvem skulle det være, hvi ikke barnet i meg, som stadig vekk minner meg på at selvmordet jo alltids er en mulig utvei, om det skulle bli for ille?"

"Det å ha vært barn er vår store sorg i livet. Vi går jo rundt og bærer på et dødt barn, helt til vi dør. I den forstand er det allerede for sent å ta livet av seg, ettersom man, idet man kommer så langt som til å ønske sin egen død, allerede er død."

"Bare holde frem som man stevner, på Latterlighetens Vei, den som ender i Selvmord før eller siden. La rotet råde. Parnasset rase. Kosmos kollapse. Ærgjerrigheten visne. Tiden gå baklengs. Kronbladene foldes sammen, blomsterknoppen implodere og gå i frø igjen."

Men trots att det var omöjligt att leva, som för så många andra känsliga och intelligenta människor som dött för egen hand, så levde Stig 45 år. Han skänkte glädje och värme åt människor. Han upplevde själv mycket glädje trots allt, vilket om inte annat bevisas genom att flera av hans böcker, som Siamesisk ochSauermugg Redux, är så muntra mitt i svärtan. Han lever vidare, i en ocean av ömhet, genom sina verk och i våra minnen av honom.
"And then it shines: we're all dust. Wait for me at Niemandswasser." "The rest is silence."

Nikanor Teratologen

 

Ur arkivet

view_module reorder

Från Spider till ARCIV

TEMA VÄSTERBOTTEN Sedan snart tio år tillbaka finns det i Västerbotten ett spännande projekt vars huvudsakliga syfte kan sägas vara att göra det möjligt för kulturarbetare att försörja sig på ...

Av: Gregor Flakierski | Kulturreportage | 07 februari, 2008

Birgitta Trotzig

Birgitta Trotzig: Sveriges Dostojevskij

Det finns inte många svenska författare som på en och samma gång förmått tränga in i människans vitaste vita och svartaste svarta; i hennes djupaste ljusdunkla skikt; i hennes levande ...

Av: Carsten Palmer Schale | Litteraturens porträtt | 08 mars, 2017

Beatrice Månsdotter

Glödande skymningsljus

”Jag har sett det här förut.” Han kisar med ögonen. ”Tusentals gånger i mina drömmar. Det är som om jag redan har varit här.” ”Mmm.” Hon nickar och följer med ...

Av: Beatrice Månsdotter | Gästkrönikör | 28 december, 2016

Fragment av surrogatpyret VIII

Fragment av surrogatpyret VIII Å då tänkte ja så här, lite lomrut, mens ja skwompande tjasa upp på bron i den sjuka stanken från dom nyflådda hudarna å pissrååtan å ja ...

Av: Nikanor Teratologen | Teratologisk sondering | 20 november, 2007

Universum

Då Oden mötte Mefistofeles

Jag upplever i den norröna mytologin en enorm melankoli. Den norröna mytologin är ett drama, en pågående kris, en gudomlig tragedi. För gudarna är otillräckliga, men det är inte bara ...

Av: Eirik Storesund | Agora - filosofiska essäer | 07 oktober, 2015

Hans Evert René.Tre dikter från Majorca

SOLEN VÄRMER SJÄLENS TRASOR     Solen värmer själens trasor.   De vänder sig om i inre kyla, för att återfå en andning: näring av tång och aska.   Sol bländar avsiktligt snett.   Havet lägger ändå stranden tillrätta med gyllenbruna trådar, helt ...

Av: Hans Evert Renerius | Utopiska geografier | 09 december, 2013

Melker Garay. Foto: Niclas Kindahl

Litterära artefakter

Hur lätt är det inte att betrakta sina litterära artefakter med en viss misströstan? Hur lätt är det inte att känna missmod ögonblicket efter att man har lagt ner sin ...

Av: Melker Garay | Melker Garay : Reflektioner | 13 april, 2015

Utopia

Utopier, drömmar om idealsamhällen, finns beskrivna alltsedan Platons Staten och Thomas Moores Utopia. Genom tiderna har också många försökt översätta drömmarna till verklighet. Radikala kristna har baserat utopiska samhällsbyggen på urkristendomens ...

Av: Björn Gustavsson | Gästkrönikör | 13 juli, 2014

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.