Att spela sig fram till ett inre lugn

Daniel Westerlund är en mångfacetterad man. Han är verksam som skribent och förläggare, men även som musiker och kompositör. Det som överraskar mig när jag lyssnar på hans dubbel ...

Av: Guido Zeccola | 02 mars, 2009
Musikens porträtt

Månskensstråk över svenska Pommern

Det är i slutet av oktober. Stranden ligger nästan öde. Vågorna rullar långsamma och tunga mot stranden med sitt dova ljud. I horisonten tornar en hotande molnbank upp sig, men ...

Av: Mathias Jansson | 05 november, 2010
Kulturreportage

Brott och straff 3 Lagens bokstav - Rättens andliga märg

Bor Gud i lagboken? Domarreglerna menade så. Men hur kunde Guds ande trängas i lagarna vid sidan av ett tungt mandat givet till folket? Det var en fråga som endast ...

Av: Benny Holmberg | 11 november, 2009
Essäer om konst

Tack så mycket för elden

F. Scott Fitzgerald är framför allt känd för sin roman ”Den store Gatsby”, som räknas som ett av försöken att skriva ”den stora amerikanska romanen”. Fitzgerald och hans hustru Zelda ...

Av: F. Scott Fitzgerald | 27 mars, 2013
Kulturreportage

"Hva hadde de å snakke om, nå da han var død?"



Stig  SaeterbakkenNikanor Teratologen om författaren Stig  Saeterbakken som gick ur tiden den 25 januari. 

Jag vet inte. Vad har vi att tala om? Vad finns att säga när sorgen skär genom hela organismen och man egentligen bara vill tiga, lägga sig ner och dra täcket över huvudet, i fåfängt hopp om att tankarna på vad som gått förlorat inte ska fortsätta mala sönder sinnets medfödda livslust? Ska man säga som tonårsdottern i familjen i Stigs sista roman, Gjennom natten (2011), gör när hon bryter sin plågade tystnad efter att hennes bror tagit livet av sig? Hon säger: HELVETES JÄVLA SKIT.

Rubriken på denna text är hämtad från en av de första sidorna av Gjennom natten, det är fadern i familjen, bokens undergångsdömde huvudperson, som uttalar meningen. Budskapet på förmiddagen den 25:e januari om att Stig tagit sitt liv var ett tungt slag för hans vänner, och ett än tyngre för hans hustru och döttrar. Stig var en godhjärtad, skarpsinnig man, en betydande författare, skicklig översättare och utomordentlig litteraturkritiker, och en trofast, storsint vän vars plötsliga försvinnande gjort mig oerhört ledsen. Jag är väldigt tacksam för allt han gjort för mitt författarskap, och jag har givetvis uttryckt denna tacksamhet till honom. Han har skrivit artiklar och essäer om det som nog är det bästa som skrivits om ämnet. Han har på ett mästerligt sätt översatt två av mina böcker, Äldreomsorgen i Övre Kågedalen och Att hata allt mänskligt liv. Det är i grunden hans förtjänst att Äldreomsorgen nu publicerats i Kerri Pierces utmärkta översättning på Dalkey Archive Press, med titelnAssisted Living.

Jag läste i dag återigen Stigs Umuligheten av å leve (2010), ett verk på endast ett femtontal sidor, utgiven i mycket liten utgåva. Jag minns att det gjorde ett starkt intryck på mig, och att jag via mail talade med Stig om mina intryck av det. På försättsbladet finns en svartvit bild av Stig som liten pojke, stående utomhus, tittande in i kameran. Stig skriver:

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

"Mest leit: at guttungen ser så engstelig ut der han står. Som om han ser rett på noe skremmende, så skremmende at det ikke er mulig å ta blikket vekk fra det. Er det sin egen fremtid han stirrer inn i? Alt som ligger foran ham, bokstavligt talt, fortsettelsens uutholdelige anretning, tilværelsens uspiselige festmåltid---"

"Eller er det i virkeligheten en gammel mann som står der? En som ser, ikke framover, men bakover, en som vet at livet allerede er slutt, at det som kunne hende, alt har hendt, og at det ikke var noe fint, det som skjedde, og at alt som gjenstår bare er å gjennomleve alt sammen én gang til (jfr. Kierkegaard)? Og at den ene tanken som summer oppe i hodet på ham er: Dette går jo ikke! Dette går jo faen meg ikke!"

22:34 kvällen innan han dog sände Stig några ord som svar på min fråga om han mådde bättre jämfört med tidigare under januari månad:

"Ikke helt. Som du snart vil forstå.
Glad våre dødsdømte veier krysset hverandre, Niclas, og takknemlig for anledningen jeg fikk til å arbeide med din uforlignelige prosa. Bare synd vi aldri møttes og fikk tatt en rangel sammen.
Heilige/Stig"

Jag såg inte hans hälsning förrän dödsbudet hade nått mig ungefär tolv timmar senare. När huvudpersonen i Gjennom nattenmöter sin yttersta fasa och smärta i det slovakiska mardrömshuset säger han:

"Det er ingenting her. Utenom meg. Alt er dødt, jeg det ene som lever. Jeg kan gjøre hva jeg vil, men det er også det eneste. Alt jeg har trodd på og tatt del i, det har bare vært mine egne illusjoner, skapt for å dekke over den tomheten jeg har levd med, den hvor ingenting finnes, hvor ingenting har funnes noen gang, annet enn det jeg har vært nødt til å forestille meg for å holde det ut. Spøkelser, alt sammen, som kunne ha vært byttet ut med andre spøkelser, det ville ikke ha gjort noen forskjell, jeg ville ikke ha merket noen verdens ting. Min tanke er fri, jeg kan velge selv hvordan verden skal være. Men det er også alt. Den forblir i meg. Alt forblir i meg. Verden er i meg. Den lever og dør med meg. Slik den lever og dør i andre, uten at det forbinder seg med hverandre, det som er i meg og det som er i dem. Vi lever hver for oss. Vi innbiller oss at vi deler livet med noen, men vi gjør det ikke, vi lever alene, omgitt av andre, som også lever alene. Ikke noe av det som er i meg blir noensinne en del av dem. Det de har blir aldri mitt."

I den mest insiktsfulla text jag sett om Stigs livsgärning och död citeras en intervju där han säger följande:

http://www.kulturverk.com/2012/01/25/stig-saeterbakken-ensom-mot-den-kompakte-majoritet/

«— Å løfte oss ut av vår ensomhet, det er kanskje det de største bøkene gjør med oss – at de setter oss inn i et ellers uoppnåelig fellesskap, inn i en større sammenheng, der vår individualitet, og dermed også ensomhet, vrakes til fordel for noe større. Og hvor vi mister oss selv, mer enn at vi finner oss selv. Det er det deilige ved det."

Så är det med Stigs texter, inte minst de mörkaste av dem.Umuligheten av å leve cirklar i sin nakna smärta och djupa sorg kring självmordet som befrielsehandling, och drickandet som ett surrogat för den självvalda döden:

"Behovet for å ruse seg er en nær slektning av dødsdriften. Som igjen er i familie med en uhelbredelig Unfähigkeit, som det heter så fint på tysk, vis-à-vis voksenlivets realiteter. For hvem skulle det være, hvi ikke barnet i meg, som stadig vekk minner meg på at selvmordet jo alltids er en mulig utvei, om det skulle bli for ille?"

"Det å ha vært barn er vår store sorg i livet. Vi går jo rundt og bærer på et dødt barn, helt til vi dør. I den forstand er det allerede for sent å ta livet av seg, ettersom man, idet man kommer så langt som til å ønske sin egen død, allerede er død."

"Bare holde frem som man stevner, på Latterlighetens Vei, den som ender i Selvmord før eller siden. La rotet råde. Parnasset rase. Kosmos kollapse. Ærgjerrigheten visne. Tiden gå baklengs. Kronbladene foldes sammen, blomsterknoppen implodere og gå i frø igjen."

Men trots att det var omöjligt att leva, som för så många andra känsliga och intelligenta människor som dött för egen hand, så levde Stig 45 år. Han skänkte glädje och värme åt människor. Han upplevde själv mycket glädje trots allt, vilket om inte annat bevisas genom att flera av hans böcker, som Siamesisk ochSauermugg Redux, är så muntra mitt i svärtan. Han lever vidare, i en ocean av ömhet, genom sina verk och i våra minnen av honom.
"And then it shines: we're all dust. Wait for me at Niemandswasser." "The rest is silence."

Nikanor Teratologen

 

Ur arkivet

view_module reorder

Resan till frihet

Resan till frihet Avrättningen av Saddam Hussein ställer viktiga frågor. Vad göra med den mänskliga ondskan? Måste den avrättas, eller är det möjligt att bli mer mänsklig? En ung kvinna flyger ...

Av: Mikael Mogren | Essäer om konst | 01 februari, 2007

 Hunter Jonakin “Jeff Koons Must Die!!!“ (2011)

Jeff Koons måste dö!!! och andra arkadspels baserade konstverk

En gång i tiden fanns de överallt. De fyllde spelhallar, köpcentrum och gatukök med sina blinkande lampor och lockande, pockande ljud. Arkadspelen var under 1980-talet spelintresserade ungdomars enarmade banditer, där ...

Av: Mathias Jansson | Konstens porträtt | 13 oktober, 2017

Bokstavskombinationer – inte bara av godo

Diagnoserna har förlorat sin betydelse, i den mening att den målar in människor i hörn. De tycks fungera som viloplatser och försvarsmodeller inför påverkan utifrån. Människor ursäktar sig gentemot det ...

Av: Barbro Bruun | Essäer | 13 oktober, 2013

Dikter av Daniel Westerlund

Dikter av Daniel Westerlund vi var i dessa gående vi kom att nyktra till när dom som kallade nytt stoff kallade dom vi var i våra identiteter när vi samtidigt försökte solidifiera ...

Av: Daniel Westerlund | Utopiska geografier | 26 januari, 2007

Karin Victorin

… hootchy kootchy-dansare som baserade sina danser på magdans och andra orientaliska danser sågs först 1893 i Chicago … – Ur Burlesque – and the New Bump-n-Grind Av Michelle Baldwin. Karin Victorin Hootchy Kootchys ...

Av: Agneta Tröjer | Övriga porträtt | 11 september, 2007

Franz Werfel, fotograferad av Carl van Vechten, 1940. (Wikipedia)

Franz Werfels Die vierzig Tage des Musa Dagh.

Franz Werfels roman om folkmordet på armenierna och om hur en spillra av dem räddades undan tack vare ett franskt fartyg kom ut sent i november 1933, trots att hans ...

Av: Ivo Holmqvist | Essäer om litteratur & böcker | 28 Maj, 2015

Bo Setterlind

Bo Setterlind på Nya Zeeland

Den 24 augusti 1973 fyllde Bo Setterlind femtio år. Inför födelsedagen blev han intervjuad i pressen. Bland annat av K. A. Adrups artikel i Dagens Nyheter framgick att han tänkte ...

Av: Ivo Holmqvist | Essäer om litteratur & böcker | 11 december, 2016

Ord som fötts ur tystnaden

Lämnar åter över en handfull av mina dikter, alla burna sina egna känslostormar. Dock, ligger alla avstånd nära i en växelverkan mellan subjekt/objekt, du som jag. Men låt mig först ...

Av: Göran af Gröning | Utopiska geografier | 23 oktober, 2016

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.