Janne Karlssons satyr

Jag heter Janne Karlsson, född 1973 och bosatt i Linköping med mina två söner. Jag är förmodligen Sveriges mest refuserade serietecknare. Möjligen beror detta lite på att jag förmodligen även är sveriges ...

Av: Janne Karlsson | 06 december, 2010
Utopiska geografier

Utbrytarkungens knep

Idag är den 21 augusti. Det här året inföll den 21 augusti på en söndag, vilket betydde att den 21 augusti var en kristen helg, nämligen trettonde söndagen efter trefaldighet, och ...

Av: Vladimir Oravsky | 21 augusti, 2016
Gästkrönikör

Vareestetikk, globalisering og menneskeverd. Del I

 I begynnelsen var Ordet   Idag er Ordet i stor krise. Hva betyr det? Svaret mitt er slik. De store og mektige bokforlagene sender ut lass på lass med bøker til bokhandlerne, uten ...

Av: Thor Olav Olsen | 03 juli, 2012
Agora - filosofiska essäer

Den allucinogena myran

Tald intill ave slavmyra ansatt all dröm å fler saker till, tidigare ett var jag blott synsk och blek eller, nu även i en igen Jon Blundska drömmen sanna, förföljda ...

Av: Stefan Hammarén | 29 november, 2011
Stefan Hammarén

Om ensamheten, kärleken och skönheten. Intervju med Dr Jan Stenis



Vad är det som driver dig som författare?

- Jag tror att det är ett logiskt resultat av min naturliga, mentala utveckling mot en alltmer fullfjädrad kommunikatör. Jag är dock på intet vis en exhibitionist som vill stå på scenen och "tala inför massorna". Nej, jag är i stället den som skriver det som han som står på scenen ska basunera ut till populasen, baserat på en förhoppningsvis godhjärtad och ädelmodig livsfilosofi.

Ett känt psykologiskt fenomen är att när man drabbas av orättvisor, mobbning och ren terror, så uppkommer hos den drabbade individen ett påtagligt behov om att "inför hela världen" berätta vad han utsatts för. Jag har varit missförstådd och gravt mobbad i hela mitt lilla, tragikomiska liv och har således nu "skrivit av mig" ett helt livs frustration över den reala maktlösheten över oförstående element i min omgivning samt mitt påtagliga missnöje med min livssituation som en blandning av "terapiarbete" och ett kanske fåfängt försök att söka bistånd hos likasinnade.

Dessutom, om man nu varken röker, super eller festar och vägrar att se på fördummande tv-utsändningar med sin statliga, omoraliska hjärntvättarpropaganda, samt inte är karl nog att "erövra" en riktigt bra, älskvärd "arisk amason", så måste man ju göra något annat. Man kan till exempel massproducera högklassig lyrik samt, i mänsklighetens tjänst, samla på akademiska titlar som andra samlar på frimärken.

Men det mest irrationella skälet till att jag skriver lyrik är nog att en dag kanske få bli kallad "den nye Gustaf Fröding". Det vore roligt att få begå ett "gudsmord".

Men framförallt så har min grundläggande ambition varit att genom mina, oftast klockrent, rimmade verser försöka bibringa lite glädje och skönhet till vanligt folk. En tes som jag driver är nämligen att: "om världen är vacker, så blir våra tankar vackra och vice versa." Om min välvilligt framvärkta poesi därför kan öka livsglädjen i en allt mer kaotisk och grym värld, så har jag kanske inte levt helt förgäves?

Är Gustaf Fröding en litterär förebild menar du?

- Ja, vi har väldigt mycket gemensamt. Gustaf stämplades som "en galen alkoholist" och spärrades in, men om man är "250 år i huvudet" och likväl utlämnad åt en oförstående pöbel, så... Det sägs att "konstnärer måste lida för att kunna skapa", och det stämmer; om man, liksom jag, egentligen är konstnär och älskar det sköna, rena, sanna och ädla, så uppfattar man världen som så motbjudande ofullkomlig att man blir rent förtvivlad över att inte kunna "måla världen i vackra, klara färger" så att människorna blir glada igen och börjar tro på framtiden.

Den ädelmodige, välvillige och älskvärde Fröding älskade också skönheten. Men människorna drev honom till att "söka kraft i naturen"; ett lummigt träd och en stilla sjö utnyttjade honom inte och gav dessutom poetisk inspiration.

Jag försöker att lära mig av Gustafs teknik, men jag har en mer koncentrerad och koncis framställningsform med kortare strofer än vad Gustaf använde, främst under sina unga år. Ett knep jag har är att skriva mina poem i displayen på min mobiltelefon, då blir stroferna automatiskt så korta att de passar utmärkt i spalterna i till exempel Kristianstadsbladet.

En sak som jag har gemensam med min förebild Fröding, är att jag skriver vers på samma sätt som vanligt folk talar och behöver därför aldrig sätta verbet sist, som till exempel i tyskan, för att få ihop rimsmidandet. Många gånger säger "enkelt" folk att: "det här är för svår dikt för mig, jag förstår den inte". Men då beror svårigheten att läsa den oftast på att poeten ifråga inte klarar av att uttrycka det han eller hon vill på ett enkelt talspråk, för han eller hon är helt enkelt inte är en tillräckligt begåvad poet.

Den främsta orsaken till att jag rimmar mina verser är att det annars inte är någon "sport". Det är först när jag måste knåpa ihop klockrena rim på ett oklanderligt versmått och likväl tillhandahålla läsaren en djup mening och en kanske tankeväckande insikt som det blir svårt nog att dikta för att utgöra en stimulerande utmaning för mig.

Men en normal dikt tar mindre än tio minuter för mig att skriva. Jag blir dock lika förvånad var gång jag sedan ser min dikt i tidningen ett par, tre veckor senare och undrar då alltid vem som kan ha skrivit den.

Jag menar, om jag kan få hittills totalt 68 dikter publicerade i dagstidningar, och 70 stycken dikter allt som allt återgivna i svenska media, så kan det ju inte vara något särskilt med det. Det är ju bara lilla jag som har gjort det.

Finns det några samtida poeter som du kan inspireras av?

- Nej, först kommer Herr Gustaf Fröding (och Dr Jan Stenis). Sedan kommer ingenting, sedan kommer ingenting, sedan kommer Frans G Bengtsson. Därefter kommer resten i klump (av samtliga svenska poeter, nu levande och döda).

Blir det också så att om världen är en vidrig plats så blir också de kulturella uttrycken som formas inom den likaledes vidriga?

- Jag får svara dig med ett känt citat, Freke:Media i väst får en viktig uppgift att utföra åt makten, menar Chomsky, nämligen: "Skapande av samtycke och av nödvändiga illusioner. Antingen skapa marginalmänniskor eller försätta dem i apati på något sätt." – http://www.sourze.se/Den_hundrade_m%c3%a4nniskan_10717446.asp

Du tycks tveka mellan hybris och självförnekelse, hur lyckas du hålla båda dessa poler inom dig utan att brista?

- Den Heliga Birgitta var, till exempel, känd för att ha höga tankar om sig själv ity hon bland annat var kompis med påven. Men samtidigt ansåg hon att hon inte var värd mer än att tvaga sina tjänares fötter. Jag är mycket ödmjuk och sympatisk samt ädel och godhjärtad. Exempelvis min emotionella intelligens är ännu högre än min kognitiva intelligens, som även den är i världsklass.

Ett stort problem är att mitt utseende, främst i mina ungdomsår, är/var sådant att till exempel vissa lärare och lärarinnor inför hela min gymnasieklass öppet berättade om sina nattliga fantasier efter att ha sett mig i gymnastikbyxor, kvinnor har kört in i andra bilar när de sett mig på trottoaren, grannfruar har inbjudande leende inväntat mig när jag varit ute och joggat och närboende människor har blivit så fixerade vid mig så att polisen till sist har rått mig att flytta – snabbt. Det var därför jag sommaren 2007 fick expressflytta till "sosseträsket" Broby. Annars så hade mina grannar på det "fina" och barnvänliga (!) området Gunnesbo i Lund, där jag bodde, snart lynchat mig för att de "inte visste om de skulle kyssa mig eller slå mig". Så de gjorde båda sakerna samtidigt.

Dessa bråk uppstår ofta när folk ska bevisa för sig själva att de inte är sämre än mig och vill "sätta mig på plats" för att stärka sitt eget ego. De vägrar acceptera att man, som jag, kan vara både ett fysiskt och mentalt praktexemplar – samtidigt.

Men det blir väl bättre med tiden. Som en aktad nestor en gång uttryckte saken: "Jag säger samma saker nu som när jag var tjugofem. Men nu när jag är gammal och grå, då lyssnar de på mig, men innan så bara tittade de på mig och ville 'äta upp mig'." Så bara jag väntar några år till, tills åldern tar ut sin rätt, så ordnar det sig nog även för mig.

Men det som har gjort att jag har överlevt över ett halvt sekel av mobbning utan att bli dömd för misshandel eller mordförsök, är att jag oftast ser på min omgivning på samma sätt som de i sin tur ser på småbarnen i sandlådan. En bra "fader" slår ju inte sina egna "barn", även om "barnen" är elaka mot honom.

Jag vill därvid framhålla att jag nog inte är "elak" eller "labil". Nej, jag är ett offer för min egen poetiska kärleksfullhet, mitt medfödda utseende och socialdemokraternas direkt destruktiva utbildningspolitik. Dessutom, så hade jag helt olämpliga föräldrar.

I ett mer "normalt" samhälle, så hade jag i mycket unga år allokerats till en elitklass för att skolas till en ansvarstyngd samhällsposition. Jag var vid skolstarten nämligen två till tre decimeter längre än alla andra och kunde läsa, skriva och räkna sedan tre år tillbaka. Jag tvingades därför under hela min uppväxt kämpa mot en komplexfylld omgivning som stundom befann sig decennier under min egen mentala nivå.

Man blir inte en god general om man inte har sårats i strid.Fenomenet har följt mig genom livet, exempelvis den där sommaren 2007 när jag tvingades expressflytta från Gunnesbo i Lund till följd av grannarnas överdrivna intresse. Det är oerhört frustrerande att totalt sakna reell fysisk makt över alla de som genom sin monumentala brist på insikt hotar att spoliera min forskargärning. Det är också en starkt bidragande orsak till varför jag formulerar mig i så "aggressiva" skrivelser.

Det anmärkningsvärda är att de lärde skulle inte förstå vad jag höll på med i Oxford heller; jag har en världsunik kombination av kunskap inom minst ett halvdussin vetenskapsområden vilka alla utgör absolut nödvändiga komponenter i det arbete jag nu söker fullborda. Jag kan med andra ord lika gärna uthärda "Den Stora Ensamheten" här i det, oftast, gemytliga Kristianstad som i till exempel Cambridge.

Jag tror att mitt liv hade gestaltat sig helt annorlunda om samhället hade hyllat, och även monetärt belönat, kunskapsidealet. Vänligen, studera därför mina tankar om hur tillståndet i primärt den svenska utbildningssektorn skulle kunna förbättras, av omtanke om framtida generationers väl:

1.

Allokera på läkares inrådan de exceptionellt begåvade och tidigt utvecklade barnen till separata elitklasser i syfte att fostra barnen till värdefulla samhällsmedborgare, var och en efter deras medfödda fallenhet. I annat fall skadas överbegåvade barn mentalt sett av bristande, intellektuell stimulans. Regeringen Reinfeldt har nyligen beslutat implementera likartade reformer.

2.

Tillåt etablering av privatfinansierade universitet. Då uppnås "en positiv spiral" ity bra lärare attraherar studiemotiverade elever vilka förbättrar lärosätets ifråga rykte och ekonomi vilket i sin tur attraherar bra lärare som då kan få mer betalt och så vidare.

3.

Belöna var tryckt artikel i en förhandsgranskad, vetenskaplig tidskrift som en doktorand producerar med minst tio tusen kronor som en extra löneförmån. Då höjs grundforskningens kvalitet och dess samhällsnytta ökar av renodlat privatekonomiska skäl.

4.

Differentiera ingångslönerna; ge en forskarutbildad individ fem tusen kronor mer än en teknologie licentiat som i sin tur får fem tusen kronor mer än en civilingenjör som i sin tur får fem tusen kronor mer än en högskoleingenjör som i sin tur får fem tusen kronor mer än en gymnasieingenjör. Då finns, av renodlat ekonomiska skäl, inte längre några problem med elevernas studiemotivation och även lärarnas auktoritet ökar markant.

5.

Inför avlagd filosofie magisterexamen som minimikrav på att få sitta i kommunfullmäktige och landstinget samt en avlagd doktorsexamen som ett minimikrav på att få sitta i riksdagen. Då kvalitetssäkras de folkvaldas kompetens både smidigt och automatisk. Allmogens respekt för intelligentian kommer därmed också att öka, vilket har en gynnsam inverkan på studiemotivationen.

Den tyske filosofen Friedrich Schiller skrev: "Röster ska viktas, inte räknas."

Ett praktiskt gångbart sätt att vikta röster, vore ju att till exempel förläna rösträtt endast åt de som avlagt minst en filosofie kandidatexamen. Vad är det annars för mening med att utbilda folk om de inte tillåts utöva reell makt baserat på sin överlägsna och dokumenterade kunskap?

Men då måste de mest intelligenta också vara de mest välbetalda. Annars producerar systemet bara en massa bieffekter och brakar slutligen samman. En hög lön för ju respekt med sig!

Varför skulle privatfinansierade undervisnings- och forskningsanstalter per se skapa en 'positiv spiral'?

- Kompetent och begåvat folk söker sig till kompetent och begåvat folk så att just den gruppen blir ännu mer kompetent och begåvad, på samma sätt som eliten samlas i Höllviken och i Djursholm men inte i Rosengård.

Och varför skulle det vara omöjligt att genomföra en sådan i en statlig regi? Alla dessa institutioner kommer ju ändå vara fyllda till bredden med nepotism och rövslickande.

- Det bör finnas ett statligt basalternativ för mindre bemedlade. De främsta begåvningarna, som av ekonomiska skäl först måste gå i en statlig skola, kan få privata stipendier så att de kan komma till de bästa privata skolorna med de bästa lärarna som därför har högst betalt. Och även skitstövlar kan vara olika mycket begåvade.

Varför tycker du att ett examina gör att en enskild person skulle ha större chans att se om ett beslut är rätt att fatta? Eller menar du att vi ska utbilda hela det svenska folket i än högre grad?

- Till exempel en Fil. Mag. är ett "kvitto" på att personen har en viss intellektuell förmåga. En doktorsexamen är ett "kvitto" på att en individ har kreativ förmåga och även kan författa. Ett dylikt "kvitto" borgar för större förmåga att fatta kloka beslut än om man bara "tar någon från gatan".

Vi går in i kunskapssamhället, så folkets utbildningsnivå är det främsta konkurrensmedlet på världsmarknaden. Fråga Singapores statsledning till exempel! Om några decennier så kopplar man nog dock bara in ett chips i hjärnan, så har man tillgång till världens alla bibliotek och databaser – trådlöst.

Vad tycker du skiljer dig från det som du kallar det 'enkla' folket eller populasen?

- Jag är betydligt större, starkare, vackrare, intelligentare, mognare, ädlare och bättre utbildad, mer bildad och medveten samt mycket mer välklädd och välbärgad än den absoluta majoriteten av Homo sapiens. Dessutom, så är jag helt "normal" på alla sätt och jättesnäll samt en obotlig, varmhjärtad romantiker.

Jag är primärt vetenskapsman. Poesin och det skönlitterära författandet är det som ger mig lite "glitter i tillvaron". Men det är mest bara en "ploj" för att jag tycker om att excellera på så många områden som möjligt i syfte att dela med mig av mitt godhjärtade väsens välvilja till den breda massan så att de bättre kan uthärda dessa svåra tider.

Min forskargärning har troligen världens nu största ekonomiska potential och geografiska användningsområde. Syftet är att optimera resursekonomin vid utvinning av metaller och mineraler inom hela galaxhopen i ett tiotusenårsperspektiv så att mänskligheten kan överleva de kommande, kosmiska kataklysmerna enligt principen: "krig är bara en fråga om pengar; den som betalar mest vinner alla krig." Och vi Homo sapiens ligger konstant i "krig" med alla andra arter, som även de ju vill överleva i ekosystemet universum.

Studera ett av mina aktuella megaprojekt här: http://stenis.info/astroekonomi.htm och vissa andra projekt här: http://stenis.info/projekt.htm

Jag ämnar samarbeta även med ledande svenska affärsbanker om att använda den EUROPE-modell, som jag blev doktor på år 2005, för att optimera jordens alla kapitalflöden. Kan man optimera fysiska flöden och energiflöden med min modell, så kan jag optimera även globala penningströmmar med min underbara EUROPE-modell – världens kanske mest allmängiltiga och kraftfulla vetenskapliga modell genom alla tider.

Det ultimata syftet med min forskning är att bereda väg för, och optimera resursekonomin i, den troligen kommande intergalaktiska federationen. Jag har ett kosmiskt medvetande och ser det som att jag befinner mig en tredjedel ut på Sagittariusarmen från centrum av en spiralgalax, av Homo sapiens kallad Vintergatan, och solen råkar vara den närmaste stjärnan som vi med tiden kommer att lära oss att kontrollera, annars så överlever på sikt varken vår art eller livet på Tellus.

En stor sak som skiljer mig från den småskaliga populasen är således dimensionen av mitt tänkande i geografiskt och tidsmässigt avseende. En dam jag umgicks med för ett decennium sedan sa en gång att jag var ett "stjärnbarn" som strandat på denna planet. Hon hade kanske rätt.

Ett annat stort problem för mig är att det här i staden inte finns några vackra, barnlösa, kvinnliga filosofie doktorer som är mångmiljonärer. Sådana rara exemplar finner man i Stockholm, Bryssel samt Washington. Dessa halvgudinnor ser min nya stad, Kristianstad, enbart genom flygplansfönstret på väg ner till Kastrup för mellanlandning på väg till en världsmetropol.

Mitt liv är därför totalt kärlekslöst eftersom jag inte vill "byta ner mig" enligt följande princip: "Det är bättre att vara ensam i ensamhet än ensam i tvåsamhet".

"Enkelt folk" är bland annat de ur allmogen som:
Okritiskt dumglor på tv utan att förstå att statsmakten vill hjärntvätta dem och ekonomiskt, mentalt och socialt förslava och degenerera dem genom centralt sanktionerad skräpkultur.

Hyllar diffusa, orealistiska ideal om "solidaritet" och "jämlikhet" utan att inse att "rättvisa sitter i spetsen av en bajonett".

Omedvetet missbrukar tobak, alkohol och andra droger och vars barn förlorar oskulden i berusat tillstånd samt spyr i rännstenen, för så vill eliten att en "normal" proletär skall bete sig.

Själva städar, tvättar, handlar och lagar sin egen mat och inte inser fördelarna för hela samhället om den gamla, hederliga husan och betjänten tas till heders igen.

Låter sina barn glufsa i sig den statliga historieundervisningen i skolan utan att upplysa dem om att det mesta är censurerade lögner för att göra dem fogliga, veliga och lättkontrollerade. 

Men jag är absolut inte "elak" utan är närmast en vardagshjälte som oegennyttigt forskar för att vår art, rasen och hela planeten ska kunna bestå. Men det är lite svårt att "bygga en katedral i ett kärr", det vill säga: bedriva forskning i yppersta världsklass omgiven av en oförstående "bondepopulation".

Se bara vad jag har lagt ut på min sajt som mitt skäl för att leva, verka och existera http://stenis.info/love_and_knowledge.htm:

According to the will of the Lord the Almighty, I hereby declare the ultimate objective of my scientific and other endeavors to be the promotion of the transformation of mankind into a race of loving creatures based on pure, divine energy which travel throughout space in quest of unconditional love and advanced knowledge - the inner meaning of life in compliance with my motto: Love and Knowledge. – Dr Jan Stenis 9/6/2011

Jag ser det således som att jag närmast är kallad av Universums Herre och Skapare att fullborda en uppgift för mänsklighetens framtida väl.

Och du är också poet? Vad befinner sig i dina verser, ur vad kommer dina rader?

- Ja, min hemliga dröm är att en dag kunna tjäna bra på min poesi, men såklart inte bara för pengarna, utan för att kunna sprida lite mer SKÖNHET i vår alltmer kärlekslösa och "robotiserade" värld! Jag är en obotlig estet och en glödande, gammaldags romantiker och älskar skönheten, men jag kan inte måla tavlor som Rembrandt eller komponera symfonier som Beethoven.

Men jag är skicklig på att läsa och skriva, så därför skriver jag frenetiskt för att: "öka kärleksfullheten i detta stora, kalla och mörka universum", vilket är mitt överordnade skäl för att leva och existera. Någon filosof lär ha sagt att: "vi måste älska varandra som människor, eller kollektivt gå under", och jag håller med fullt ut! Om jag kan bidra till att folk i allmänhet blir lite mer altruistiska genom att de läser mina nedtecknande strofer, vilka speglar mina dyrköpta erfarenheter från en livslång smärta och ett outsägligt grymt lidande, så kanske jag inte har levt helt förgäves? Om jag dessutom lyckas ge någon läsare en liten insikt så att de blir mer harmoniska och till och med ler lite granna, så är det toppen!

Jag vet att det är storhetsvansinne, men ibland anar jag faktiskt inflytandet av en högre makt som nästan för min penna. Ibland har jag nämligen, hör och häpna, sagt högt till mig själv under skaparakten: "Är det du som använder mig som ett användbart redskap, Gustaf (Fröding), för att göra klart det jobb som du inte hann fullborda för ett sekel sedan?!" Det hemska är nämligen att jag har inte den blekaste aning om hur jag bär mig åt när inspirationen kommer, utan plötsligt har jag gjort något som jag egentligen inte skulle kunna göra, ungefär som när jag år 2006 sänkte mitt handicap i golf med fyra (4!) slag på en och samma runda. Sedan så slutade jag spela golf, för det var omöjligt att överträffa.

Om jag har ett budskap med min diktkonst är det att vi stackars små kryp (!) på denna lilla, utsatta stenflisa i kosmos har inte råd att jävlas med varandra, för då kommer vår art inte att överleva länge till! Och det är vår huvuduppgift som ett vanligt däggdjur bland alla andra instinktsdrivna arter i ett globalt ekosystem, som enligt Gaiahypotesen sträcker sig ända ut till de yttre planeterna i solsystemet. Artens överlevnad är även ett huvudsyfte med min forskargärning, samt att bana väg för den troligen kommande intergalaktiska federationen, vilken logiskt sett bör realiseras när vi väl lärt oss att övervinna rumtidens tyranni.

De som återvänder från de döda, till exempel på operationsborden, brukar framhålla att de har lärt sig i sina visionära syner att meningen med livet är att: "visa människokärlek och att skaffa sig avancerad kunskap." Det är bland annat därför som jag har valt "Kärlek och Kunskap" som mitt eget självpåfunna valspråk; det räcker inte med enbart kalla fakta, man måste också ha ett gott hjärta för att kunna fatta beslut som gagnar så många som möjligt.

"Man blir inte en god general om man inte har sårats i strid." Med tanke på hur oharmoniskt mitt lilla liv har varit hittills, så skulle jag förmodligen bli en jättebra "general". Och "en konstnär måste ju lida för att kunna skapa"! Min penna är ju min pensel och mitt pappersark är min canvasduk, i mänsklighetens och altruismens tjänst i ett tiotusenårsperspektiv.

Jag har ju haft förmånen att läsa ditt litterära testamente Subjektiva sanningar som är en skarp, panegyrisk och underfundig ändock oerhört omfattande samling som du har författat under bara ett par år – särskilt uppskattade jag delarna, som även finns som separata samlingar, Skåneland och Madarikets mitt – skulle du vilja, berätta något för oss om dessa, dina två senaste samlingar?


 ”Helge  å, en inspiration”En gång i tiden var jag en ädelt drömmande och ärkeromantisk yngling som hyste stora planer för framtiden och bara ville alla väl. Människors maktbegär, deras missbruk av stimulantia och, framför allt, deras otyglade sexualdrift gjorde dock att jag inte tilläts att bara gå omkring och "drömma vackra tankar". Jag är självfallet inte bigott, vad som stör mig är hur primitivt folk i allmänhet beter sig när de vill ha kontakt. Exempelvis så måste jag telefonledes beställa mina kläder från Ljungdahls i Lund för att de manliga expediterna sextrakasserar mig när jag går till den ledande herrekiperingsbutiken här i Kristianstad. De homofila expediterna är helt enkelt för lågintelligenta för att verbalt kunna förmedla vad de känner på ett civiliserat sätt, men de klarar av att gripa tag i mig och le fåraktigt. Och när jag möter dem på stadens gator och torg och pedagogiskt förklarar att jag är rädd för ens gå förbi deras butik, så vill de bara ha ännu mer kroppskontakt, men säger ingenting. Efter tjogtals med även andra fall av oacceptabelt primitiva, fysiska provokationer av obildat folk i stadens butiker och andra affärsidkare, så undviker jag därför numera att gå in i stadskärnan, om jag absolut inte måste.

Om dessa "barnungar" som mobbar mig hade haft förmågan att uttrycka sig, så hade de inte stannat kvar i denna landsända. Jag bedömer att intelligenskvoten här i nordöstra Skåne, i genomsnitt, ligger en till två standardavvikelser under intelligenskvoten i en större universitetsstad som Lund. Det är väl därför som det heter att: "man återvänder alltid till Lund"; där samlas de begåvade och kompetenta människorna i denna region.

Det tragiska är att även min egen far, Tony, var precis den sortens människa som jag avskyr mest av alla; en inbilsk maktspelare som blankvägrade att lyssna på andra och, självfallet, hyste noll respekt för oss inom intelligentian. Hans, för mig, helt obegripliga fysiska dragning till en liten kontorshoppa förvandlade min barndom till ett veritabelt kaos av bittra, men motbjudande enfaldiga, familjeinterna uppgörelser samtidigt som jag skulle försöka vara en god son och få "minst fyra i allt". Min egen faders okontrollerade sexualitet förstörde således min barndom och gav mig även mentala men för livet.

Men som född drömmare, så har jag ju alltid haft en särskild känsla för mitt eget landskap. Carl von Linné skrev ju till exempel något i stil med att: "Skåne är unikt i hela Sverige och visar övriga Sverige hur kontinenten ser ut". Genom att författa först en skånsk diktsamling och sedan en diktsamling om min nya hembygd, så har jag till viss del kompenserat mig för min förstörda barndom, och mitt därigenom saboterade vuxenliv, genom att som medelålders "drömma vackra tankar" om mina egna hembygder. Att i terapisyfte ägna sig åt skriverier är även ett form av skydd mot oförstående, omgivande människor som man, av rent ekonomiska skäl, tyvärr måste leva mitt ibland. Jag har exempelvis aldrig varit med om så obehagligt antiintellektuella människor som här i Göingebygden. De bara köper och säljer och snackar, men vet knappt vad man använder en penna till.

Det är dock inte säkert att allt skulle bli bättre om jag "rymde" tillbaks till "lärdomens högborg" Lund igen. Är man en standardavvikelse tre gånger om på ett dussin olika sätt, så är man.

Vill du, avslutningsvis, berätta om någon plats, någonstans där du kan sitta och låta dig inspireras till din lyrik?

- Naturum Vattenriket i Kristianstad har snabbt gjort sig känt som ett ypperligt utflyktsmål, även långt utanför landets gränser, folk praktiskt taget vallfärdar dit. Själv brukar jag avnjuta anblicken av det ekologiskt utformade "plockepinnschabraket" sittande på en parkbänk till höger om fästet av den bro över Helge å som leder till Naturum. Speciellt tycker jag om att där avnjuta flammande solnedgångar över maderna i väster, för då får jag så god poetisk inspiration! Ofta när jag sitter där, så kommer nämligen en dikt till mig och jag nedtecknar den därvid på min mobiltelefon. Sedan "terroriserar" jag mina vänner med mitt nyskrivna poem i form av ett informativt SMS med poetiska förtecken. Men några veckor senare, så ser jag inte sällan min sålunda tillkomna dikt i Kristianstadsbladet. Nedan återges det senaste av mina, vid brofästet tillblivna och Frödinglikt rimmade, alster som trycktes i Kristianstadsbladet den 17 september i år. Floden flöt blank och bred och solen sänkte sig majestätiskt ned över den strålglansreflekterande vattenytan när dikten kom till. Det var nog inte sista gången.

 Vattentankar

Gud i det stilla,

Som åns vatten,

Alla borde gilla 

Parkrabatten

 

Längs promenaden

Med musik ibland

I handelsstaden

Vid Helge ås strand

 

Där tanken svävar

Högt i skyn

När folk bävar

Med ögonbryn

 

Som häpet höjs

Över all flärd

När åbåten förtöjs

I sagans värld.

 

Freke Räihä

--- Post Scriptum---

 

Flera dagar efter att intervjun är avslutad så inkommer också detta till mig. Ett manifest att väga mot skönheten, något hopplöst att avsluta sitt liv med. Detta lämnar jag er att våndas ytterligare med.

 

TESTAMENT

Tusen mil västerut, så finns en man som lystrar till namnet Barack Obama. Lagstiftningen i hans land ger denne amerikan rätt att, om han så önskar, trycka på en viss knapp. Trettiofem minuter senare, så är vi och vår hembygd förvandlade till en rykande askhög. Inom en vecka, så inträder den så kallade atomvintern som dödar många fler än vad själva vätebombsangreppet gör.

FRÅGA: är det då meningsfullt att försöka bygga upp ett gott liv när man själv, ens nära och kära samt, i princip, hela ens värld plötsligt kan förintas om en man som är handplockad av giriga Wall Street-miljardärer så behagar? Ska det vara någon mening med någonting, så ska man ju själv ha kontroll över vem som får trycka på denna knapp. Helst ska knappen och dess kopplingar till alla missilramper på Amerikas fastland och i alla atomubåtar i världshaven sprängas i luften. Men problemet är inte att en viss afro-amerikan har makt att förinta vår värld. Problemet är den mänskliga naturen. Under mina forskarstudier så hade jag under en tid en viss handledare som sedermera blev avskedad för att vederbörande förstörde sina medarbetare på grund av sin psykopatiska läggning. Själv hamnade jag nästan på operationsbordet på grund av handledarens mentala terror och blev sjukskriven tre dagar för psykosomatiska magbesvär. Det är allt som oftast dylika psykopater, narcissister samt alla Machiavellityper inom "den mörka triaden" som kämpar sig upp till toppen. Även inom den mordiska finanselit som styr jorden. Målet för dessa pragmatiska massmördare är total makt genom ren tyranni och det globalt integrerade banksystemet är deras primära verktyg för att förslava jordens folk. Bland annat FN är elitens lakejer och bedriver ett storskaligt massmord genom sina letala vaccineringar. Exempelvis aidsepidemin berodde sannolikt på att selekterade grupper vaccinerades med syntetiska virus som hade framställts i CIA:s laboratorier för att utrota så många som möjligt. Eliten kraschar snart medvetet världsekonomin för att påtvinga jordens folk en så kallad ny världsordning. Denna nya regim ska tydligen innefatta en världsregering i en världshuvudstad med en global kultur som använder en enda världsvaluta utfärdad av en enda riksbank. Utvecklingen är logisk, men den kräver offer – "En total befolkning på 250-300 miljoner människor, en minskning med 95% från nuvarande nivå, vore idealisk." – är ett typiskt citat. Men när elitklanerna har all makt, så kommer de att börja bekämpa varandra, för ingen vill ju vara nummer två. Till slut återstår bara kontaminerad aska av vår vackra, lilla planet. Det är därför jag inte tror att människosläktet blir så speciellt långlivat. Vår planet, Tellus, kommer sedan att må mycket bättre av att slippa Homo sapiens, "den omättliga ohyran" på planetens yta. Det är i alla fall tur att man aldrig lyckades göra något fruntimmer gravid. Jag hade verkligen inte unnat min intelligente, maskuline son eller min vackra, kärleksfulla dotter att växa upp i det gehenna som snart väntar oss.
Kristianstad, den 23 oktober 2011.

 Dr Jan Stenis

 

 

 

 

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Ur arkivet

view_module reorder

Jubeldårar

Åter ser man hur bra förlag riktigt läser manuskript, de vet inte ens om de läser. Visst kan man ju ana att de inte orkar läsa manuskripten, med minsta motståndets ...

Av: Stefan Hammarén | Stefan Hammarén | 11 december, 2013

Dobbeltbevegelsen

  Fenomenet dobbeltbevegelse gis i alt menneskeliv, der retningen for bevegelsen er fra oss selv og utover oss selv, og tilbake til oss selv igjen: eksisterende entiteter(singulære mennesker) er i verden ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 10 april, 2010

Bild: Hebriana Alainentalo

17 dikter av Carsten Palmer Schale

Splittrande självpresentation

Av: Carster Palmer Schale | Utopiska geografier | 13 juni, 2016

Stigmatisering är ett historiskt begrepp när det gäller samhällets syn på psykisk…

Begreppet stigmatisering används ofta i samhällsdebatten. Ordet stigmatisering kan härledas från grekiskans stigma som betyder (bränn) märke, fläck. Ordet kan härledas till en medeltida (ligatur) av bokstäverna sigma och tau ...

Av: Gunilla Dored | Essäer | 25 maj, 2011

Peter "Sleazy" Cristopherson, 1955-2010

Peter "Sleazy" Christopherson var en legend i många olika undergroundmiljöer. Inte bara tack vare deltagandet i välrespekterade projekt som COUM Transmissions, Industrial Records, Throbbing Gristle, Psychic TV och Coil, utan ...

Av: Carl Abrahamsson | Musikens porträtt | 26 november, 2010

Nigredo

I.   All denna vakna tid tillbringad i andra människors mardrömmar i denna värld av sinnrikt vävda lögner i de svarta pelarnas skuggor vid kanten av den öppna massgraven   Det är som om ett svart hål fötts fram ...

Av: Sven Andrè | Utopiska geografier | 08 november, 2010

Drick ur ditt glas, se döden på dig väntar…

I den pågående debatten om vad som görs och inte görs inom Svenska Kyrkan tog prästen Gösta Tingström i ett kritiskt inlägg i Dagens Nyheter den 14 juni upp vad ...

Av: Ivo Holmqvist | Essäer om litteratur & böcker | 20 juni, 2016

Balthazar Gracian, Arthur Schopenhauer och livsviljan

I en tid då många människor praktiserar Schopenhauers åsikt att man kan befria sig ur världens elände genom att förneka livsviljan, är filosofen om inte glömd så dock förgäten. Låt ...

Av: Bo I. Cavefors | Agora - filosofiska essäer | 02 januari, 2014

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.