Del, relation, helhet, process, system, funktion. Upptäckt och utformning av ett sätt att…

Vetenskap-världsbild-sätt att tänka, det är, tror jag, den treenighet som bestämmer vårt sätt att vara och verka i världen. Och av dessa är det sättet att tänka som formar de ...

Av: Erland Lagerroth | 21 januari, 2013
Agora - filosofiska essäer

En essä om ingenting

”Tystnad”, svarade Murke. ”Jag samlar tystnad.” I Heinrich Bölls novell ”Doktor Murkes samlade tystnad” möter vi Murke som arbetar på en radiostation. En av hans egenheter är att han samlar på ...

Av: Mathias Jansson | 20 september, 2012
Essäer om konst

En liten text som e-krönika

några därför sprang sedan år erfaret med äldre hunna suput och redan lägesagent kollegan Jorden Grön redobogen sedermerae blott avantgardeavreagerande kraftigt på vårt närmsta avståndets mer än ständigt öppna bordellslinga bortom ...

Av: Stefan Hammarèn | 26 september, 2012
Stefan Hammarén

Näsornas näsbänderska

Så som de en del såg ut nånting i likhet amasonskorna, amasonskara, amasonszons tyngdupplyfterskorna till yes no right boxare som dotter H Duda Dada Yankovich plulubaschschiskans en rotryckerska avsluttråderska näsbänderska ...

Av: Stefan Hammarén | 21 november, 2012
Stefan Hammarén

En mademoidame som går sin egen väg



Isabelle Sojfer, officiell upphovskvinna till epitetet mademoidame. Foto: François BarbanceDen franska traditionen och allmänna regeln säger att man av hövlighet skall titulera personer och ge dem epitet som monsieur, madame och mademoiselle. Den franska författarinnan Isabelle Sojfer ifrågasätter denna epitetsindelning och deras inneboende sociala betydelser. Genom att ha skapat ett nytt ord som varken är madame eller mademoiselle frångår hon såväl den traditionella indelningen som de sociala strukturer som titlarna är ett resultat av. Detta både upprör och finner bifall i det franska samhället.


Jag har just fått veta att du skapat ett nytt ord. Berätta!
- Mademoidame är egentligen inte nytt. Jag fick idén till ordet efter en vistelse i USA där jag hade upptäckt Ms. Jag upphörde aldrig att jämföra engelskan och franskan, att leka med ord och ibland översätta dem bokstavligt. Då Ms var en blandning av Miss och Mrs, så blir det på franska, naturligtvis, mademoidame. Jag vill tillägga att också andra personer på sitt håll har funderat i de här banorna. Man behöver bara lägga in mademoidame i en sökmotor för att se att det sedan flera år tillbaka används som en pseudonym på forum, på Facebook och på andra ställen. Detta sammandragna ord bär någonting uppenbart inom sig.

Vilken symbolisk betydelse har ordet? Varför har det enligt dig varit tvunget att skapa en ny benämning för kvinnor, för vissa kvinnor?
- Mademoidame berör inte endast en kvinnogrupp. Det skulle vara diskriminerande! Mademoidame är eller borde vara för kvinnor vad monsieur är för män: en allmängiltig artighet, neutral och varaktig.

Finns det inte en risk för att det på nytt placerar kvinnan eller vissa kvinnor i ett fack. Vilken är skillnaden den här gången?
- Det är snarare ett försök att komma ifrån sådana fall. En man blir kallad monsieur från sin födelse till sin död, oavsett om han är gammal eller ung, gift eller inte, vacker eller ful. För kvinnorna är det mycket mer komplicerat… Uppdelningen madame/mademoiselle markerar en underordnad ställning, som om en kvinna i sig inte kunde existera socialt. I patriarkala samhällen, vilket fortfarande var fallet i våra länder för femtio år sedan, kunde en kvinna inte vara annat än en mans flicka (mademoiselle) eller den andres maka (madame). Men på femtio år har beteendena förändrats. År 2010 var 55% av alla de barn som föddes då, födda utanför ett gift förhållande. Giftermålet är inte längre obligatoriskt. Varför fortsätter man alltsedan dess ändå att konstant fråga kvinnor om de är gifta? Den fråga som kvinnor dagligen får höra (”Madame eller mademoiselle?”) är irriterande. Man ber inte en man att definiera sig själv i förhållande till en kvinna: varför måste då en kvinna definiera sig själv i förhållande till en man? Och här pratar jag bara om äktenskapsstatusen. Skillnaden madame/mademoiselle utgår också från fysiskt utseende, från om man har barn eller inte. Allt det där är mycket komplext. Frågan är värd en studie av sociologer och antropologer.
Enligt vad jag har kunnat konstatera är feminister i Frankrike överens med min analys, men förespråkar en utökning av madame så att den skulle gälla för alla kvinnor. Jag tvivlar på att de kommer att lyckas. Det är lättare att introducera ett nytt ord än att ta bort ett gammalt. Andra skulle föredra ett allmängiltigt mademoiselle. Ingen tycks vara överens, men det är åtminstone bra att man börjar prata om det.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Kan man betrakta uppkomsten av den här termen som ett trots allt ganska fridfullt ”giftermål” mellan den franska, snarare ”konservativa” traditionen, och en önskan om en samhällsförändring, låt oss säga en ”revolutionär” strömning; Är det ett sätt att både hålla fast vid fransmännens tradition i fråga om tilltalssätt och samtidigt skapa en ”ny hövlighet” som är mer anpassad för samhället så som det ser ut idag?
- Jag skulle vilja kunna tala om ett fridfullt ”giftermål”, men jag stöter naturligtvis på motstånd. Alla applåderar inte Mademoidame… Jag försöker att lägga fram rationella argument och en del människor svarar mig på ett fullkomligt irrationellt sätt, som om jag hädade. Jag har till och med fått förolämpande meddelanden skickade till mig!

Tror du att epiteten kommer att försvinna i framtiden, så som de till exempel har gjort i Sverige?
- Jag kan inte se in i framtiden... Faktum är att bankerna, företagen, sjukförsäkringen, staten, alla våra institutioner systematiskt ber dig att kryssa i en ruta, madame eller mademoiselle. Det är fullkomligt absurt. Jag förstår inte varför man hänger sig kvar vid denna distinktion som gör databearbetningen mer komplicerad när det handlar om kvinnor och följaktligen mer kostsam än för män.

Anna Nyman
 

Ur arkivet

view_module reorder

Brev från Sverige - till Susan Sontag, in memoriam

I. Susan. Jag är i Sverige. Tiden går ifrån och hinner i kapp. Efter att första gången ha sett Duett för kannibaler (1969) var min tanke att kritiken, med undantag ...

Av: Peter Lucas Erixon | Litteraturens porträtt | 18 december, 2007

När farfar blev blåsippa Om döden i barnboken

Hur handskas barnbokslitteraturen med döden? Vad är relevant att säga till de minsta barnen om döden när en anhörig går bort? Finns det något bra sätt att ta upp denna ...

Av: Benny Holmberg | Essäer om litteratur & böcker | 16 mars, 2012

Malin Lagerlöf Foto Ulrica Zwenger

Malin Lagerlöf och Tom Malmquist - drabbade av det ofattbara

Elisabeth Tegelberg är tillbaka med en litterär essä.

Av: Elisabeth Tegelberg | Essäer om litteratur & böcker | 09 oktober, 2016

PÅ VÄG MOT MUSIKEN – Del 1: Musiken och ordet

Denna text vill vara den första delen av en artikelserie om musiken. Jag har ingen intention att skriva en estetisk-musikalisk text eftersom musiken inte låter sig beskrivas, och jag hoppas ...

Av: Guido Zeccola | Essäer om musik | 05 november, 2012

John Berger

John Berger 1926-2017

I ”Picassos äventyr”, HasseåTages film som spelades in 1978, får vi följa honom om inte från vaggan till graven så näst intill. Där finns både barndomen i Spanien, hundåren i ...

Av: Ivo Holmqvist | Konstens porträtt | 10 januari, 2017

Arkiv som aktör för förändring – nya medier och gräsrotsverksamhet i Egypten

Hur kan man dokumentera och arkivera en revolution? Och hur gör man det i ett land som saknar en tradition av öppenhet, där de nationella arkiven behandlas som statshemligheter och ...

Av: Madeleine Engström Broberg | Kulturreportage | 24 juni, 2013

Sigurdsristningen vid Ramsund, Sundbyholm

I runornas tid

Vad har du för relation till runor? Trodde väl det. En stor sten, formad som ett gotiskt fönster, med inristade tecken från Vikingatiden. I Östergötland. Jodå. Det också. Men ämnet ...

Av: Carster Palmer Schale | Kulturreportage | 22 november, 2015

Den subversive Thomas Bernhard

Den österrikiska litteraturen är sällsynt rik och mångskiftande. Det finns diktare för alla temperament och preferensdispositioner; också den mest kräsmagade torde här få sitt lystmäte. Vi möter här alltifrån Grillparzer ...

Av: Simon O. Pettersson | Essäer om litteratur & böcker | 23 juni, 2011

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.

Cron Job Starts