Dalai lama, lamaismen och lyckan

Det finns många böcker som beskriver vägen till lycka och framgång. Men vad är egentligen lycka och vad gör oss lyckliga? Från att ha varit något som mer liknade de ...

Av: Lena Månsson | 05 juli, 2011
Essäer om religionen

Det sicilianska bröllopet

- Men har du en lämplig klänning? frågar min kusin misstänksamt. Mina sicilianska kusiner, har blivit bjudna till ett bröllop och vänligt nog har de bestämt sig för att ta mig ...

Av: Nadia Scapoli | 21 mars, 2013
Resereportage

Vad sysslar du med?

Jag är argJag är arg på världenMen mest är jag förbannad på digFör jag trodde att du var annorlundaTrodde att du var rättvisans ansikteFaktiskt så trodde jag blint på den ...

Av: Sofia Ahmad | 10 januari, 2011
Utopiska geografier

47. Lina, Tobbe och Nils-August

”Och sedan fanns det en stor scen och mitt på den stod en stor balustrad. Den ledde upp till en hög och utsvängd trappa, ungefär som i en gammal sång- ...

Av: Lina, Tobbe och Nils-August | 16 november, 2012
Lund har allt utom vatten

Samurajkaraktärens givne arvinge, Keigo Kasuya, talar om sin senaste rollprestation i filmen Caterpillar.



 

Kôji WakamatsuNär det gäller regiansvarig för "Caterpillar" är det Kôji Wakamatsu (född 1936) började att regissera 1963 har idag gjort över 100 filmer (första titeln var "Hageshii onnatachi"). Förutom att ha varit både regissör och skådespelare har han även varit verksam som producent för bland annat Nagisa Ôshimas berömda banbrytande film "Sinnenas rike" från 1976, en av de största japanska filmerna någonsin. Kôji Wakamatsu - eller som han egentligen heter Takashi Ito - har varit en av skaparna av den japanska nya vågen.

Denna rörelse ville, trots beundran för deras formella skapande, ta avstånd från äldre filmskapare som Akira Kurosawa och Kenji Mizoguchi. Resultatet blev att man anklagade dem för att vara alldeles för västerländsk- eller, rättare sagt, Hollywoodinspirerade. Detta ledde till att de i stället skapade en egen filmstil som var mycket mer experimentell och mest levde för dikotomier mellan döden och Eros, ett tema som är mycket väl utvecklat även i Kôji Wakamatsu senaste film "Caterpillar".

 

Tidningen Kulturen har träffat den unge, intressante, begåvade och stilige mannen och skådespelaren Keigo Kasuya som har en roll i denna film. Född i Osaka 1987, räknas han idag som en given arvinge till Ken Watanabe. Efter en gedigen utbildning i data och ekonomi började han spela i mindre teatergrupper, för att sedan få roller i olika tv-serier (ofta i rollen som en ung samuraj eller munk då den japanska televisionen föredrar historiska produktioner), men det är med "Caterpillar" som han fått sitt stora genombrott. Snart väntar produktioner i USA och i Italien.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

 

Jag skulle vilja fråga vilken din reaktion var när du fick manus?

- Jag tänkte genast att det var en mycket svår film, eftersom jag kommer från en annan generation. Mina far- och morföräldrar är döda sedan länge, men jag har tillbringat mycket tid med dem. De har berättat mycket om det som de har varit med om i kriget som jag har använt mig av det för att kunna skapa rollen.

Hur var det att spela en karaktär som inte hade armar och ben?

- Det var mycket hårt, eftersom jag inte hade annat att utgå från än mina ögon och de proteser som jag fick var ganska hårda. Jag var tvungen att använda mig av ögonen och regissören använde sig av en CD för att mitt läte skulle fungera.

För det första kunde jag inte låta bli att lägga märke till att det bland attributen för huvudrollsinnehavaren inte fanns någon katana. Hur kan du förklara detta val?

- Det förekommer inga vapen, eftersom det inte fanns några krigsscener och regissören ville undvika att bry sig om detaljer. Det finns inget annat skäl för det, förutom det faktum att även om vår film utspelas under andra världskriget, så vill vi kritisera alla krig.

Är huvudpersonen ett offer för dåtida japansk mentalitet. Kunde han vara en mycket känslig kille?

- Ja, det var också regissörens åsikt att det är samhällets fel. Min rollkaraktär hade blivit hjärntvättad, först i skolan och sen i den militära. Många unga japaner vid denna tidpunkt såg inte kineser som människor och tyckte att det var Ok att mörda dem. Särskilt på landsbygden där man hade ett brutalt sätt att förhålla sig till sina fruar. Det var en vanlig sed. Tragedin är att han lever i en roll som samhället har tillskrivit honom, den av en levande krigsgud, men han har ingenting kvar förutom de djuriska drifterna. Han tänker på det onda som han har gjort och i slutet är han inte längre människa. Det förekommer samma psykologiska mekanismer som har mycket gemensam med dagens krig och dess grymheter.

Jag vet att regissör Kôji Wakamatsu är mycket känd i Japan för att ha gjort excentriska filmer. Hur var det att arbeta med honom och hur lång tid har det tagit att spela in en så välkurerad film som Carterpillar?

- Jag har arbetat med Kôji Wakamatsu tidigare. Han är en skicklig regissör som har lyckas göra det bästa när det gäller att få alla former av resultant med mycket lite pengar. Vi hade tolv dagar på oss för att spela in filmen och hade mycket knappa resurser, men Kôji Wakamatsu gjorde det bästa av allt och lyckades få alla att prestera 100 % med hans gedigna storyboard och inte minst med hans förklaringar. Scenen i vilken min karaktär blir skräckslagen på grund av elden som finns i en lykta tog bara två tagningar.

Jag tycker, konstigt nog, att hans fru såg mer kinesiskt ut än japansk. Jag noterade tydligt att han var yngre än henne och att deras sexuella relationer var det enda som gjorde honom levande. Är du överens med mig?

- Jag är inte säker på det. Jag tror att de är jämnåriga, men som tidens sed bjöd, så var deras äktenskap arrangerat. Jag ser henne som mycket japansk. När det gäller det sexuella är det det enda som han kan fortsätta att leva för. Det är enbart genom det som han kan förmå känna sig som en vanlig människa.

Har du haft någon påverkan från Kabukiteatern i din roll?

- Nej jag har aldrig spelat Kabuki men min motspelerska kommer från en av dess förnämsta släkter.

Finns det någon europeisk skådespelare som har påverkat dig och kan det finns någon japansk skådespelare från 1960-talet som har påverkat dig?

- Jag har inga specifika modeller och jag försöker mest av allt att hitta min väg. I denna film, när jag inte hade tillgång till armar eller ben och inte ens av ordet, var jag tvungen att förlita mig mycket på ögonen. Jag gillar mycket Al Pacino och har blivit mycket inspirerad av honom.

Skulle du kunna tänka dig att medverka i en europeisk film?

- Det skulle vara någonting suveränt. Helst i en svensk film, eftersom jag tycker att Stockholm är så underbart.

Roberto Fogelberg Rota

 

 

 

Ur arkivet

view_module reorder

Ensamheten bränns

Ensamheten bränns Fingertoppar möts i vinden Luften möter ett motstånd han skälver till därför sedan hälften ryker då bort surrar gör bina lejonen ryter regndropparna förvirrar synen Flygplan över haven, han har färdats ...

Av: Alexandra Rutz | Utopiska geografier | 16 februari, 2009

”Nu vill mormor ha champagne!”

Det börjar redan på planet. Vi sätter oss rätt långt bak tillsammans med de andra rökarna. Avsikten med resan är uttalad. Jag och Barbro Svensson – kanske mer känd som ...

Av: Crister Enander | Crister Enander | 13 januari, 2012

Jens Assur har fotograferat en kontinent med en ny hunger

En av tre afrikaner tillhör medelklassen, enligt den brittiska tidningen The Guardian. Antalet internetanvändare ökade med 1800% mellan 2000 och 2008. I USA:s tio mest lästa tidningar publicerades 245 artiklar ...

Av: Belinda Graham | Konstens porträtt | 25 juni, 2014

Disciples of many beliefs

Dr. Ignatius Jesudasan, SJ, has through a series of books and articles applied his searchlight to the intolerance, which tends to grew when religion and ethnicity get identified with each ...

Av: Carsten Palmer Schale | Essäer om religionen | 17 november, 2012

42. Ines

Hon stängde av P2, knackade ihop sedelbunten till en prydlig hög och stoppade den i bröstfickan. Sedan satte hon sig och funderade så som hon brukade, men lät virkningen ligga ...

Av: Ines | Lund har allt utom vatten | 12 oktober, 2012

Västerngenrens reformer och möjligheter – 1950-1990. Del 8

Artikelserien Sceniska rum undersöker de sceniska rummen i vår verklighet, vår icke-verklighet och allt däremellan. Serien försöker ge oss nya perspektiv på vad dessa sceniska rum är, vad de innebär och var de finns. Genom undersökningen försöker vi ...

Av: Fredrik Stomberg | Essäer om film | 19 juli, 2013

När det var bättre förr

När det var bättre förr Nyligen är det femtio år sedan sista numret av Sveriges utan konkurrens bästa novelltidskrift kom ut. Någon riktig efterföljare har den aldrig fått och det är ...

Av: Bertil Falk | Essäer om litteratur & böcker | 01 mars, 2007

Lin Fengmians uggla är egentligen en uv

Den kinesiska uven av konstnären Lin Fengmian (1963) förefaller så sorgsen. Kanske för att den kom till Sverige, förvärvad mer eller mindre direkt av familjen Ramel, och blev kallad uggla ...

Av: Birgitta Milits | Konstens porträtt | 07 december, 2013

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.