Om kärlek och kärlek i kärlek

En måste ju få tillträde till avträdet, sa gubben irriterat till sin fru. Och efter en stund där, något mindre irriterad:Nu har en skiljt agnarna från vetet. Äldsta sonen i Östra gården ...

Av: Björn Augustson | 22 maj, 2012
Gästkrönikör

Mikael Mansén

Nästan kärlek

Det var sommar och väldigt varmt. Jag var sexton år. Hela natten hade jag och en kompis dragit runt på Stockholms gator. Då gryningen kom var vi väldigt hungriga. Vi ...

Av: Mikael Mansén | 18 september, 2017
Gästkrönikör

Rejessörens andra besök här

Söndag fort nu tillskynda vidare till möta decemberrejessören emot herrn anlända, stå sig rysskramae honom mött som en måttligt redbar loserförfattare istället helst tillmötes, gudskélovet, vad värre det kunnat förlöpt ...

Av: Stefan Hammarèn | 20 december, 2012
Stefan Hammarén

Den på Stockholms filmfestival 2014 Bronshästnominerade filmen Keeping Room av David Barber

Intervju med Daniel Barber

Roberto Fogelberg Rota intervjuar regissören till filmen "Keeping Room", en film om det amerikanska inbördeskriget, vars historia och foto i hög grad imponerat intervjuaren.

Av: Roberto Fogelberg Rota | 15 april, 2015
Filmens porträtt

Samurajkaraktärens givne arvinge, Keigo Kasuya, talar om sin senaste rollprestation i filmen Caterpillar.

 

Kôji WakamatsuNär det gäller regiansvarig för "Caterpillar" är det Kôji Wakamatsu (född 1936) började att regissera 1963 har idag gjort över 100 filmer (första titeln var "Hageshii onnatachi"). Förutom att ha varit både regissör och skådespelare har han även varit verksam som producent för bland annat Nagisa Ôshimas berömda banbrytande film "Sinnenas rike" från 1976, en av de största japanska filmerna någonsin. Kôji Wakamatsu - eller som han egentligen heter Takashi Ito - har varit en av skaparna av den japanska nya vågen.

Denna rörelse ville, trots beundran för deras formella skapande, ta avstånd från äldre filmskapare som Akira Kurosawa och Kenji Mizoguchi. Resultatet blev att man anklagade dem för att vara alldeles för västerländsk- eller, rättare sagt, Hollywoodinspirerade. Detta ledde till att de i stället skapade en egen filmstil som var mycket mer experimentell och mest levde för dikotomier mellan döden och Eros, ett tema som är mycket väl utvecklat även i Kôji Wakamatsu senaste film "Caterpillar".

 

Tidningen Kulturen har träffat den unge, intressante, begåvade och stilige mannen och skådespelaren Keigo Kasuya som har en roll i denna film. Född i Osaka 1987, räknas han idag som en given arvinge till Ken Watanabe. Efter en gedigen utbildning i data och ekonomi började han spela i mindre teatergrupper, för att sedan få roller i olika tv-serier (ofta i rollen som en ung samuraj eller munk då den japanska televisionen föredrar historiska produktioner), men det är med "Caterpillar" som han fått sitt stora genombrott. Snart väntar produktioner i USA och i Italien.

 

Jag skulle vilja fråga vilken din reaktion var när du fick manus?

- Jag tänkte genast att det var en mycket svår film, eftersom jag kommer från en annan generation. Mina far- och morföräldrar är döda sedan länge, men jag har tillbringat mycket tid med dem. De har berättat mycket om det som de har varit med om i kriget som jag har använt mig av det för att kunna skapa rollen.

Hur var det att spela en karaktär som inte hade armar och ben?

- Det var mycket hårt, eftersom jag inte hade annat att utgå från än mina ögon och de proteser som jag fick var ganska hårda. Jag var tvungen att använda mig av ögonen och regissören använde sig av en CD för att mitt läte skulle fungera.

För det första kunde jag inte låta bli att lägga märke till att det bland attributen för huvudrollsinnehavaren inte fanns någon katana. Hur kan du förklara detta val?

- Det förekommer inga vapen, eftersom det inte fanns några krigsscener och regissören ville undvika att bry sig om detaljer. Det finns inget annat skäl för det, förutom det faktum att även om vår film utspelas under andra världskriget, så vill vi kritisera alla krig.

Är huvudpersonen ett offer för dåtida japansk mentalitet. Kunde han vara en mycket känslig kille?

- Ja, det var också regissörens åsikt att det är samhällets fel. Min rollkaraktär hade blivit hjärntvättad, först i skolan och sen i den militära. Många unga japaner vid denna tidpunkt såg inte kineser som människor och tyckte att det var Ok att mörda dem. Särskilt på landsbygden där man hade ett brutalt sätt att förhålla sig till sina fruar. Det var en vanlig sed. Tragedin är att han lever i en roll som samhället har tillskrivit honom, den av en levande krigsgud, men han har ingenting kvar förutom de djuriska drifterna. Han tänker på det onda som han har gjort och i slutet är han inte längre människa. Det förekommer samma psykologiska mekanismer som har mycket gemensam med dagens krig och dess grymheter.

Jag vet att regissör Kôji Wakamatsu är mycket känd i Japan för att ha gjort excentriska filmer. Hur var det att arbeta med honom och hur lång tid har det tagit att spela in en så välkurerad film som Carterpillar?

- Jag har arbetat med Kôji Wakamatsu tidigare. Han är en skicklig regissör som har lyckas göra det bästa när det gäller att få alla former av resultant med mycket lite pengar. Vi hade tolv dagar på oss för att spela in filmen och hade mycket knappa resurser, men Kôji Wakamatsu gjorde det bästa av allt och lyckades få alla att prestera 100 % med hans gedigna storyboard och inte minst med hans förklaringar. Scenen i vilken min karaktär blir skräckslagen på grund av elden som finns i en lykta tog bara två tagningar.

Jag tycker, konstigt nog, att hans fru såg mer kinesiskt ut än japansk. Jag noterade tydligt att han var yngre än henne och att deras sexuella relationer var det enda som gjorde honom levande. Är du överens med mig?

- Jag är inte säker på det. Jag tror att de är jämnåriga, men som tidens sed bjöd, så var deras äktenskap arrangerat. Jag ser henne som mycket japansk. När det gäller det sexuella är det det enda som han kan fortsätta att leva för. Det är enbart genom det som han kan förmå känna sig som en vanlig människa.

Har du haft någon påverkan från Kabukiteatern i din roll?

- Nej jag har aldrig spelat Kabuki men min motspelerska kommer från en av dess förnämsta släkter.

Finns det någon europeisk skådespelare som har påverkat dig och kan det finns någon japansk skådespelare från 1960-talet som har påverkat dig?

- Jag har inga specifika modeller och jag försöker mest av allt att hitta min väg. I denna film, när jag inte hade tillgång till armar eller ben och inte ens av ordet, var jag tvungen att förlita mig mycket på ögonen. Jag gillar mycket Al Pacino och har blivit mycket inspirerad av honom.

Skulle du kunna tänka dig att medverka i en europeisk film?

- Det skulle vara någonting suveränt. Helst i en svensk film, eftersom jag tycker att Stockholm är så underbart.

Roberto Fogelberg Rota

 

 

 

Ur arkivet

view_module reorder
Ove Allansson. Foto: Tre böcker

En sjöman har gått i land

Ove Allansson har lämnat skeppet. Han blev 83 år. Han hade provat flera yrken men sjömanslivet blev det som lämnade djupast intryck i honom och i hans författarskap. Han skrev ...

Av: Benny Holmberg | Litteraturens porträtt | 24 januari, 2016

Nina Karp och havet. Foto: Anna Vörös Lindén

Bok om livet och verklighetens intrång

Anna Nyman träffade Nina Karp för en intervju om liv och författarskap.

Av: Anna Nyman | Litteraturens porträtt | 23 augusti, 2015

Ina Sohlberg, dikter

Ina Sohlberg är 25 år och Magister i litteraturvetenskap med fokus på William Blake, Guillaume Apollinaire, Gunnar Ekelöf, André Gide och de franska surrealisterna på 1920-talet. Bor i Paris, flyttar ...

Av: Ina Sohlberg | Utopiska geografier | 12 september, 2011

Medeltidsveckan XXX Del 1 Marknad, mat och gyckel

Medeltidsveckan i Visby är den äldsta medeltidsfestivalen i Sverige. I år firade Medeltidsveckan 30 år och det gjordes med både jubileumsparad den första söndagen och med konsert på fredagen. Visby, en ...

Av: Jessika Ahlström och Alexander Sanchez | Kulturreportage | 18 augusti, 2013

Du ska va inne, min vän

När jag var yngre hade jag en kompis utanför Växjö vars mamma var en hurtig naturälskare. Detta ledde till att hon jämt försökte få mig och min kompis att gå ...

Av: Anna Nyman | Gästkrönikör | 14 juni, 2009

Spegeln - bild av vår tid

  I tunnelbanefönstrets dunkel händer det att du möter någon annans blick i din egen medan din blick i de upplysta skyltfönstren återkastas av tomma dockögon. Den moderna storstadsmänniskan är i ...

Av: Else-Britt Kjellqvist | Essäer om litteratur & böcker | 24 januari, 2011

1989, Kommunismens nedgång

Jag minns 1989 års politiska händelser som ganska omtumlande - särskilt som jag till viss del fick uppleva dem på ort och ställe. I början av 1989 styrdes många länder av ...

Av: Björn Gustavsson | Reportage om politik & samhälle | 21 september, 2009

Poeter får inte ljuga

Jag läser en amerikansk poet som säger att poeter inte ska vänta sig pengars framgång. Det innebär förstås att poeter inte är poeter på riktigt, de gör något annat. Den här killen ...

Av: William Males | Gästkrönikör | 18 december, 2008

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.