Botanisk teater, 1924-1934. Foto: Thomas Notini

Att göra det osynliga synligt

I skrivande stund pågår på Moderna Museet i Stockholm en liten, sparsmakad utställning med verk av den tysk-schweiziske Paul Klee och den svenske Ivan Aguéli. Den är tematiskt väl uppbyggd ...

Av: Thomas Notini | 01 mars, 2016
Konstens porträtt

Marco Missiroli. Foto Gian-Luca Rossetti

Skrivkonsten mellan väsentlighet och dikt

Marco Missiroli är född 1981 i Rimini men bor sedan många år tillbaka i Milano, där han givit ut flera böcker och fått prestigefulla priser som Premio Campiello, Premio Comisso ...

Av: Guido Zeccola | 07 november, 2014
Litteraturens porträtt

Gustav Mellberg - den förste utvandraren från Habo till Nordamerika 1843

För drygt tvåhundra år sedan föddes Gustav Mellberg eller Gustav Andersson, som han hette fram till den dag då han vid 14 års ålder började skolan vid Jönköpings Högre Lärdomsskola. Gustav ...

Av: Hans-Evert Renérius | 21 mars, 2014
Kulturreportage

Ernfrid Lindqvist, ungdomsporträtt innan han gifte sig med sin Selma (Foto privat).

Finland 100 år

Det har sagts att sedan Sverige förlorade Finland i 1808–1909 års krig har Sverige inte haft någon historia. Jag har genom åren grubblat över påståendet. Men när går jag igenom ...

Av: Thomas Wihlman | 06 december, 2017
Reportage om politik & samhälle

Barab Bo Odar om dunkelhet och expressionism



Barab Bo OdarI den tyske filmskaparen Barab Bo Odars senaste film "The Silence" målas det upp ett idylliskt landskap (i hög grad tack vare Nikolaus Summerers fotografi) med villor i vilka skuggor snart kommer att dyka upp. Robert Rzesaczs klippning leker med olika möjligheter på ett sätt som inte skådats sedan Frederic Willhem Murnaus "Sista skratten", en av den tyska stumfilmens klassiker.

Handlingen sträcker sig över en period på tjugo år och idén utgår från uppfattningen om att det alltid förekommer vanliga människor bakom varje våldsdåd. I centrum står arkitekten med pedofilanlag, Timo Friedrich, spelad av Wotan Wilke Möhring som gör en expressionistisk gestaltning full av vrede och rädsla, den nyblivne änkemannen, kommissarie David Jahn (Sebastian Blomberg) samt fastighetsskötaren Peer Summers (Ulrich Thomsen).
Tidningen Kulturens skribent Roberto Fogelberg Rota haft möjligheten att samtala med regissören kring filmen.

 

 

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Hur föddes din film?
- Jag ville gärna filma i Hongkong, men det fanns svårigheter, så min producent kontaktade mig och sa att vi kunde göra en film i Tyskland. Jag läste mer än femtio noveller och till slut valde jag den sista som Jan Costin Wagner har skrivit. Snart kunde vi inse att den vara omöjlig att filma och valde att gå till hans första bok som utspelas i Finland. Vi överförde den till tyska förhållanden. Jag började sedan arbeta med storyboard. Mina storyboards är alltid mycket utförliga, eftersom jag är målare, så jag är mycket noga med bilder.

Kan du berätta hur du fick samarbetet med Ulrich Thomsen och vad betydde det för dig att ha en dansk i rollen som förövaren?
- Jag hade flera auditions med tyska skådespelare, men var missnöjd med dem. Jag sökte också skådespelare i Frankrike och Polen. Jag fick idén när jag kom i kontakt med Ulrich Thomsens agent. Vi skickade manuset. Thomsen kontaktade oss. Vanligtvis brukade han inte gilla tyska filmer, men detta var för honom Manuset med stor M. Jag möte honom i Hamburg. Vi satt och talade i tre timmar. Då var hans karaktär nästan klar, sen började vi arbeta med filmen. Det passade utmärkt med en skandinavisk skådespelare, eftersom det hos de skandinaviska folken finns ett slags vemodlighet och känslan för ensamhet. Kännetecknet för karaktären var att han var eller snarare kände sig som den mest ensamma människan på jorden, inte att han var en pedofil. Jag ville även lämna några frågor öppna åt åskådaren, så som: hur skulle karaktären möjligen ha utfört sina handlingar i Danmark och vilket kusligt dunkelt förflutet kunde han ha haft där?

Kan du berätta lite om mötet med de andra skådespelarna? Valde du dem genast eller efter audition?
- Jag hade turen att de flesta tyska skådespelarna ville medverka i rollerna. Men jag ville se hur de fungerade ihop. Jag märkte att det gick mycket bra efter en kortare repetitionsperiod. Tyvärr eller snarare tack och lov blev det även en hel del bråk på inspelningsplatserna. Jag måste påminna om att det fanns många problem i relationen mellan den unge polisen David, det vill säga Sebastian Blomberg, och hans nya chef Matthias Grimmer, spelad av Oliver Stokowski, svårigheten fanns både i filmmanus och privat.

I din film förekommer många unga personer. Kan du berätta hur det var att arbeta med dem?
- Det var verkligen fantastiskt att arbeta med ungdomar. De utgår inte så mycket från hjärnan men mer från magen och gillar verkligen vad de gör. De har inga som helst prestigeproblem. Jag har arbetat mycket med barn i mina 60-minuters filmer och i diverse kortfilmer som jag gjort tidigare.

Kan du säga på vilka platser du har spelat in filmen?
- Jag spelade in den på olika platser, alla "on location" som passade rätt bra, jag ville ge en känsla av obestämdhet. Då vi fick produktionsstöd från den bayerska filmkommissionen, spelade vi delvis in i Thüringen och i Brandenburg nära Berlin.

Kan du säga oss hur arbete med ljuset har gått och stämmer min uppfattning att det finns olika stilar för diverse personer i ditt arbete?
- Jag hade rätt mycket ljus. Det är en film som utspelas under sommaren, men det skulle alltid finnas en ganska obehaglig och dunkel känsla. Det finns en lek med ljus och skuggor. I interiörerna med nerdragna gardiner finns leken med dunkelhet och skuggor. Ljuset var viktigt. Du har rätt när du säger att jag har olika stilar beroende på den karaktär som jag undersöker. När det gäller Timo (Wotan Wilke Möhring) ville jag poängtera en klassisk spelstil som endast skulle utgå från ganska stora tagningar och stabila bilder. När det gäller David, den unge detektiven, ville jag i så hög grad som möjligt ha en rörlig kamera och en steadicam. För den äldre kvinnan, var det frågan om ett dunkel nästan expressionistiskt fotografi, eftersom hennes roll är den som har stängt av alla sina känslor. Jag kan berätta att i det riktiga livet är hon en helt annorlunda människa som är rolig och sympatisk, mycket av en clown. Hon gjorde många roliga skämt som inte var uppskattade av alla.

Du har filmat med 35 millimeter. Hade du överhuvudtaget tänkt dig att använda en digitalkamera?
- Aldrig i livet! Jag avskyr digitala kameror, en av mina favoritfilmer "Festen" är filmad med digitalkamera, men den var bra trots det - fotograf Anthony Dod Mantle var faktiskt nära att filma "The Silence" men fick förhinder. Jag måste prisa Nikolaus Summerer som gjorde ett mycket fint arbete. En annan fantastisk film av en av mina favoritregissörer, Michael Mann, och dennes "Public Enemies" känns inte riktig övertygande, just på grund av att den är filmad med digitalkamera.

Vilka är dina kommande projekt?
- Jag har ett kidnappningsdrama och några andra förslag från Hollywood på gång. Jag har känslan av att amerikaner borde gilla "The Silence", den påminner tekniskt om deras filmer fast den är mycket annorlunda, mycket mörk och har ett slags mörk pessimistisk syn.

Roberto Fogelberg Rota

 

Ur arkivet

view_module reorder
Leonard Cohen

So Long, Leonard, and Thank You For the…

“I forget to pray for the angels …. and then the angels forget to pray for us.” (So Long, Marianne, 1967) “If you are the dealer I’m out of the game ...

Av: Dr Jytte Holmqvist | Gästkrönikör | 13 november, 2016

Ångest och frihet hack i häl på Kierkegaard och Giddens

Sprit Fixt av Hebriana Alainentalo I modern poesi, sägs det, är ordet "ångest" bannlyst. När det gäller övrig skönlitteratur är det desto mer gångbart, men även där under förutsättning att ämnet ...

Av: Roberth Ericsson | Agora - filosofiska essäer | 17 juli, 2010

Moln över den föränderliga världen – Leopold Museum i Wien

Moln fascinerar – men det är kanske första gången som moln blivit tema för en utställning. Nu visar Leopoldmuseet i Wien en omfattande utställning av 300 verk, som lånats ut ...

Av: Lilian O. Montmar | Essäer om konst | 05 maj, 2013

Veckan från hyllan, vecka 20 - 2012

På måndag är det 100 år sedan August Strindberg gick bort. Kulturministern har kollat upplagesiffrorna och kommit fram till att den där Strindberg måste vara lika bra, eller kanske till ...

Av: Gregor Flakierski | Veckans titt i hyllan | 12 maj, 2012

Veckan från Isabel Allende via IKEA

Det går inget vidare för Ingvar Kamprad. Först avslöjades det att han var långt mer aktiv nazist än han har medgett, och dessutom att hans nazistsympatier har fortsatt långt efter ...

Av: Gregor Flakierski | Veckans titt i hyllan | 03 september, 2011

66 metagram för mycket - ett oavslutat kapitel i många delar.

Del 10   Ja, det kan man fråga sig. Och man kan också fråga sig om det i sig är en relevant fråga, och så vidare... Och Donnerwetter vad många tyskar det ...

Av: Carl Abrahamsson | Carl Abrahamsson | 29 april, 2011

En liten blåsa i Guds andes glas

Jag är förtvivlad, full av ångest och riven i djupet som aldrig förr! Det är nåt fel med mig! Det är som att återuppbygga ett hela tiden raserande och sönderblandat ...

Av: Benny Holmberg | Essäer om litteratur & böcker | 05 september, 2011

Olika bokomslag

Hur viktiga är bokomslagen?

Väljer du böcker efter bokomslaget? Författaren? Berättelsen? Genren? Det är många kriterier att ta hänsyn till när man ska välja en bok att läsa. I dag tar det visuella stor ...

Av: Lisbeth Ekelöf | Essäer om litteratur & böcker | 08 mars, 2016

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.

Cron Job Starts