Under ordens skuggor. En natt med Gunnar Ekelöf

Det är stilla och stjärnklart, snön nypackad och gnistrande därute, klockan är tre i den mörka vinternatten när jag sakta läser mig in under Gunnar Ekelöfs djupa ordskuggor. Här talar ...

Av: Benny Holmberg | 01 januari, 2013
Litteraturens porträtt

Ett finskt trauma

”Kvinnogardisterna står i stadshusets fönster och skjuter mot de överlägsna vita styrkorna. Männen vill ge upp, men kvinnorna vägrar. Likhögarna på gatorna växer och Tammerfors står i brand. Det är ...

Av: Rolf Karlman | 02 februari, 2017
Essäer om politiken

Näsornas näsbänderska

Så som de en del såg ut nånting i likhet amasonskorna, amasonskara, amasonszons tyngdupplyfterskorna till yes no right boxare som dotter H Duda Dada Yankovich plulubaschschiskans en rotryckerska avsluttråderska näsbänderska ...

Av: Stefan Hammarén | 21 november, 2012
Stefan Hammarén

Detalj ur Begravningen av greve Orgaz (1586–1588), El Greco

Greken från Kreta

I skuggan av de välvda gångarna nere vid Heraklions hamn på Kreta stötte jag på ett par skyltar som berättade att den gamla hamnen från den venetianska tiden hade varit ...

Av: Mathias Jansson | 30 juli, 2016
Konstens porträtt

Barab Bo Odar om dunkelhet och expressionism



Barab Bo OdarI den tyske filmskaparen Barab Bo Odars senaste film "The Silence" målas det upp ett idylliskt landskap (i hög grad tack vare Nikolaus Summerers fotografi) med villor i vilka skuggor snart kommer att dyka upp. Robert Rzesaczs klippning leker med olika möjligheter på ett sätt som inte skådats sedan Frederic Willhem Murnaus "Sista skratten", en av den tyska stumfilmens klassiker.

Handlingen sträcker sig över en period på tjugo år och idén utgår från uppfattningen om att det alltid förekommer vanliga människor bakom varje våldsdåd. I centrum står arkitekten med pedofilanlag, Timo Friedrich, spelad av Wotan Wilke Möhring som gör en expressionistisk gestaltning full av vrede och rädsla, den nyblivne änkemannen, kommissarie David Jahn (Sebastian Blomberg) samt fastighetsskötaren Peer Summers (Ulrich Thomsen).
Tidningen Kulturens skribent Roberto Fogelberg Rota haft möjligheten att samtala med regissören kring filmen.

 

 

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Hur föddes din film?
- Jag ville gärna filma i Hongkong, men det fanns svårigheter, så min producent kontaktade mig och sa att vi kunde göra en film i Tyskland. Jag läste mer än femtio noveller och till slut valde jag den sista som Jan Costin Wagner har skrivit. Snart kunde vi inse att den vara omöjlig att filma och valde att gå till hans första bok som utspelas i Finland. Vi överförde den till tyska förhållanden. Jag började sedan arbeta med storyboard. Mina storyboards är alltid mycket utförliga, eftersom jag är målare, så jag är mycket noga med bilder.

Kan du berätta hur du fick samarbetet med Ulrich Thomsen och vad betydde det för dig att ha en dansk i rollen som förövaren?
- Jag hade flera auditions med tyska skådespelare, men var missnöjd med dem. Jag sökte också skådespelare i Frankrike och Polen. Jag fick idén när jag kom i kontakt med Ulrich Thomsens agent. Vi skickade manuset. Thomsen kontaktade oss. Vanligtvis brukade han inte gilla tyska filmer, men detta var för honom Manuset med stor M. Jag möte honom i Hamburg. Vi satt och talade i tre timmar. Då var hans karaktär nästan klar, sen började vi arbeta med filmen. Det passade utmärkt med en skandinavisk skådespelare, eftersom det hos de skandinaviska folken finns ett slags vemodlighet och känslan för ensamhet. Kännetecknet för karaktären var att han var eller snarare kände sig som den mest ensamma människan på jorden, inte att han var en pedofil. Jag ville även lämna några frågor öppna åt åskådaren, så som: hur skulle karaktären möjligen ha utfört sina handlingar i Danmark och vilket kusligt dunkelt förflutet kunde han ha haft där?

Kan du berätta lite om mötet med de andra skådespelarna? Valde du dem genast eller efter audition?
- Jag hade turen att de flesta tyska skådespelarna ville medverka i rollerna. Men jag ville se hur de fungerade ihop. Jag märkte att det gick mycket bra efter en kortare repetitionsperiod. Tyvärr eller snarare tack och lov blev det även en hel del bråk på inspelningsplatserna. Jag måste påminna om att det fanns många problem i relationen mellan den unge polisen David, det vill säga Sebastian Blomberg, och hans nya chef Matthias Grimmer, spelad av Oliver Stokowski, svårigheten fanns både i filmmanus och privat.

I din film förekommer många unga personer. Kan du berätta hur det var att arbeta med dem?
- Det var verkligen fantastiskt att arbeta med ungdomar. De utgår inte så mycket från hjärnan men mer från magen och gillar verkligen vad de gör. De har inga som helst prestigeproblem. Jag har arbetat mycket med barn i mina 60-minuters filmer och i diverse kortfilmer som jag gjort tidigare.

Kan du säga på vilka platser du har spelat in filmen?
- Jag spelade in den på olika platser, alla "on location" som passade rätt bra, jag ville ge en känsla av obestämdhet. Då vi fick produktionsstöd från den bayerska filmkommissionen, spelade vi delvis in i Thüringen och i Brandenburg nära Berlin.

Kan du säga oss hur arbete med ljuset har gått och stämmer min uppfattning att det finns olika stilar för diverse personer i ditt arbete?
- Jag hade rätt mycket ljus. Det är en film som utspelas under sommaren, men det skulle alltid finnas en ganska obehaglig och dunkel känsla. Det finns en lek med ljus och skuggor. I interiörerna med nerdragna gardiner finns leken med dunkelhet och skuggor. Ljuset var viktigt. Du har rätt när du säger att jag har olika stilar beroende på den karaktär som jag undersöker. När det gäller Timo (Wotan Wilke Möhring) ville jag poängtera en klassisk spelstil som endast skulle utgå från ganska stora tagningar och stabila bilder. När det gäller David, den unge detektiven, ville jag i så hög grad som möjligt ha en rörlig kamera och en steadicam. För den äldre kvinnan, var det frågan om ett dunkel nästan expressionistiskt fotografi, eftersom hennes roll är den som har stängt av alla sina känslor. Jag kan berätta att i det riktiga livet är hon en helt annorlunda människa som är rolig och sympatisk, mycket av en clown. Hon gjorde många roliga skämt som inte var uppskattade av alla.

Du har filmat med 35 millimeter. Hade du överhuvudtaget tänkt dig att använda en digitalkamera?
- Aldrig i livet! Jag avskyr digitala kameror, en av mina favoritfilmer "Festen" är filmad med digitalkamera, men den var bra trots det - fotograf Anthony Dod Mantle var faktiskt nära att filma "The Silence" men fick förhinder. Jag måste prisa Nikolaus Summerer som gjorde ett mycket fint arbete. En annan fantastisk film av en av mina favoritregissörer, Michael Mann, och dennes "Public Enemies" känns inte riktig övertygande, just på grund av att den är filmad med digitalkamera.

Vilka är dina kommande projekt?
- Jag har ett kidnappningsdrama och några andra förslag från Hollywood på gång. Jag har känslan av att amerikaner borde gilla "The Silence", den påminner tekniskt om deras filmer fast den är mycket annorlunda, mycket mörk och har ett slags mörk pessimistisk syn.

Roberto Fogelberg Rota

 

Ur arkivet

view_module reorder

Whilde på sommar

Doktor Frederick Foster Hervey Quin var två steg från döden. En koleraepidemi hade brutit ut och Quin insjuknade med grymma plågor. Desperat tog han det homeopatiska medlet camphor, som Hahnemann hunnit ...

Av: Stefan Whilde | Stefan Whilde | 01 juni, 2014

Dikter av Sven André

Rivning   Långsamt ritar deras drömmar om bilden av det obeständigas landskap Några vinklar här Några rutmönster där Vad som är i vägen för de becksvarta pulsslagen bryts sönder till sin döda natur Vad som undslipper årens marsch mot Utopia står ...

Av: Sven André | Utopiska geografier | 07 december, 2009

Porkkala. Kusten 2009 Foto Matti Paavola

Porkalas parentes

Till september 1944 var Porkala mest känd som ett stycke vänlig skärgårdsnatur några mil utanför Helsingfors. Ett stycke havsomsusad nyländsk skärgård med blankpolerade klipphällar och martalls bevuxna kobbar. Längre inåt ...

Av: Rolf Karlman | Reportage om politik & samhälle | 15 juli, 2016

En rökares försvarstal

 En av mina väninnor försöker leva ett hälsosamt liv, för att må bra. Nu äter hon rätt, a la diet nya modellen och motionerar som sig bör. Hon springer varje ...

Av: Jenny Berggren Keljevic | Gästkrönikör | 30 december, 2013

Care Santos på Bokmässan i Göteborg 2014 Foto Per A J Andersson

Några reflektioner kring Care Santos prisbelönta roman Media vida

Elisabeth Tegelberg om Care Santos nya roman

Av: Elisabeth Tegelberg | Essäer om litteratur & böcker | 25 april, 2017

Pièta och den röda hästen

Thomas Notinis högintressanta uppsats här på sidan om Kasimir Malevitj fick mig att fundera över några bildminnen, det ena mitt eget, det andra min mors. Som ung glop för femtio ...

Av: Ivo Holmqvist | Övriga porträtt | 10 december, 2014

Julen är inte vad den alltid har varit

Det är lätt att tänka sig att julen är vad den är och att den alltid har varit vad den är idag.  Den klassiska sagan En julsaga av Charles Dickens beskriver ...

Av: Belinda Graham | Essäer om litteratur & böcker | 01 november, 2013

Paddington anländer till Paddington Station med en lapp runt halsen

Paddington - En björn för alla tider

Paddington är urtypen för den artige främlingen. Han kommer som flykting till Storbritannien med en lapp runt halsen och hittas av den snälla familjen Brown på en tågstation i London ...

Av: Belinda Graham | Gästkrönikör | 02 december, 2017

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.