Den polska staden Toruń och den stulna klockan i Uppsala domkyrka

Tillsammans med Ukraina är Polen värdland för fotbolls-EM som drar igång den 8 juni. Under några sommarveckor kommer landet att invaderas av utländska fotbollsfans. Men de reser inte till Toruń ...

Av: Johan Werkmäster | 05 juni, 2012
Resereportage

Barn

Ensamkommande barn vad gör vi med dom                                         ensamkommande barn   Vi skapar ett nytt ord och förvarar dom i överblivna rum Ensamkommande barn får egentligen inte finnas så vad gör vi med dom

Av: Ragnwei Axellie | 30 november, 2009
Utopiska geografier

Sosialetikk. Del II

For å komme på sporet av grunnlaget for autentiske yrkesvalg, har en å tenke videre enn å oppholde seg ved de ytre sanser, for nå er det om ‘mening’. For ...

Av: Thor Olav Olsen | 08 februari, 2014
Agora - filosofiska essäer

Underkastelse och revolt: sado-masochism i Charlotte Brontës Jane Eyre

Illustratuion: Man Ray En uppenbar risk med det okritiska återgivandet av färdigtuggade kunskaper kan illustreras med de välvilliga men likväl felaktiga läsningar av som gjorts av Charlotte Brontës Jane Eyre ...

Av: Björn Kohlström | 15 augusti, 2008
Essäer om litteratur & böcker

Boliviansk regissör med avstamp i italiensk neorealism



Intervju med Tonchy Antezana

Tonchy Antezana på jobbet

 

Radio Bolivia är en före detta förening, men i dag ett aktiebolag för vilket den bolivianske intellektuelle Gabriel Paleque är ansvarig. Radiostationen har en viktig funktion för spansktalande i Sverige och tack vare Radio Bolivia har den svenska publiken fått möjlighet att möta Tonchy Antezana. Tonchy Antezana är en sympatisk ungdomlig man som verkar ha kommit från en av Sergio Leones filmer och han har varit vänlig att låta mig intervjua honom.

Skulle du kunna berätta för oss lite om den bolivianska filmen som har varit tämligen okänd i Europa? På senare tid har också Hollywood haft produktioner som spelats in i Bolivia, exempelvis Steven Söderbergs "Che Guevara Guerilla General" och även Marc Forsters "Quantum of Solace". Har dessa utländska produktioner påverkat den bolivianska filmindustrin och hur vanligt är det med samproduktioner? Har den nya samhällsandan med president Morales påverkat filmindustrin?

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

- För det första vill jag påpeka att "Quantum of Solace" skall utspelas i Bolivia, men är inspelad i Chile. Före Morales var det mycket svårt för utländska, särskilt större bolag, att kom till Bolivia för filminspelningar. Bolagen var rädda, för mitt land var mycket politiskt instabilt då. Nu har det tillkommit flera olika utländska produktionsbolag och som Colombias "Che Guevara". Före Morales var det mycket svårt att komma från ett annat land och filma i Bolivia då man inte ville ha problem med försäkringsbolag.
Sen dess har man gjort fem utländska filmer i Bolivia, "Che cagra, the hunting of the nazi franc", en fransk film, förra året kom en spansk film med Gabriel Garcia och Louis Tosar som vann ett viktigt erkännande med Goyapriset. Även ett tyskt bolag har gjort en film om Copacabana.

Bolivia har många tv-kanaler. De flesta bolivianska tv-programmen visar såpoperor från Colombia, Argentina och Brasilien. Det finns inte någon stor inhemsk produktion. Det har berott på två huvudskäl: att det finns litet interesse för privata investeringar och att den bolivianska staten inte har stött filmskapare. De flesta programmen utgörs av sport, nyheter och program med videoklipp från andra länder. I Bolivia är det mycket komplicerat, det finns ingen filmindustri. 1995 disponerade man en miljon dollar för att göra film, men det fungerade som ett slags kredit. Man var tvungen att lämna tillbaka lånet oavsett om filmen gått bra eller dåligt. I Argentina ges det 100 miljoner dollar som stöd för filmskapare och stödet återbetalas endast om filmen gått med vinst. I Bolivia gick förra året sju filmer med förlust. Det är mycket svårt för oss filmskapare. Jag har gjort min film som nu har vistas i Sverige "Elefanternas kyrkogård". Det enda valet var att filma med digital kamera då postproduktionsarbetet kan göras hemma. Digitala kameror har hjälpt oss otroligt mycket i vårt arbete.

Kan du berätta mer om din film och varför har du tagit upp problemet med alkoholism? Har du påverkats av en av Billy Wilders bästa filmer "Förspillda dagar"?

- Problemet med alkolismen är omfattande i de flesta länder. Jag vill försöka att komma in i en urban legend som finns i Bolivia om "Elefanternas kyrkgård", det vill säga några gravt alkoholiserade individer stänger in sig i sjaskiga lokaler och super sig till döds. Jag ville berätta den utan att var moraliserande och komma så nära som möjligt. Hur personerna hamnar i denna fälla, det ses tydligt hos grupper i både Surce, La Paz och i andra av våra större städer. Det är självklart ett fenomen som endast förekommer i städerna. När det gäller huvudpersonen, Juvenal, ville jag visa att på grund av att han har utländskt ursprung är han totalt utstött.
Inspirationskälla för filmen var en bok, men även de gäng av alkoholister som man ser dra omkring i städerna och ofta utför mindre brott. Juvenal kommer i kontakt med grövre brottslighet. Gänget, som stryper taxichaufförer, har existerat i verkligheten.

Jag har valt att använda mig av handkamera, och enbart 1.000 watts lampor och befintligt ljus för att ge känslan av en dokumentär film. Rummen har en mycket sparsam färgskala. Jag har försök att få fram känslan av att var där och nu.
Jag måste tillägga att det finns inga element som säger att det finns mänskliga offer när man bygger ett hus, ibland offrar man ett lamadjur när man bygger ett hus för att huset ska främja välstånd. Seden att begrava ett djur är en gammal tradition som jag vet fanns även i Europa. Jag känner till att Max von Sydows pappa Carl Willhem von Sydow skrev om den.

Christian Castillo är den enda professionelle skådespelaren. Nu är han lärare vid Santa Cruz teaterhögskola. Han gör rollen som Juvenal mycket bra och har fått diverse premier i Orlando och i Trieste. "Elefanternas kyrkogård" hade en budget på fem tusen dollar. Det mest kostsamma var 3 000 dollar för kameran. Jag har valt den för att ge den naturliga känslan och använder mig av voice over. Jag hade faktiskt lite problem i filmens början när jag filmade på en bar som är full av grovt kriminella. Det som jag velat undersöka är de skrönor som förekommer i denna subkultur. En film om inkas civilisation skulle vara mycket intressant men den är nog mycket svår för den lilla bolivianska filmindustrin och skulle vara beroende av en samproduktion.
Jag inspirerades lite av Wilders film, men jag utvecklar mitt arbete i en helt annan kontext när det gäller tid och plats. Wilder verkade i ett utvecklat studiosystem.
Jag ser mer av den italienska neorealismens i mitt filmskapande.

Kan du som också är universitetslärare berätta lite grand om hur de unga filmmakarna i Bolivia vill göra för att kunna få sina filmer distribuerade i utlandet?

- Många unga filmmakare skulle vilja göra komedier eller actionfilmer. De är extremt påverkade av Hollywoods filmer. Nästan allt som visas på våra biografer kommer därifrån. Det kan vara fråga om mycket bra arbeten men ofta blir man enligt min mening lite begränsad med de Hollywoodinspirerade stereotyperna och av deras snabba klippningar, som ofta blir lite actionliknande. Det ger problem åt de europeiska filmerna, som ofta är grundade på ett långsammare tempo med längre tagningar som ger en mer meditativ stämning.

Om man inte är van att se denna typ av filmer, kan det förekomma svårigheter att förstå filmerna som grundas på en annorlunda princip. Det är inte lätt att se europeiska filmer i Bolivia eftersom tillgången är begränsad, och det är lika svårt att se filmen från andra Sydamerikanska länder som Argentina eller Brasilien Vi har även varit tämligen dåliga på att göra samproduktioner med våra grannar. Märkligt är att den första film som gjordes i Bolivia, "Vara vara", en stumfilm om inkafolket, gjordes av Pedro Sambarino en argentinsk/italiensk regissör. Ofta är de enda filmer från utlandet som kan ses på DVD så kallade piratfilmer. Det är genom dessa som de flesta bolivianer ser asiatisk eller europeisk film.

Tror du inte att det skulle kunna vara en bra lösning om europeiska eller amerikanska filmbolag skulle kunna få interesse att satsa på en film om inkas?

För mig skulle detta vara en dröm och det skulle också vara mycket kul att samarbeta med svenska filmproducenter.

Roberto Fogelberg Rota
Läs även recensionen av "Elefanternas kyrkogård" på:
tidningenkulturen.se/kritik-mainmenu-52/film-mainmenu-104/7236-film-elefanternas-kyrkogard-regi-tonchy-antezana

Ur arkivet

view_module reorder

Valentin och Caligula

Varje år när det är Alla hjärtans dag tänker jag på Valentin. Det var en pojke i min klass som hette så i andranamn, något som vår lärare hurtfriskt påminde ...

Av: Marja Beckman | Gästkrönikör | 14 februari, 2014

Ensamheten är inskriven i en social väv. Intervju med Tova Gerge

Tova Gerge är författare, scenkonstnär och aktivist. Hon har nyligen släppt boken Rakel delat med tio, en text som jag skulle beteckna som en kortroman. Boken är släppt på två ...

Av: Guido Zeccola | Litteraturens porträtt | 20 mars, 2013

Europa och den monumentala väggen – Del 2

Det svenska monumentalmåleriet influerades av artonhundratalets rådande estetiska idéströmningar ute i Europa. Hur det uppstod och kom att blomstra runt om i Sverige kan tecknas i tre delar. Perioden som ...

Av: Allan Persson | Essäer om konst | 17 januari, 2013

Speldjävulen eller underklassens Las Vegas

Enligt Statens Folkhälsoinstituts siffror spelade sjuttio procent av Sveriges befolkning om pengar under år 2008. Crister Enander om spelfeber, bingo, nätpoker och lotter. Nu har det hunnit gå rätt många år ...

Av: Crister Enander | Essäer om samhället | 28 september, 2012

Könets mystiker

Illustration av Guido Zeccola efter Beato AngelicoHermann Kesten, Joseph Roth och Albert Camus, med korridorförbindelse till André Gide, häckade en gång i tiden i en lägenhet på sjätte våningen i ...

Av: Bo I. Cavefors | Essäer om litteratur & böcker | 27 november, 2008

Göran Sonnevi

Den unge Göran Sonnevi och språket

1961 skriver Göran Sonnevi: Nästan ingenting – Varsamhet. Dess klang. Också frågor är möjliga. Det är ur dessa fyra korta rader som Göran Sonnevis diktning tar form. Kortfraserna visar upp en trevande början. En ...

Av: Hans-Evert Renérius | Litteraturens porträtt | 17 september, 2017

Veckan från hyllan. Vecka 23-2013

Värmen har slagit till här uppe i norr, och det var varmare i Norrbotten än i Spanien. Det kanske vore en tanke, de ger oss sitt klimat, och vi sköter ...

Av: Gregor Flakierski | Veckans titt i hyllan | 01 juni, 2013

En dikt

borrar schaktar borrar så djupt att jag träffar djävulen och lars törnman

Av: Peo Rask | Utopiska geografier | 22 mars, 2010

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.