Med novellen som sitt format … intervju med Éilís Ni Dhuibhne

Novellpriset. Om det fanns ett internationellt sådant skulle Éilís Ni Dhuibhne ligga bra till ... hon har redan vunnit flera priser för sina noveller och novellsamlingar på Irland, både på ...

Av: Belinda Graham | 02 januari, 2013
Litteraturens porträtt

 Marie Tonkin

Om förlåtelse som motståndshandling

En ny brinnande aktuell krönika av Marie Tonkin

Av: Marie Tonkin | 24 mars, 2017
Gästkrönikör

Serbiska Vinča var Europas första "stad"

Det som gör Vinča i Belgrads trakt till en sådan spännande och fascinerande plats är de faktum att boplatsen uppvisar många av de karaktäristika som vi idag anser synonymt med ...

Av: Jeremija Isakovič | 07 augusti, 2011
Kulturreportage

Benjamin 4

  Om Om

Av: Håkan Eklund | 03 september, 2011
Kulturen strippar

Boliviansk regissör med avstamp i italiensk neorealism



Intervju med Tonchy Antezana

Tonchy Antezana på jobbet

 

Radio Bolivia är en före detta förening, men i dag ett aktiebolag för vilket den bolivianske intellektuelle Gabriel Paleque är ansvarig. Radiostationen har en viktig funktion för spansktalande i Sverige och tack vare Radio Bolivia har den svenska publiken fått möjlighet att möta Tonchy Antezana. Tonchy Antezana är en sympatisk ungdomlig man som verkar ha kommit från en av Sergio Leones filmer och han har varit vänlig att låta mig intervjua honom.

Skulle du kunna berätta för oss lite om den bolivianska filmen som har varit tämligen okänd i Europa? På senare tid har också Hollywood haft produktioner som spelats in i Bolivia, exempelvis Steven Söderbergs "Che Guevara Guerilla General" och även Marc Forsters "Quantum of Solace". Har dessa utländska produktioner påverkat den bolivianska filmindustrin och hur vanligt är det med samproduktioner? Har den nya samhällsandan med president Morales påverkat filmindustrin?

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

- För det första vill jag påpeka att "Quantum of Solace" skall utspelas i Bolivia, men är inspelad i Chile. Före Morales var det mycket svårt för utländska, särskilt större bolag, att kom till Bolivia för filminspelningar. Bolagen var rädda, för mitt land var mycket politiskt instabilt då. Nu har det tillkommit flera olika utländska produktionsbolag och som Colombias "Che Guevara". Före Morales var det mycket svårt att komma från ett annat land och filma i Bolivia då man inte ville ha problem med försäkringsbolag.
Sen dess har man gjort fem utländska filmer i Bolivia, "Che cagra, the hunting of the nazi franc", en fransk film, förra året kom en spansk film med Gabriel Garcia och Louis Tosar som vann ett viktigt erkännande med Goyapriset. Även ett tyskt bolag har gjort en film om Copacabana.

Bolivia har många tv-kanaler. De flesta bolivianska tv-programmen visar såpoperor från Colombia, Argentina och Brasilien. Det finns inte någon stor inhemsk produktion. Det har berott på två huvudskäl: att det finns litet interesse för privata investeringar och att den bolivianska staten inte har stött filmskapare. De flesta programmen utgörs av sport, nyheter och program med videoklipp från andra länder. I Bolivia är det mycket komplicerat, det finns ingen filmindustri. 1995 disponerade man en miljon dollar för att göra film, men det fungerade som ett slags kredit. Man var tvungen att lämna tillbaka lånet oavsett om filmen gått bra eller dåligt. I Argentina ges det 100 miljoner dollar som stöd för filmskapare och stödet återbetalas endast om filmen gått med vinst. I Bolivia gick förra året sju filmer med förlust. Det är mycket svårt för oss filmskapare. Jag har gjort min film som nu har vistas i Sverige "Elefanternas kyrkogård". Det enda valet var att filma med digital kamera då postproduktionsarbetet kan göras hemma. Digitala kameror har hjälpt oss otroligt mycket i vårt arbete.

Kan du berätta mer om din film och varför har du tagit upp problemet med alkoholism? Har du påverkats av en av Billy Wilders bästa filmer "Förspillda dagar"?

- Problemet med alkolismen är omfattande i de flesta länder. Jag vill försöka att komma in i en urban legend som finns i Bolivia om "Elefanternas kyrkgård", det vill säga några gravt alkoholiserade individer stänger in sig i sjaskiga lokaler och super sig till döds. Jag ville berätta den utan att var moraliserande och komma så nära som möjligt. Hur personerna hamnar i denna fälla, det ses tydligt hos grupper i både Surce, La Paz och i andra av våra större städer. Det är självklart ett fenomen som endast förekommer i städerna. När det gäller huvudpersonen, Juvenal, ville jag visa att på grund av att han har utländskt ursprung är han totalt utstött.
Inspirationskälla för filmen var en bok, men även de gäng av alkoholister som man ser dra omkring i städerna och ofta utför mindre brott. Juvenal kommer i kontakt med grövre brottslighet. Gänget, som stryper taxichaufförer, har existerat i verkligheten.

Jag har valt att använda mig av handkamera, och enbart 1.000 watts lampor och befintligt ljus för att ge känslan av en dokumentär film. Rummen har en mycket sparsam färgskala. Jag har försök att få fram känslan av att var där och nu.
Jag måste tillägga att det finns inga element som säger att det finns mänskliga offer när man bygger ett hus, ibland offrar man ett lamadjur när man bygger ett hus för att huset ska främja välstånd. Seden att begrava ett djur är en gammal tradition som jag vet fanns även i Europa. Jag känner till att Max von Sydows pappa Carl Willhem von Sydow skrev om den.

Christian Castillo är den enda professionelle skådespelaren. Nu är han lärare vid Santa Cruz teaterhögskola. Han gör rollen som Juvenal mycket bra och har fått diverse premier i Orlando och i Trieste. "Elefanternas kyrkogård" hade en budget på fem tusen dollar. Det mest kostsamma var 3 000 dollar för kameran. Jag har valt den för att ge den naturliga känslan och använder mig av voice over. Jag hade faktiskt lite problem i filmens början när jag filmade på en bar som är full av grovt kriminella. Det som jag velat undersöka är de skrönor som förekommer i denna subkultur. En film om inkas civilisation skulle vara mycket intressant men den är nog mycket svår för den lilla bolivianska filmindustrin och skulle vara beroende av en samproduktion.
Jag inspirerades lite av Wilders film, men jag utvecklar mitt arbete i en helt annan kontext när det gäller tid och plats. Wilder verkade i ett utvecklat studiosystem.
Jag ser mer av den italienska neorealismens i mitt filmskapande.

Kan du som också är universitetslärare berätta lite grand om hur de unga filmmakarna i Bolivia vill göra för att kunna få sina filmer distribuerade i utlandet?

- Många unga filmmakare skulle vilja göra komedier eller actionfilmer. De är extremt påverkade av Hollywoods filmer. Nästan allt som visas på våra biografer kommer därifrån. Det kan vara fråga om mycket bra arbeten men ofta blir man enligt min mening lite begränsad med de Hollywoodinspirerade stereotyperna och av deras snabba klippningar, som ofta blir lite actionliknande. Det ger problem åt de europeiska filmerna, som ofta är grundade på ett långsammare tempo med längre tagningar som ger en mer meditativ stämning.

Om man inte är van att se denna typ av filmer, kan det förekomma svårigheter att förstå filmerna som grundas på en annorlunda princip. Det är inte lätt att se europeiska filmer i Bolivia eftersom tillgången är begränsad, och det är lika svårt att se filmen från andra Sydamerikanska länder som Argentina eller Brasilien Vi har även varit tämligen dåliga på att göra samproduktioner med våra grannar. Märkligt är att den första film som gjordes i Bolivia, "Vara vara", en stumfilm om inkafolket, gjordes av Pedro Sambarino en argentinsk/italiensk regissör. Ofta är de enda filmer från utlandet som kan ses på DVD så kallade piratfilmer. Det är genom dessa som de flesta bolivianer ser asiatisk eller europeisk film.

Tror du inte att det skulle kunna vara en bra lösning om europeiska eller amerikanska filmbolag skulle kunna få interesse att satsa på en film om inkas?

För mig skulle detta vara en dröm och det skulle också vara mycket kul att samarbeta med svenska filmproducenter.

Roberto Fogelberg Rota
Läs även recensionen av "Elefanternas kyrkogård" på:
tidningenkulturen.se/kritik-mainmenu-52/film-mainmenu-104/7236-film-elefanternas-kyrkogard-regi-tonchy-antezana

Ur arkivet

view_module reorder

Percy Bysshe Shelley - en glömd poet

I Anthony Burgess roman A Clockwork Orange har den mest korkade av ultravåldsligisten Alexs kumpaner, Dim, en mask som föreställer "a poet veck called Peebee Shelley".

Av: Björn Kohlström | Essäer om litteratur & böcker | 05 juli, 2008

Visionära rum

Vi behöver alla våra visionära rum. En förening hyr en lokal och verksamheten frodas. Ett företag bygger, växer och producerar. En församling lånar ett rum och samlar de troende. Ibland ...

Av: Per-Inge Planefors | Gästkrönikör | 06 augusti, 2012

Cyborger och diskurser

Vilken roll kommer cyborgens identitet spela i framtida kontexter när det inte längre finns något diskursivt kön som upprätthåller sociala och mellanmänskliga relationer? Eller snarare, vilka problem uppstår i människans ...

Av: Lejla Fazlic | Agora - filosofiska essäer | 01 juni, 2013

Sandra Bengtsson Stiskalo, Dikter

Sandra Bengtsson Stiskalo. Skriver sedan länge dikt men numera även prosa, processen är maklig men kontinuerlig och hon välkomnar dess krav om större utrymme. På hemsidan www.stiskalo.com skriver hon om ...

Av: Sandra Bengtsson Stiskalo | Utopiska geografier | 26 december, 2011

Staffan Hellstrand och Roger Karlsson, foto Linda Berg

Dundersuccé på musikaliskt jubileum

Roger Karlsson är en sympatisk artist, som skriver fina texter med bra melodier. Roger Karlsson är en punkare med massor med energi

Av: Thomas Wihlman | Musikens porträtt | 03 oktober, 2016

Drömmen är tingets isolering

Spiegel: noch nie hat man wissend beschrieben, was ihr in euerem Wesen seid. (Rilke)

Av: Gilda Melodia | Gilda Melodia | 10 maj, 2017

Nina Ahlzén. Gårdsten

Nina Ahlzén bor i Göteborg. Skriver regelbundet för Dagensbok.com och medverkat i diverse antologier. Har tidigare utkommit med två diktsamlingar "Man kan inte mota en gryning", Pupill Förlag och "Och ...

Av: Nina Ahlzén | Utopiska geografier | 24 mars, 2014

lunanuova. Foto: Gilda Melodia

Bortom det tänkta i en tankes poetik

”… men förhållandet kvarstod: han blev aldrig sig själv, aldrig frigjord, aldrig en avslutad individ. Han förblev en mistel, som icke kunde växa utan att bäras upp av ett träd; ...

Av: Göran af Gröning | Utopiska geografier | 05 november, 2017

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.