Om strukturene og relasjonene mellom individet, samfunnet og kulturen. Del III

 Vår egen tid I senere artikler har jeg tatt opp anliggender som har å gjøre med vår menneskeværen; det på høy tid å vende tilbake til spørsmålet om en har å ...

Av: Thor Olav Olsen | 05 februari, 2013
Agora - filosofiska essäer

Marius Daniel Popescu - flyttade hållplatser

I mars besökte den flerfaldigt prisbelönte rumänsk- schweiziske författaren och busschauffören Marius Daniel Popescu (f. 1963) Stockholm och framträdde i ett samtal med Jonas Ellerström och Anna Nyman på Rumänska ...

Av: Benita Funke | 18 juni, 2013
Essäer om litteratur & böcker

Analys av Kvasirmyten

1. Sammanfattning av innehållet i Kvasirmyten Enligt Snorres tolkning i Skaldskaparmál var mjöden en produkt av freden mellan asar och vaner. För att befästa freden spottade bägge parter i ett kar ...

Av: Kristian Pella | 25 mars, 2012
Essäer om religionen

Den institutionella plikten och den svårmanövrerade referenspunkten

”Det är institutionernas ansvar att sörja för en konstnärlig återväxt som inte räds att ta ut svängarna och i en del fall rasera daterade förväntningar på konstformen som sådan.” Frågan ...

Av: Magnus Bunnskog | 03 mars, 2013
Essäer om musik

Kiarostamis paradox



ImageTidigt i den iranske regissören Abbas Kiarostamis kortfilm "Two Solutions for one Problem" ("Dow Rahehal Baraye yek Massaleh", 1975) möts vi av en berättarröst; en röst som i kombination med snabba klipp agerar effektfullt och markerande och därmed för scenariot framåt utan att egentligen ge oss särskilt stort utrymme för analys. I den fem minuter långa filmen, som handlar om två skolpojkar som slår sönder varandras tillhörigheter och hamnar i slagsmål till följd av deras oförmåga att samarbeta, identifieras själva berättarrösten instinktivt som en icke-diegetisk ljudkälla eftersom rösten aldrig får ett ansikte. Men på många sätt kan man argumentera för att rösten paradoxalt nog är det enda som är diegetiskt i denna film.

Berättarrösten är distinkt och tydlig, men den blir aldrig översittande eller aggressiv - snarare motsatsen. Med hjälp av ett förenklat språk försöker den pedagogiska rösten visa fram en hypotes. Den övergripande känslan blir att rösten riktar sig till en samling barn som inte är synliga i bild. Rösten kan närmast betraktas som en lärares auktoritära men vänliga stämma, i färd med att förenkla ett betydligt mer komplext skeende via ett exempel som eleverna faktiskt kan tillägna sig.

Föreställningen om filmens hela scenario som en hypotes är hela tiden påtaglig. Det räcker med att se till filmens titel, som påminner om att det finns två olika lösningar på ett problem. Detta är per definition en omöjlighet om fallet är reellt och inte enbart en hypotes. Filmen visar ju de facto två möjliga slutsatser för en fiktiv situation, inget annat.

Det faktum att filmens inledning presenterar pojkarna med bara namn, för att sedan övergå i nya scenografiska klipp, vittnar om att deras identitet är oviktig; det är situationen som står i centrum. Pojkarna är fiktiva medel som aldrig yppar ett ord. Noterbart är också att när pojkarna presenteras av berättarrösten så tittar de rakt in i kamerna och ler, varvid de bryter den "fjärde väggen" och ger oss anledning att tro att rösten är hörbar även för dem. Eller annorlunda uttryckt: pojkarna hör till en hypotes som försiggår i den diegetiska berättarröstens tankar. Ytterligare belägg för en sådan tolkning ger användandet av svarta tavlan efter det första scenariot. Det är av allt att döma dess karaktär av översiktsbild som leder till den aggressiva kedjereaktionen, det vill säga det fiktiva scenario som berättarrösten tycks presentera för någon eller några.

Med detta i åtanke kan man paradoxalt nog se den "icke-diegetiska" berättarrösten som uppenbart diegetisk. Den är det i kraft av ensam ljudkälla - allt annat hör till hypotesen och "låtsasvärlden" (vilket ironiskt nog är hela fiktionens fundament). På många sätt skulle ingen åskådare bli förvånad om kortfilmen förlängdes med ett klipp då vi plötsligt befinner oss i ett klassrum där en lärare vankar fram och åter mellan elevernas skrivbord och med belåten min frågar om de förstår hans slutsats.

Amir Bashir Ghotaslou
Se filmen här: http://www.youtube.com/watch?v=14Zf1AfpWIg

 

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

 

 

Ur arkivet

view_module reorder

Min kreativitet håller mig vid liv

Inom mig klämtar en ständig geografisk samt själslig längtan till några platser. Känslan förstärks, vidgas med tid och avstånd. Detta har legat latent som ett virus under lång tid, först ...

Av: Jenny Markström | Gästkrönikör | 12 december, 2013

Den holländska guldåldern och Judith Leyster

Under 1600-talet hade målarkonsten i Holland sin gyllene tid. Denna utgjorde en blomstrande period i Hollands historia ur såväl politisk, ekonomisk som social och konstnärlig synvinkel. Välståndet kom att spegla ...

Av: Lena Månsson | Konstens porträtt | 14 oktober, 2012

Lakrits och benproteser. Tredje generation Skarabéerbok

Ett jamesjoycianskt ordflöde, strindbergskt egensinne och ett näst intill postnorénsk uttryck i den underliggande kärlekssagans navelexponerande privatexhibitionism och i övrigt något som i sina mest kroppsfilosofiska intimiteter kan liknas vid ...

Av: Benny Holmberg | Essäer om litteratur & böcker | 16 juli, 2012

Ladogas ishästar

Myten om Ladogas ishästar lever

Under krigstiden i Finland användes över 70 000 hästar av armén. Hästarna var nödvändiga för transporter av utrustning som proviant, ammunition, vapen. Hästarna drog tunga kanoner. Man uppskattar att 15 ...

Av: Rolf Karlman | Kulturreportage | 29 oktober, 2016

Sekelskiftets svenska kvinnliga konstnärers avbildningar av de Andra

Eva Bonnier, Orientalisk kvinna (1884). I de svenska handböckerna som tecknar 1800-1900-talets konsthistoria är den koloniala historien märkbart dold. Om den nämns så är det för att blicka ut mot ...

Av: Åsa Carin Bharathi Larsson | Essäer om konst | 08 september, 2008

Tiden, människans största illusion

Vad är tid? Den danske författaren Peter Høeg ställde frågan i ”De kanske lämpade”, men är inte ensam om att försöka reda ut begreppen. Marcel Aymé skriver i novellsamlingen ”Mannen ...

Av: Stefan Whilde | Stefan Whilde | 03 maj, 2012

En schlager-teologisk reflektion

När nu Loreens Euphoria har vunnit Eurovision Song Contest så kan man undra hur viktig låttexten är när Europa ska rösta fram sin vinnare. Är det så att de som ...

Av: Simon Henriksson | Essäer om religionen | 03 juni, 2012

Guido Zeccola

  denna aladåb tillredd av spastiskt kött och plågarsås denna deliriumbuljong och smärtsamma cream fresch denna outhärdliga näring av jäsande pasta och frätande sprit som går på och går på oavbrutet dag ...

Av: Tidningen Kulturen | Utopiska geografier | 26 januari, 2009

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.