Vladimir Oravsky av Elena Piligrim

Klippboksutdrag

Satt på SJ-tågets ”tysta avdelning” på väg mot Kastrup. Igen. Läste korrekturet till min kommande kortroman ”Mona Lisas leende”, som handlar om geniet Leonardo da Vinci under hans arbete på ...

Av: Vladimir Oravsky | 01 september, 2015
Gästkrönikör

Blir du lönsam lille vän?  Foto: Carl Henrik Tillberg

Cirkeln sluts i södra Frankrike, ett möte med ett av Sveriges främsta konstnärspar

Är du lönsam lille vän är utnämnd till Sveriges mest kända målning, men vad hände egentligen med upphovsmakaren Peter Tillberg? Katinka Kant har åkt ned till Aix-en-Provence och hälsat på ...

Av: Katinka Kant | 23 mars, 2017
Konstens porträtt

Lin Fengmians uggla är egentligen en uv

Den kinesiska uven av konstnären Lin Fengmian (1963) förefaller så sorgsen. Kanske för att den kom till Sverige, förvärvad mer eller mindre direkt av familjen Ramel, och blev kallad uggla ...

Av: Birgitta Milits | 07 december, 2013
Konstens porträtt

Carl Schmitts antiliberala partisaner

Carl Schmitts antiliberala partisaner Den rättshistoriska tidskriften Jur commune karakteriserade Heinrich Meiers bok Carl Schmitt, Leo Strauss und Der Begreiff des Politischen som "...une travail du grande qualité". Meier var 95 ...

Av: Bo Cavefors | 11 januari, 2007
Essäer om samhället

Tabubelagda ämnen utgångspunkt för Caramel



Libanesiska Nadine Labaki kom till Sverige och Stockholm filmfestival för att visa sin debutfilm Caramel. Och hon åkte hem med FIPRESCI-juryns utmärkelse för Bästa Film. Jag fick tillfälle att prata med henne efter den sista visningen och höra mer om hennes intention med filmen.  

Som namnet antyder är Caramel en söt historia, långt ifrån de oroliga bilder som oftast kablas ut i nyhetssändningar om Libanon. Handlingen kretsar kring en grupp kvinnor på skönhetssalongen La Belle i 2000-talets Beirut. Medan hårfrisyrer formas och ben vaxas, avhandlas ämnen som sträcker sig mellan utomäktenskapliga relationer till religiösa påbud och familjerelationer.  Filmen är en romantisk dramakomedi där de olika kvinnorna brottas med var sitt problem. Layale (som spelas av Labaki själv) är intrasslad i en kärleksaffär med en gift man, Rima upplever ett lesbiskt uppvaknande, Nisrine är i behov av ett kirurgiskt ingrepp eftersom hon snart ska gifta sig och inte är oskuld, och deras stamkund Jamale är den f.d. skådespelerskan som gör sitt bästa för att trotsa åldrandet med hjälp av kniven.  

– Den här typen av problem talar man inte högt om i Libanon. Det är fortfarande väldigt tabubelagt. När det kommer till kvinnors frigörelse har vi…en bit kvar. Men förändringar är på gång, säger Labaki och menar att hon med filmen ville öppna för ett samtal och en större medvetenhet.

Politik och krig ifrågasätts aldrig i filmen. Under den livliga och glittrande ytan är det snarare hyckleriet inom både Muslimska och Kristna grupper som på ett mycket subtilt sätt gestaltas. Mottagandet hemma tycker hon har varit väldigt bra, trots att filmen gjordes och lanserades under en tid då läget var mycket spänt i Beirut. Det goda mottagandet tror hon delvis beror på att filmen inte är chockerande eller provokativ i sin framtoning.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

– Det är inte min stil, säger Labaki. Det viktigaste för mig var att vara trogen mot min vision och ge min bild av det vardagliga livet som pågår vid sidan av turbulens och oroligheter. 

Hon föddes i Libanon 1974 och studerade Media på Saint-Joseph Universitet i Beirut. I sitt hemland är hon en stor stjärna, både som aktris och med en framgångsrik karriär som musikvideoregissör bakom sig. Som filmskapare har Nadine bestämt sig för vad hon vill.

– Jag gör film om kärlek. Inte krig. Hon fortsätter med allvarlig blick att det kanske inte är majoriteten av kvinnor som lever det här livet, men att filmen är hennes sätt att beskriva verkligheten som hon ser den. ”Jag vet inte om jag har några direkta förebilder….jag har influerats av allt från ”dåliga såpor” på TV till Libanesisk film och även västerländsk – såklart”.

Caramel är gjord i samma anda som bla Monsoon Wedding, som också den gjordes av en kvinnlig regissör med samma önskan om att ge en annan blid av sitt hemland, Indien, än den vi är vana vid i väst. Om det i Monsoon Wedding var familjen som stod i centrum ligger fokus i Caramel mer på kvinnornas vänskap och intimitet i det trygga mikrokosmos som skönhetssalongen erbjuder.

– Filmen är en ”slice of life”. Det är som en bit utskuren ur en större helhet där publiken under en avgränsad tid får kika genom nyckelhålet till skönhetssalongens trygga värld där kvinnorna vågar dela sin oro med varandra.

Förutom att regissera och skådespela i Caramel har Labaki också varit medförfattare till manuset. Det skrevs tillsammans med två killar och har varit ett samarbete som hon menar fungerade bra

– Jag har känt mig helt fri att fokusera på det som är viktigt för mig. Jag har hämtat saker från livet, som jag upplevt själv eller hört från vänner eller kusiner. Det är många trådar som tvinnas samman till en helhet.

När jag säger att jag först uppfattade historiens karaktärer som olika facetter av henne själv, ler hon försiktigt.

– Nja, kanske är det så. Karaktärerna går allesammans igenom olika stadier i livet och de representerar i alla fall olika rädslor som jag definitivt delar med dem. 

Någon ny film har hon inte hunnit börja arbeta på än men hon har många saker hon vill säga och uttrycka genom film. Den kommer! säger Nadine Labaki, innan vi skiljs åt.    

Jessica Drambo   

Caramel har svensk premiär tidig vår 2008   

Ur arkivet

view_module reorder

Filip Lindberg. Några dikter

Filip Lindberg (f. 1990),studerar masterprogramet i litteraturvetenskap vid Uppsala universitet. Även redaktör för litteraturtidskiften Tydningen.                      

Av: Filip Lindberg | Utopiska geografier | 14 april, 2014

Isabella Lundgren

Nya generationers samtal centralt för yttrandefriheten

Vår civilisations överlevnad hänger på vår förmåga att kommunicera, för klarar vi inte det så kommer vi att slåss, kriga och förgöra varandra istället.

Av: Isabella Lundgren | Essäer om samhället | 22 maj, 2017

In memoriam Rautavaara

In memoriam Rautavaara Stefan Hammarén skriver ett memorandum över Tapio "Tapsa" Rautavaara, finsk sångare, skådespelare och idrottsman.

Av: Stefan Hammarén | Musikens porträtt | 09 november, 2006

Den stockholmska barfotatrion åter på frammarsch

  Bandets galne trummis Andreas, basisten Joen och Martin. Den stockholmska barfotatrion på frammarsch Riffrockarna, Jaaris pojkar eller den underliga barfotatrion. Som man säger: kärt barn har många namn. Deras egentliga och ...

Av: Petter Stjernstedt | Musikens porträtt | 16 februari, 2007

Afrikanska toner och skönsång på jazzfestivalen

Etienne Mbappé. Afrikanska toner och skönsång på jazzfestivalen I slutet av oktober gick jazzfestivalen i Umeå av stapeln. Det fanns åtta scener och framföranden för alla smaker, från skönsång med The ...

Av: Calle Hedrén | Kulturreportage | 13 november, 2007

Idioten på muséet

Hörde en gång om en idiot som gjorde ett museum på precis allt som flöt iland hos honom vid ett klippors ytterskär, bl.a. åror, lådor med smuggelsprit, talrika naziuniformer, EFFOA:s ...

Av: Stefan Hammarén | Stefan Hammarén | 26 oktober, 2011

Hatthyllan

Det var en höstkväll och allt var stilla. Regnet piskade mot stuprännan. Han satt där med ögonen i den dammiga boken. Sidorna var skrynkliga. Fyllda med kaffefläckar och intorkade ostbitar. Han ...

Av: Stina Nilsson | Utopiska geografier | 05 maj, 2010

Om Nijinskys teckningar

Bild och ande är på något sätt oskiljaktiga hos Nijinskys tecknade motiv värld. De linjer han skapar och återger med krita, kol, grafit, pastell eller olika sorters tusch och vattenfärger ...

Av: Jonas Lindman | Gästkrönikör | 29 mars, 2012

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.

Cron Job Starts