Illustration av Hebriana Alainentalo

Glömda poeter

Arne Melberg om tre poeters udda öde: Bengt Berg, Sam Carlquist och Lars Järlestad.

Av: Arne Melberg | 16 september, 2015
Essäer om litteratur & böcker

Robert Warrebäck. Foto: Joel Krozer

En novell av Robert Warrebäck

Robert Warrebäck skriver dikter, prosa och artiklar. Han har publicerat poesi i Post Scriptum, noveller i diverse skönlitterära antologier och skrivit artiklar åt olika webmagasin och tidskrifter. Han jobbar om ...

Av: Robert Warrebäck | 28 september, 2015
Utopiska geografier

August Strindberg vid Rådmansgatans t-tunnelbanestation i Stockholm. Foto Wiki

Strindberg och Frankrike

August Strindberg är Sveriges mest franskinriktade skönlitteräre författare. Han bodde långa perioder i Frankrike, skrev själv vissa av sina verk på franska, de flesta av hans skrifter finns översatta till ...

Av: Elisabeth Tegelberg | 07 juli, 2015
Litteraturens porträtt

Karin G Engs erotisk krönika VI. En doft av inuti.

Mjuk men skönjbar slingrar den sig runt mig; rundlar en viskning, en smekning, löften. När den snuddar mig sluter jag ögonen och håller andan. Stilla. En enda evig sekund. Så ...

Av: Karin G. Eng | 26 juni, 2012
Gästkrönikör

Tabubelagda ämnen utgångspunkt för Caramel



Libanesiska Nadine Labaki kom till Sverige och Stockholm filmfestival för att visa sin debutfilm Caramel. Och hon åkte hem med FIPRESCI-juryns utmärkelse för Bästa Film. Jag fick tillfälle att prata med henne efter den sista visningen och höra mer om hennes intention med filmen.  

Som namnet antyder är Caramel en söt historia, långt ifrån de oroliga bilder som oftast kablas ut i nyhetssändningar om Libanon. Handlingen kretsar kring en grupp kvinnor på skönhetssalongen La Belle i 2000-talets Beirut. Medan hårfrisyrer formas och ben vaxas, avhandlas ämnen som sträcker sig mellan utomäktenskapliga relationer till religiösa påbud och familjerelationer.  Filmen är en romantisk dramakomedi där de olika kvinnorna brottas med var sitt problem. Layale (som spelas av Labaki själv) är intrasslad i en kärleksaffär med en gift man, Rima upplever ett lesbiskt uppvaknande, Nisrine är i behov av ett kirurgiskt ingrepp eftersom hon snart ska gifta sig och inte är oskuld, och deras stamkund Jamale är den f.d. skådespelerskan som gör sitt bästa för att trotsa åldrandet med hjälp av kniven.  

– Den här typen av problem talar man inte högt om i Libanon. Det är fortfarande väldigt tabubelagt. När det kommer till kvinnors frigörelse har vi…en bit kvar. Men förändringar är på gång, säger Labaki och menar att hon med filmen ville öppna för ett samtal och en större medvetenhet.

Politik och krig ifrågasätts aldrig i filmen. Under den livliga och glittrande ytan är det snarare hyckleriet inom både Muslimska och Kristna grupper som på ett mycket subtilt sätt gestaltas. Mottagandet hemma tycker hon har varit väldigt bra, trots att filmen gjordes och lanserades under en tid då läget var mycket spänt i Beirut. Det goda mottagandet tror hon delvis beror på att filmen inte är chockerande eller provokativ i sin framtoning.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

– Det är inte min stil, säger Labaki. Det viktigaste för mig var att vara trogen mot min vision och ge min bild av det vardagliga livet som pågår vid sidan av turbulens och oroligheter. 

Hon föddes i Libanon 1974 och studerade Media på Saint-Joseph Universitet i Beirut. I sitt hemland är hon en stor stjärna, både som aktris och med en framgångsrik karriär som musikvideoregissör bakom sig. Som filmskapare har Nadine bestämt sig för vad hon vill.

– Jag gör film om kärlek. Inte krig. Hon fortsätter med allvarlig blick att det kanske inte är majoriteten av kvinnor som lever det här livet, men att filmen är hennes sätt att beskriva verkligheten som hon ser den. ”Jag vet inte om jag har några direkta förebilder….jag har influerats av allt från ”dåliga såpor” på TV till Libanesisk film och även västerländsk – såklart”.

Caramel är gjord i samma anda som bla Monsoon Wedding, som också den gjordes av en kvinnlig regissör med samma önskan om att ge en annan blid av sitt hemland, Indien, än den vi är vana vid i väst. Om det i Monsoon Wedding var familjen som stod i centrum ligger fokus i Caramel mer på kvinnornas vänskap och intimitet i det trygga mikrokosmos som skönhetssalongen erbjuder.

– Filmen är en ”slice of life”. Det är som en bit utskuren ur en större helhet där publiken under en avgränsad tid får kika genom nyckelhålet till skönhetssalongens trygga värld där kvinnorna vågar dela sin oro med varandra.

Förutom att regissera och skådespela i Caramel har Labaki också varit medförfattare till manuset. Det skrevs tillsammans med två killar och har varit ett samarbete som hon menar fungerade bra

– Jag har känt mig helt fri att fokusera på det som är viktigt för mig. Jag har hämtat saker från livet, som jag upplevt själv eller hört från vänner eller kusiner. Det är många trådar som tvinnas samman till en helhet.

När jag säger att jag först uppfattade historiens karaktärer som olika facetter av henne själv, ler hon försiktigt.

– Nja, kanske är det så. Karaktärerna går allesammans igenom olika stadier i livet och de representerar i alla fall olika rädslor som jag definitivt delar med dem. 

Någon ny film har hon inte hunnit börja arbeta på än men hon har många saker hon vill säga och uttrycka genom film. Den kommer! säger Nadine Labaki, innan vi skiljs åt.    

Jessica Drambo   

Caramel har svensk premiär tidig vår 2008   

Ur arkivet

view_module reorder

Digitala avtryck

Den unge svenske tonsättaren Johan Svensson (f. 1983) redogör i detta porträtt av den något äldre kollegan JoakimSandgren (f. 1965)försin fascination inför denne numera i Paris baserade tonsättaren och hans musik. Via ...

Av: Johan Svensson | Musikens porträtt | 28 mars, 2013

gudinnor

New Age – flyktväg eller kvinnorörelse i vår tid?

New Age - detta omdiskuterade, mycket breda begrepp som även fungerar som samlingsnamn för olika andliga och spirituella rörelser – kan det sägas utgöra en i vår tid betydelsefull kvinnorörelse? ...

Av: Cecilia Johansson Martinelle | Essäer om religionen | 24 december, 2017

Den samiska shamanen och vismannen - fakta och reflexioner

De största fördomarna mot samer berör enligt min mening samisk shamandom som har ansetts bygga endast på vidskepelse och ännu oftast ses så. Etnologen dr Gabriele Herzog-Schröder i München säger ...

Av: Nina Michael | Reportage om politik & samhälle | 21 oktober, 2014

Umberto Saba, geten och döden

En regnig dag i oktober 2012 besökte jag Umberto Sabas antikvariat i Trieste. Jag köpte en bok på italienska om antikvariatet och dess historia sedan 1919 då Saba blev dess ...

Av: Bo Gustavsson | Litteraturens porträtt | 30 mars, 2013

Domenico Morelli. Iconoklasti. 1864. Museo di Napoli

Ikonoklaster, Fahrenheit 451 och kulturella folkmord

Varför ogillar vissa människor bilder som föreställer gudar och människor? Varför har det under vissa tider i en del kulturer funnits människor som bestämt sig för att systematiskt radera ut ...

Av: Guido Zeccola | Essäer om samhället | 30 augusti, 2015

Man bär utlandet inom sig

Man bär utlandet inom sig Ett bokligt reportage Man bär utlandet inom sig, säger den isländske författaren Gudbergur Bergsson. Man bär och bär fram till den punkt man inte längre ...

Av: Thomas Nydahl | Kulturreportage | 24 november, 2006

Robert Halvarsson - Kooperativet Mediagruppen Karlstad - foto -  Robin Malmqvist

Känner du vid mitt namn?

En ny text av Robert Halvarsson.

Av: Robert Halvarsson | Utopiska geografier | 11 januari, 2016

Bob Dylan 1963

”Jag var inte toastmaster åt någon generation”

Linda Bönström om Bob Dylan en musikikon och en poet som har varit viktig för flera generationer.

Av: Linda Bönström | Essäer om musik | 14 februari, 2015

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.