Tomas Andersson Wij. Foto: Wikicommons

Gränsen vi är över den nu

De är många - författarna som hanterar existentiella teman genom sitt författarskap. Låtskrivaren Tomas Andersson Wij är en av dem och han har nu samlat sina texter i en bok ...

Av: Pierre Angrell | 11 maj, 2015
Essäer om litteratur & böcker

Teater för alla – utan morgondag

Fem år efter det att Dramaten avbröt samarbetet med Nationalteatern i Belgrad är det äntligen dags för ett nytt flöde mellan Sverige och Serbien. Nästa år ska Helsingborgs stadsteaters konstnärliga ...

Av: Emma Bexell | 27 oktober, 2013
Reportage om scenkonst

Det gnostiska Evangeliet om Judas

På frågan om varför religiösa eller filosofiska rörelser formulerar skapelsemyter eller kosmologiska system, ger myten ofta svaret på livets stora frågor. En helt annorlunda tolkning än den vi möter i ...

Av: Kristian Pella | 28 december, 2011
Essäer om litteratur & böcker

Bach – trotjänaren

”Johann Sebastian Bach är den femte evangelisten. Gån ut och förkunnen honom!” Så inledde ärkebiskopen Nathan Söderblom ett tal inför en kyrkomusikerkongress i Uppsala en gång under sin ämbetstid. Söderblom var ...

Av: Thomas Notini | 28 december, 2012
Musikens porträtt

Tabubelagda ämnen utgångspunkt för Caramel



Libanesiska Nadine Labaki kom till Sverige och Stockholm filmfestival för att visa sin debutfilm Caramel. Och hon åkte hem med FIPRESCI-juryns utmärkelse för Bästa Film. Jag fick tillfälle att prata med henne efter den sista visningen och höra mer om hennes intention med filmen.  

Som namnet antyder är Caramel en söt historia, långt ifrån de oroliga bilder som oftast kablas ut i nyhetssändningar om Libanon. Handlingen kretsar kring en grupp kvinnor på skönhetssalongen La Belle i 2000-talets Beirut. Medan hårfrisyrer formas och ben vaxas, avhandlas ämnen som sträcker sig mellan utomäktenskapliga relationer till religiösa påbud och familjerelationer.  Filmen är en romantisk dramakomedi där de olika kvinnorna brottas med var sitt problem. Layale (som spelas av Labaki själv) är intrasslad i en kärleksaffär med en gift man, Rima upplever ett lesbiskt uppvaknande, Nisrine är i behov av ett kirurgiskt ingrepp eftersom hon snart ska gifta sig och inte är oskuld, och deras stamkund Jamale är den f.d. skådespelerskan som gör sitt bästa för att trotsa åldrandet med hjälp av kniven.  

– Den här typen av problem talar man inte högt om i Libanon. Det är fortfarande väldigt tabubelagt. När det kommer till kvinnors frigörelse har vi…en bit kvar. Men förändringar är på gång, säger Labaki och menar att hon med filmen ville öppna för ett samtal och en större medvetenhet.

Politik och krig ifrågasätts aldrig i filmen. Under den livliga och glittrande ytan är det snarare hyckleriet inom både Muslimska och Kristna grupper som på ett mycket subtilt sätt gestaltas. Mottagandet hemma tycker hon har varit väldigt bra, trots att filmen gjordes och lanserades under en tid då läget var mycket spänt i Beirut. Det goda mottagandet tror hon delvis beror på att filmen inte är chockerande eller provokativ i sin framtoning.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

– Det är inte min stil, säger Labaki. Det viktigaste för mig var att vara trogen mot min vision och ge min bild av det vardagliga livet som pågår vid sidan av turbulens och oroligheter. 

Hon föddes i Libanon 1974 och studerade Media på Saint-Joseph Universitet i Beirut. I sitt hemland är hon en stor stjärna, både som aktris och med en framgångsrik karriär som musikvideoregissör bakom sig. Som filmskapare har Nadine bestämt sig för vad hon vill.

– Jag gör film om kärlek. Inte krig. Hon fortsätter med allvarlig blick att det kanske inte är majoriteten av kvinnor som lever det här livet, men att filmen är hennes sätt att beskriva verkligheten som hon ser den. ”Jag vet inte om jag har några direkta förebilder….jag har influerats av allt från ”dåliga såpor” på TV till Libanesisk film och även västerländsk – såklart”.

Caramel är gjord i samma anda som bla Monsoon Wedding, som också den gjordes av en kvinnlig regissör med samma önskan om att ge en annan blid av sitt hemland, Indien, än den vi är vana vid i väst. Om det i Monsoon Wedding var familjen som stod i centrum ligger fokus i Caramel mer på kvinnornas vänskap och intimitet i det trygga mikrokosmos som skönhetssalongen erbjuder.

– Filmen är en ”slice of life”. Det är som en bit utskuren ur en större helhet där publiken under en avgränsad tid får kika genom nyckelhålet till skönhetssalongens trygga värld där kvinnorna vågar dela sin oro med varandra.

Förutom att regissera och skådespela i Caramel har Labaki också varit medförfattare till manuset. Det skrevs tillsammans med två killar och har varit ett samarbete som hon menar fungerade bra

– Jag har känt mig helt fri att fokusera på det som är viktigt för mig. Jag har hämtat saker från livet, som jag upplevt själv eller hört från vänner eller kusiner. Det är många trådar som tvinnas samman till en helhet.

När jag säger att jag först uppfattade historiens karaktärer som olika facetter av henne själv, ler hon försiktigt.

– Nja, kanske är det så. Karaktärerna går allesammans igenom olika stadier i livet och de representerar i alla fall olika rädslor som jag definitivt delar med dem. 

Någon ny film har hon inte hunnit börja arbeta på än men hon har många saker hon vill säga och uttrycka genom film. Den kommer! säger Nadine Labaki, innan vi skiljs åt.    

Jessica Drambo   

Caramel har svensk premiär tidig vår 2008   

Ur arkivet

view_module reorder

Gåramålaren Carl Ljungberg från Hammenhög

Kringvandrande målare var en vanlig syn på landsbygden för hundra år sen, särskilt i Skåne. De knackade på hos bönderna och erbjöd sig att måla av gården för mat och ...

Av: Lena Månsson | Konstens porträtt | 18 september, 2017

Aki Onda: Musik skapad av minnen

Den japanske ljudkonstnären var nyligen på besök i Stockhom för att uppträda på konstscenen Weld. Tidningen Kulturens Dev Karnal Fridén var där och passade då också på att prata lite ...

Av: Dev Karnal Fridén | Musikens porträtt | 23 juni, 2010

Pacifister i det virtuella kriget

I maj 2003 beslöt sig det amerikanska försvaret för att bege sig in på dataspelsindustrins territorium. Stridsklädda soldater ur specialstyrkan invaderade E3 (Electronic Entertainment Expo) understöd av svarta Black Hawk ...

Av: Mathias Jansson | Essäer om konst | 01 oktober, 2008

Omöjliga intervjuer. Hiro Kurosaki – genom Lilian O. Montmar - intervjuar Giuseppe Tartini

De omöjliga intervjuerna är en artikelserie där huvudrollen spelas av de döda. Döda författare, bildkonstnärer, filosofer, poeter, regissörer, musiker, tonsättare, skådespelare, men också historiska personligheter, mytomspunna gestalter, gudar och släktingar ...

Av: Lilian O. Montmar | Musikens porträtt | 11 april, 2012

Free your mind – and the rest will follow

  foto: Henriette Lykke Free your mind – and the rest will follow Sedan drygt femtio år tillbaka har den japanska dansformen Butoh fascinerat sin publik. Butoh är konsten att sudda ut kroppens ...

Av: Johanna Wilkens | Konstens porträtt | 14 augusti, 2007

Nedslag bland svenska klassiker som blivit film

“Kostymdrama” är i sig ett ord som förpliktigar. Man tänker direkt på påkostade brittiska filmer som vinner Oscars i stil med The King’s Speecheller Gosford Park. Eller så tänker man ...

Av: Belinda Graham | Gästkrönikör | 09 december, 2013

Filmen Martyrs och lidandets transcendens

Varning: denna text avslöjar både handling och slut i filmen Martyrs.

Av: Hugo Kuhlin | Essäer om film | 26 april, 2017

André Brink. Foto: Seamus Kearney, Wikipedia

André Brink, 1935-2015

André Brink avled den 6 februari på planet från Amsterdam till Kapstaden, efter att några dagar tidigare ha blivit hedersdoktor vid katolska universitetet i belgiska Louvain/Leuven.

Av: Ivo Holmqvist | Essäer om litteratur & böcker | 15 februari, 2015

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.

Cron Job Starts