Önskas: Fler driftiga tomtenissor

Det blir en konstig jul i Sverige. Glittret och shoppinghysterin får en ovanligt fadd smak när gatorna svämmar över av människor med sorgsna ögon, tandlösa munnar och utsträckta pappersmuggar. Och de ...

Av: Marja Beckman | 24 december, 2014
Gästkrönikör

Slaveriet och övergången från antiken till feodalismen

De antika samhällena var, trots att det fanns många städer, baserade på jordbruk. I Grekland fanns visserligen 1500 städer men de flesta var små och levde på handel med olivolja ...

Av: Martin Oskarsson | 29 december, 2017
Essäer om samhället

Ulf Stenberg ur Den gamle stinsen Del 12

Ännu kortare berättelser av Ulf Stenberg från boken Den gamle stinsen.

Av: Ulf Stenberg | 26 juni, 2017
Stefan Whilde

Benjamin

Av: Håkan Eklund | 16 augusti, 2011
Kulturen strippar

Anna Quirentia Nilsson Public Domain Wikipedia

Från Ystad till Hollywood - Anna Quirentia Nilsson



Andy Warhols färgglada porträtt av Greta Garbo auktioneras ut för en stor summa, ser jag på nätet, och på frimärket för utlandsportot (14 kr) finns Ingrid Bergmans vackra profil, träffsäkert fångad av Stina Wirsèn. Snart kommer väl också bilder och frimärken på den väna Alicia Wikander. En annan svenska i det förflutna var också hon en skönhet: Anna Q. Nilsson, född i Ystad 1888 och avliden i Sun City i Kalifornien åttiofem år senare.


Q står för Quirentia som är ett sällsynt förnamn, bara tre kvinnor bär det i Sverige för närvarande, och ursprunget är okänt. Vid dörren till ett blått gathus på Trädgårdsgatan i den gamla delen av Ystad finns en skylt i mässing som berättar att det var där hon föddes, och så summeras hennes karriär (av Per Sjöberg som skrivit en hel bok om henne).
Ingrid Bergman vid 14Foto:  Public Domain Wikipedia

Ingrid Bergman vid 14Foto: Public Domain Wikipedia

Annons:

Q står för Quirentia som är ett sällsynt förnamn, bara tre kvinnor bär det i Sverige för närvarande, och ursprunget är okänt. Vid dörren till ett blått gathus på Trädgårdsgatan i den gamla delen av Ystad finns en skylt i mässing som berättar att det var där hon föddes, och så summeras hennes karriär (av Per Sjöberg som skrivit en hel bok om henne).

Som sjuttonåring tog hos sig över till Amerika där hon blev hembiträde, men bara en kort tid. En porträttmålare upptäckte henne, och snart var hon New Yorks högst betalda modell och utsågs till USAs vackraste kvinna. Denna raska marsch slutade förstås i andra änden av kontinenten. Hon kom till Hollywood och medverkade i över tvåhundra filmer, under en fyrtioårig karriär. Så drog hon sig tillbaka de sista tjugofem åren av sitt liv, likt Greta Garbo men kanske mindre skygg. Den sista film hon var med i var Billy Wilders klassiska "Sunset Boulevard" 1950.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Huvudrollen i den har svenskättlingen Gloria Swanson, som en stumfilmsstjärna övertygad om att storregissören Cecil B. de Mille (som spelar sig själv) ska återuppliva hennes karriär. Det ögonblicket har hon väntat på i åratal. Hennes faktotum är Erich von Stroheim, lika rakryggad som i "Den stora illusionen". I en fantastisk sekvens begraver han stjärnans apa. Slutet är magnifikt: Gloria Swanson skrider ner för en trappa och tror att hon på nytt står i strålkastarljuset och filmkameran går. Så långt fram är hon nästan bindgalen. Och Anna Q? Hon har en liten biroll som bridgespelare, samman med Buster Keaton. En storartad filmnostalgi som är minst lika bra som pastischerna i Ethan och Joel Coens senaste hyllning till Hollywood, "Hail Caesar".

Min mor berättade en gång att hon i början av tjugotalet på väg till skolan med tåg diskret tipsades av konduktören som var hennes gode vän (morfar var stationsinspektor): "Anna-Lisa, om du tittar diskret in i nästa kupé så sitter Anna Q. Nilsson där." Det gjorde hon, och bländades av stjärnglansen, kan man tänka sig. En annan svensk som gjorde karriär i Hollywood vid den tiden var Nils Asther från Malmö som var mycket välbetald. Om honom fanns ett stort uppslaget reportage i ett gammalt nummer av Vecko-Journalen som jag fann på morfars vind. Jag blev mycket imponerad av hans lyxbil, kanske var det rent av en Stutz Bearcat. I motsats till Anna Q. kom han sent i livet tillbaka till Sverige. Sin sista roll spelade han i en Hillman-deckare.

För övrigt kan sägas att Ystad har Sveriges äldsta igångvarande biograf, Scala på Stora Östergatan. Filmhistorikern Kjell Furberg ägnar den flera sidor i sin "Svenska biografer" från 2000. Då hade han just sett till att Scala inte revs utan rustades upp. Han slutar med att konstatera att "Ystad kommun arbetar för att biografdriften på Scala ska återupptas i någon form." Så blev det också, tack vare vänföreningen Scalas vänner, och visningarna är i full gång i en lokal från 1910 med dekorationerna från 1925 intakta. Och man tar en paus mitt i filmen, för ett glas vin. Det är mycket civiliserat: här finns ingen fet doft av popcorn, och ljudet är inte som på andra biografer öronbedövande. Anna Quirentia Nilsson skulle ha känt sig hemma.

 

Se på en film: 

https://www.youtube.com/watch?v=M95HQhMRGw4

Ivo Holmqvist

Ur arkivet

view_module reorder
Fint väder för Bokmässan. Foto: Belinda Graham

När jag blir en fetkänd författare ...

La Babitz om bokmässan i Göteborg.

Av: Annelie Babitz | Gästkrönikör | 05 oktober, 2015

Cecilia Persson

Uppgörelsen I och II av Cecilia Persson

Två nya dikter av Cecilia Persson

Av: Cecilia Persson | Utopiska geografier | 11 augusti, 2017

Den utopiska socialismen

De utopiska socialisternas ädla ideal var inte tillräckligt för att skapa ett jämlikt samhälle, hävdade Marx och Engels, som i stället baserade sin kommunistiska vision på handfasta teorier utifrån produktionsförhållanden ...

Av: Björn Gustavsson | Essäer om politiken | 10 oktober, 2009

Bild av Melker Garay

Livet har alltid en mening

Melker Garay om livets stora fråga som ofta inte får ett riktigt svar.

Av: Melker Garay | Melker Garay : Reflektioner | 31 oktober, 2015

Sašo Sedlaček  Beggar Robots

Tiggarrobotar och heliga trashankar

Ett av de hetaste och mest känsliga ämnena i dagens samhällsdebatt är tiggeriet. Och konstnärerna har börjat ta tag i saken. Temat har alltid funnits, och vi lär oss mycket ...

Av: Mathias Jansson | Essäer om konst | 14 juni, 2015

Stillbild ur Rewell Altunagas “Elegia” från 2015

Det grymma havet

På stranden ligger den lilla pojken i vattenbrynet. Det ser ut som om han sover. Fotografiet av treårige Alan Kurdis döda kropp som spolades upp på en turkisk strand 2015 ...

Av: Mathias Jansson | Essäer om konst | 07 oktober, 2017

Östersjöfestivalen jubilerar

Östersjöfestivalen fyller tio år, ett initiativ av trojkan Esa-Pekka Salonen, Valery Gergiev och Michael Tydén, med den förstnämnde som konstnärlig ledare. Det är en festival med ambitioner, inte bara konstnärliga ...

Av: Ulf Stenberg | Essäer om musik | 01 september, 2012

Stefan Whilde

Lika och olika. Eller: 1 + 1 = 3

Vi får ju inte glömma det gamla anarkistiska slagordet som i mångt och mycket tagit oss människor framåt genom historien: ”Var realistisk, kräv det omöjliga!”

Av: Tidningen Kulturen | Stefan Whilde | 01 oktober, 2016

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.