Realiteten. Fra det absolutte til det relative

Innledning Tidene skifter. Et eksempel på at det er slik, er ‘at alt som er, er immanent og relativt, og at utenfor stoffet og stoffligheten, som er i bevegelse, finnes det ...

Av: Thor Olav Olsen | 01 mars, 2014
Agora - filosofiska essäer

Stefan Lekbergs havsgård… Ett konstnärshem som berör

Skönheten är begärlig. För dem som tvingas leva bortom naturen, i bostadsområden skapade endast för förvaring kan skönheten bli som en hägring. Många människor lever till synes helt utan omgivande ...

Av: Boel Schenlær | 25 juli, 2013
Konstens porträtt

Den osynliga staden

Att skriva om Italien är inte lätt. Egentligen skrämmer hela tanken mig. Det finns så mycket redan observerat. Jag kan bara skriva: jag mötte människor. Ryanair är fantastiskt men alla de ...

Av: Mirva Huusko | 27 oktober, 2012
Resereportage

Förlorad i det allslukande världsalltet

Poe dog 1849, 40 år gammal, efter att ha påträffats på en krog i Baltimore i ett förvirrat och medtaget tillstånd, iförd någon annans kläder. Vad han några dagar senare ...

Av: Nikanor Teratologen | 26 juni, 2012
Essäer om litteratur & böcker

Anna Quirentia Nilsson Public Domain Wikipedia

Från Ystad till Hollywood - Anna Quirentia Nilsson



Andy Warhols färgglada porträtt av Greta Garbo auktioneras ut för en stor summa, ser jag på nätet, och på frimärket för utlandsportot (14 kr) finns Ingrid Bergmans vackra profil, träffsäkert fångad av Stina Wirsèn. Snart kommer väl också bilder och frimärken på den väna Alicia Wikander. En annan svenska i det förflutna var också hon en skönhet: Anna Q. Nilsson, född i Ystad 1888 och avliden i Sun City i Kalifornien åttiofem år senare.


Q står för Quirentia som är ett sällsynt förnamn, bara tre kvinnor bär det i Sverige för närvarande, och ursprunget är okänt. Vid dörren till ett blått gathus på Trädgårdsgatan i den gamla delen av Ystad finns en skylt i mässing som berättar att det var där hon föddes, och så summeras hennes karriär (av Per Sjöberg som skrivit en hel bok om henne).
Ingrid Bergman vid 14Foto:  Public Domain Wikipedia

Ingrid Bergman vid 14Foto: Public Domain Wikipedia

Annons:

Q står för Quirentia som är ett sällsynt förnamn, bara tre kvinnor bär det i Sverige för närvarande, och ursprunget är okänt. Vid dörren till ett blått gathus på Trädgårdsgatan i den gamla delen av Ystad finns en skylt i mässing som berättar att det var där hon föddes, och så summeras hennes karriär (av Per Sjöberg som skrivit en hel bok om henne).

Som sjuttonåring tog hos sig över till Amerika där hon blev hembiträde, men bara en kort tid. En porträttmålare upptäckte henne, och snart var hon New Yorks högst betalda modell och utsågs till USAs vackraste kvinna. Denna raska marsch slutade förstås i andra änden av kontinenten. Hon kom till Hollywood och medverkade i över tvåhundra filmer, under en fyrtioårig karriär. Så drog hon sig tillbaka de sista tjugofem åren av sitt liv, likt Greta Garbo men kanske mindre skygg. Den sista film hon var med i var Billy Wilders klassiska "Sunset Boulevard" 1950.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Huvudrollen i den har svenskättlingen Gloria Swanson, som en stumfilmsstjärna övertygad om att storregissören Cecil B. de Mille (som spelar sig själv) ska återuppliva hennes karriär. Det ögonblicket har hon väntat på i åratal. Hennes faktotum är Erich von Stroheim, lika rakryggad som i "Den stora illusionen". I en fantastisk sekvens begraver han stjärnans apa. Slutet är magnifikt: Gloria Swanson skrider ner för en trappa och tror att hon på nytt står i strålkastarljuset och filmkameran går. Så långt fram är hon nästan bindgalen. Och Anna Q? Hon har en liten biroll som bridgespelare, samman med Buster Keaton. En storartad filmnostalgi som är minst lika bra som pastischerna i Ethan och Joel Coens senaste hyllning till Hollywood, "Hail Caesar".

Min mor berättade en gång att hon i början av tjugotalet på väg till skolan med tåg diskret tipsades av konduktören som var hennes gode vän (morfar var stationsinspektor): "Anna-Lisa, om du tittar diskret in i nästa kupé så sitter Anna Q. Nilsson där." Det gjorde hon, och bländades av stjärnglansen, kan man tänka sig. En annan svensk som gjorde karriär i Hollywood vid den tiden var Nils Asther från Malmö som var mycket välbetald. Om honom fanns ett stort uppslaget reportage i ett gammalt nummer av Vecko-Journalen som jag fann på morfars vind. Jag blev mycket imponerad av hans lyxbil, kanske var det rent av en Stutz Bearcat. I motsats till Anna Q. kom han sent i livet tillbaka till Sverige. Sin sista roll spelade han i en Hillman-deckare.

För övrigt kan sägas att Ystad har Sveriges äldsta igångvarande biograf, Scala på Stora Östergatan. Filmhistorikern Kjell Furberg ägnar den flera sidor i sin "Svenska biografer" från 2000. Då hade han just sett till att Scala inte revs utan rustades upp. Han slutar med att konstatera att "Ystad kommun arbetar för att biografdriften på Scala ska återupptas i någon form." Så blev det också, tack vare vänföreningen Scalas vänner, och visningarna är i full gång i en lokal från 1910 med dekorationerna från 1925 intakta. Och man tar en paus mitt i filmen, för ett glas vin. Det är mycket civiliserat: här finns ingen fet doft av popcorn, och ljudet är inte som på andra biografer öronbedövande. Anna Quirentia Nilsson skulle ha känt sig hemma.

 

Se på en film: 

https://www.youtube.com/watch?v=M95HQhMRGw4

Ivo Holmqvist

Ur arkivet

view_module reorder

Dr Krabba 4

Janne Karlsson, född 1973 och bosatt i Linköping med mina två söner. Har arbetat inom vården i 20 år, men sade upp mig 2010 för att satsa helhjärtat på tecknandet. Då ...

Av: Janne Karlsson | Kulturen strippar | 28 oktober, 2011

Fotogran ur Fahrenheit 451 av François Truffaut

Förbjudna böcker

Index är inte bara ett register över innehållet i exempelvis en bok utan också den helvetets mun dit den katolska kyrkan skickade de böcker och de författare den inte gillade. Den ...

Av: guido zeccola | Essäer om religionen | 15 augusti, 2015

Emmakrönika XXVII, Den 20 september

Nu årsdag igen för när du kom hit, 20:nde september då. Jag var kär redan, men det var en underbar bekräftelse att få se dig. Jag förstod min kärlek hänt ...

Av: Stefan Hammarén | Stefan Hammarén | 17 september, 2009

Andrew Allen, en kärleksfull artist

Det är lätt att bli förälskad i Andrew Allens musik. Lekfull, fylld av energi och glädje är den en gåva till den som lyssnar. Hans röst är klar och mjuk ...

Av: Helena Svensson | Musikens porträtt | 01 Maj, 2011

Könets mystiker

Illustration av Guido Zeccola efter Beato AngelicoHermann Kesten, Joseph Roth och Albert Camus, med korridorförbindelse till André Gide, häckade en gång i tiden i en lägenhet på sjätte våningen i ...

Av: Bo I. Cavefors | Essäer om litteratur & böcker | 27 november, 2008

Håller Vilhelm Moberg på att bli ett varumärke?

Håller Vilhelm Moberg på att bli en bortglömd författare? I hans rika författarskap har de stora romanerna allt mer kommit att dominera. Inte minst utvandrarsviten riskerar idag att bli ett ...

Av: Mikael Löwegren | Essäer om litteratur & böcker | 03 november, 2011

Japansk slagsmålskämpe fiskar efter filmroll i Europa. Intervju med Masanobu Andô

Det finns skådespelare som blir symbolen för en hel generation och som oavsett roll samtidigt lyckas förmedla en tidstypisk känsla åt hela denna generation. Så är onekligen fallet med Masanobu ...

Av: Roberto Fogelberg Rota | Filmens porträtt | 02 december, 2011

Läkande kraft

En vän skriver till mig om sin tonårsdotter. Han skriver: "A hade panikångest här på morgonen, har varit för mycket för henne i helgen, träning och en kompis som fyllde ...

Av: Sofia Sandström | Gästkrönikör | 23 Maj, 2014

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.