Under ordens skuggor. En natt med Gunnar Ekelöf

Det är stilla och stjärnklart, snön nypackad och gnistrande därute, klockan är tre i den mörka vinternatten när jag sakta läser mig in under Gunnar Ekelöfs djupa ordskuggor. Här talar ...

Av: Benny Holmberg | 01 januari, 2013
Litteraturens porträtt

Ett finskt trauma

”Kvinnogardisterna står i stadshusets fönster och skjuter mot de överlägsna vita styrkorna. Männen vill ge upp, men kvinnorna vägrar. Likhögarna på gatorna växer och Tammerfors står i brand. Det är ...

Av: Rolf Karlman | 02 februari, 2017
Essäer om politiken

Näsornas näsbänderska

Så som de en del såg ut nånting i likhet amasonskorna, amasonskara, amasonszons tyngdupplyfterskorna till yes no right boxare som dotter H Duda Dada Yankovich plulubaschschiskans en rotryckerska avsluttråderska näsbänderska ...

Av: Stefan Hammarén | 21 november, 2012
Stefan Hammarén

Detalj ur Begravningen av greve Orgaz (1586–1588), El Greco

Greken från Kreta

I skuggan av de välvda gångarna nere vid Heraklions hamn på Kreta stötte jag på ett par skyltar som berättade att den gamla hamnen från den venetianska tiden hade varit ...

Av: Mathias Jansson | 30 juli, 2016
Konstens porträtt

När Kroatiens kondomer läcker



Den kroatiska nationen ligger i hjärtat av Europa, mellan det historiska Centraleuropa och Medelhavet. Nationen har i högre utsträckning än många andra länder haft kontakter med Orienten. Efter ett svårt krig med grannarna i Serbien och Bosnien har nationen blivit självständig och är det senaste landet som kommit med i EU. Nu har kroaten Vinko Bersan gett oss en av de bästa filmerna som visats på Stockholms Filmfestival i present, The Priest’s Children, som är en blandning av tragik och komik som i sin tur har påverkats mycket av dels den italienska ”commedian”, dels från andra genrer och andra filmskapare, som Ernst Lubitsch och Billy Wilder. Filmen har en pessimistisk underton och i slutet fastnar skrattet i halsen.

Vinko Brešan. Foto Wikipedia

Handlingen är enkel och absurd. På en liten idyllisk ö i Dalmatien finns två präster. Liksom i Italien under 1950-taket är den katolska kyrkan mycket viktig, precis som i en Don Camillo-film. Kyrkan representeras här av en äldre, karismatisk präst och en yngre präst som är en äkta antihjälte, Don Fabijan (Kresimir Mikic). Han får en bisarr idé, som en ung surrealist, att göra hål i alla kondomer som säljs, så att folk börjar få barn. Till sin hjälp hittar han två ännu mer rubbade individer – en apotekare, nationalistisk och krigsskadad, och en försäljare som är helt galen.

Bakom de två står en mycket sympatisk figur, en äkta dalmanska kvinna, starkare än männen. Hon spelas mycket bra avMarija Skaricic som bär många stråk från Colombina i Commedia dell’arte. Filmen blir mer och mer stiliserad. Slutscenerna är ännu mer dramatiska och leder till att en ung kvinna tar sitt liv. Då har skratten stannat i halsen och tagit åskådaren till en annan dimension där den dalmatiska händelsen stoppas och blir ersatt av en mycket svår melankoli som påminner om Alfred Hitchcocks I confess när den enda möjligheten att få prästen att erkänna vad som har hänt är att under bikten låta honom tala, även om det sagda förblir omöjligt att röja.Vinko Brešan svarade på mina frågor i Berns lyxiga salong medan han drack en caffe macchiato. Den vänliga bjässen visade sig vara lika rolig som hans film.

Skulle du kunna berätta för mig om hur du fick idén till denna film?

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Den bygger på en teaterpjäs som kom till 1999. Det första jag gjorde var att föra samma de tendenser som är realitiska men även mycket artificiella och stiliserade och som är typiska för en komedi. Jag har varit mycket inspirerad av italienska filmer från 1950- och 1960-talen och jag vill påpeka att vår nation Kroatien är ung, även om vi tillhör ett gammalt släkte. Nationalismen har vuxit fram på 1990-talet och vi har sedan dess haft problem med den och kyrkan, som fortfarande är en mycket stor kraft, och vissa präster som tror att de kan leka Gud. Många har tyckt att jag har presenterat albaner som ytterst konservativa, men vi kroater är minst sagt det också. Många har blivit mycket förvånade och även ledsna på min films slut när Kristina, spelad av Lana Huzjak, dör, men en film om manipulation kan inte sluta lyckligt. Den är inte i första hand en fars om en präst som gör hål i kondomer, utan det är en fråga om människor, som vill manipulera. Jag har haft en enorm framgång med filmen som blev den mest sedda i Kroatien och efter det fick jag distribution i nästan hela Europa, tack vare distributören Wide i Frankrike.

Skulle du kunna berätta för mig lite grand om valet av skådespelare och karaktärer?

Huvudrollsinnehavaren Kresimir Mikic är en teaterskådespelare som numera är känd för min komedi. Jag ville ha en kille som var intellektuell och kunde ge känslan av att han hade haft mycket lite, verkligen mycket lite, i livet, samt ingen erfarenhet av sex och han skulle ha ärliga intentioner. Det är hans fel, men ändå inte, att allt blir så tragiskt. Han möter personer som är mer galna än han själv, så som apotekaren som spelas av Nika Burdjelez, en av ”mina skådespelare”. Jag ville kritisera mycket av den fascism som inte bara finns i mitt land, men även i andra länder. I rollen, som Don Jarkov, den äldre prästen, ser vi en stor teaterskådespelare Zdenko Botic, som verkligen lyckades mycket bra. Han är mycket karismatisk men bär på mörka hemligheter. Många tyckte att han är extremt lik Benedictus XVI, fast det var inte tänkt så.

Du är inte så kritisk mot kyrkan som du är mot politikerna och medierna?

Tycker du det? Jag anser att biskopen, som spelas av Lazar Ristovski (en serbisk skådespelare som många har sett i ”Casino Royal”) är mycket duktig. Han var tvungen att raka av mustaschen, men han är mycket cynisk och motpolen är idealisten som presenteras av Marija Skaricic. Hon är den mycket typiska dalmatiska kvinnan som alltid får sin vilja igenom.

När det gäller politikerna har vi två partier i Kroatien. När kameran är på försöker de att bråka, men de älskar varandra och det är kanske lite övertydligt, men det passar bäst.

Det var mycket svårt att casta Kristina. Jag vara tvungen att hitta en flicka som såg änglalik ut, sjunger bra och hade mognad nog för denna roll. Hon var mycket duktig, precis som alla andra.

Kan du berätta lite om fotografiet?

Det är mitt första arbete med Mirko Pivcevic, en mycket ung och begåvad kroatisk filmfotograf. Vad jag gillar med honom är det faktum att han har hittat en balans mellan stilisering, realism och det dalmatiska landskapet som har så mycket av Caravaggios måleri. Jag är verkligen mycket nöjd.

Vilka är dina kommande projekt?

Jag kan inte säga något om dem ännu, eftersom jag befinner mig i den allra djupaste av dimmor, men jag hoppas på att kunna överraska publiken.

Roberto Fogelberg Rota

 

 

 

 

Ur arkivet

view_module reorder

Whilde på sommar

Doktor Frederick Foster Hervey Quin var två steg från döden. En koleraepidemi hade brutit ut och Quin insjuknade med grymma plågor. Desperat tog han det homeopatiska medlet camphor, som Hahnemann hunnit ...

Av: Stefan Whilde | Stefan Whilde | 01 juni, 2014

Dikter av Sven André

Rivning   Långsamt ritar deras drömmar om bilden av det obeständigas landskap Några vinklar här Några rutmönster där Vad som är i vägen för de becksvarta pulsslagen bryts sönder till sin döda natur Vad som undslipper årens marsch mot Utopia står ...

Av: Sven André | Utopiska geografier | 07 december, 2009

Porkkala. Kusten 2009 Foto Matti Paavola

Porkalas parentes

Till september 1944 var Porkala mest känd som ett stycke vänlig skärgårdsnatur några mil utanför Helsingfors. Ett stycke havsomsusad nyländsk skärgård med blankpolerade klipphällar och martalls bevuxna kobbar. Längre inåt ...

Av: Rolf Karlman | Reportage om politik & samhälle | 15 juli, 2016

En rökares försvarstal

 En av mina väninnor försöker leva ett hälsosamt liv, för att må bra. Nu äter hon rätt, a la diet nya modellen och motionerar som sig bör. Hon springer varje ...

Av: Jenny Berggren Keljevic | Gästkrönikör | 30 december, 2013

Care Santos på Bokmässan i Göteborg 2014 Foto Per A J Andersson

Några reflektioner kring Care Santos prisbelönta roman Media vida

Elisabeth Tegelberg om Care Santos nya roman

Av: Elisabeth Tegelberg | Essäer om litteratur & böcker | 25 april, 2017

Pièta och den röda hästen

Thomas Notinis högintressanta uppsats här på sidan om Kasimir Malevitj fick mig att fundera över några bildminnen, det ena mitt eget, det andra min mors. Som ung glop för femtio ...

Av: Ivo Holmqvist | Övriga porträtt | 10 december, 2014

Julen är inte vad den alltid har varit

Det är lätt att tänka sig att julen är vad den är och att den alltid har varit vad den är idag.  Den klassiska sagan En julsaga av Charles Dickens beskriver ...

Av: Belinda Graham | Essäer om litteratur & böcker | 01 november, 2013

Paddington anländer till Paddington Station med en lapp runt halsen

Paddington - En björn för alla tider

Paddington är urtypen för den artige främlingen. Han kommer som flykting till Storbritannien med en lapp runt halsen och hittas av den snälla familjen Brown på en tågstation i London ...

Av: Belinda Graham | Gästkrönikör | 02 december, 2017

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.