Fornuft og liv

Innledning Å være menneske er så mangt, skjønt uskyldige er vi ikke. Vi har moral og språk, og dermed har vi tilstrekkelig med ressurser og stor nok kapasitet til å teoretisere ...

Av: Thor Olav Olsen | 12 Maj, 2014
Agora - filosofiska essäer

Även en kniv kan vara konst

Bo Helgesson i ateljénBland damasker, skedsjölpar och ostronknivar hos Bo Helgesson. Kniven är människans eviga följeslagare. Av trä, ben, sten. Av brons och klumpigt tillplattat järn. Långt senare gjord av rostfritt ...

Av: Gunder Andersson | 28 augusti, 2008
Konstens porträtt

Veckan från hyllan, Vecka 11, 2012

Det har varit presidentval i Finland. Sauli Niinistö vann. Han är konservativ, men i Finland som på många andra håll i världen vill inte de konservativa kalla sig för konservativa ...

Av: Gregor Flakierski | 10 mars, 2012
Veckans titt i hyllan

Renässans för Rönblom

”Råkefårt, sade handlaren på sin flytande franska och svängde med armen.” H.–K. Rönbloms deckare ”Skratta, Pjazzo” från 1956 inleds i speceriaffären på en lantlig ort där ryktena snabbt tar fart ...

Av: Ivo Holmqvist | 05 december, 2017
Essäer om litteratur & böcker

Pojkflickan med den kritiska rösten har gjort sitt intåg i den marockanska filmen



Postern till Traitors och frontbilden till Stockholms filmfestival 2013I den marockanska filmen Traitors som visades under Stockholms filmfestival, gjord av amerikanen och numera Marockoboende Sean Gullette, står en ung kvinna Malika, i gestaltning av Chaimae Ben Acha (som också var årets omslagsflicka för Stockholm Filmfestival) i händelsernas centrum.

Malika är en ung kvinna som kommer från en arbetarfamilj i storstaden Tanger. Staden, med dess trånga gator och dåligt anpassade europeiska arkitektur, har en av huvudrollerna i filmen. Det är en högst levande organism, där Malika är drottning. Hon har själv klippt sin pagefrisyr som inramar ett ansikte som är till hälften änglalikt, till hälften pojkaktigt. Klädd i tajta svarta jeans, huva, stövlar och rock påminner hon om vilken tonårig som helst. Hon är raka motsatsen till den bild som västerlänningar har av den arabiska kvinnan. Hon är duktig på att mecka, tar hand om sin lillasyster som håller på att hamna snett i livet och sjunger politiska texter om orättvisor. Hennes sånger tar henne till mötet med en av de största producenterna i landet. Jad, som spelas av Morjana Alaoui, en sofistikerad kvinna som skall hjälpa gruppen med ett album.

Under tiden får Malika två mycket oväntade, negativa besked; fadern har blivit spelberoende och lever på Malikas mors hårda arbete som städerska på ett lyxhotell samtidigt som han inte upphör att kritisera dotterns pojkflickiga utseende. I samma veva blir Malika dessutom och utan anledning sparkad från ett call center. Berättelsen rullar på i detta spår och hon träffar den diaboliske Haj (Driss Roukhe) som kommer att introducera henne i smugglingsvärlden.

Sen den italienska neorealismens tid har verkligheten aldrig varit så påtagligt invaderade som här, samtidigt som den betraktas från ett flertal synvinklar. Filmen blev också uppskattad av italienarna då den visades på Venedig Film Festival. Sean Gullette har visat sig vara en regissör av stor klass och med smak för spänning.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Under Stockholms filmfestival gjorde TK en intervju med Sean Gullette samt med den unga skådespelaren Chaimae Ben Acha.

Sean, skulle du kunna presentera dig själv och berätta om hur du fick idén till denna film?

Sean Gullette: Jag är född i Boston och som många andra amerikaner, så fick jag lust att leva i den stora världen och är alltid på resande fot. Jag är i Stockholm för andra gången sedan 1998 och gillar så mycket atmosfären av en trevlig och sympatisk festival i en av de mest eleganta och aristokratiska städerna i världen, som i sin tur kännetecknas av en intressant nyfikenhet för alla filmgenrer. Förra gången jag var här, var med Darren Aronofskys första film, Pi. Det var redan då underbart och jag ser att staden har blivit ännu vackrare och människorna ännu trevligare.

Jag flyttade till Marocko på grund av kärleken, eftersom min fru är marockanska. Hon fick i uppdrag att rädda en kulturbyggnad från 1920, biografen Tangier Morro, som ligger centralt i Tanger. Tillsammans med ett team med mycket duktiga medarbetare har vi förvandlat biografen till det enda Cinematek som finns i Nordafrika och vårt café blev snart en samlingsplats för kulturintresserade. Där kan de söka på nätet, samtala och få nya vänner. Dessa unga människor kommer från mycket olika miljöer och i samband med den arabiska våren har vi sett hur det har blivit allt vanligare att de kom dit. Visserligen kan deras samhällskritik verka en smula för populistisk. De röker lite för mycket och är mycket missnöjda med många saker och ting. Det var då som jag plötsligt började tänka på en karaktär som Malika, som skulle komma från en arbetarklassfamilj. Lite i taget började vi hitta elektricitet i flaskan.

Chaimae Ben Acha i rollen som Malika i filmen Traitors. Stillbild från filmenJag skulle snarare, om du tillåter mig att vara lite mer vitsig, säga ”hitta geniet (eller anden) i flaskan”.

Sean Gullette: Kul att du använder dig av ett ord och en metafor som kommer från den arabiska världen, men det var faktiskt mycket en fråga om detta och till slut lyckades vi släppa utgeniet. Jag har alltid varit fascinerad av unga människor som vill förändra världen och har ärliga rena åsikter samt försöker föra fram dem till varje pris. (Numera, på grund av Schengenoch av det hemska som hände den 11 september 2001, finns det en mer stängd attityd från Europas sida.) Marlika är just en av dem och det finns en sådan typ av ungdomar i den arabiska världen.

Vi gjorde en kortfilm. Jag var nervös, men resultatet var mycket bra, så vi fick en del pengar som kom från ett av emiraten i området kring Persiska viken. Det var mycket bra, eftersom det där finns en tradition från tiden när man spelade in Orson Welles Othello och Pier Paolo Pasolini kom med sina otroliga filmer till Marocko, men ofta kom landet att vara en inspelningsplats i syfte att vara någonting annat, exempelvis Irak eller Persien. Det finns otroligt bra service när det gäller stuntmen som är mycket akrobatiska. På deras gymnastikpass tränar många unga människor med att göra mänskliga pyramider, ungefär som i World War Z, fast då är det fråga om en gammal krigsteknik för att kunna spana över murarna och för att se vad som fanns i andra städer. Det finns flera byar där människorna arbetar med det. Fast det som blir mer och mer viktigt för oss är att kunna visa att det finns ett inhemskt 2000-tal som kommer att få sin renässans i många kulturer, inklusive den arabiska, och det finns otroligt mycket som händer även när det gäller arabisk kultur. Av denna anledning är det för mig extra viktigt, att det presenteras filmer som berör dess tematik från ett mer inhemsk sätt. Tyvärr är det svårt på grund av den ekonomiska situationen.

Kan du berätta lite om inspelningsplatserna och tekniken?

Sean Gullette: Jag använde mig av några bakgator i Tanger. Några av dessa gator är inte så välbesökta av turister eller rättare sagt, turister brukar inte gå dit. Filmen har finansierats av stiftelsen Sharjah Art Foundation, som vi kom i kontakt med när vi presenterade en kortfilm vid Char under ett konstnärligt event. Sen åkte vi till bergsbyar i ett närliggande område som har lite dåligt rykte, eftersom deras största inkomstkälla är haschsmuggling och av den anledningen kan det vara lite farligt där. Vi hade de rätta kontakterna och som vanligt i Marocko, så var folk mycket hjälpsamma och fulla av livsglädje.

Jag ville använda mig av en red kamera, men på grund av ekonomin och av den komplicerade användningen av postproduktion, så bestämd jag mig för att jag skulle ha en teknik som var så lik dokumentärfilmens som möjligt. Det är en fiktiv film och vi vet det verkligen mycket väl, men jag ville ha någonting som var mer av en dokumentär känsla. Verkligheten är så stor och påtaglig att det blir mycket intressant och av denna anledning valde jag en digitalkamera Canon 5D och enbart två förstärkare. Jag har lyckats att få med mycket från verkligheten, till exempel när det gäller skrivandet av en av mina karaktärer; Amal blev gravid och av denna anledning var jag tvungen att skriva om vissa scener, vilket gav filmen en lite mer inhemsk prägel och visade även för publiken att deras historier kan vara intressanta.

Jag använde bara naturlig ljus och arbetade mycket med kompositionerna. En av de filmskapare som inspirerade mig mest inför denna film var Roberto Rossellini och jag blev mycket glad av alla komentarer som jag fick under min vistelse vid Venedigs filmfestival när filmen presenterades under en särskild avdelning, kallad Horisont. Jag blev förvånad över hur mycket italienarna gillade den.

Sean Gullette, regissör till filmen Traitors. Foto WkipediaOch skådespelarna?

Sean Gullette: Jag annonserade en casting och för de mindre rollerna tog jag väletablerade marockanska skådespelare, med undantag av Chaimae Ben Acha som medverkade i en långfilm för första gången.

Malika är en tjej som kommer från en arbetarmiljö. Hon är en av de tonåringar som brukade vara i vårt café, i den rökfria avdelningen, och jag upptäckte att hon hade den rätta rockiga rösten. Hon är i själva verket mycket mer flickig och kommer från en borgerlig miljö. Hon brukar gilla kärleksballader. Med de rätta kläderna och frisyren blev hon mycket övertygande i denna roll.

Den form av arbete som vi gjorde var till 85% beroende av texten, men vi utvecklade karaktärerna under en workshop. Det var mycket starkt och det gav den rätta balansen mellan tid och kreativitet.

Chaimae Ben Acha, skulle du kunna berätta om hur du fick rollen som Malika?

Chaimae Ben Acha: Det var ganska lätt. Jag bor i Tanger och hörde att en amerikansk regissör höll på att förbereda en film och han behövde en skådespelerska som var i min ålder och jag gick dit. Jag gjorde en audition och talade sen en timma med Sean och fick rollen. Det var ganska enkelt och verkligen mycket, mycket roligt.

Skulle du kunna berätta lite om Malika och om hennes situation, sett ur ditt perspektiv samt om hur du skapade rollen?

Chaimae Ben Acha: Hon är stark och självständig, har ett gott humör trots en svår familjesituation, eftersom henens mor håller på att bli gammal på förtid och hennes far som stod henne otroligt nära är utbränd. Sen har hon en mycket mjuk framtoning när det gäller relationer till andra tjejer och är lite för krävande när det gäller killar.

För att lära mig gå som hon och veta vilka kläder jag skulle ha på mig kollade jag rätt mycket på videor och intervjuer med Joan Jett och lyssnade mycket på punkrock, vilket för mig, som mest gillar klassisk musik och mjuka kärleksballader, var en annan värld och jag började gilla dem. Jag lärde mig även de vanligaste felen som marockaner gör när de talar franska och som jag inte gör, eftersom jag har gått i fransk skola.

Sen klippte jag mig betydligt kortare än vad jag brukar och Malika var färdig. Det är en kraftig roll. Många journalister har frågat hur det skulle vara med en sådan tjej i Marocko och jag kan säga att det finns många av dem. Det finns väldigt många flickor som har traditionella kläder, men det finns även många som är mycket rockiga. Marocko är ett mycket tolerant land och man kan hitta alla möjliga typer som lever sida vid sida. När det gäller filmen, så fanns det två för mig svåra scener: när Malika skall övertyga smugglarna om att hennes väninna har lämnat dem och när hon blir sparkad från sitt arbete och trots allt är glad. Jag förberedde mig extra noga med Sean och han var en fantastisk lärare för mig. Vi arbetade hårt och han är världens bästa pedagog.

Skulle du kunna berätta om Malikas relation till sin familj?

Chaimae Ben Acha: Fadern har haft en svacka och gillar inte hennes look så mycket. Hon talar väldigt lite med modern och blir som en andra mamma för sin lillasyster som revolterar mot henne genom att lyssna på rapmusik och är som en syster för de andra tjejerna i bandet.

Har du några skådespelerskor som har inspirerat dig? Har du något kommande projekt?

Chaimae Ben Acha:Ja Angelina Jolie är verkligen mycket duktig och även Naomi Rapace, men jag har bara sett henne i Sherlock Holmes. Jag försöker spela så mycket teater som möjligt och kanske kommer jag att lyckas med det. Jag håller på att presentera Traitors på diverse filmfestivaler – i Khouribga och även i Dubai. Jag håller på med ett pilotprojekt till en annan långfilm som handlar om den undre värden i Casablanca och en tysk tv-serie. De var mycket hårda och jag fick inte ledigt för att komma till Stockholm. Jag blev nästan gråtfärdig när jag såg att Stockholm var full av affischer med mig. Av det som jag såg verkar det vara en fin och trendig stad. Jag blev sen arg på mig själv, eftersom jag inte har sett en enda svensk film. Sen skickade du mig en Ingmar Bergmanlänk ”Jungfrukällan” och jag blev förvånad över att filmen var så modern i spelsättet. Jag måste se andra svenska filmer också.

Sean, skulle du kunna berätta om ditt nästa projekt?

Sean Gullette: En politisk thriller med brittiska skådespelare som jag söker finansiering till.

Roberto Fogelberg Rota

 

Ur arkivet

view_module reorder

Ayodhya sexton år efteråt

1992 jämnade extremistiska hinduer Babru moskén från 1500-talet i Ayodhya till marken, under det att ledare för BJP och andra politiska grupperingar hejade på. Omkring tvåtusen människor mördades i de ...

Av: Pär Fredborn Larsson | Resereportage | 10 februari, 2009

Dagarna bara försvinner

slängt idag ut min enorma samling plank- och bredstumpar från ena lidret, kan inte fatta hur det blivit sådana mängder, och ens varifrån, helt abnormt, men tiotals års mest meningslösa ...

Av: Stefan Hammarèn | Stefan Hammarén | 02 augusti, 2012

Sado-masochism - historien bakom ordet

Sado-masochism - historien bakom ordet Donatien Alphonse Francois de Sade (1740-1814) framkallar ett ord. Den stolte markisen, den subversive författaren, den ständige fängelsekunden och den store ateisten är upphovet till ett ...

Av: Agneta Tröjer | Essäer om samhället | 04 augusti, 2007

Samuel Beckett, nobelpristagare 1969. En tillbakablick

Samuel Beckett fick nobelpriset år 1969 och har nått ut till en stor publik, framför allt när det gäller pjäsen I väntan på Godot, just nu aktuell på Stockholms Stadsteater ...

Av: Percival | Essäer om litteratur & böcker | 14 december, 2009

Oförkränkta sinnen

Jag levde före revolutionen sovande med fagra kärleksbon i lindor runt hårsvallet och skuldrorna. Duva, nu när du kommer dråsande, kommer du sent men du kommer efterlängtad.Ömmande lust och ömhet ...

Av: BOEL SCHENLÆR | Essäer om religionen | 07 september, 2009

Rapport från Stockholms genrefilmfestival ”Monsters of Film”

Från 8:e till 12:e oktober 2014 iscensattes den andra upplagan av Monsters of Film-festivalen i Stockholm, en genrefilmfestival där skräck, fantasi, provokation, surrealism, konst och framförallt monster får plats. Festivalen ...

Av: Marco De Baptistis | Essäer om film | 25 oktober, 2014

Benjamin 3

     

Av: Håkam Eklund | Kulturen strippar | 28 augusti, 2011

Oliver Knussen, foto Mark Allan

Orkesterns man! - Oliver Knussen i Stockholms konserthus

Tonsättarporträtten i Stockholms konserthus är inne på sin trettioförsta vända. Nu kan man hänga upp ytterligare ett porträtt - på den engelske tonsättaren Oliver Knussen - bredvid de andra trettio ...

Av: Ulf Stenberg | Musikens porträtt | 01 december, 2016

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.