Knulla döden!

Funderingar kring Diamanda Galás vokala konst. Om det är möjligt att författa en kommentar över döden är det också möjligt att skriva om Diamanda Galás. Min text vill inte informera eller ...

Av: Guido Zeccola | 21 februari, 2010
Essäer om musik

Huliganer, fotboll och utanförskap

Nästan alla har gjort det. De flesta tyckte att det var roligt och spännande. En gång när benen var kortare och somrarna längre var det en enkel och skojig sysselsättning ...

Av: Crister Enander | 13 maj, 2012
Crister Enander

En bemerkning om sorgen

Forord I moderne samfunn handler det meste om kjøp og salg av masseproduserte varer, det vil si varer som kjøpes og selges på et anonymt marked. Før i tiden trakk en ...

Av: Thor Olav Olsen | 17 december, 2014
Agora - filosofiska essäer

Turkiet – i Europa men ändå inte europeiskt?

Illustration: Ragni Svensson TEMA ÖST-VÄST Det sägs ofta att Turkiet har varit in Europe men inte of Europe, men finns det en europeisk historia utan Turkiet? Sveriges generalkonsul i Istanbul, Ingmar ...

Av: Ingmar Karlsson | 05 maj, 2008
Essäer om politiken

Nabil Ayouch om Guds hästar



Nabil AyouchI samband med att filmen ”Guds hästar” premiärvisades, gästade Nabil Ayouch Stockholm. TK:s Roberto Fogelberg Rota fick möjlighet att prata med honom om hans film.

Skulle du kunna berätta lite för oss om din karriär?

- Jag började med teater, men efter några år som skådespelare blev jag mer och mer indragen i regiarbetet. Jag hade och har fortfarande ett mycket stort behov av att arbeta med några aspekter som har att göra med min ungdom. Jag vill undersöka dem, som om de voreövergångsriter.När jag började jobba med film arbetade jag också rätt mycket med reklamfilm. Det var en fantastisk skola för att kunna utveckla rytmen i en berättelse.

Hur fick du idén till ”Guds hästar”?

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

- Jag har alltid varit djupt fascinerad av hemliga sällskap och deras riter. Man kan försöka att komma in i deras sätt att tänka och de konflikter som kan dyka upp mellan olika grupper. Attentaten i Casablanca var ett djupt nationellt trauma för Marocko och redan efter den 16 maj 2003 försökte jag filma en dokumentär som behandlade denna händelse.

Efter några år bestämde jag mig för att åka tillbaka till Sidi Moumen och jag förstod att även de unga människor som spränger sig själva i luften är offer. När man är 20 år och inte har någon annan möjlighet att ta sig ut ur slummens verklighet förutom att bli totalt hjärntvättad, kan detta tyckas vara det enda sättet att hantera det.

Jag blev mycket imponerad av skådespelarna hur har du gjort för att välja dem?

- Det var mycket svårt med castingen. Jag gjorde otroligt många auditions och jag hade mycket långa dagar. Jag hade ett team på tolv personer som gick runt och det tog mycket långt tid. Efter ett tag fick jag det som jag hade tänkt mig: en grupp människor som kom från de allra fattigaste kvarteren i Casablanca och det var första gången som de stod framför en kamera. Arbete var mycket komplicerat, med skapandet av de olika karaktärerna och att se till att göra situationerna så realistiska som möjligt.

Hur svårt var filmandet?

- Det var mycket svårt. Jag hade ju bestämt mig för att hålla mig så nära verkligheten som möjligt. Eftersom vi spelade in med icke-professionella skådespelare tog det mycket långt tid att träna upp dem, även i en miljö där det förekommer mycket våld, stölder, bråk och mordbränder – som inte har så mycket att göra med fundamentalism utan med ”vanlig brottslighet”. Jag tror mycket på ultranaturalism och för mig var det viktigt att vara så äkta som jag bara kunde.

Skulle du beteckna dig själv som en muslimsk regissör?

- Nej jag är bara en regissör som gör filmer i sin egen kultur.

Jag blev mycket förtjust i manuset. Hur mycket av det som förkommer i filmen är hämtat ur verkligheten och hur mycket är fiktion?

- Med Jamal Belmahi manusförfattaren har vi huvudsakligen inspirerats av attentatet som vi har försökt att återskapa. Vi hade mycket hjälp av en bok skriven av Mahi Binebine ”Les étoiles de Sidi Moumen”, men vi ville inte känna oss bundna av det utmärka arbetet. Manuset och dialogerna utgår mycket från livet i en stadsdel i Casablanca och även från de riktiga självmordsbombarnas relationer med deras familjer, men vi har själva hittat på många av de detaljer som var nödvändiga för att föra handlingen framåt.

Jag är förvånad över att karaktärerna, trots att de är mycket unga, inte befinner sig i skolan?

- Tyvärr saknas det i många av dessa kvarter en ordentlig skolgång och det gör att många barn är ute på gatorna i stället.

Jag var förvånad över att filmen hade så lite att göra med religion när ungdomarna kom med i den fundamentalistiska gruppen?

   I Nabil Ayouchs film Guds hästar porträtteras ett liv i slumområden där ett antal ungdomar rekryteras till en fundamentalistisk grupp.- I min film har religion ett mycket litet utrymme, eftersom det är ett sätt att ge identitet åt en hemlig extrem avsides ”plats” där allt styrs av manipulation och av principer som går att likna vid maffians i andra kulturer, en identitet som enbart blir någonting negativt. Det är för mig viktigt att visa och understryka, som i en av filmens få vackra scener när Nabil och Yacine åker moped, att det finns ett slags frihet, men att denna ibland tyvärr bara varar under en mycket kort stund.

Jag fann en scen mycket svår, den när Nabil blir våldtagen. Hur pass vanliga är våldtäkter i slumområden som detta?

- Detta är ett sätt att bete sig, när det gäller sex, och faktum är att många av dessa typer av beteenden har sitt ursprung i miljöer där det varken förekommer intimitet eller privatliv. Det ses för mig tydligt i filmen genom att Yacine aldrig kunde få tillfälle att förklara sin kärlek för Gisell och om han hade gjort det hade han kanske inte sprängt sig själv i luften.

Skulle du kunna berätta om de flygåkningar som du har gjort över slummen? Jag fann dem mäktiga.

- Jag ville visa hur man mådde i detta slum, känt för att vara ett fängelse med öppen himmel. Och för mig var det viktigt att visa känslan av att dessa unga människor är fångade i sin situation.

Skulle du kunna berätta vilken typ av kamera du använde?

- För detta arbete har jag använt en Alexa, vilken passade utmärkt på grund av dess förmåga att kunna göra ett bra genomsnitt mellan höga och låga ljusvärden. Jag är mycket nöjd med fotot och fick många erkännanden, som jag måste tacka chefsfotografen Hichame Alaouie och ljudteknikern Zacharie Naciri. De lyckades mot alla odds.

Kan du berätta lite grand om användningen av musiken som verkligen fungerar mycket starkt i filmen?

- För denna film ville jag ha ett musikstycke som var både mycket starkt och finkänsligt. Jag ville inte ha något slags arabisk musik, eftersom filmen har mycket arabiska inslag genom alla de ljud som förekommer i slummen. Dessutom passade musiken bra, enligt mig, när det gäller det diegetiska. Jag fick lyssna på ett score som gjordes av Malvina Meinier och jag valde det. Det är stramt, men för verkligen fram handlingen mycket bra.

Jag såg mycket av Stanley Kubrick i din film stämmer det?

- Han var en regissör som lyckades få fram mycket starka känslor, fast på ett ganska kallt sätt. Jag försöker att vara lika analytisk som han var.

Vilket är ditt nästa projekt?

- En film om de senaste 50 årens politik i de arabiska länderna.

Roberto Fogelberg Rota

 

 

 

 

 

 

Ur arkivet

view_module reorder

Farväl till kärleken: Beckett om tid och lycka

I Samuel Becketts I väntan på Godot finner vi ett odödligt uttryck för vad man skulle kunna kalla en av livets kanske största paradoxer (eller aporier): Livet är kort – ...

Av: Carl Magnus Juliusson | Essäer om litteratur & böcker | 28 februari, 2013

Niklas Aurgrunn Date med Björk

Dagens ljus intill en liten sjö i Alperna 62, ett par tultande svartvita år där och nåt cowboyhattsår år i Husqvarna på det, ett rum i ett hus utanför Trollhättan ...

Av: Niklas Aurgrunn | Utopiska geografier | 28 oktober, 2013

Luther spikar upp de 95 teserna. Målning av Julius Hübner. Foto: Wikimedia

Ett jubileum med komplikationer

”Om inte om hade funnits...” - så börjar ett känt talesätt med många mer eller mindre burleska varianter. Sensmoralen tycks ändå alltid vara, att så kallade kontrafaktiska spekulationer om historiens ...

Av: Thomas Notini | Kulturreportage | 30 maj, 2017

Häxa på praktik flyger in över svenska miljöer

När man är tretton är det dags att flyga ur boet. Bokstavligen, om man är en häxa som Kiki. För alla vet ju att häxor ska göra sin häxpraktik när ...

Av: Belinda Graham | Essäer om film | 04 januari, 2017

Hela Sverige inklusive Paret Truxa övar repövning

Idag var jag nere i Järva fältet och ända bort mot Solna. Kulvertarna når så långt, fast det kan ingen tro. När man tar bussen är det ju som om ...

Av: Boel Schenlaer | Kulturreportage | 30 september, 2009

En promenad på Lower Manhattan i New York City del 3

Vi befinner oss på New Yorks födelseplats där allting en gång började. Det var på södra Manhattan som holländarna grundade sin koloni ”Nieuw Amsterdam” i första delen av 1600-talet, efter ...

Av: Lilian O. Montmar | Resereportage | 31 januari, 2012

Nehru omgiven av sin familj, cirka 1927. Foto: Wikipedia

Frigörelse – för vem till vad och sen då?

Jag har läst om och fascinerats av Indiens frigörelse från kolonialt förtryck. Den store hjälten hette Mohindas Gandhi. Rakt och hederligt stred han och gjorde sig känd över hela världen ...

Av: Annakarin Svedberg | Essäer om politiken | 04 augusti, 2015

Läkande kraft

En vän skriver till mig om sin tonårsdotter. Han skriver: "A hade panikångest här på morgonen, har varit för mycket för henne i helgen, träning och en kompis som fyllde ...

Av: Sofia Sandström | Gästkrönikör | 23 maj, 2014

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.