En guide i olika typer av drömdödare

De attackerar när du minst anar det. När du kanske har närt en tanke under flera månader eller många år, bollat den med nära och kära och tänkt att det ...

Av: Jessica Johansson | 14 december, 2011
Jessica Johansson

Gilda Melodia

Att färdas till den plats där allting upphör

"Alla tillfälligheter i vårt liv är material av vilka vi kan skapa vad vi vill [...] Varje bekantskap, varje händelse är för den som är alltigenom ande första ledet i ...

Av: Gilda Melodia | 27 april, 2016
Gilda Melodia

Edgar Varèse – en ljudets mästare och befriare

Vi upplever nu en tid när det ekonomiska tänkandet ramar in våra liv som ofta saknar meningsfullt innehåll. Konstens kraftkälla, som Varèse såg som en huvudrollsinnehavare, behövs mer än någonsin. Vem ...

Av: Percival | 04 augusti, 2012
Musikens porträtt

muretto. foto Hebriana Alainentalo

Där – därute

Denna text bygger på tankar och reflektioner kring poesi, där även ett urval av min egen lyrik tagit plats i ett försök att sammankoppla dem med texten och kan, som ...

Av: Göran af Gröning | 18 november, 2017
Utopiska geografier

Nabil Ayouch om Guds hästar



Nabil AyouchI samband med att filmen ”Guds hästar” premiärvisades, gästade Nabil Ayouch Stockholm. TK:s Roberto Fogelberg Rota fick möjlighet att prata med honom om hans film.

Skulle du kunna berätta lite för oss om din karriär?

- Jag började med teater, men efter några år som skådespelare blev jag mer och mer indragen i regiarbetet. Jag hade och har fortfarande ett mycket stort behov av att arbeta med några aspekter som har att göra med min ungdom. Jag vill undersöka dem, som om de voreövergångsriter.När jag började jobba med film arbetade jag också rätt mycket med reklamfilm. Det var en fantastisk skola för att kunna utveckla rytmen i en berättelse.

Hur fick du idén till ”Guds hästar”?

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

- Jag har alltid varit djupt fascinerad av hemliga sällskap och deras riter. Man kan försöka att komma in i deras sätt att tänka och de konflikter som kan dyka upp mellan olika grupper. Attentaten i Casablanca var ett djupt nationellt trauma för Marocko och redan efter den 16 maj 2003 försökte jag filma en dokumentär som behandlade denna händelse.

Efter några år bestämde jag mig för att åka tillbaka till Sidi Moumen och jag förstod att även de unga människor som spränger sig själva i luften är offer. När man är 20 år och inte har någon annan möjlighet att ta sig ut ur slummens verklighet förutom att bli totalt hjärntvättad, kan detta tyckas vara det enda sättet att hantera det.

Jag blev mycket imponerad av skådespelarna hur har du gjort för att välja dem?

- Det var mycket svårt med castingen. Jag gjorde otroligt många auditions och jag hade mycket långa dagar. Jag hade ett team på tolv personer som gick runt och det tog mycket långt tid. Efter ett tag fick jag det som jag hade tänkt mig: en grupp människor som kom från de allra fattigaste kvarteren i Casablanca och det var första gången som de stod framför en kamera. Arbete var mycket komplicerat, med skapandet av de olika karaktärerna och att se till att göra situationerna så realistiska som möjligt.

Hur svårt var filmandet?

- Det var mycket svårt. Jag hade ju bestämt mig för att hålla mig så nära verkligheten som möjligt. Eftersom vi spelade in med icke-professionella skådespelare tog det mycket långt tid att träna upp dem, även i en miljö där det förekommer mycket våld, stölder, bråk och mordbränder – som inte har så mycket att göra med fundamentalism utan med ”vanlig brottslighet”. Jag tror mycket på ultranaturalism och för mig var det viktigt att vara så äkta som jag bara kunde.

Skulle du beteckna dig själv som en muslimsk regissör?

- Nej jag är bara en regissör som gör filmer i sin egen kultur.

Jag blev mycket förtjust i manuset. Hur mycket av det som förkommer i filmen är hämtat ur verkligheten och hur mycket är fiktion?

- Med Jamal Belmahi manusförfattaren har vi huvudsakligen inspirerats av attentatet som vi har försökt att återskapa. Vi hade mycket hjälp av en bok skriven av Mahi Binebine ”Les étoiles de Sidi Moumen”, men vi ville inte känna oss bundna av det utmärka arbetet. Manuset och dialogerna utgår mycket från livet i en stadsdel i Casablanca och även från de riktiga självmordsbombarnas relationer med deras familjer, men vi har själva hittat på många av de detaljer som var nödvändiga för att föra handlingen framåt.

Jag är förvånad över att karaktärerna, trots att de är mycket unga, inte befinner sig i skolan?

- Tyvärr saknas det i många av dessa kvarter en ordentlig skolgång och det gör att många barn är ute på gatorna i stället.

Jag var förvånad över att filmen hade så lite att göra med religion när ungdomarna kom med i den fundamentalistiska gruppen?

   I Nabil Ayouchs film Guds hästar porträtteras ett liv i slumområden där ett antal ungdomar rekryteras till en fundamentalistisk grupp.- I min film har religion ett mycket litet utrymme, eftersom det är ett sätt att ge identitet åt en hemlig extrem avsides ”plats” där allt styrs av manipulation och av principer som går att likna vid maffians i andra kulturer, en identitet som enbart blir någonting negativt. Det är för mig viktigt att visa och understryka, som i en av filmens få vackra scener när Nabil och Yacine åker moped, att det finns ett slags frihet, men att denna ibland tyvärr bara varar under en mycket kort stund.

Jag fann en scen mycket svår, den när Nabil blir våldtagen. Hur pass vanliga är våldtäkter i slumområden som detta?

- Detta är ett sätt att bete sig, när det gäller sex, och faktum är att många av dessa typer av beteenden har sitt ursprung i miljöer där det varken förekommer intimitet eller privatliv. Det ses för mig tydligt i filmen genom att Yacine aldrig kunde få tillfälle att förklara sin kärlek för Gisell och om han hade gjort det hade han kanske inte sprängt sig själv i luften.

Skulle du kunna berätta om de flygåkningar som du har gjort över slummen? Jag fann dem mäktiga.

- Jag ville visa hur man mådde i detta slum, känt för att vara ett fängelse med öppen himmel. Och för mig var det viktigt att visa känslan av att dessa unga människor är fångade i sin situation.

Skulle du kunna berätta vilken typ av kamera du använde?

- För detta arbete har jag använt en Alexa, vilken passade utmärkt på grund av dess förmåga att kunna göra ett bra genomsnitt mellan höga och låga ljusvärden. Jag är mycket nöjd med fotot och fick många erkännanden, som jag måste tacka chefsfotografen Hichame Alaouie och ljudteknikern Zacharie Naciri. De lyckades mot alla odds.

Kan du berätta lite grand om användningen av musiken som verkligen fungerar mycket starkt i filmen?

- För denna film ville jag ha ett musikstycke som var både mycket starkt och finkänsligt. Jag ville inte ha något slags arabisk musik, eftersom filmen har mycket arabiska inslag genom alla de ljud som förekommer i slummen. Dessutom passade musiken bra, enligt mig, när det gäller det diegetiska. Jag fick lyssna på ett score som gjordes av Malvina Meinier och jag valde det. Det är stramt, men för verkligen fram handlingen mycket bra.

Jag såg mycket av Stanley Kubrick i din film stämmer det?

- Han var en regissör som lyckades få fram mycket starka känslor, fast på ett ganska kallt sätt. Jag försöker att vara lika analytisk som han var.

Vilket är ditt nästa projekt?

- En film om de senaste 50 årens politik i de arabiska länderna.

Roberto Fogelberg Rota

 

 

 

 

 

 

Ur arkivet

view_module reorder
Ivan Aguéli. Bergsby. Foto: Courtesy Wikipedia

Aguéli och den solära logiken

Den esoteriska visheten är det som förenar alla mystiska traditioner i Öst och Väst. Poeten och författaren Bo Gustavsson skriver om mystikern och målaren Ivan Aguélis esoteriska lära.

Av: Bo Gustavsson | Essäer om religionen | 24 maj, 2017

Formale og materielle verdier

En filosofisk framstilling av verdibegrepet med henblikk på dets formale og materielle aspekt. Max Scheler (1874-1928). En av de filosofer som var opptatt av en filosofisk motivert framstilling av ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 03 januari, 2011

Om kärlek och kärlek i kärlek

En måste ju få tillträde till avträdet, sa gubben irriterat till sin fru. Och efter en stund där, något mindre irriterad:Nu har en skiljt agnarna från vetet. Äldsta sonen i Östra gården ...

Av: Björn Augustson | Gästkrönikör | 22 maj, 2012

Experimentmässor, igenkänning och julgåvor

Med start på Första söndagen i Advent, alltså den 2 december, kan Svenska kyrkans nya försöksordningar för mässan komma att användas. Ett antal församlingar har fått ansöka om att bli ...

Av: Per-Inge Planefors | Gästkrönikör | 26 oktober, 2012

 Niels W. Gade. Originalfotot tillhörigt Oslo Stadsmuseum

Niels W. Gade Ett tonsättaröde och kulturhistoriens nyckfullhet

Vi tycks utgå från att de konstnärer – bildkonstnärer, tonsättare, diktare, dramatiker m.m. - som har sina namn inskrivna i historien har nått denna status på grund av sina extraordinära ...

Av: Thomas Notini | Musikens porträtt | 12 februari, 2017

Aruba-minnena

Ett reportage av Björn Gustavsson om Aruba och det Karibiska havet

Av: Björn Gustavsson | Resereportage | 07 juli, 2017

Supernovae as Empirical Evidence for a Curved, Static and Spatially Closed Cosmos

Spirit of Truth, Enlighten and Guide our ResearchO Mary Conceived without Sin, Pray for us who have Recourse to Thee An alternative to the Big Bang paradigm was presented at the International YouResAstro ...

Av: Piero Benazzo | Essäer | 03 november, 2012

Barzini, bilarna och kolonialismen

Sättet att sortera en bokhylla kan i sig vara en sorts litteraturkritik, en svensk kriminalroman insorterad bredvid ”Brott och straff” talar sitt tydliga språk om hyllinnehavarens värdering och litteratursyn. Att ...

Av: Jesper Nordström | Essäer om litteratur & böcker | 22 maj, 2016

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.