Medvetenhet och praxis. Om Bengt Nerman

När jag i På avstånd och nära skriver om "synlägen", är de något som uppstått genom erfarenhet i specifika situationer: livserfarenhet, vari ingår det slags erfarenhet man får genom att ...

Av: Gunnar Lundin | 09 juni, 2010
Essäer om litteratur & böcker

Varhelst utom världen

  Bo Cavefors. Foto: Carl Abrahamsson Varhelst utom världen I Bo Cavefors verk agerar människor, normbrytande eller ej, som om de redan vore frigjorda, som om de vore fullständigt opåverkade av samhällets rådande ...

Av: Mårten Björk | 04 augusti, 2007
Litteraturens porträtt

Välorienterad översikt med slagsidaPia Hellertz, Paradigmskifte på gång?

Pia Hellertz lärde jag känna på en forskarkurs ”Mot ett holistiskt-dialektiskt paradigm”, som Joachim Israel och jag höll i Örebro 1989. Kursen väckte förhoppningsvis en del tankar hos deltagarna, i ...

Av: Erland Lagerroth | 18 december, 2012
Essäer

Parmenides från Elea

Mellan det VI:e och det V:e seklet f.Kr. levde en man som hette Parmenides, i en stad som hette Elea (eller Yele), det nuvarande Velia (nära Ascea), söder om Neapel. Han ...

Av: Guido Zeccola | 09 november, 2009
Övriga porträtt

Isolda Dychauk om rollen som Margarete iSukurovs ”Faust” från 2011



 Isolda Dychauk spelade rollen som Margarete i det tyska mästerverket Faust, regisserat av Alexandr Sukurov. Foto: Roberto Fogelberg Rota.Relativt ovanligt är det med tyska skådespelerskor som har lyckats bli kända för sina älskarinneroller. Två möjliga undantag är Marlene Dietrich och Diane Krüger, men nu har den euroepiska filmen kanske fått en till i Isolda Dychauk. I Alexandr Sukurovs ”Faust” (från 2011, filmen släpptes för en kort tid sedan på DVD i Sverige) spelar hon den stora rollen som Margarete, en av de ledande rollerna att sträva efter i den tyska kanon.

Roberto Fogelberg Rota träffade Isolda Dychauk i Berlin och hann ställa några korta frågor om arbetet med filmen.

Skulle du kunna berätta om hur du upptäckte att du är en så bra skådespelerska?

- Ska jag vara ärlig vet jag inte om jag är bra eller dålig. Jag har alltid gillat att stå framför en digital kamera eller en filmkamera. Jag utgår alltid från en enkel idé: att vara så nära mina motspelare så möjligt och kunna kommunicera med dem. Samt att försöka komma så nära regissörens vision som möjligt genom att studera hans tidigare filmer och även läsa mellan raderna. Sen är jag mycket intuitiv och känner om jag kan prestera bra eller inte.
Margarete i ”Faust” är en mycket prestigefull roll. Hur fick du den?

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

- Det var genom en provfilmning. Jag har aldrig varit så nervös i hela mitt liv som då, eftersom Alexandr Sukurov är en cineast av rang. Jag visste att han sökte den mest tyska tjejen han kunde hitta. Jag lyckades ge ett gott intryck. Vi började tala och fick bra kontakt.

I arbetet med rollen utgick vi från hennes sätt att gå och röra sig i rummet. Hur hon kunde använda sig av sina händer och inte så mycket av blickar. Det var ett mycket komplicerat språk. Vi började med detaljerna. Vi utgick från ett mikroperspektiv, för att sedan komma till makro.

Hur svårt var det att komma in i en sådan karaktär?

- Jag hade i början inget som helst hopp om att lyckas med att blåsa liv i henne. ”Faust” var den första pjäs som jag läste när jag var tio år och blev redan då imponerad av personen på grund av hennes vänlighet och trevliga sätt. Jag arbetade just med hennes sätt, vilken var mycket intressant: att först utgå från det fysiska och sen komma till replikerna.

Kan du berätta lite grand om relationen mellan Valentine och Margarete? Hur var det att spela in förlovningsscenen mellan henne och Faust?

- I Goethes originaltext står Margarete och Valentine varandra mycket nära, fast i vår version har han dragit ut i krig innan de träffas. Han kommer hem igen och de känner inte varandra. Jag vet inte så mycket om honom, eftersom regissören inte talade så mycket med mig om hans roll, men jag hade känslan av att han var lik många unga män som kommer tillbaka från kriget, mycket sårade.

Scenen i skogen är mycket vacker. Jag är nästan fångad i den. Alexandr talade mycket med mig om hur vi skulle röra oss och försöka komma nära varandra. I början hade vi lite kontraster, men det blev bättre efter ett tag. Vårt syfte var att de ord som Faust säger skall nå ända in i Margaretes hjärta och vi lyckades med det. Det var viktigt att bygga ett slags mur som var fylld av känslor. Vi valde en sagolik plats och det hjälpte oss att bygga denna energi.

Robert Fogelberg Rota

 

 

Ur arkivet

view_module reorder

Fredrik F. G. Granlund

Författarpresentation, Fredrik F. G. Granlund:   Jag är Mästaren utan Margarita, en intelligent och tankfull idiot, ett sovande svärd, ett rorschacktest på himlen, ett refuserat Bamseavsnitt, en ambitiös pacifist, vansinnig med förstånd ...

Av: Fredrik FG Granlund | Utopiska geografier | 19 december, 2011

En resa till makedonien-ett annorlunda minne av första världskrigets utbrott

Thessaloniki är Greklands andra stad med ungefär en och en halv miljon innevånare och belägen i mellersta Makedonien, en region som har varit utsatt för många konflikter under 1900-talet. Staden var ...

Av: Jens Wallén | Kulturreportage | 04 juni, 2014

En västerbottnisk teatersjäl

TEMA VÄSTERBOTTEN Teater måste röra på sig. Våga. Experimentera. Där har vi också förklaringen till den ofullständiga stavningen – Teatr Weimar – en teater i förändring. Nyligen tilldelas grundaren, Skelleftesonen Jörgen ...

Av: Jenny Petersson | Konstens porträtt | 07 februari, 2008

Staffan Hellstrand och Roger Karlsson, foto Linda Berg

Dundersuccé på musikaliskt jubileum

Roger Karlsson är en sympatisk artist, som skriver fina texter med bra melodier. Roger Karlsson är en punkare med massor med energi

Av: Thomas Wihlman | Musikens porträtt | 03 oktober, 2016

Den esoteriska betydelsen av julen

I de kanoniska evangelierna finns inget exakt datum för Jesusfödelsen, och det var därför som kristna redan under de första seklerna försökte finna ett datum, något som skapade kaos bland ...

Av: Guido Zeccola | Essäer om religionen | 22 december, 2013

Tutta Rolf fixar majonäsen i Vi som går köksvägen

Den (o)husliga gudinnan är tillbaka

Romanen The Undomestic Goddess av Sophie Kinsella blev en stor succé i hemlandet England och översatt till flera språk. Bland annat svenska. Men kritikerna var upprörda. De tyckte det var ...

Av: Belinda Graham | Essäer om film | 02 september, 2016

Non, rien de rien, non je ne regrette rien

Nyligen läste jag någonstans att det flest människor ångrar på sin dödsbädd är att de inte uppfyllde sina drömmar. Det är djupt tragiskt och visar hur man liksom fastnar i ...

Av: Jessica Johansson | Jessica Johansson | 04 juli, 2012

Riva ner och bygga nytt – eller hur man demolerar en konstinstitution

I hörnet står en maskin som snurrar ett järnklot runt sin egen axel. Varje gång järnklotet träffar betongväggen i galleriet ryker dammet och murbruk faller ner på golvet. Som en ...

Av: Mathias Jansson | Essäer om konst | 22 december, 2014

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.

Cron Job Starts