Arne Sucksdorff

Ett stort äventyr med en stor filmare!

Vilken var den förste svensk som belönades med en Oscar? Rätt svar på denna TP fråga är inte Ingmar Bergman. Rätt svar är Arne Sucksdorff. För första gången går det ...

Av: Belinda Graham | 22 april, 2017
Filmens porträtt

Hermann Hesse

Hermann Hesses klassiker: Narziss och Goldmund

I Klas Östergrens nya roman I en skog av Sumak finns en parafras på kastanjeträdet i Herman Hesses roman Narziss och Goldmund. Precis som Östergrens roman som gått som följetong ...

Av: Ulf Nygren | 27 augusti, 2017
Essäer om litteratur & böcker

Bland alla dessa nya deckardrottningar och kriminalkungar.

Det är tur att man kan simma. Annars hade jag för längesedan dränkts av den svenska deckarvågen som vuxit sig stor och blivit till ett eget litet innanhav. Idag, fyrtiofem ...

Av: Crister Enander | 31 Maj, 2011
Crister Enander

Metaltown 2013 – en nära-döden-upplevelse?

Årets Metaltownfestival bjöd på allt man kan önska sig av en festival: Bra musik, sol, glada festivalbesökare och god mat! I detta festivalreportage beskriver Linda Olsson varför Metaltown är en ...

Av: Linda Olsson | 03 augusti, 2013
Essäer om musik

Skönhet med distans. Intervju med Claudia Cardinale



Claudia Cardinale på Womens World Award 2009 Foto Manfred Werner WikipediaFå kvinnor har varit så viktiga för den italienska filmen som Claudia Cardinale. Hon är född i Tunisien och blev tidigt känd som en kärleksikon. Hon kom i samma veva som Pippi Långstrump och förde med sig en annan kvinnlighet, lite mer pojkaktig och med intresse för sport. Hon blev den största ikonen för den kvinnliga medelhavsskönheten och den italienska stilen. Hon har alltid varit känd för den omsorg som styrt henne i valet av roller. Hon har spelat Concetta, dotter till en liten fifflare i Luchino Viscontis luxuösa film ”Leoparden”, den judiska kvinna som har en relation med en av patrioterna och dessutom vågar protestera mot kyrkans behandling av judarna i Luigi Magnis ”Nell’anno del signore” och en prostituerad som söker ett bättre liv i Australien i ”Bello, onesto, emigrato Australia, sposerebbe compaesana illibata”. Hon har lyckats i Hollywood, men även inom den europeiska filmen och hon är nog en av de få personer i hela världen som inte har bråkat med Klaus Kindski. Under inspelningen av ”Fitzcarraldo”. Hon är intensiv och känd för sin rappa attityd.

Det är tredje gången du kommer till Stockholm. Vad tycker du om staden?

- Helt underbar. Visserligen finns det många nya byggnader, men den eleganta strama skönheten finns kvar i staden, som jag tycker har mycket att ge. Det är alltid kul att komma hit. Första gången var jag här med John Wayne och Rita Hayworth och den andra gången, på 1980-talet, i min roll som Unescoambassadör. De gångerna var det inte vinter och ingen snö, men nu får jag se att staden verkligen är mycket vacker även om man måste vara försiktig så att man inte halkar. Jag är född i Afrika i Tunisien, så för mig är det mycket roligt med snö. Nu gästar jag Cinemateket och det är otroligt prestigefyllt för mig.

När det gäller dina roller spelar du ofta utstötta personer, som till exempel i Mario Monicellis ”Gänget” där du spelar en flicka från Sicilien som hålls tillfångartagen hemma av sin bror. I Luigi Zambas ”Bello, onesto, emigrato Australia, sposerebbe compaesana illibata” är du en prostituerad på drift och i rollen som Concetta i ”Leoparden” spelar du en flicka från medelklassen som försöker smälta in i aristokratin. Du har även spelat judinnan Giudita di Castro i Luigi Magnis ”Nell’anno del signore”. Tror du att dessa roller har haft någon betydelse för kvinnornas frigörelse och rättigheter?

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

- Du har räknat upp många mycket intressanta filmer. ”Gänget” var faktisk min första film i Italien och det fanns inte så många likheter mellan mig och Carmelina Nicoscia, som var mycket flickig. Jag har varit mycket mer av en pojkflicka, så det var en mycket rolig värld att komma till. Filmen med Zampa där jag spelade mot en stor italiensk skådespelare, Alberto Sordi, är en ganska rolig historia. En kille som har emigrerat till Australien får för sig att han skall gifta sig med en tjej från hembyn i södra Italien. Då kommer denna prostituerade. Det är en komedi som vi spelade in bland italienare i Australien och vi lyckades faktiskt göra det ganska bra. När det gäller Magni är det en historisk film som delvis handlar om de svåra förhållanden som judar i Rom var tvingade att leva under.

Det har i alla dessa fall varit roller som har tvingat människor att tänka till och mest av allt att engagera sig. När jag ser tillbaka på dessa roller är jag mycket nöjd. Jag är glad att du tar upp denna synvinkel, eftersom jag har varit mycket engagerad i kvinnorörelsen, men tyvärr ser jag att kvinnor fortfarande är drabbade av så mycket våld överallt, inte minst i Tunisien idag. Jag hoppas alltid på det bästa och jag vet att det kommer att bli bättre med en ny generation.

Hur var det att arbeta med Visconti?

- Det bästa jag gjort. Jag fick en liten roll i ”Rocco och hans bröder” Han lärde mig mycket när det gäller tempo och skådespeleri, men även att röka. Jag har aldrig slutat att göra det trots diverse påtryckningar. Ännu bättre var det att arbeta i ”Leoparden”. Vi befann oss i en sluten värld och vi repeterade otroligt mycket innan vi spelade själva scenerna. För Visconti var det otroligt viktig hur vi skulle gå och att vi skulle vara karaktärerna. Det var en stor erfarenhet för mig och jag gillade den mycket. Jag lärde mig också en annan sak, att man skall vara dels mycket trogen det ursprungliga manuset och att man skall välja sina medspelare med omsorg. För mig har det varit mycket bra hela tiden, eftersom jag haft det stora nöjet att arbeta med fantastiska italienska skådespelare som Marcello Mastroianni, Vittorio Gassman samt även med enorma paradskådespelare som John Wayne och Rita Hayworth. Han var mycket trevlig och mycket mera känslig än många människor kunde tro, hon var verkligen en god mentor för mig. Jag tror att desto mer jag gör, desto säkrare blir jag i mitt skådespeleri. Den allra viktigaste är att man skall ha en bra motspelare och det har jag nästan alltid haft.

Claudia Cardinale i Luchino Viscontis LeopardenFinns det någon kollega som du verkligen har velat arbeta med?

- Jag är uppvuxen i Tunisien och då var landet mycket franskt. Jag måste erkänna att jag kände stark passion för den franska filmen. Jag fick arbeta med två av mina idoler, Jean Paul Belmondo och Brigitte Bardot. Hon var faktisk min förebild.

Hur var det att arbeta med Jeanne Moreau och Manoel de Oliveria?

- Jag har känt Jeanne i många år och det gick som smort att arbeta med henne. Hon är verkligen mycket bra. Vi hade roligt tillsammans. Manoel de Oliveriaär103 år och är en otroligt energisk man. Vi såg honom först när han simmade i en pool. Vi arbetade 25 dagar i sträck utan några pauser och han var ständigt aktiv. Sen skulle det vara en fransk film och han tvingade alla i castingen och i det tekniska teamet att alltid och enbart tala franska och de gjorde de.

Vilken är den stora skillnaden mellan gårdagens filmindustri och dagens?

- Jag vet att det kan verkar konstigt, men även om vi idag lever i en mer internationell värld som ger fullt av möjligheter att skapa kontakter tack vare Internet, så tycks filmen uppvisa det motsatta. När jag började spelade man till exempel in en film i Italien, med man gjorde den till exempel med fransk eller tysk producent. Det var svårare att arbeta med 35 millimeter än med dagens digitala utrustning, som jag verkligen gillar, men paradoxalt nog hade man möjliget att skapa filmer med utgångspunkt i många länder. Nu verkar det, åtminstone i Frankrike eller rättare sagt i Paris där jag bor, som att man kan se filmer från andra euroepiska länder i den allmänna distributionen. Jag saknar samproduktionerna.

Hur är den italienska filmen idag?

- Jag kom under en epok när det fanns stora regissörer som Mauro Bolognini, Zuali, Zampa, Visconti och Fellini. Nu finns det många unga duktiga regissörer som skapar fantastiska historier, men det är så svårt att få finansieringsstöd. Inte minst på grund av krisen, men jag hoppas att det kommer att bli bättre snart.

Vad kan du berätta om ”Once upon a time in the west?”

- En fantastisk film. Jag var den enda kvinnan och det var verkligen mycket rolig när det gäller allt från skådespeleri till arbetet med Henry Fonda. Det var verkligen roligt och lyckat.

Många har sett dig som en modeikon. Vad tycker du om det?

- Jag har varit vän med Armani sedan han började och det är klart att jag inspirerat honom. Skämt å sidor. Jag tycker att kläder, smycken och sådant verkligen är mycket viktiga. Jag får alltid frågor angående skönhet och visserligen har det varit mycket betydelsefullt för min karriär, men det väsentligaste var konsten, ögonen, blicken.

Finns det någon svensk film som du älskar eller några svenska skådespelare?

- Jag kan inte på rak arm komma på någon svensk film på rak arm. Visserligen tycker jag om mycket av Bergman, men jag har en mycket stor beundran för Greta Garbo, precis som varje människa på denna planet, och för Ingrid Bergman. Jag träffade henne när hon var gift med Rossellini. Hon var en intressant och duktig person. Jag arbetade inte med henne men lärde mig mycket av henne ändå. Jag är säker på att det finns många nya Ingrid Bergman och att många svenskor har samma inställning till yrket som jag och arbetar med den rätta distansen och självironin.

 

Roberto Fogelberg Rota

 

 

 

 

Ur arkivet

view_module reorder

Svenskan som driver en av Europas ledande dansutbildningar

Det var med mycket envishet och en portion mod som Jessica Iwanson för 35 år startade sin skola för nutida dans i München. I dag räknas Iwanson International School of ...

Av: Linda Karlsson Eldh | Övriga porträtt | 04 januari, 2010

Brott och straff I. Brottets relativitet - straffets exekutivitet

Det är icke allt sant som sanning är likt (ur Domarreglerna) Lagarna var nyktra och definitiva. Uttömmande och sakliga. Där fanns inga promenadstråk, eller blombeströdda ängar insprängda mellan lagarna, inga ...

Av: Benny Holmberg | Essäer om konst | 20 oktober, 2009

Levittown i Pennsylvania   1959

Magnolia och förgätmigej

Som jag nyss skrev handlar en av berättelserna i Robert McCloskeys ”Han hette Homer” om hur man byggde amerikanska sovstäder med expressfart, tack vare färdiga byggelement. I bild och text ...

Av: Ivo Holmqvist | Kulturreportage | 28 Maj, 2016

Joseph Conrad

Joseph Conrad som människa och författare

Nämns Joseph Conrad i Sverige idag? Möjligen pliktskyldigast i grundskolan eller på gymnasiet (jag vet inte). Då dock troligen som författare av sjöäventyr eller som författaren till Mörkrets hjärta (som ...

Av: Carsten Palmer Schale | Essäer om litteratur & böcker | 14 oktober, 2017

Läkande kraft

En vän skriver till mig om sin tonårsdotter. Han skriver: "A hade panikångest här på morgonen, har varit för mycket för henne i helgen, träning och en kompis som fyllde ...

Av: Sofia Sandström | Gästkrönikör | 23 Maj, 2014

Fågelmataren, dokumentär-novell kring Svartån

  Bild: Hebriana Alainentalo En vit pickup krypkör på cykelbanan. Nedanför den snötäckta åbädden rasslar det sprött som glas när tunna flak törnar emot uddar av nyis. I klungor vid iskanten står ...

Av: Staffan Ekegren | Utopiska geografier | 09 februari, 2009

Omöjliga intervjuer. Benny Holmberg intervjuar Öyvind Fahlström

De omöjliga intervjuerna är en artikelserie där huvudrollen spelas av de döda. Döda författare, bildkonstnärer, filosofer, poeter, regissörer, musiker, tonsättare, skådespelare, men också historiska personligheter, mytomspunna gestalter, gudar och släktingar ...

Av: Benny Holmberg | Litteraturens porträtt | 04 mars, 2012

Robert Warrebäck. Foto: Joel Krozer

En novell av Robert Warrebäck

Robert Warrebäck skriver dikter, prosa och artiklar. Han har publicerat poesi i Post Scriptum, noveller i diverse skönlitterära antologier och skrivit artiklar åt olika webmagasin och tidskrifter. Han jobbar om ...

Av: Robert Warrebäck | Utopiska geografier | 28 september, 2015

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.