Altaret

Altaret är kvinna. Altaret ska ha den perfekta klassiska kvinnans ”proportioner” med brett bäcken, lite smalare axlar och smal midja. Och precis som en kvinna ska altaret inte vara naket ...

Av: Guido Zeccola | 19 september, 2017
Essäer om religionen

Köttet tänker

Det finns i köttet en inspirerad fruktan som överflödar till andra sidan av tingen en smak av synd, av teologalisk synd. Kroppen darrar, och det är i dessa konvulsioner som ...

Av: Gilda Melodia | 24 Maj, 2017
Gilda Melodia

Georg Klein i bakersta raden, vid dörröppningen. Gudrun Eriksson, vid staketraden, längst till höger

Georg Klein – forskare och samtalspartner

Georg Klein, en av våra mest betydande forskare internationellt, professor i tumörbiologi, avled den 10 december. Det kanske kan ses som symboliskt att han avled Nobeldagen, denna märkesdag för forskningen ...

Av: Thomas Wihlman | 14 december, 2016
Reportage om politik & samhälle

Marcel Proust och litteraturens lins

För hundra år sedan i år publicerades Swanns värld –första boken i Marcel Prousts romansvit På spaning efter den tid som flytt – på förlaget Grasset efter ett antal refuseringar ...

Av: Carl Magnus Juliusson | 04 oktober, 2013
Essäer om litteratur & böcker

Italiensk nynaturalism kantad av spiritualitet. Intervju med Gianluca De Serio



 Roberto Herlitzka spelar Antonio i filmen ”Sju barmhärtighetsgärningar” (Sette opere di misericordia) med samma titel som den italienske målaren Caravaggios målning. Foto: Roberto Fogelberg RotaDen italienska filmen har, trots de enorma svårigheter som landet brottas med, under den senaste tiden fått ett slags renässans. Det lutar mest åt en ny genre och nya stilgrepp som skulle kunna definieras som en italiensk naturalism där vissa extremt svåra situationer som rör sig på samhällets absoluta botten lyfts fram. Denna tendens syns inte minst tydligt i verket ”Sju barmhärtighetsgärningar” (Sette opere di misericordia, regi: tvillingbröderna Gianluca och Massimiliano De Serio) som professor Vicenzo Esposito från Neapel och direktören för det Italienska kulturinstitutet, Paolo Grossi från Turin presenterade på den 15:e Italienska filmfestivalen den 4 till 7oktober på biograf Sture i Stockholm.

Historien är medvetet enkel, men samtidigt grå, tung och dunkel. En flicka från Moldavien, så lik en italiensk flicka men ändå så olik, tvingas börja stjäla när någralandsmän tvingar henne att arbeta som ficktjuv. Hon tillåts inte ens bo i deras tält i utkanten av Turin. Hennes enda möjlighet: att få legitimationshandlingar som skulle kunna ge henne ett bättre liv. Men för detta måste hon först röva bort ett spädbarn.

Under tiden håller en äldre, fattig, italiensk man som lever i stadens utkant och i en miserabel situation på att dö i lungcancer.

Flickan Luminita är handlingens motor, men även känslor har stor betydelse, till exempel hopplösheten, uttryckt av Roberto Herlitzka som gör en extremt bra rollprestation: nertonad, men samtidigt fylld av såväl vrede som mystik i det att han bland annat har tre vigselringar.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Hur fick ni idén till filmen?

- Jag och min bror ville bearbeta det trauma som uppstod då vår farfar insjuknade i strupcancer. Han blev intagen på sjukhus och plötslig försvann hans möjlighet att tala och utrycka sig. Då fick vi ett annat språk.

Vi såg de förändringar om skedde och vi ville förknippa dem med den verklighet som vi bäst känner till, nämligen de fattiga förorterna i det postindustriella Turin. Vi ville försöka förstå hur mäniskor lever i dessa områden och förstå den extrema komplexitet som kantar invandrargruppens vardag. Vissa frågade, kanske med all rätt, oss om vi inte tycke att vi med vår film riskerade att bekräfta fördomar, men jag anser att vi har lyckats kringgå problemet mycket bra genom att presentera en komplett individ.

Caravaggio. Sette Opere di Misericordia. Neapels domkyrkaVi har låtit oss inspireras av en målning av Caravaggio, bevarad i Neapel, målad 1602 när Caravaggio var på flykt. Denna målning heter just ”De sju barmhärtighets gärningar”. Vi skapade en liten ironisk kommentar till denna målning, eftersom alla barmhärtighetsgärningar verkar vara ställda på ända i dagens samhälle: när Luminita besöker de sjuka är det för att hon är tvungen att stjäla av dem…

Fast vi nöjde oss inte med att kritisera vår samtid, utan vi ville söka en spiritualitet. Varken jag eller min bror är religiösa eller döpta, men för oss var det intressant att undersöka hur Luminita först rövar bort ett barn, för att sedan lägga kraft på att lämna tillbaka barnet till modern.

I Caravaggios målning får man en känsla av att änglarnas vingar bär skuggor. Detta är någonting som vi idag beundrar, men då, på 1600-talet, var det mycket anstötande. Dessutom kan de andra figurerna i målningen inte se änglarna, bara av dem som betraktar målningen. För oss var det på samma sätt mycket viktigt att ge en osäkerhetskänsla av det som händer i samhället. Vi vet inte vem den lilla killen är som hjälper Luminita och vi kan anta att Roberto Herlitzkas rollfigur Antonio har haft ett komplicerat liv, även om vi inte riktigt vet vem han är.

Jag kände mig mycket obekväm när han efter att ha blivit slagen och tillfångatagen tvingar henne att klä på sig medan hon ligger ner. Där är cinemascope perfekt i sin förmåga att få fram obehagskänslan.

- Jag håller med om detta och när vi fick tillfälle att arbeta tillsammans med denna film och det team som vi alltid har använt oss av, fick vi klart för oss att vi enbart skulle använda oss av 35 millimeter och cinemascope. Vi ville fånga dels ensamheten, dels känslan av det liv som många människor lever, utan närhet och kontakter. Vi bestämd oss för att vi ville ha Herlitzka, som är en av de stora och mest kända skådespelarna i Italien, för att kunna få fram detta.

Sedan fick vi, efter ett långt och extremt komplicerat sökande i Rumänien, med mängder av auditions, Olimpia Melintei rollen som Luminita. Hon var den rätta. Vi provfilmade med henne i ungefär en vecka och under tiden försökte vi få tag på Herlitzka, som var svår att nå. Till sist fick vi kontakt med honom. Han läste manuset under fem dagar och lärde sig det utantill, fann de olika nyanserna och det spelsätt som han ville använda sig av. Han var mycket duktig, men blev lite ställd när det visade sig att Olimpia inte kunde tala italienska. Han kan inte engelska. Fast de två lyckades hitta rätta känslan.

I slutet hade vi först några scener som gav en ”mjukare” känsla mellan de två, men vi tog bort dem, eftersom de hade gett betraktaren en känsla av falsk säkerhet. Vi ville att åskådaren skulle känna sig, om inte obekväm så besvärad av att veta hur folk på samhälles botten kan ha det. Kanske komik eller ironi hade gett en annan dimension. I nästa projekt kommer vi nog att ta upp även denna aspekt. Filmen har gått så bra att vi känner oss mogna att ta oss an ytterligare ett projekt.

Roberto Fogelberg Rota

 

 

 

 

 

 

 

Ur arkivet

view_module reorder

Sann historia, tre generationer och ett Egypten med alla dess färger

Three Ladies in Cairo är en kombinerad släktkrönika och historisk vandring i ett Egypten som snabbt ändrar karaktär under den tid det tar för tre generationer att leva där. “True ...

Av: Belinda Graham | Essäer om litteratur & böcker | 29 april, 2014

Jag vill se statsministern klättra i träd

Pippi Långstrump älskar att klättra i träd och gå på händer. Men frågan är: Har någon sett Fredrik Reinfeldt gå på händer? Har han delat ut karameller till alla barnen ...

Av: Stefan Whilde | Stefan Whilde | 03 februari, 2011

Det litterära Estland storsatsa­r på sina författare

Foto: Teymor Zarre' Det litterära Estland storsatsa­r på sina författare Helga och Enn Nõu tar emot i sitt hus i Sunnersta i Uppsala. Och det syns verkligen att det bor ...

Av: Anna Franklin | Litteraturens porträtt | 16 oktober, 2007

Inget som tjänar livet kan vara förnedrande

Svaret på frågan om vad som är mystik, varierar från religion till religion, från en tid till annan tid. Kristen mystik ger, generellt sett, uttryck för den enskilda människans upplevelser ...

Av: Bo I. Cavefors | Essäer | 23 april, 2014

Näcken och scientismen

Kvällens gullmoln fästet kransa. Älvorna på ängen dansa,Och den bladbekrönta näckenGigan rör i silverbäcken. Liten pilt bland strandens pilarI violens ånga vilar,Klangen hör från källans vatten,Ropar i den stilla natten: "Arma gubbe! Varför ...

Av: Erland Lagerroth | Essäer om litteratur & böcker | 29 november, 2011

John O´Hara läst på nytt

T. S. Eliots diktcykel Det öde landet är så full av abstrusa allusioner att han fann för gott att lägga till några noter på slutet där läsaren får reda på varifrån en ...

Av: Ivo Holmqvist | Litteraturens porträtt | 26 februari, 2013

En rapsodi från Manhattan Del 2, Museer på East Side

American Museum of Natural History på 79 gatan West överraskar med nya friska erbjudanden. Vad sägs om en nattlig ficklampsexpedition som paleontolog bland 65 miljoner gamla Tyrannosarius rex? Tänk att ...

Av: Lilian O. Montmar | Resereportage | 20 april, 2009

Motsatserna natur-kultur på Kiasma

   Var finns den starka, uppkäftiga, berörande tredimensionella konsten idag? Skulptur, alltså. Om den tycks satt på undantag i Sverige, kan man söka den i Finland. Detta märkesår, då det gått ...

Av: Nancy Westman | Reportage om scenkonst | 01 juni, 2009

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.

Cron Job Starts