Carl Abrahamsson och verklighetens absurda teater

Såsom en vulkan är Carl Abrahamssons hjärna, full av brinnande ädelstenar. Alla dessa idéer och projekt gör honom till en mångsysslande artist. Men Carl är också en mycket kontroversiell person ...

Av: Guido Zeccola | 16 september, 2010
Övriga porträtt

Om att läsa för mycket eller Kärlekens idealitet: Flaubert och Faulkner

Vare sig man anser Cervantes’ Don Quijote (1605 och 1615) eller Samuel Richardsons Pamela, or Virtue Rewarded (1740) vara den första romanen, kan man hur som helst säga att läsningens ...

Av: Carl Magnus Juliusson | 14 augusti, 2012
Essäer om litteratur & böcker

Eurovision Song Contest 2016 vinnaren Jamala, Susana Dzjamaladinova. Foto: Anna Velikova/ EBU.

Europa-visionen och Eurovisionen

Är Eurovisionen, ESC alltså, det enda som förenar i dagens Europa? Eller är det ett gigantiskt jippo, drivet av nöjesindustrin för att säkra de stora bolagens fortsatta expansion? Tidningen Kulturens ...

Av: Thomas Wihlman | 23 Maj, 2016
Musikens porträtt

Utveckling och tillväxt samt miljökamp

Ser ett plakat som bjuder in till en diskussionskväll om miljöarbetet i Östra Vätternbranterna. Det naturgeografiska området sträcker sig från Jönköping i söder, genom delar av Tranås och Ödeshögs kommuner ...

Av: Per-Inge Planefors | 27 augusti, 2012
Gästkrönikör

Trettio år sedan Fassbinder dog



Rainer Werner Fassbinder Foto Roger FritzI efterdyningarna av det sena sextiotalets studentuppror var man fortsatt militant på många håll. En gång under de där åren fick jag mitt kontor på Odense universitet (som det fortfarande hette - sedan man slagit sig samman med Esbjerg är det omdöpt till Syddansk universitet) avspärrat med ett symboliskt snöre, som tecken på att universitetet var ockuperat. Högljudda studenter ville avskaffa gubbigt professorsvälde och välta överända toppstyrningen. De administrativa besluten skulle i stället tas på stormöten där alla hade lika rösträtt (fast helst skulle nog universitetsledningen inte ha någon alls). Som svensk lektor höll jag distans till det hela. Eftersom jag behövde komma in på mitt kontor lyfte jag trankilt upp snöret och gick in och jobbade – det var väl en recension som skulle vara färdig på stört.

Upprördheten blev påfallande inför detta egenmäktiga förfarande, även om det hela snabbt lade sig till sur harmsenhet över mitt sabotage (och kanske mest för att jag inte tog det hela riktigt på allvar) – det stärkte förstås inte känslan av nordisk samhörighet. Och så fortsatte man med sina utdragna möten i studienämnder om hur kurserna skulle läggas upp och vad de skulle innehålla. Det var inte riktigt lika dogmatiskt på Fyn som på RUC i Roskilde, men illa nog. Man avbröt professor Mogens Brøndsted (som visste vad han talade om, han hade varit universitetets rektor under de första åren ) med ett brutalt och ohövligt:  ”nu har Brøndsted snakket nok”. Att behandla äldre människor på det ohyfsade viset var jag inte van vid, och att inte respektera lärdom var mig främmande. 

Men de pigga rödskäggen drev delvis genom sin vilja. De föredrog att examineras i grupp, så kunde de slöa åka frihjul, och de ville helst utsättas för vänsterindoktrinering i sina kurser, framför allt de som handlade om massmedier. Som neutral och opolitisk svensk var jag inte påfallande intresserad av de invecklade turerna mellan olika undergrupperingar och fraktioner hos marxister och leninister, men jag förstod att detta var en strid på liv och död och blodigt allvar (jag kommer inte ihåg om man fortfarande hade Maos lilla röda, men "Das Kapital" hade man nog). Till vågen av nya litteraturteorier som vällde in vid den tiden var jag lätt skeptiskt, men jag fick sätta mig in i Greimas aktantteori som tllämpades rigoröst i varje uppsats. Det blev mycket mekaniskt och ganska träaktigt – sedan ersattes det av någon annan snårig tysk sociolog eller fransk modefilosof som gjorde det hela lika oläsbart. 

En man som var mycket i ropet dessa år i mitten av sjuttiotalet var filmaren Rainer Werner Fassbinder, genompolitiserad liksom hans läromästare Bertolt Brecht vars Verfremdungstechnik han anammade.  Jag ser att han avled den 9 juni 1982, av en överdos knark. Den tyska internetaffären Zweitausendeins iakttar trettioårsminnet genom att erbjuda en särskild Fassbinder-edition, tio DVD för 63.92 euro. Det är den kanske värd. De danska studenterna som var mera intresserade av vad som hände i Tyskland och på kontinenten än i Sverige och övriga Norden – det var lättare för dem att se tyska program på tv än svenska – ägnade självvalt  en hel termin åt att nagelfara det politiska innehållet i hans oändligt utdragna ”Acht Stunden sind kein Tag”, en tv-serie i fem delar gjord för Westdeutscher  Rundfunk. Det var formellt under min handledning, men jag förväntades tiga. Det blev tradigt när diskussionen fastnade i påstådda avvikelser från den renläriga marxismen.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Men Fassbinders tv-serie på Alfred Döblins ”Berlin Alexanderplatz” är bra, om den småkriminelle Franz Biberkopf som släpps ur fängelset och har svårt att återanpassa sig till storstaden Berlin och sin proletära och prekära fortsatta existens där. Man ska dock ha tillräckligt mycket sitzfleisch för att nå till vägs ände – den är i fjorton delar på sammanlagt 931 minuter. Den självförbrännande Fassbinder, född i Bayern, skådespelare och teaterman i München innan han började med film, blev bara 36 men hann med fyrtio filmer på tretton år och dessutom sjutton teaterpjäser. Flera av filmerna som har en fascinerande kvinna i centrum  har likartade titlar: ”Die Sehnsucht der Veronika Voss” (om en filmstjärna i Tredje Riket och hennes senare förfall), ”Die Ehe der Maria Braun” (hon byter sig till makt mot sin sexualitet), ”Die bitteren Tränen der Petra von Kant” (om en lesbisk modedesigners dystra kärlekshistoria). Hans stjärna tycks aldrig ha dalat i Tyskland , varken före eller efter återföreningen. 

Hans filmatisering av Theodor Fontanes naturalistiska roman ”Effi  Briest” är sevärd, och hans hårt stiliserade uppsättning av Ibsens ”Et Dukkehjem”(han var en mästare på att utnyttja speglar, ofta sedda ur oväntade kameravinklar) är lysande. Där som i mycket annat han spelade in uppträdde Margit Carstensen (vid sidan av Hanna Schygulla hans favoritaktris) som den kallt kalkylerande Nora, gift med bankmannen Helmer och i stort behov av pengar (varför det är så förstår man först långt in i pjäsen). Om man sett den minns man hennes isande replik när han frågar henne vad hon helst vill ha i julkapp:  ”Geld!”

På hemsidan för Zweitauseneins kan man dessutom läsa följande stolta självdeklaration av den självmedvetne Rainer Werner Fassbinder: ”Ich möchte für das Kino sein, was Shakespeare fürs Theater, Marx für die Politik und Freud für die Psychologie war: Jemand, nach dem nichts mehr ist wie zuvor.” Tja, kanske det, men tiden har hunnit ömsa skinn sedan dess - jag kommer att tänka på det väldiga hus vid infarten till Prag som var den filosofiska institutionen för Leninism-Marxism och som kryllade av kommunistiska renläriga professorer och docenter. När jag såg det senast - det är redan ganska många år sedan - var det i stället Institutet för Idrott och hälsa. Undras vad som hände med den tidigare personalen, plötsligt hemlös när deras världsbild rasade i takt med muren?

Ivo Holmqvist

 

Ur arkivet

view_module reorder
Anisur Rahman Foto Cato Lein

Anisur Rahman . Tre noveller i översättning av Kristian Carlsson

Anisur Rahman är  poet, dramatiker, översättare och journalist med "ena benet här i Sverige och det andra i Bangladesh". Hans skrivande är språkligt, geografiskt och genremässigt gränsöverskridande och speglar exilen ...

Av: Anisur Rahman | Utopiska geografier | 09 Maj, 2016

De långa nätterna på de iskalla perrongerna

Om morgonen slickar Korridoren sina sår efter nattens omväxlande övningar och inväntar det återställande lugnet åter erbjudande en tingens estetik och ett nästan dammigt lugn med korridorgolvets blanka yta som ...

Av: Benny Holmberg | Kulturreportage | 10 juli, 2011

Streiftog i litteraturens verden

Den franske resepsjonen av selvpåført død i den engelske overklasse i det attende århundre Ut fra sikten min er det å snakke og skrive om singulære menneske liv å sette fram ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 12 april, 2013

Livsfarlig, livsnödvändig läsning (Om klassiker och kanon del I)

Varför läser jag klassiker?   Vad är en klassiker? Den mest allmänna och traditionella definitionen är att klassikerna, i likhet med kanon, betecknar "det utvalda och mönstergilla", och "att denna förebildlighet är ...

Av: Lidija Praizovic | Essäer om litteratur & böcker | 01 mars, 2010

Prins Eugen – Ett levande konstnärskap

Det allmänna fenomenet svenskt monumentalmåleri blir partikulärt genom en orientering av prins Eugens konstnärliga praktik. Likt många andra svenska konstnärer kring förra sekelskiftet var prins Eugen en konstnär som ägnade ...

Av: Allan Persson | Konstens porträtt | 22 januari, 2013

Beatrice Alemagna Foto Gian-Luca Rossetti

Att brodera en saga

Beatrice Alemagna föddes i Bologna i mitten av 1970-talet. Efter studier i grafisk och visuell kommunikation vid ISIA i Urbino flyttade hon, efter att ha vunnit ett prestigefullt pris, till ...

Av: Guido Zeccola | Litteraturens porträtt | 25 november, 2014

Diversity in the definitions of truth

Rig Veda 1.164.46c states as an axiom, "Truth is one; the wise call it by many names." Is this the plain narration of a fact, or a meta-narrative, which engages ...

Av: Carsten Palmer Schale | Essäer om religionen | 07 november, 2014

Ectoplasm Girls: En musikalisk frizon utan några som helst regler

Ectoplasm Girls är en besynnerlig duo som består av systrarna Nadine och Tanya Byrne från Stockholm. Deras musik är lekfull, dyster, mörk, glad, ljus, stilla, dansant, trolsk, drömsk, synsk, barnslig ...

Av: Carl Abrahamsson | Musikens porträtt | 09 december, 2010

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.