Carl Abrahamsson och verklighetens absurda teater

Såsom en vulkan är Carl Abrahamssons hjärna, full av brinnande ädelstenar. Alla dessa idéer och projekt gör honom till en mångsysslande artist. Men Carl är också en mycket kontroversiell person ...

Av: Guido Zeccola | 16 september, 2010
Övriga porträtt

Om att läsa för mycket eller Kärlekens idealitet: Flaubert och Faulkner

Vare sig man anser Cervantes’ Don Quijote (1605 och 1615) eller Samuel Richardsons Pamela, or Virtue Rewarded (1740) vara den första romanen, kan man hur som helst säga att läsningens ...

Av: Carl Magnus Juliusson | 14 augusti, 2012
Essäer om litteratur & böcker

Eurovision Song Contest 2016 vinnaren Jamala, Susana Dzjamaladinova. Foto: Anna Velikova/ EBU.

Europa-visionen och Eurovisionen

Är Eurovisionen, ESC alltså, det enda som förenar i dagens Europa? Eller är det ett gigantiskt jippo, drivet av nöjesindustrin för att säkra de stora bolagens fortsatta expansion? Tidningen Kulturens ...

Av: Thomas Wihlman | 23 Maj, 2016
Musikens porträtt

Utveckling och tillväxt samt miljökamp

Ser ett plakat som bjuder in till en diskussionskväll om miljöarbetet i Östra Vätternbranterna. Det naturgeografiska området sträcker sig från Jönköping i söder, genom delar av Tranås och Ödeshögs kommuner ...

Av: Per-Inge Planefors | 27 augusti, 2012
Gästkrönikör

Rektor vid filmakademin i Taipei gör en märklig Blowfish



Chi Yuarn Lee, regissör och rektor.Många människor vet knappt vad som finns på Taiwans filmkarta, trots den ekonomiska välfärd som kännetecknar landet. Stockholms filmfestival har under åren lyft fram flera taiwanesiska filmer, vilket i år gjorde det möjligt att möta regissören till det egensinniga och mycket svåra verket ”Blowfish”, Chi Yuarn Lee vid dennes besök i Stockholm.

Denna taggfisk är den som låter oss förstå början på en kärleksrelation som är konstigt komplicerad och mycket krävande. Det är inte fråga om en lätt film. Det filmiska språket är svårt, ofta med långa tagningar och panoreringar av skådespeleriet – som är mycket annorlunda det vi brukar se i västerländska filmer. Vidare använder den inkonsekventa klippingen sig av övertoningar för att understryka ändringar i rummet.

Filmen är mycket lokal, men lite i taget börjar den nästan gå mot att bli mer allmängiltig och i sin utformning påminner den om Friedrich Wilhelm Murnaus ”Soluppgång”. Skillnaden är att här är det en kvinna som åker ifrån miljonstaden för att möta en person som bor på landet. Liksom hos Ozu och Antonioni är landsbygden en svårgreppbar och en nästan platt anonym plats och precis som i Murnaus verk har Chi Yuarn Lee beskrivit vardagen.

Kvinnan Vicci Pan gestaltas av en mycket duktig och lämplig skådespelerska vid namn Xiao-Zhun. Hon arbetar på ett varuhus, som hissflicka. Vi ser hur flickor drillas och förbereds för arbetet. Hon upptäcker att maken är otrogen och när hon säljer sin akvariefisk på nätet möter hon en ensam man, gestaltad av Kang Jen Wu, som är basebolltränare. (Baseboll är nationalsport i Taiwan som en konsekvens av den japanska kolonialismen, inte på grund av USA:s inflytande.) De två försöker att få till stånd ett förhållande som efter ett tag kantas av massor med problem.

Skulle du kunna berätta för mig hur du fick idén till filmen och vilka tekniska hjälpmedel du använt dig av?

- Jag valde redan ifrån början att prova med red kamera. Jag har inte varit så road av digitala kameror tidigare, men jag tycker att den fungerar bra. Jag har upptäckt att det fungerar utmärk med objektiven som jag har använt mig av när det var fråga om 35-millimeterskameror. Samma sak med ljuset och skärmar. För att kunna se naturlig ut krävs det att man använder sig av dessa medel.

Förutom det skedde även en årstidsförändring under de åtta månader som jag spelade in filmen. Jag vill förklara att inspelningen av filmen har pågått så lång tid, eftersom jag har haft ett ganska stort glapp. Jag är även rektor vid filmakademin i Taipei.

Min idé var att berätta en historia om två människor som var annorlunda och att det tidigare hade hänt någonting mycket hemskt i deras liv. Jag valde att berätta det i icke-dramatiska termer. Vissa kritiker har sagt att mina karaktärer rörs sig så långsamt att det verkar som om de gick under vatten.

Vi utgick från storyboard och sen improviserade vi scenerna om och om igen. Det vi ville se var hur människor söker kontakt med varandra. Sex är någonting mycket vanligt, men efter att de har börjat komma varandra nära blir förhållandet mer och mer likt det de hade med den före detta partnern. Då börjar de bli vänligare och ljuset blir mjukare.

Jag ger mycket lite instruktioner till skådespelarna och gillar att de kommer varandra nära. När man sett min film på filmfestivaler har jag ofta fått frågan om jag var påverkad av den japanska ”pink ego” som är ett slags lätt pornografisk genre.

Jag såg även denna likhet men jag tänker mest på andra japanska filmskapare som Ozu. Finns det mycket av honom i din film och hur valde du skådespelarna?

- Jag gillar naturligtvis Ozu filmer och det är nästan oundviklig att inte vara påverkad av honom. Det som jag gillar mest är lugnet på ytan, men att det samtidigt finns många konflikter som är djupt rotade. Jag kan säga att jag, åtminstone i den här filmen, har blivit lika påverkad av filmskapare som Ingmar Bergman och hans film ”Persona” som är min favorit. Visserligen är ”Blowfish” en produkt av en annan tid och en annan kultur. Jag är inte så påverkad av expressionismen men identitetstemat går igen.

För rollen till min huvudrollsinnehaverska, där karaktären får en djup och allvarlig kris när hennes kille först bedrar henne och sen inte visar några som helst känslor för henne när hon åker ifrån honom, fick jag leta länge. Jag provspelade med ungefär 400 skådespelerskor. Det roliga var att Xiao-Zhun var den absolut första personen som jag provfilmade. Under sin audition fick kvinnorna berätta om sig själva och deras egna erfarenheter. Det som jag tycker var kul var att hon snarare haft komediroller. Hennes roll i min film är också lite halvkomisk och den kan påminna om Ozus karaktärer.

När det gäller huvudrollsinnehavaren valde jag den andra killen som kom för provfilmning. Jag gillar honom varje gång jag ser min film. När det gäller frun har hon varit aktiv i andra av mina filmer. Jag var osäker om hon skulle kunna vara med. Jag är mycket nöjd med hennes rollprestation och hon är lagom mystisk. Vi kommer in i hennes karaktärs historia. Filmen är till 80% på landsbygden och resterande del i staden.

Det som var ett problem var att vi vart tvungna att går ifrån manuset för att ha ett slags fräscht tempo och nya grepp som för mig har varit mycket viktiga för att kunna få det så naturligt som möjligt i en helt ovanlig situation.

När det gäller musiken, som mycket bygger på stämning, bland annat i den svåra situationen när de två huvudrollsinnehavarna badar, anlitade jag en japansk tonsättare. Kanske är det av den anledningen som många personer har sett ett japanskt släktskap i min film. Även där prövade vi oss fram till olika lösningar.

Har du några nya planer och till sist måste jag samtidigt passa på att fråga: finns det verkligen hissflickor i Taiwan?

- Jag håller på att avsluta min nya film som även den berör identitetstematiken. Den skall spelas in i samtiden, men jag tänker inte berätta mer. Jag kan säga att jag har blivit mycket påverkad av det som jag sett här.

När det gäller varuhusen i Taipei: de har ett sådant system, på riktigt, men tjejerna är de första som skrattade åt det. Jag tror att humor och parodi är någonting som är typisk i vår kultur och vi klamrar oss fast vid den.

Roberto Fogelberg Rota

 

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

 

Ur arkivet

view_module reorder
Anisur Rahman Foto Cato Lein

Anisur Rahman . Tre noveller i översättning av Kristian Carlsson

Anisur Rahman är  poet, dramatiker, översättare och journalist med "ena benet här i Sverige och det andra i Bangladesh". Hans skrivande är språkligt, geografiskt och genremässigt gränsöverskridande och speglar exilen ...

Av: Anisur Rahman | Utopiska geografier | 09 Maj, 2016

De långa nätterna på de iskalla perrongerna

Om morgonen slickar Korridoren sina sår efter nattens omväxlande övningar och inväntar det återställande lugnet åter erbjudande en tingens estetik och ett nästan dammigt lugn med korridorgolvets blanka yta som ...

Av: Benny Holmberg | Kulturreportage | 10 juli, 2011

Streiftog i litteraturens verden

Den franske resepsjonen av selvpåført død i den engelske overklasse i det attende århundre Ut fra sikten min er det å snakke og skrive om singulære menneske liv å sette fram ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 12 april, 2013

Livsfarlig, livsnödvändig läsning (Om klassiker och kanon del I)

Varför läser jag klassiker?   Vad är en klassiker? Den mest allmänna och traditionella definitionen är att klassikerna, i likhet med kanon, betecknar "det utvalda och mönstergilla", och "att denna förebildlighet är ...

Av: Lidija Praizovic | Essäer om litteratur & böcker | 01 mars, 2010

Prins Eugen – Ett levande konstnärskap

Det allmänna fenomenet svenskt monumentalmåleri blir partikulärt genom en orientering av prins Eugens konstnärliga praktik. Likt många andra svenska konstnärer kring förra sekelskiftet var prins Eugen en konstnär som ägnade ...

Av: Allan Persson | Konstens porträtt | 22 januari, 2013

Beatrice Alemagna Foto Gian-Luca Rossetti

Att brodera en saga

Beatrice Alemagna föddes i Bologna i mitten av 1970-talet. Efter studier i grafisk och visuell kommunikation vid ISIA i Urbino flyttade hon, efter att ha vunnit ett prestigefullt pris, till ...

Av: Guido Zeccola | Litteraturens porträtt | 25 november, 2014

Diversity in the definitions of truth

Rig Veda 1.164.46c states as an axiom, "Truth is one; the wise call it by many names." Is this the plain narration of a fact, or a meta-narrative, which engages ...

Av: Carsten Palmer Schale | Essäer om religionen | 07 november, 2014

Ectoplasm Girls: En musikalisk frizon utan några som helst regler

Ectoplasm Girls är en besynnerlig duo som består av systrarna Nadine och Tanya Byrne från Stockholm. Deras musik är lekfull, dyster, mörk, glad, ljus, stilla, dansant, trolsk, drömsk, synsk, barnslig ...

Av: Carl Abrahamsson | Musikens porträtt | 09 december, 2010

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.