Tankens ambivalens (Första brevet)

Vän och Broder! Inför din långa talan, dina styckade meningar och stormridna formuleringar fyllda av redan burna tankar, kan jag ännu inte skönja någon kontur och av läsningen har jag ett ...

Av: Göran af Gröning | 02 juli, 2014
Utopiska geografier

Dante i exil

Ekvivalens, acceptabilitet, förtrogenhet

La Divina Commedia, Den gudomliga komedin, äger i konstnärlig tyngd och konsekvens betydelse vida över dess litterära värde. Dante Alighieris uppenbarelser och mentala vandringar gestaltade i detta veritabla praktverk har ...

Av: Benny Holmberg | 01 februari, 2015
Litteraturens porträtt

Monoteisterna. En utställning om interkulturell dialog i gamla skrifter

Wien vore inte Wien om det inte fanns en motvikt till främlingsfientligheten. För samtidigt som valplakaten handlar om att inte låta muslimerna och det främmande blodet få övertaget, visas en ...

Av: Lilian O. Montmar | 30 oktober, 2010
Kulturreportage

Sorteras eleverna efter föräldrarnas bildningsnivå?

Går vi mot ett lågutbildat manligt proletariat undrar svenska professorer i en DN - artikel 2008-09-21. Som deltagare i en forskningsgrupp på Södertörns Högskola reflekterar Lilian O. Montmar över varför ...

Av: Lilian O. Montmar | 28 oktober, 2008
Essäer om samhället

Rektor vid filmakademin i Taipei gör en märklig Blowfish



Chi Yuarn Lee, regissör och rektor.Många människor vet knappt vad som finns på Taiwans filmkarta, trots den ekonomiska välfärd som kännetecknar landet. Stockholms filmfestival har under åren lyft fram flera taiwanesiska filmer, vilket i år gjorde det möjligt att möta regissören till det egensinniga och mycket svåra verket ”Blowfish”, Chi Yuarn Lee vid dennes besök i Stockholm.

Denna taggfisk är den som låter oss förstå början på en kärleksrelation som är konstigt komplicerad och mycket krävande. Det är inte fråga om en lätt film. Det filmiska språket är svårt, ofta med långa tagningar och panoreringar av skådespeleriet – som är mycket annorlunda det vi brukar se i västerländska filmer. Vidare använder den inkonsekventa klippingen sig av övertoningar för att understryka ändringar i rummet.

Filmen är mycket lokal, men lite i taget börjar den nästan gå mot att bli mer allmängiltig och i sin utformning påminner den om Friedrich Wilhelm Murnaus ”Soluppgång”. Skillnaden är att här är det en kvinna som åker ifrån miljonstaden för att möta en person som bor på landet. Liksom hos Ozu och Antonioni är landsbygden en svårgreppbar och en nästan platt anonym plats och precis som i Murnaus verk har Chi Yuarn Lee beskrivit vardagen.

Kvinnan Vicci Pan gestaltas av en mycket duktig och lämplig skådespelerska vid namn Xiao-Zhun. Hon arbetar på ett varuhus, som hissflicka. Vi ser hur flickor drillas och förbereds för arbetet. Hon upptäcker att maken är otrogen och när hon säljer sin akvariefisk på nätet möter hon en ensam man, gestaltad av Kang Jen Wu, som är basebolltränare. (Baseboll är nationalsport i Taiwan som en konsekvens av den japanska kolonialismen, inte på grund av USA:s inflytande.) De två försöker att få till stånd ett förhållande som efter ett tag kantas av massor med problem.

Skulle du kunna berätta för mig hur du fick idén till filmen och vilka tekniska hjälpmedel du använt dig av?

- Jag valde redan ifrån början att prova med red kamera. Jag har inte varit så road av digitala kameror tidigare, men jag tycker att den fungerar bra. Jag har upptäckt att det fungerar utmärk med objektiven som jag har använt mig av när det var fråga om 35-millimeterskameror. Samma sak med ljuset och skärmar. För att kunna se naturlig ut krävs det att man använder sig av dessa medel.

Förutom det skedde även en årstidsförändring under de åtta månader som jag spelade in filmen. Jag vill förklara att inspelningen av filmen har pågått så lång tid, eftersom jag har haft ett ganska stort glapp. Jag är även rektor vid filmakademin i Taipei.

Min idé var att berätta en historia om två människor som var annorlunda och att det tidigare hade hänt någonting mycket hemskt i deras liv. Jag valde att berätta det i icke-dramatiska termer. Vissa kritiker har sagt att mina karaktärer rörs sig så långsamt att det verkar som om de gick under vatten.

Vi utgick från storyboard och sen improviserade vi scenerna om och om igen. Det vi ville se var hur människor söker kontakt med varandra. Sex är någonting mycket vanligt, men efter att de har börjat komma varandra nära blir förhållandet mer och mer likt det de hade med den före detta partnern. Då börjar de bli vänligare och ljuset blir mjukare.

Jag ger mycket lite instruktioner till skådespelarna och gillar att de kommer varandra nära. När man sett min film på filmfestivaler har jag ofta fått frågan om jag var påverkad av den japanska ”pink ego” som är ett slags lätt pornografisk genre.

Jag såg även denna likhet men jag tänker mest på andra japanska filmskapare som Ozu. Finns det mycket av honom i din film och hur valde du skådespelarna?

- Jag gillar naturligtvis Ozu filmer och det är nästan oundviklig att inte vara påverkad av honom. Det som jag gillar mest är lugnet på ytan, men att det samtidigt finns många konflikter som är djupt rotade. Jag kan säga att jag, åtminstone i den här filmen, har blivit lika påverkad av filmskapare som Ingmar Bergman och hans film ”Persona” som är min favorit. Visserligen är ”Blowfish” en produkt av en annan tid och en annan kultur. Jag är inte så påverkad av expressionismen men identitetstemat går igen.

För rollen till min huvudrollsinnehaverska, där karaktären får en djup och allvarlig kris när hennes kille först bedrar henne och sen inte visar några som helst känslor för henne när hon åker ifrån honom, fick jag leta länge. Jag provspelade med ungefär 400 skådespelerskor. Det roliga var att Xiao-Zhun var den absolut första personen som jag provfilmade. Under sin audition fick kvinnorna berätta om sig själva och deras egna erfarenheter. Det som jag tycker var kul var att hon snarare haft komediroller. Hennes roll i min film är också lite halvkomisk och den kan påminna om Ozus karaktärer.

När det gäller huvudrollsinnehavaren valde jag den andra killen som kom för provfilmning. Jag gillar honom varje gång jag ser min film. När det gäller frun har hon varit aktiv i andra av mina filmer. Jag var osäker om hon skulle kunna vara med. Jag är mycket nöjd med hennes rollprestation och hon är lagom mystisk. Vi kommer in i hennes karaktärs historia. Filmen är till 80% på landsbygden och resterande del i staden.

Det som var ett problem var att vi vart tvungna att går ifrån manuset för att ha ett slags fräscht tempo och nya grepp som för mig har varit mycket viktiga för att kunna få det så naturligt som möjligt i en helt ovanlig situation.

När det gäller musiken, som mycket bygger på stämning, bland annat i den svåra situationen när de två huvudrollsinnehavarna badar, anlitade jag en japansk tonsättare. Kanske är det av den anledningen som många personer har sett ett japanskt släktskap i min film. Även där prövade vi oss fram till olika lösningar.

Har du några nya planer och till sist måste jag samtidigt passa på att fråga: finns det verkligen hissflickor i Taiwan?

- Jag håller på att avsluta min nya film som även den berör identitetstematiken. Den skall spelas in i samtiden, men jag tänker inte berätta mer. Jag kan säga att jag har blivit mycket påverkad av det som jag sett här.

När det gäller varuhusen i Taipei: de har ett sådant system, på riktigt, men tjejerna är de första som skrattade åt det. Jag tror att humor och parodi är någonting som är typisk i vår kultur och vi klamrar oss fast vid den.

Roberto Fogelberg Rota

 

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

 

Ur arkivet

view_module reorder

Fantomerna: 7 tips varför nummer 14 är så bra ...

 Petrinideckarna är som Sveriges (mycket sena) svar på Enid Blytons Femgänget och Hemliga sjuan. Massor av mysrys och massor av spänning! 2012 blev Petrini nummer fjorton framröstad till Sveriges bästa ...

Av: Belinda Graham | Gästkrönikör | 27 september, 2013

Ett krig som aldrig tar slut i den selektiva likgiltigheten

Ett krig som aldrig tar slut i den selektiva likgiltigheten Klockan är halv elva i Stockholm, och säkert på många andra ställen också, men här i Stockholm är det den varma ...

Av: Ida Thunström | Essäer om politiken | 05 september, 2009

Shiiter och sunniter – svurna fiender?

 Det heliga namnet av Allah. Kollage: Guido Zeccola Shiiter och sunniter – svurna fiender? Tidningen Kulturens Mohamed Omar om de teologiska och historiska skillnaderna mellan sunniter och shiiter i den muslimiska ...

Av: Mohamed Omar | Essäer om litteratur & böcker | 27 november, 2007

Min "lost" generation: en generation i det tysta

Döden är tystnad. Människor säger att döden är våldsam men jag ser döden som något som följs av tystnad. Kanske det kommer från uttrycket "att bli tystad". Och vissa dödsfall ...

Av: Sachiko Hayashi | Essäer om religionen | 10 juni, 2010

I världsmedborgarskapets döda vinkel

Alla instanser som på ett eller annat sätt förvaltar ett pedagogiskt uppdrag måste bidra till att fostra världsmedborgaren, menar Martha Nussbaum. Att vara världsmedborgare innebär kort sagt att ha en ...

Av: Andreas Åberg | Övriga porträtt | 12 december, 2013

Sarojini Naidu – poet och hjältinna i den indiska frihetskampen

”Söker du skydd eller stöd, kom till oss! Jag ger, till hela världen, friheten i detta Indien, som aldrig dog i det förflutna, skall vara oförstört i framtiden och kommer ...

Av: Annakarin Svedberg | Litteraturens porträtt | 27 augusti, 2014

Chaplin och hans skugga

Det händer inte ofta att en bok håller mig fången timmar i sträck tills jag läst ut den. Men Charles Chaplins My Autobiography gjorde det när den just hade kommit ...

Av: Ivo Holmqvist | Essäer | 26 augusti, 2014

Svenska PEN kräver ett slut på den tysta diplomatin

Fredagen den 23 september var det på dagen tio år sedan Dawit Isaak och en rad andra eritreanska journalister fängslades i ett tillslag mot den oberoende journalistiken i landet. Tio ...

Av: Håkan Lindgren | Kulturreportage | 29 september, 2011

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.