Från tablåspel till kyrkodrama

Följande är en genomgång av Olov Hartmans dramatiska arbeten. Det ger en bild av en ovanlig litterär utveckling och av det moderna, kyrkospelets framväxt. Den kritiska udden i granskningen förstör ...

Av: Bertil Falk | 28 oktober, 2009
Essäer om religionen

Nu är det vackert vid sjöarna

 Jag önskar att jag kunde sätta mig ner här i rummet och bara  med öppen hand föra in snöovädret som tätnar utanför  fönstret så att dikten som ligger framför mig försvinner  som en ...

Av: Kristian Lundberg | 28 december, 2010
Utopiska geografier

Staty av Søren Kierkegaard av Louis Hasselriis Arne List CC BY SA 3.0

Sören Kierkegaards liv och verk

Existentialismen har naturligtvis funnits så länge som människan existerat. Ändå har Sokrates kallats för den förste existentialisten, Sören Kierkegaard grundlagt dess moderna version och Sartre givet den sitt namn (Exempelvis ...

Av: Carsten Palmer Schale | 09 september, 2017
Agora - filosofiska essäer

Alice Petrén

Frankrike och Algeriet – oupplösliga band och olösliga konflikter

Elisabeth Tegelberg om Alice Petréns nya bok om relationerna mellan Frankrike och Algeriet

Av: Elisabeth Tegelberg | 11 juli, 2017
Essäer om litteratur & böcker

Bland gruvor och gangsters. Intervju med Shangjou Cai



 Shangjou Cai visar upp Kinas bakgatorShangjou Cai vann i år Silverlejonet i Venedig med filmen ”People Mountain People Sea”, ett verk som visar hur livlig och mångsidig den kinesiska filmindustrin är. Denne regissör gästade i år Stockholms filmfestival.

I filmen befinner vi oss i västra delen av Kina. Det är ett kallt landskap som endast hyser några salt- och kolgruvor. Från gruvorna förflyttas vi sedan till en ny miljonstad. Det vi ser är inte den officiella bilden av Kina – en stark ekonomi, ett slags tiger – utan det är bilden av ett sjukt och avsides beläget land där poliser gör sitt yttersta för att uppehålla lag och ordning, men misslyckas med det.

I centrum av historien står en människa som vi aldrig skulle vilja möta på gatan, Lao Tie, gestaltad av Jianbin Chen som gör ett mycket starkt och övertygande porträtt. Vi ser hur han drabbas av ett hemskt dåd och till sist, efter att vi sett hans problem med familjen, hämnas han på det värsta sätt man kan tänka sig.

Fotografiet av Dong Jinsong är extremt väl genomtänkt, eftersom det utgår från en smutsig färgskala som starkt påminner om den som finns i spaghettiwestern (främst i Sergio Leones ”Once Upon a Time in the West”).

Varför har vissa karaktärer i filmen inte motorcykelhjälm? Skulle man kunna definiera din film som en samtida kinesisk western?

- Det var en markör för mig. Det är vanligt att bära hjälm i städerna men inte utanför dem. Det indikerar en plats där lagen inte existerar, där samhället lämnas åt sidan och där det absolut viktigaste är att överleva. Jag tycker att detta var en markering för att ge intryck av vad som är huvudämnet i min film, laglöshet i en viss del av Kina, något som man ofta suddar bort i massmedierna. Det är paradoxalt att dessa människor är nödvändiga för vår ekonomi, men samtidigt hamnat i skymundan. Jag ville presentera våldstematiken och hur pass långt det kan gå.

Sen är filmen kanske ett bra exempel på mitt eget sätt att se på verkligheten och människorna, ett synsätt som i sig är ganska pessimistiskt. Filmen är också ett försök att så mycket som möjlighet prova Jianbin Chens skådespelarförmåga. Han är en av mina vänner sedan gymnasiet. Hans karaktär är en symbol för många av de människor som vi möter på gatan i Kina. Mannen som utsatte hans bror för våld är mycket lik honom och det syns tydligt i scenen där Lao Tie är på besök hos sin brors banemans mamma. Hon tar emot honom som om han vore en son och vi förstår att han är mycket lik den andra karaktären och att våldet är det sätt som dessa människor kommunicerar genom. Jag har velat personifiera alla dem som har hamnat snett i utvecklingen.

Kan du berätta för oss hur du har använt dig av ljuset, av belysningen, vilken kamera du hade och hur du valde skådespelare?

- Trots att det fanns många svårigheter med att använda 35-millimeter i naturlig ljus valde jag att göra det. För mig var det nästan ett givet val, eftersom jag tycker att formatet fortfarande är överlägset de andra. Visserligen fanns det många problem, eftersom det rör sig om större apparater och vi förlorade i rörlighet även om vi använde oss rätt mycket av en standbykamera, mest i de alla svåraste scenerna, som de i slumområdet.

Vi var först tvungna att komma i kontakt med invånarna. Det var ganska svårt, eftersom många av de personer som bor i området där det finns några hus som kallas för Composite living bara bor där en kort tid och sen flyttar därifrån. De var mycket hjälpsamma trots svåra förhållanden.

När det gäller gruvan hade vi otroligt många svårigheter när det gäller belysningen. Jag valde två extra strålkastare. Vi spelade in med dem i de övre tunnlarna. Det skulle ha varit alldeles för svårt och riskabelt att gå längre ner. Jag var tvungen att skapa slutscenen i en studio i Peking.

När det gäller skådespelarna hade jag ett precist manus, så jag valde duktiga skådespelare, som killen som får sin arm förstörd av huvudrollsinnehavaren. Han är känd från tv-serier. Han ser ut som en trettonåring, vilket gör honom lika populär som Justin Bieber, men han är 23. Han var mycket professionell.

När det gäller mördaren, gestaltas han av Hong Tao som är en känd teaterskådespelare i Kina. Han brukar alltid spela roller där han talar mycket, men han hade få repliker i filmen. Sen hade jag och filmteamet idén att använda oss så mycket som möjligt av lokala förmågor och vi hittade bokstavligen några på gatan som visade sig vara mycket talangfulla, till exempel mördarens äldre mor men även killarna som arbetar i fiskaffären. De är inte kriminella men har trakasserats av mindre gangstergäng och baby gangs.

En av dem är shamanen, en roll som förmodligen inte kan förstås så bra av västerlänningar. Efter att kulturrevolutionen arkiverades fanns i hela Kina en strävan för att återgå till ett slags spiritualitet och på landet vände man sig till de gamla gudarna. En person som Lao Tie vägrar att tro på av den anledningen att han redan från början känner sig så otroligt kränkt och bränd så han kan inte tro på annat än hämnd. Killen är i själva verket läkare.

Och om den musik du har valt?

- I början ville jag inte använda mig av musiken, eftersom jag la mycket stor vikt vid att komponera bilderna, så den bakgrundsmusik som fanns i dessa miljöer utgör nästan en symfoni. Men jag tänkte att det ändå inte kändes som att nå riktig fram. Så då funderade jag på ett instrument som var lokalt förankrat i norra Kina. Valet föll på det så kallade hästhuvudet, som är ett stränginstrument som från början kommer från Mongoliet. Det har mörka och mycket svåra strängar som passar rätt bra till att ge känslan av mörk och svår olycka. Den har fungerat mycket bra och har gett ett ännu starkare slut åt dramat. Jag ville att hela filmen skulle bygga på denna kontrast och att allt, även när det gäller kostymer och annat, skulle utgå från idén att skapa denna för många kineser annorlunda och konstiga värld.

Roberto Fogelberg Rota

 


Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Ur arkivet

view_module reorder

Postmoderna perversioner: Guillaume Faye läser Heidegger

Den andliga fronten som under 1900-talet kämpade mot den moderna teknokratins destruktiva metoder existerar inte längre sedan något årtionde tillbaka.I svetsfogen mellan "usura" och en globalism som är totalitarismens verkliga ...

Av: Guido Zeccola | Essäer | 27 juli, 2010

Veckan från hyllan, Vecka 11, 2012

Det har varit presidentval i Finland. Sauli Niinistö vann. Han är konservativ, men i Finland som på många andra håll i världen vill inte de konservativa kalla sig för konservativa ...

Av: Gregor Flakierski | Veckans titt i hyllan | 10 mars, 2012

Ahimsa: Ickevåld

I dagens värld länkas vi till andra på många sätt. Det globala sammanvävs med det lokala. Lycka är inte bara ett individuellt behov utan också ett kollektivt fenomen; min lycka ...

Av: Lena Månsson | Reportage om politik & samhälle | 08 december, 2010

Sväva i en rymd

Sväva i en rymd inuti och födas i kvinnokamp. Känna blodsmak naken

Av: Tor Lundmark | Utopiska geografier | 30 oktober, 2007

Mary Wollstonecraft – med pennan som revolutionär kraft

Mary Wollstonecraft. Många miljoner människor har dött och glömts under de hundratrettio år som gått sedan hon begravdes. Men när vi läser hennes brev och lyssnar till hennes argument [...] ...

Av: Johanna Andersson | Essäer om litteratur & böcker | 08 december, 2008

Den kinesiska vägen till en konstnärlig kampfilm. Intervju med producenten Rui Li

Vid första ögonkastet verkar ”The Sword Identity” vara en ”vanlig” kinesisk kampkonstfilm, men i själva verket är den en högst poetisk kärlekshistoria. Filmen utspelar sig under tiden för Mingdynastin, en ...

Av: Roberto Fogelberg Rota | Filmens porträtt | 14 december, 2011

Thomas Bernhard. Om geniet och fallet eller de sammanväxta i en verklighetens fiktion…

"What matters is whether we want to lie or to tell the truth and write the truth, even though it never can be the truth and never is the truth” (T ...

Av: Göran af Gröning | Essäer om litteratur & böcker | 03 oktober, 2013

Självporträtt . Olja 1933

Bilden bortom tingen. Kasimir Malevitj och konstens vägval

”Det tycks mig som om Rafaels, Rubens, Rembrandts med fleras måleri för kritiken och för samhället inte har blivit något annat än en konkretion av otaliga ’ting’, som gör det ...

Av: Thomas Notini | Konstens porträtt | 30 november, 2017

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.