Storpolitiken i änkefru Hjorths sängkammare Storpolitik och rena Almedalen i Örebro 1812

”Ryssland och England gick in i en sängkammare hos änkefru Hjorth på Storgatan i Örebro och slöt fred.” Det låter som en absurdistisk pjäs men är faktiskt vad som hände den ...

Av: Staffan Skott | 08 april, 2014
Kulturreportage

Utveckling och tillväxt samt miljökamp

Ser ett plakat som bjuder in till en diskussionskväll om miljöarbetet i Östra Vätternbranterna. Det naturgeografiska området sträcker sig från Jönköping i söder, genom delar av Tranås och Ödeshögs kommuner ...

Av: Per-Inge Planefors | 27 augusti, 2012
Gästkrönikör

66 metagram för mycket - ett oavslutat kapitel i många delar. Del 6

Avdelning, inåt marsch! Errorismen påverkar indirekt vårt sätt att interagera, hur vi beter oss mot varandra, resemönster, livsstilsval, etc. Errorismen har på en nivå medfört stora förändringar i samhället och kulturen ...

Av: Carl Abrahamsson | 23 februari, 2011
Carl Abrahamsson

Tiden, människans största illusion

Vad är tid? Den danske författaren Peter Høeg ställde frågan i ”De kanske lämpade”, men är inte ensam om att försöka reda ut begreppen. Marcel Aymé skriver i novellsamlingen ”Mannen ...

Av: Stefan Whilde | 03 Maj, 2012
Stefan Whilde

Konst: Stipendiater 2010: Maria Bonnier Dahlins Stiftelse



Två sidor av samtidskonsten

Jenny Yurshansky, This is only a test, 2009. Foto: Mattias GivellStipendiater 2010: Maria Bonnier Dahlins Stiftelse
Bonniers Konsthall, Stockholm
till och med  9 januari, 2011

När jag kommer ut från Bonniers Konsthall har jag texten "forever yours" tryckt i svart på min handled. Den som lovat mig evig trohet är Jenny Yurshansky, en av de två konstnärer som tilldelats Maria Bonnier Dahlins Stiftelses stipendium 2010. Stiftelsen, som också står bakom Bonniers Konsthall, delar varje år ut ett stipendium till två eller tre konstnärer som alla är i början av sin bana. Under sina tjugofem år har de lyckats förutse många stjärnskott på den svenska konsthimlen och bland tidigare stipendiater finns namn som Karin Mamma Andersson, Cecilia Edefalk, Jacob Dahlgren och Linn Fernström. I år går stipendiet till redan nämnda Jenny Yurshansky och till Paul Fägerskiöld.

 

Det är två tämligen olika konstnärskap som nu ställs ut på Bonniers Konsthall, både tematiskt och uttrycksmässigt. Där Yurshanskys konst är konceptuellt närgången och utlevande är Fägerskiölds avståndstagande och introvert. Där Yurshansky ser framåt och utåt, ser Fägerskiöld bakåt och inåt. Tillsammans visar de två helt olika sidor av samtidskonsten, som kräver två olika betraktelsesätt.
Jenny Yurshansky är den första stipendiaten som inte är född och uppvuxen i Sverige. Hon är född 1979 i Rom, men bor och verkar i Los Angeles och i Stockholm. Hon har studerat vid University of California Irvine och Konsthögskolan i Malmö. Hennes konst är konceptuell, och består av skulpturer, installationer och platsspecifika interventioner. Hon har medverkat i ett flertal utställningar i både USA och Sverige, senast i en egen utställning på Galleri Rostrum i Malmö i år.

Här på Bonniers Konsthall visas tre av hennes verk i ett halvt nedsläckt rum, innanför ett svart sammetsdraperi. Innan man träder in bakom draperiet får man själv bli en del av hennes konst, bli märkt av den. Det är stämpeln med texten "forever yours", den som sitter kvar på min handled när jag lämnar utställningen. Många ser något konfunderade ut när en av konsthallens medarbetare snällt frågar om man vill ha en stämpel. Men när han förklarar att det är en del av konstverket sträcker de villigt fram sin hand. Det intima budskapet om evig trohet blir genom stämpeln till några standardiserade, uttryckslösa bokstäver. Men samtidigt som den egentliga innebörden tappar sin betydelse genom det anonyma mångfaldigandet skapar Yurshansky en samhörighet, både med henne själv och med de andra besökarna, som liksom jag blivit en del av hennes konstverk.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Inne i det dunkla rummet står en overheadapparat i grå plast som projicerar ett färgstarkt psykedeliskt mönster på väggen mittemot. Det finns något bekant i mönstret, men det är inte förrän jag läser beskrivningen av det som jag förstår varför. I verket, som kallas This Is Only a Test, har Yurshansky använt sig av tretton olika färgtester som egentligen används för att ställa in dator- och tv-skärmar enligt standard, och projicerat dem ovanpå varandra. De strikt justerade testbilderna har helt förlorat sitt syfte och reducerats till ett dekorativt mönster, långt ifrån sitt egentliga ursprung.

I Yurshanskys tredje verk, Projection (I Have A Dream), har hon i tryck återgett Martin Luther Kings berömda tal men tagit bort allt utom skiljetecknen, punkterna och prickarna. I en hög på golvet ligger det vita affischer där det, förutom titeln I Have A Dream, bara finns en lång rad med punkter och kommatecken. Den som vill kan ta med sig ett exemplar hem och, som Yurshansky själv sagt, skapa sin egen dröm. Än en gång integrerar hon betraktaren i sin konst, men istället för att låta oss bli en del av konstverket får vi själva skapa det. Med sitt minimalistiska formspråk låter hon oss bokstavligen fylla i mellanslagen och själva skapa oss konstens slutgiltiga mening.

Jenny Yurshanskys konst är både utåtagerande och inkluderande. Att smälta samman konsten med betraktaren ger en helt ny dimension till verken, även om det bara är ett vitt papper med punkter på. Jag kan känna en nästintill barnslig upphetsning av att själva få bli en del av konsten, även om det är på konstnärens egna, begränsade villkor.   

Paul Fägerskiöld. Målningar ur serierna White Flag 2010, Liberated Colour, 2010, Framed Colour, 2010, Untitled, 2010, Stolen Messages, 2010. Foto: Mattias GivellÄven Paul Fägerskiöld engagerar betraktaren, men på ett helt annat sätt. Fägerskiöld är målare, på ett historiskt traditionellt sätt, med färg på duk.
Fägerskiöld är född 1982 i Stockholm, där han idag bor och är verksam. Han är utbildad vid både Kungliga Konsthögskolan i Stockholm och konsthögskolan i Wien.

I utställningen visas målningar ur fem serier; Stolen Messages, White Flag, Liberated Colour, Framed Colour och Untitled. Fägerskiölds målningar är enkla i sitt uttryck, med en avskalad färgskala och naturfärgade dukar som skymtar bakom motiven. Hans konst är full av politiska och konstnärliga referenser, både till samtiden och till historien. Här finns religiösa symboler, graffiti, Yves Klein, flaggor, popkonst och Mark Rothko. Tavlorna hänger tätt, utan inbördes ordning, något som gör att man måste ta sig tid för att tränga ner i Fägerskiölds budskap som ligger dolt mellan de rena färgfälten och strikta utformningarna.

"Jag arbetar med måleri som med ett språk, mina målningar är både separata verk och del i en föränderlig helhet" har konstnären själv sagt, och det är en essentiell ingång till Fägerskiölds konst. Det är lätt att gå vilse bland hans målningar, men betraktar man dem både var för sig och tillsammans växer de sakta men säkert till en intressant och tänkvärd helhet.  
I serien White Flag har Fägerskiöld målat flaggor från länder som inte längre finns, som Sovjetunionen och Hitlers Tredje Rike, strikt målade i vit färg. De blir som en konkret, om än spöklik, erinran om delar av mänsklighetens historia som många idag försöker förtränga.

I Stolen Messages har han med graffitiliknande stil klottrat meddelanden direkt på duken. De flesta svårbegripliga, med kryptiska siffror och bokstäver, men en av dem talar direkt och skoningslöst. Två ord - WHITE GUILT - står hastigt skrivet i stora bokstäver, det första ordet i vitt, det andra i svart. Med två ord och två färger har Fägerskiöld sammanfattat ett av samtidens stora dilemman - postkolonialismen och västvärldens dåliga samvete. Det är inte utan en bismak av obehag som jag betraktar målningen, så anspråkslös och ändå så slagkraftig. Med sin klottrade karaktär är det lätt att missta för ett politiskt slagord, vilket det i en mening också är.
Bland Fägerskiölds målningar är det den som talar starkast på egen hand. Det finns ett fåtal andra som också skulle kunna klara sig själva, men många känns inte som något mer än just kulturella blinkningar. Som helhet fungerar hans konst någorlunda, men jag skulle helst ha sett mer av hans samtida motiv och mindre av de konsthistoriska.  

Det är ändå med stora förhoppningar jag lämnar Bonniers Konsthall med min affisch och min stämpel. Det är två olika konstnärskap som belönats med årets stipendier, men två konstnärer som jag båda vill se mer av i framtiden, inte minst Jenny Yurshansky.

Sonja Nettelbladt

Ur arkivet

view_module reorder

Vem kan segla förutan vind vem kan ro utan åror?

En av orsakerna till att lärarna inte får det stöd de verkligen behöver av sina rektorer är att de senare ofta inte är medvetna om de pedagogiska problem som läraren ...

Av: Lilian O. Montmar | Kulturreportage | 12 november, 2012

Benjamin 16

Håkan Eklund OM BENJAMIN Benjamin är en serie skapad och ritad av kulturella mångsysslaren Håkan Eklund. Det handlar om en-rutingar och serien används ofta av skaparen för att belysa dumma företeelser i allas ...

Av: Håkan Eklund | Kulturen strippar | 03 december, 2011

Uteliggaren

Det ligger en människa på marken. Kylan i vinden från öppna vägen piskar tag om honom, ruskar om honom. Den gnutta värme som finns i natten alstras från en betongfasad ...

Av: Tobias Haglund | Gästkrönikör | 16 december, 2014

Lindellhallen. Lage Lindell. Formspråk.

Inom arkitektur talar man om en stereotom känsla som åsyftar volymen, en distanslöshet, en öppenhet. Den må vara subjektiv, alla tolkar vi rum olika, men den är också bestämmande för det ...

Av: Allan Persson | Essäer om konst | 01 februari, 2012

Om Joseph Cornells hermetiska väg

Långt innan min vetskap om Joseph Cornells (1903-1972) existens grundlades min fascination för honom. Mina föräldrar drev en bokhandel - en av Sveriges äldsta - och redan som barn lekte ...

Av: Jesper Nordström | Konstens porträtt | 01 augusti, 2017

Filmnatten med Sara

 Allt fanns på plats: ett tiotal tapas och popcorn och tillhörande utsökt fluidum. Vi skulle se sex filmer i rad och vid åttatiden på morgonen skriva ner våra intryck på ...

Av: Vladimir Oravsky, Sara Granath | Kulturreportage | 23 september, 2012

Joan as Police Woman,

Intervju: Joan Wasser - Joan As Police Woman

När jag träffar Joan Wasser har hon och hennes tre medmusiker bara några spelningar kvar på den två månader långa Europaturné som de har gjort för att lansera den senaste ...

Av: Thomas Renhult | Musikens porträtt | 21 december, 2015

Den ansvarsfulle kapitalisten och den goda vinsten

Starbucks är ett amerikanskt företag som serverar kaffe och espresso på tusentals kaféer och barer i minst 37 länder. Starbucks köper kaffet hos de bästa odlarna i Afrika och i ...

Av: Gilda Melodia | Reportage om politik & samhälle | 29 juli, 2010

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.