Carl Abrahamsson och verklighetens absurda teater

Såsom en vulkan är Carl Abrahamssons hjärna, full av brinnande ädelstenar. Alla dessa idéer och projekt gör honom till en mångsysslande artist. Men Carl är också en mycket kontroversiell person ...

Av: Guido Zeccola | 16 september, 2010
Övriga porträtt

Om att läsa för mycket eller Kärlekens idealitet: Flaubert och Faulkner

Vare sig man anser Cervantes’ Don Quijote (1605 och 1615) eller Samuel Richardsons Pamela, or Virtue Rewarded (1740) vara den första romanen, kan man hur som helst säga att läsningens ...

Av: Carl Magnus Juliusson | 14 augusti, 2012
Essäer om litteratur & böcker

Eurovision Song Contest 2016 vinnaren Jamala, Susana Dzjamaladinova. Foto: Anna Velikova/ EBU.

Europa-visionen och Eurovisionen

Är Eurovisionen, ESC alltså, det enda som förenar i dagens Europa? Eller är det ett gigantiskt jippo, drivet av nöjesindustrin för att säkra de stora bolagens fortsatta expansion? Tidningen Kulturens ...

Av: Thomas Wihlman | 23 Maj, 2016
Musikens porträtt

Utveckling och tillväxt samt miljökamp

Ser ett plakat som bjuder in till en diskussionskväll om miljöarbetet i Östra Vätternbranterna. Det naturgeografiska området sträcker sig från Jönköping i söder, genom delar av Tranås och Ödeshögs kommuner ...

Av: Per-Inge Planefors | 27 augusti, 2012
Gästkrönikör

Konst: Mindblowing! Form/Design Center i Malmö



Unik samling i vibrerande färger

Mindblowing Mindblowing!
Form/Design Center i  Malmö

Från sextiotalets San Francisco till tiotalets Malmö. Det är en på många sätt osannolik resa i tid och rum för de omkring 130 psykedeliska konsertaffischer som just nu ställs ut på Form/Design Center i Malmö. Aldrig tidigare har det funnits möjlighet att på svensk mark skärskåda så många originalaffischer på en och samma gång. Åtminstone om man får tro Form/Design Center själva. Enligt deras hemsida är det den första och största utställningen av sitt slag som visas i Europa.

Soliga Kalifornien har ersatts av en stad i Skandinavien och mer än 40 år har passerat. Världen ser minst sagt annorlunda ut. Hur påverkar denna förskjutning vår blick? En viktig skillnad är att affischerna visas inramade, vilket de förstås inte var när de spreds för att avisera kommande konserter på spelställen som The Fillmore och Avalon Ballroom. Även om inramningarna är absolut nödvändiga ur bevaringssynpunkt gör de samtidigt att bilderna ses med andra ögon. De har upphöjts och i dag förknippas de mer med ord som samlarvärde än LSD. Vad som från början var reklam för konserter betraktas i dag som konst.

Konsertaffischerna är hämtade från skivaffärsinnehavaren Kenneth Ovessons privata samling. Han har främst samlat på bilder som han gillar, något som förstås bidrar till att göra samlingen mer personlig. Men den som hoppas på att få se kända klassiker lär inte bli besviken – de flesta finns representerade på utställningen. En av dessa är den bild Rick Griffin gjorde inför Grateful Deads tre spelningar på Avalon Ballroom i januari 1969. Bakom bilden ligger ett hantverk som imponerar än i dag. Affischen är ett utmärkt exempel på hur man använde sig av koder inom den psykedeliska affischkonsten (enligt Ovesson var kulturen runt affischerna nästan som ett ”hemligt sällskap”). Den som inte är bekant med bilden sedan tidigare möter en typografi som i tidstypisk anda utmanar betraktaren. Först efter lite ansträngning får orden mening: ”Grateful Dead”. Så, då var det avklarat. Eller? Nej, uppehåller man sig lite längre vid texten finns det mer att upptäcka. Texten är nämligen ett så kallat ambigram. Förutom bandnamnet kan man också läsa följande fras: ”We ate the acid”. Upptäckten ger en slags aha-upplevelse och det finns en lockelse i att växla mellan de två olika läsningarna. Typografin liknar graffiti och stilen skulle troligen göra många graffitimålare avundsjuka. Om Griffin vuxit upp några generationer senare är det inte otänkbart att han hade känt sig hemma i hiphopkulturen.

Grateful Dead lär ha gillat Griffins affisch för bilden användes till bandets tredje album Aoxomoxoa, och blev i och med det även ett legendariskt skivomslag. Men Griffins tid som affischkonstnär var snart över. Hösten 1970 hittade han en ny hemvist i den kristna tron och började göra bilder med religiösa motiv. I fokus stod det omfattande projektet The Gospel of John (Johannesevangeliet), som gavs ut av ett kristet skivbolag.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Utmärkande för många av affischerna på utställningen är förstås de starka färgerna. Affischkonstnären Victor Moscoso berättar i boken I Want to Take You Higher – The Psychedelic Era 1965-1969 att han ”skruvade upp” färgen så ”högt” han kunde på samma sätt som musikerna skruvade upp sina förstärkare. Färgkombinationerna var ämnade att reta ögat: ”You’d use as many vibrating colors as you possibly could. You’d make every edge a vibrating edge.” I en artikel om färgernas inverkan publicerad i DN 2005 bekräftar den numera bortgångne Lundaprofessorn Rikard Küller det Victor Moscoso och hans kollegor redan kände till: ”starka färger, kontraster och mönster irriterar och leder till visuell stress”. Denna visuella retning är något som bejakas inom kulturer där hallucinogener är vanliga. Sextiotalets affischkonstnärer var därför inte ensamma om att uttrycka sig med hjälp av starka, kontrasterande färger – de är lika typiska för huichol-indianernas ”garnmålningar” och acid house-rörelsens flyers och skivomslag.

Gemensamt för de psykedeliska konsertaffischerna är också influenserna från art nouveau. Bilderna var med andra ord retro redan på sextiotalet. Liksom inom nämnda stil präglas affischerna av omfattande ornamentik. Den tjeckiske art nouveau-målaren och grafikern Alphonse Mucha var en viktig förebild, vilket befästes när hans reklamaffisch för rullpapper från 1896 ”samplades” av Stanley Mouse och Alton Kelley och fick nytt liv som psykedelisk konsertaffisch 70 år senare. Motiven i affischerna hämtades annars ofta från växt- och djurriket. Fåglar, reptiler och insekter är till exempel vanligt förekommande. Påfallande ofta syns olika icke namngivna kvinnogestalter (vilket är fallet i lånet av Mucha-bilden), ibland i form av porträtt, ibland i helfigur. Ofta är de lättklädda eller nakna med långt flödande hår. Trots det anspelar dessa motiv inte alltid på sex, utan tycks ibland i stället uttrycka en naturdyrkan och en längtan till något mera ursprungligt. Skildringen av kvinnan som ett oskyldigt och mystiskt naturväsen känns förstås daterad, och fungerar som en påminnelse om att bilderna är gjorda i en tid då andra ideal var rådande. Många affischer bär också på referenser till religion och andlighet. Detta utesluter inte att bilderna präglas av lekfullhet och humor.

De psykedeliska konsertaffischerna är ofta väldigt detaljrika. En enda affisch kan innehålla många olika motiv och stämningar, vilket gör bilderna starkt eklektiska och mångfasetterade. Att närma sig en bild kan därför vara en tidskrävande uppgift, och den som verkligen vill få en fördjupad förståelse av affischerna på Mindblowing! lär få göra ett återbesök.

Utställningen visas i form av en salongshängning, det vill säga affischerna är tätt placerade med få tomma ytor. Det är ett i sammanhanget utmärkt sätt att visa bilderna på som skapar en känsla av att de flyter ihop till en enda hallucinatorisk mix. Visst hade man kunnat begränsa urvalet och bara visa hälften av bilderna. Det hade sannolikt räckt för att täcka utställningen. Men då ska man ha i åtanke att den psykedeliska affischkonsten står för motsatsen till det sparsmakade och återhållsamma. Detta är något som Form/Design Center har tagit fasta på. Mindblowing! är en oemotståndlig utställning som kommer med ”extra allt”.

 

Henrik Dahl

 

 

 

Ur arkivet

view_module reorder
Anisur Rahman Foto Cato Lein

Anisur Rahman . Tre noveller i översättning av Kristian Carlsson

Anisur Rahman är  poet, dramatiker, översättare och journalist med "ena benet här i Sverige och det andra i Bangladesh". Hans skrivande är språkligt, geografiskt och genremässigt gränsöverskridande och speglar exilen ...

Av: Anisur Rahman | Utopiska geografier | 09 Maj, 2016

De långa nätterna på de iskalla perrongerna

Om morgonen slickar Korridoren sina sår efter nattens omväxlande övningar och inväntar det återställande lugnet åter erbjudande en tingens estetik och ett nästan dammigt lugn med korridorgolvets blanka yta som ...

Av: Benny Holmberg | Kulturreportage | 10 juli, 2011

Streiftog i litteraturens verden

Den franske resepsjonen av selvpåført død i den engelske overklasse i det attende århundre Ut fra sikten min er det å snakke og skrive om singulære menneske liv å sette fram ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 12 april, 2013

Livsfarlig, livsnödvändig läsning (Om klassiker och kanon del I)

Varför läser jag klassiker?   Vad är en klassiker? Den mest allmänna och traditionella definitionen är att klassikerna, i likhet med kanon, betecknar "det utvalda och mönstergilla", och "att denna förebildlighet är ...

Av: Lidija Praizovic | Essäer om litteratur & böcker | 01 mars, 2010

Prins Eugen – Ett levande konstnärskap

Det allmänna fenomenet svenskt monumentalmåleri blir partikulärt genom en orientering av prins Eugens konstnärliga praktik. Likt många andra svenska konstnärer kring förra sekelskiftet var prins Eugen en konstnär som ägnade ...

Av: Allan Persson | Konstens porträtt | 22 januari, 2013

Beatrice Alemagna Foto Gian-Luca Rossetti

Att brodera en saga

Beatrice Alemagna föddes i Bologna i mitten av 1970-talet. Efter studier i grafisk och visuell kommunikation vid ISIA i Urbino flyttade hon, efter att ha vunnit ett prestigefullt pris, till ...

Av: Guido Zeccola | Litteraturens porträtt | 25 november, 2014

Diversity in the definitions of truth

Rig Veda 1.164.46c states as an axiom, "Truth is one; the wise call it by many names." Is this the plain narration of a fact, or a meta-narrative, which engages ...

Av: Carsten Palmer Schale | Essäer om religionen | 07 november, 2014

Ectoplasm Girls: En musikalisk frizon utan några som helst regler

Ectoplasm Girls är en besynnerlig duo som består av systrarna Nadine och Tanya Byrne från Stockholm. Deras musik är lekfull, dyster, mörk, glad, ljus, stilla, dansant, trolsk, drömsk, synsk, barnslig ...

Av: Carl Abrahamsson | Musikens porträtt | 09 december, 2010

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.