Tomten är vaken. Foto Belinda Graham.

Öppet brev till Regeringskansliet om "Free Fall"

I samband med Finlands 100-årsjubileum överräckte statsminister Stefan Löfven en gåva, skulpturen Free Fall, till Finland. I sitt tal framhöll Stefan Löfven:

Av: Språkförsvarets styrelse | 25 november, 2017
Gästkrönikör

Uppror och klassikerstatus – Ett tärningskast kan aldrig upphäva slumpen

Un coup de dés jamais n’abolira le hazard (Stéphane Mallarmé)Gud existerar inte längre som en allsmäktig kraft. Universum är ett kaos frambringat av slumpen och livet har ingen nåbar mening ...

Av: Pernilla Andersson | 12 juli, 2012
Essäer om litteratur & böcker

Dr Krabba 9

Janne Karlsson, född 1973 och bosatt i Linköping med mina två söner. Har arbetat inom vården i 20 år, men sade upp mig 2010 för att satsa helhjärtat på tecknandet. Då ...

Av: Janne Karlsson | 02 december, 2011
Kulturen strippar

En tysk MED humor och massor av god karma

”Dagen då jag dog var inte speciellt kul. Det berodde inte enbart på min död. Närmare bestämt lyckades den episoden bara med nöd och näppe klämma sig in som nummer ...

Av: Belinda Graham | 14 november, 2013
Övriga porträtt

Konst: Mindblowing! Form/Design Center i Malmö



Unik samling i vibrerande färger

Mindblowing Mindblowing!
Form/Design Center i  Malmö

Från sextiotalets San Francisco till tiotalets Malmö. Det är en på många sätt osannolik resa i tid och rum för de omkring 130 psykedeliska konsertaffischer som just nu ställs ut på Form/Design Center i Malmö. Aldrig tidigare har det funnits möjlighet att på svensk mark skärskåda så många originalaffischer på en och samma gång. Åtminstone om man får tro Form/Design Center själva. Enligt deras hemsida är det den första och största utställningen av sitt slag som visas i Europa.

Soliga Kalifornien har ersatts av en stad i Skandinavien och mer än 40 år har passerat. Världen ser minst sagt annorlunda ut. Hur påverkar denna förskjutning vår blick? En viktig skillnad är att affischerna visas inramade, vilket de förstås inte var när de spreds för att avisera kommande konserter på spelställen som The Fillmore och Avalon Ballroom. Även om inramningarna är absolut nödvändiga ur bevaringssynpunkt gör de samtidigt att bilderna ses med andra ögon. De har upphöjts och i dag förknippas de mer med ord som samlarvärde än LSD. Vad som från början var reklam för konserter betraktas i dag som konst.

Konsertaffischerna är hämtade från skivaffärsinnehavaren Kenneth Ovessons privata samling. Han har främst samlat på bilder som han gillar, något som förstås bidrar till att göra samlingen mer personlig. Men den som hoppas på att få se kända klassiker lär inte bli besviken – de flesta finns representerade på utställningen. En av dessa är den bild Rick Griffin gjorde inför Grateful Deads tre spelningar på Avalon Ballroom i januari 1969. Bakom bilden ligger ett hantverk som imponerar än i dag. Affischen är ett utmärkt exempel på hur man använde sig av koder inom den psykedeliska affischkonsten (enligt Ovesson var kulturen runt affischerna nästan som ett ”hemligt sällskap”). Den som inte är bekant med bilden sedan tidigare möter en typografi som i tidstypisk anda utmanar betraktaren. Först efter lite ansträngning får orden mening: ”Grateful Dead”. Så, då var det avklarat. Eller? Nej, uppehåller man sig lite längre vid texten finns det mer att upptäcka. Texten är nämligen ett så kallat ambigram. Förutom bandnamnet kan man också läsa följande fras: ”We ate the acid”. Upptäckten ger en slags aha-upplevelse och det finns en lockelse i att växla mellan de två olika läsningarna. Typografin liknar graffiti och stilen skulle troligen göra många graffitimålare avundsjuka. Om Griffin vuxit upp några generationer senare är det inte otänkbart att han hade känt sig hemma i hiphopkulturen.

Grateful Dead lär ha gillat Griffins affisch för bilden användes till bandets tredje album Aoxomoxoa, och blev i och med det även ett legendariskt skivomslag. Men Griffins tid som affischkonstnär var snart över. Hösten 1970 hittade han en ny hemvist i den kristna tron och började göra bilder med religiösa motiv. I fokus stod det omfattande projektet The Gospel of John (Johannesevangeliet), som gavs ut av ett kristet skivbolag.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Utmärkande för många av affischerna på utställningen är förstås de starka färgerna. Affischkonstnären Victor Moscoso berättar i boken I Want to Take You Higher – The Psychedelic Era 1965-1969 att han ”skruvade upp” färgen så ”högt” han kunde på samma sätt som musikerna skruvade upp sina förstärkare. Färgkombinationerna var ämnade att reta ögat: ”You’d use as many vibrating colors as you possibly could. You’d make every edge a vibrating edge.” I en artikel om färgernas inverkan publicerad i DN 2005 bekräftar den numera bortgångne Lundaprofessorn Rikard Küller det Victor Moscoso och hans kollegor redan kände till: ”starka färger, kontraster och mönster irriterar och leder till visuell stress”. Denna visuella retning är något som bejakas inom kulturer där hallucinogener är vanliga. Sextiotalets affischkonstnärer var därför inte ensamma om att uttrycka sig med hjälp av starka, kontrasterande färger – de är lika typiska för huichol-indianernas ”garnmålningar” och acid house-rörelsens flyers och skivomslag.

Gemensamt för de psykedeliska konsertaffischerna är också influenserna från art nouveau. Bilderna var med andra ord retro redan på sextiotalet. Liksom inom nämnda stil präglas affischerna av omfattande ornamentik. Den tjeckiske art nouveau-målaren och grafikern Alphonse Mucha var en viktig förebild, vilket befästes när hans reklamaffisch för rullpapper från 1896 ”samplades” av Stanley Mouse och Alton Kelley och fick nytt liv som psykedelisk konsertaffisch 70 år senare. Motiven i affischerna hämtades annars ofta från växt- och djurriket. Fåglar, reptiler och insekter är till exempel vanligt förekommande. Påfallande ofta syns olika icke namngivna kvinnogestalter (vilket är fallet i lånet av Mucha-bilden), ibland i form av porträtt, ibland i helfigur. Ofta är de lättklädda eller nakna med långt flödande hår. Trots det anspelar dessa motiv inte alltid på sex, utan tycks ibland i stället uttrycka en naturdyrkan och en längtan till något mera ursprungligt. Skildringen av kvinnan som ett oskyldigt och mystiskt naturväsen känns förstås daterad, och fungerar som en påminnelse om att bilderna är gjorda i en tid då andra ideal var rådande. Många affischer bär också på referenser till religion och andlighet. Detta utesluter inte att bilderna präglas av lekfullhet och humor.

De psykedeliska konsertaffischerna är ofta väldigt detaljrika. En enda affisch kan innehålla många olika motiv och stämningar, vilket gör bilderna starkt eklektiska och mångfasetterade. Att närma sig en bild kan därför vara en tidskrävande uppgift, och den som verkligen vill få en fördjupad förståelse av affischerna på Mindblowing! lär få göra ett återbesök.

Utställningen visas i form av en salongshängning, det vill säga affischerna är tätt placerade med få tomma ytor. Det är ett i sammanhanget utmärkt sätt att visa bilderna på som skapar en känsla av att de flyter ihop till en enda hallucinatorisk mix. Visst hade man kunnat begränsa urvalet och bara visa hälften av bilderna. Det hade sannolikt räckt för att täcka utställningen. Men då ska man ha i åtanke att den psykedeliska affischkonsten står för motsatsen till det sparsmakade och återhållsamma. Detta är något som Form/Design Center har tagit fasta på. Mindblowing! är en oemotståndlig utställning som kommer med ”extra allt”.

 

Henrik Dahl

 

 

 

Ur arkivet

view_module reorder

Emmakrönika IX Nu måste han ändå vara respektfullt tyst och stilfullare

Illustration: Guido ZeccolaLyxpoeten har (äntligent) slutat skriva underdåniga allehanda dekorerade lyxkärleksbrev yttringars till Emma, enär hon senast var rasande som en spindel och slängde luren i örat på honom lyx ...

Av: Stefan Hammarén | Stefan Hammarén | 06 januari, 2009

Möten med diktare

Moa Martinson skrev en gång en bok som hon kallade Jag möter en diktare vars titel förleder en att tro att det rör sig om en redogörelse för alla kolleger ...

Av: Ivo Holmqvist | Essäer om litteratur & böcker | 17 maj, 2012

Keepalive (2015), skulptur av Aram Bartholl

Den trådlösa konsten

I fotografiets barndom, när tekniken ännu inte var fulländad, uppstod ibland tekniska fel på kameror och film som gjorde att när filmen framkallades i mörkrummen så upptäckte fotografen att det ...

Av: Mathias Jansson | Essäer om konst | 03 september, 2016

Frågor som för evigt kommer att slå följe med mig genom livet

Alla dessa kvällar som jag låg där på mage under täcket i den bruna manchestersoffan, mina vader och fötter vilande i hans knä. Pappa i sin svarta träningsoverall med gula ...

Av: Jenny Markström | Gästkrönikör | 16 december, 2013

Giotto di Bondone. Jesus död

Johannes evangelium 19:17-37

Den svarta färgen är tydlig. Det finns ingen återvändo.

Av: Hans-Evert Renérius | Gästkrönikör | 03 april, 2015

Filmkrönika: Från ”Twilight” till ”The Host” – numera vill vi bli vän med…

I tidiga vampyrfilmer spetsas vampyrer på pålar av rättrådiga människor, eller bränns av solljuset, i sci-fi filmer klubbas utomjordingar ner, eller skjuts, eller förgås när de kommer i kontakt med ...

Av: Belinda Graham | Gästkrönikör | 09 september, 2013

Tre sorters ondska

Bakom all skönhet ligger något omänskligt: kullarna, den ljuva himlen, trädens konturer, allt förlorar den illusoriska mening som vi tilldelade den. Hädanefter är de oss mer fjärran än ett förlorat ...

Av: Hugo Kuhlin | Essäer om litteratur & böcker | 04 juni, 2017

Ska gatumusikanterna utvisas från Göteborg?

Ur Sveriges framsida hörs nu en bräcklig klagosång. Den ljuder från Gator och torg med en styrka som få tycks förstå. Tvåtusennio är det år då De folkvalda politikerna i ...

Av: Fredrik Rubin | Gästkrönikör | 05 juli, 2009

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.