Hans O Sjöstrom. Kalkyl

Hans O Sjöström född 1939, före detta journalist, verksam som översättare. Har skrivit och utgivit tre romaner, fyra böcker med sakprosa och arbetat med Folket i Bild/Kulturfront och gör det ...

Av: Hans O Sjöström | 03 februari, 2014
Utopiska geografier

Tvål, ljus och oljemålningar i C.D. Friedrichs barndomshem

Han var svensk och hans föräldrar kokade tvål och stöpte ljus i källaren. Här på Lange Straße 57 mitt i centrum av Greifswald föddes Casper David Friedrich den 5 september ...

Av: Mathias Jansson | 16 september, 2014
Essäer om konst

Soap&Skin - Lovetune For Vacuum

Bakom Anja Plaschgs väldoftande och mjuka artistnamn döljer sig en mörk melankoli som konsekvent byggs upp låt efter låt på hennes starka debutalbum från förra året, Lovetune For Vacuum. Om ...

Av: Simon Henriksson | 24 februari, 2010
Musikens porträtt

Inget är så rött som färskt blod i snö

Detta är början på en trilogi - Röd som blod, Vit som snö,Svart som ebenholts. Alla som kan sin Snövit känner igen ramsan--- den gravida sagodrottningen önskade sig ett barn ...

Av: Belinda Graham | 21 oktober, 2014
Essäer

Litteratur: Henrik Johansson, Vattnet under broarna



Mot ett förmörkat Norden


altHenrik Johansson
Vattnet under broarna
Arktos


Vattnet under broarna är en borrande, värkande, av dov sorg och vanmäktig vånda präglad samling berättelser. Den första novellen, "Ett samtal med psykologen", knyts på ett sinnrikt sätt samman med den sista, "Polisrapport 355". Cirkeln är sluten, fram tonar i obarmhärtigt pinande ljus medvetandet om ett mörkt, kallt, alienerat, socialt sönderfallande, nyliberalt empatilöst Sverige med allt mer oförsonliga och svårlösbara etniska motsättningar.

Förutom en rätt dråplig saga om odrägliga troll som missbrukar den redlige bondens gästfrihet, en novell om det öde som drabbade miljontals tyska kvinnor och barn när landet "befriades" 1945, samt två dystopiskt fabulerande texter om samvetsnöd och vedergällningsträngtan i en framtid där Sverige i den ena ockuperats av amerikansk-globalistiska trupper, och i den andra jämte jordens samtliga nationer drabbats av ett elakartat biologiskt stridsmedel till Mugabevirus som specifikt avlivar den stora majoriteten vita människor, så befinner sig läsaren i en krass, deprimerande, kulturödelagd, "mångkulturell" och multikriminell samtid.

Jag har inte läst Johanssons debut Sista steget (2005), inte heller hans Svenska röster (2007), men av recensioner på nätet framgår att Vattnet under broarna fullföljer den rebelliskt nationalistiska syftningen från dessa verk. Det är ett intressant dissidentperspektiv, och författarens djupa engagemang i upplevda samhälleliga och överhetsframtvingade missförhållanden ger berättelserna i den nya volymen en andligt-emotionell laddning som inte ofta existerar i samtida vittra sammanhang.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

 

De två bästa novellerna är "Vad folk egentligen menar" och "Livstids fängelse". Den förstnämnda spinner vidare på folkets mörkaste misstankar om kontroll-och övervakningssamhällets djupaste drivkrafter och presenterar en på Thomas Bodströms gestalt kalkerad "förtroendeingivande" politiker som inte drar sig för någonting när det kommer till personlig vinning och foglighet gentemot inflytelserika uppdragsgivare. "Livstids fängelse" är en lysande konstruerad novell som utspelas på Kumlaanstalten.

Först mycket sent förstår läsaren vad och vem den "nazistiske barnamördaren" som ängsligt lodar runt där bland brutala arabgäng, myspysig juggemaffia, svennehatande somalier och korrupta plitar är.

Bokens språk är rakt och enkelt, måhända i viss mån ungdomsanpassat, med många så kallade populärkulturella referenser. Språkgestaltningen fungerar överlag väl, det blir en hårdkokt direktkommunikation, men kan ibland bli en aning monotont. Att Henrik Johansson inte kommer att recenseras av de "etablerade tidningarna" kan man nog lugnt utgå från. Tyvärr råder en förljugen och kvasi-moraliskt självgod intolerans gentemot oliktänkande i krampaktigt politiskt korrekta kulturkoftekretsar.

Oavsett vad man anser om Johanssons livsideal måste man rimligen som vuxen, desillusionerad och livserfaren människa, om man är nyfiken på vilka tankar och farhågor som rör sig i folkdjupen, kunna läsa hans bok och skriva vad man tycker.

Jag hoppas att han i nästa verk förmår ge uttryck för ett något ljusare nordiskt sinnelag, som inte grottar ner sig i utstuderat bestialiska hämndfantasier.
Det är under alla omständigheter ett författarskap som förtjänar uppmärksamhet, på samma villkor som all annan prosa som skrivs på vårt språk.

Nikanor Teratologen

 

 

Ur arkivet

view_module reorder

Bland avatarer och självmord

Den polske regissören Jan Komasas debutlångfilm ”Suicide Room” – som har presenterats vid flera tillfällen i Stockholm, bland annat av den polska filmfestivalen Kinoteka, under Stockholms filmfestival och nu senast ...

Av: Roberto Fogelberg Rota | Filmens porträtt | 14 juni, 2012

Andy Warhol, Velvet Underground och Ron Nameth

I samband med att Fotografiska i Stockholm i början av 2011 visar en utställning om Andy Warhols (och Velvet Undergrounds) "Exploding Plastic Inevitable"-show 1966-1967 tillåter vi oss här en liten ...

Av: Carl Abrahamsson | Konstens porträtt | 12 januari, 2011

Dataspel som konst

I USA finns det många förespråkare, med professor Henry Jenkins från MIT i spetsen som menar att dataspel är en konstform, precis som litteratur, film och bildkonst. Man kan väl ...

Av: Mathias Jansson | Essäer om konst | 14 december, 2008

Om Kazuo Ishiguro

Sitt namn till trots hör Kazuo Ishiguro till den nu drygt medelålders generationen av engelska författare där många för övrigt kommer från länder och städer långt bortom det förenade kungadömet ...

Av: Ivo Holmqvist | Litteraturens porträtt | 05 oktober, 2017

Nike från Samothrake och Gunnar Ekelöf

NikeI år är det fyrtio år sedan Gunnar Ekelöf dog, i mars 1968, ett par månader före studentupproret. På Svenska Institutet i Kavalla, som i likhet med Neapel under antiken ...

Av: Carina Waern | Essäer om litteratur & böcker | 25 september, 2008

Foto: Emma Fäldt

Han vandrade bort sin livskris

Det var en blåsig och kall novemberdag. Johan, då 34 år, promenerade runt i sin brors trädgård och funderade över hur han skulle gå vidare med livet. Han hade de ...

Av: Emma Fäldt | Resereportage | 31 Maj, 2015

Skärgårdsdeckarna

Skärgårdsdeckare kan man väl kalla den nya kriminalgenren i Camilla Läckbergs efterföljd. I fjol debuterade Viveca Sten med en deckare, där det mördades på och kring Sandhamn i Stockholms skärgård. Hennes ...

Av: Bengt Eriksson | Essäer om litteratur & böcker | 17 juni, 2009

Då möjligheterna inte alltid fanns

Min morfar, Georg, började arbeta och röka ungefär samtidigt. Med en cigarett vilset hängande i mungipan gick han med osäkra steg, tillsammans med de andra arbetarna, genom Svenska kullagerfabrikens mörka ...

Av: Björn Augustson | Kulturreportage | 20 januari, 2012

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.