Förlustens svarta geografi - David Goodis och skymningens underland

David Goodis var, underligt nog, en av de första amerikanska noirförfattarna som jag läste. Underligt, i alla fall utifrån en svensk horisont; Goodis har aldrig översatts till ...

Av: Nanok | 12 april, 2010
Essäer om litteratur & böcker

Dataspelet E.T Atari funna på en soptipp i New Mexico.

Dödliga böcker och filmer med förbannelser

Den sista kopian av stumfilmen London After Midnight (1927) brann upp 1967 men i TV-serien Whitechapel dyker den upp igen. Serien som gick i fyra säsonger mellan 2009 och 2013 handlar ...

Av: Mathias Jansson | 07 februari, 2016
Kulturreportage

Erik Jorpes

Ett märkligt åländskt läkaröde

En ung åländsk läkare kom att kom att spela märkliga roll i det röda upproret som inleddes i Finland i januari1919. Erik Jorpes från Kökar hamnade på den röda ...

Av: Rolf Karlman | 31 januari, 2017
Essäer om politiken

Ett litteratöröde

Ett litteratöröde Litterär berömmelse är en vansklig historia. De flesta av dagens "namn" är snart glömda eller förvandlade till anekdoter i litteraturhistoriens marginal. Den en gång uppburne Gustaf af Geijerstam lever ...

Av: Göran Lundstedt | 26 april, 2007
Essäer om litteratur & böcker

Litteratur: Henrik Johansson, Vattnet under broarna



Mot ett förmörkat Norden


altHenrik Johansson
Vattnet under broarna
Arktos


Vattnet under broarna är en borrande, värkande, av dov sorg och vanmäktig vånda präglad samling berättelser. Den första novellen, "Ett samtal med psykologen", knyts på ett sinnrikt sätt samman med den sista, "Polisrapport 355". Cirkeln är sluten, fram tonar i obarmhärtigt pinande ljus medvetandet om ett mörkt, kallt, alienerat, socialt sönderfallande, nyliberalt empatilöst Sverige med allt mer oförsonliga och svårlösbara etniska motsättningar.

Förutom en rätt dråplig saga om odrägliga troll som missbrukar den redlige bondens gästfrihet, en novell om det öde som drabbade miljontals tyska kvinnor och barn när landet "befriades" 1945, samt två dystopiskt fabulerande texter om samvetsnöd och vedergällningsträngtan i en framtid där Sverige i den ena ockuperats av amerikansk-globalistiska trupper, och i den andra jämte jordens samtliga nationer drabbats av ett elakartat biologiskt stridsmedel till Mugabevirus som specifikt avlivar den stora majoriteten vita människor, så befinner sig läsaren i en krass, deprimerande, kulturödelagd, "mångkulturell" och multikriminell samtid.

Jag har inte läst Johanssons debut Sista steget (2005), inte heller hans Svenska röster (2007), men av recensioner på nätet framgår att Vattnet under broarna fullföljer den rebelliskt nationalistiska syftningen från dessa verk. Det är ett intressant dissidentperspektiv, och författarens djupa engagemang i upplevda samhälleliga och överhetsframtvingade missförhållanden ger berättelserna i den nya volymen en andligt-emotionell laddning som inte ofta existerar i samtida vittra sammanhang.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

 

De två bästa novellerna är "Vad folk egentligen menar" och "Livstids fängelse". Den förstnämnda spinner vidare på folkets mörkaste misstankar om kontroll-och övervakningssamhällets djupaste drivkrafter och presenterar en på Thomas Bodströms gestalt kalkerad "förtroendeingivande" politiker som inte drar sig för någonting när det kommer till personlig vinning och foglighet gentemot inflytelserika uppdragsgivare. "Livstids fängelse" är en lysande konstruerad novell som utspelas på Kumlaanstalten.

Först mycket sent förstår läsaren vad och vem den "nazistiske barnamördaren" som ängsligt lodar runt där bland brutala arabgäng, myspysig juggemaffia, svennehatande somalier och korrupta plitar är.

Bokens språk är rakt och enkelt, måhända i viss mån ungdomsanpassat, med många så kallade populärkulturella referenser. Språkgestaltningen fungerar överlag väl, det blir en hårdkokt direktkommunikation, men kan ibland bli en aning monotont. Att Henrik Johansson inte kommer att recenseras av de "etablerade tidningarna" kan man nog lugnt utgå från. Tyvärr råder en förljugen och kvasi-moraliskt självgod intolerans gentemot oliktänkande i krampaktigt politiskt korrekta kulturkoftekretsar.

Oavsett vad man anser om Johanssons livsideal måste man rimligen som vuxen, desillusionerad och livserfaren människa, om man är nyfiken på vilka tankar och farhågor som rör sig i folkdjupen, kunna läsa hans bok och skriva vad man tycker.

Jag hoppas att han i nästa verk förmår ge uttryck för ett något ljusare nordiskt sinnelag, som inte grottar ner sig i utstuderat bestialiska hämndfantasier.
Det är under alla omständigheter ett författarskap som förtjänar uppmärksamhet, på samma villkor som all annan prosa som skrivs på vårt språk.

Nikanor Teratologen

 

 

Ur arkivet

view_module reorder

”Jag hoppas du ligger vaken som jag” Om Karin Boyes brev

Pia-Kristina Garde har varit på detektivjakt efter brev och information om den mytomspunna Karin Boye i många många år. 2011 gav hon ut en bok, Karin Boye och människorna omkring ...

Av: Mats Myrstener | Essäer om litteratur & böcker | 13 september, 2013

En dikt av Bianca Olsson

Bianca Olsson går just nu på Westerdals School of Communication (WSoC) som ligger i Oslo, men är själv svensk - bördig från Göteborg. Hon säger själv att hennes språk förändrats ...

Av: Bianca Olsson | Utopiska geografier | 23 Maj, 2011

Anna Quirentia Nilsson Public Domain Wikipedia

Från Ystad till Hollywood - Anna Quirentia Nilsson

Andy Warhols färgglada porträtt av Greta Garbo auktioneras ut för en stor summa, ser jag på nätet, och på frimärket för utlandsportot (14 kr) finns Ingrid Bergmans vackra profil, träffsäkert ...

Av: Ivo Holmqvist | Filmens porträtt | 18 mars, 2016

Feminism och nazism: Elin Wägner och John Landquist

Elin Wägner (1882-1949), mitten av 1920talet. Foto: okänd Det var i den lilla skånska semesterorten Arild det hela började. Vid denna tid var det idylliska Arild en mycket populär sommarort, inte ...

Av: Crister Enander | Essäer om litteratur & böcker | 15 augusti, 2008

Skräcken i kulturens hjärta

- Jag har en del demoner att bearbeta. Alla skräcktavlor porträtterar mina egna demoner - de är inte bra skrämmande för skräckens skull, alla demoner har namn och en betydelsefull ...

Av: Mathias Jansson | Konstens porträtt | 14 oktober, 2009

Isak Serholt

Tre dikter av Isak Serholt

Mitt namn är Isak Serholt och är 28 år. Jag bor i en liten by utanför Göteborg med min fru och mitt ett år gamla barn. Jag jobbar som snickare och fyller ...

Av: Isak Serholt | Utopiska geografier | 05 Maj, 2017

Carl Abrahamsson och verklighetens absurda teater

Såsom en vulkan är Carl Abrahamssons hjärna, full av brinnande ädelstenar. Alla dessa idéer och projekt gör honom till en mångsysslande artist. Men Carl är också en mycket kontroversiell person ...

Av: Guido Zeccola | Övriga porträtt | 16 september, 2010

"Kritikernas kritiker" - ny konstform bringar förtjusning och förtret

Jag sällar mig minsann till alla andra tyckare som i detta nu besätter varenda blank ruta där man kan få in en stavelse eller två. Jag njuter av att kommentera ...

Av: Linda Bönström | Essäer om litteratur & böcker | 28 januari, 2010

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.

Cron Job Starts