I översättningens perspektiv

  Saul och David av Ernst Josephson I översättningens perspektiv Ernst Josephson var inte endast bildkonstnär, utan även diktare. Hans Färnlöf ger oss här en bild av konstnären i översättningens perspektiv. Konstnären Ernst Josephson ...

Av: Hans Färnlöf | 04 juli, 2007
Essäer om konst

Om banbrytaren James Frey

När James Frey gästade säsongsavslutningen av Skavlan var jag i extas. Sedan flera år tillbaka är Frey en av de författarna jag fascineras mest av. År 2005 uppmärksammades Freys debutbok ...

Av: Julie Blomberg Gudmundsson | 17 april, 2012
Gästkrönikör

Eleonora Danco . Foto: Lena Andersson

Fokus på Italien under Göteborgs filmfestival

Den 39:e upplagan av Göteborgs filmfestival hade fokus på Italien. Ungefär 20 filmer visades. Däribland Eleonora Dancos långfilmsdebut N-Capace och Pietro Marcellos Lost and Beautiful, som vann årets Ingmar Bergman-pris ...

Av: Lena Andersson | 16 februari, 2016
Essäer om film

Åvald Norén. Texter

Mitt namn är Åvald Norén, 22 år och studerar på Malmö Folkhögskola. Jag har skrivit mycket med inspiration av spoken word och även rapp då jag vill uppnå den typen av ...

Av: Åvald Norén | 17 juni, 2013
Utopiska geografier

Litteartur: Ian McEwan, Hetta



En berättelse som vinner med tiden

Ian McEwanIan McEwan
Hetta
Översättning:Maria Ekman
Brombergs

Man får hoppas att huvudpersonen i Ian McEwans senaste roman inte är "som män är mest". Micheal Beard, som han heter, är nämligen ett batteri av mindre goda sidor, men där otrohet och oärlighet i stort och smått är de bestående dragen.
Beard är fysiker och tilldelades en gång Nobelpriset. Men det var långt tillbaka i tiden. Och när år 2000 inträder, vilket är namnet på romanens första kapitel, har mycket vatten runnit under broarna.

Och därtill mycket fett samlats runt Beards korta kropp. Allt medan också håret tunnats ut betänkligt på den drygt 53 år gamla kvinnokarlen som är inne på sitt femte äktenskap.

Hetta är en roman som både roar och oroar, byggd som den är till fonden av den allvarliga frågan om klimatförändringar, kanske bortom människans grepp. Eller? Ja, frågan är inte enkel och därför också öppen för mycken spekulation.
Att som Ian McEwan i romanform skildra dess komplexitet och komplexa så kallade lösningar, eller förlag till sådana, är i sig värt beröm. Jag menar, tröttheten kring frågan blir inte mindre med tiden. Tyvärr.
Men McEwan gör det bra, som den briljante författare han är. Det ska dock sägas att början på den 340 sidor tätt skrivna romanen är ovanligt pladdrig och lös i kanterna för att vara från en penna som skrivit både Försoning och På Chesil Beach.

Och det är egentligen först på sidan 133 och andra kapitlet, 2005, som Hetta ordentligt fångar mig som läsare.
Även om första delen också har sina satiriskt sköna stunder, toppad av Micheal Beards resa till Spetsbergen med några "klimatförändringskonstnärer". Ett gäng idealister som cynikern i honom beskriver vara "en vänlig stam av exotiska främlingar", och så långt från Beards värld och vardag på Centret för forskning i England.

Hetta rör sig över tid och plats och kring aktuellt heta frågor. Tidlösa sådana då frågan om klimatet i vid mening är en del av människans lott att lösa eftersom koldioxiodutsläppen de facto inte minskar, trots deklarationer och fina tal. Fina tal är Michael Beards vardag, och ibland håller han själv ett och annat på de otaliga konferanser han deltar i runt världen, oftast som speciellt inbjuden gäst då Nobelpriset hängt ett livslångt skimmer på den prisade.
Men eftersom Beard är en äregirirg man och hans uppgift är att dämpa "civiliationens heta andedräkt" lanserar han, understödd av kolleger på Centret, lösningen på klimatkrisen som kort bekrivet handlar om en teknik att utvinna energi ur vatten. Beard är så att säga hjärnan bakom projektet som söker sina säkra finansiärer för att bli verklighet och rädda mänskligheten. Om bara inte Om funnes.
Och tillika kvinnor, sprit och mat. Och Beards egen historia som får Hetta att allteftersom likna en triller i regi av bröderna Coen.

Ian McEwans tolfte roman är inte hans bästa. Men den är absolut värd att ägna några kvällar. Och det är en berättelse som vinner med tiden. Den är rolig och satirisk. Bitsk stundom, men ändå full av medkänsla för människans(mäns) tillkortakommanden.

Ingemar Nilsson

 

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Ur arkivet

view_module reorder

Romantiken. Thekla Knös och konsten att förgylla vardagen

Romantiken är ett dimmigt begrepp som ligger nära ordet nostalgi. Ordet förknippar vi ofta med förälskelse, starka känslor, svärmeri. Det kan även ha en nedsättande klang och blir då liktydigt ...

Av: Lena Månsson | Övriga porträtt | 30 augusti, 2012

Gunnar Lundin Vad dagen vet

VAD DAGEN VET       Måsarna i mars – de sista snöfläckarna har fått vingar!       En våg i havet En flagga fladdrar i vinden       Det händer att den som talar fort har något att dölja På ett långsamt ord kan ...

Av: Gunnar Lundin | Utopiska geografier | 05 augusti, 2013

Påsken, perspektivet och döden Ett treenigt icke-vara i två delar

Sagt om Neruda av Lorca: att han var ”en poet närmare döden än filosofin, närmare smärtan än intelligensen, närmare blodet än bläcket.” I vår sekulariserade del av världen betraktas, av många i ...

Av: Göran af Gröning | Essäer om religionen | 19 april, 2014

Satirisk elegi av Jonathan Swift

Jonathan Swift låter i Gullivers resor (1726) kungen av Brobdingnag, jättarnas land, kommentera skeppsläkaren Lemuel Gullivers berättelse om kanoner. Kungen kände inte till denna uppfinning, och förundrades av att Gulliver verkade ...

Av: Jonathan Swift | Kulturreportage | 28 mars, 2013

Magens filosofi och matlitteratur

En kokbok är en kokbok, kan man tycka och inte mycket att orda om. Maten tystar mun, säger ju också den folkliga klokskapen. En kokbok ska vara rejäl. Den ska vara ...

Av: Crister Enander | Essäer om litteratur & böcker | 11 december, 2009

Kampen mot nutiden: Martin Becks Budapest

Maj Sjöwalls och Per Wahlöös romaner om polisen Martin Beck hamnade återigen på tapeten under vintern. Få svenska kriminalromaner har fått samma spridning, i alla fall innan deckarboomen, och få ...

Av: Markus Öbrink | Essäer | 10 april, 2013

frösö

Primus Mortimer Pettersson – Konstens geniale särling

Konsten har alltid varit en viktig del i människans liv och behovet att samtala om konst och vad konst är tycks idag vara större än någonsin. Vissa hävdar att konst ...

Av: Lena Månsson | Konstens porträtt | 03 juli, 2017

Mosaiker, vattenkanoner och röda flaggor – resereflektioner från Istanbul

Den 29 maj i år firades i Turkiet ett jubileum vars glädje och festyra inte delas lika helhjärtat av hela omvärlden. För 560 år sedan, den 29 maj 1453, bröt ...

Av: Thomas Notini | Resereportage | 10 juni, 2013

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.