Europa och den monumentala väggen – Del 1

Det finns en gemensam tradition vad gäller det europeiska väggmåleriet i den mån att länder har influerat varandra, och detta möjliggör att man kan diskutera fenomenet ur en bred och ...

Av: Allan Persson | 12 januari, 2013
Essäer om konst

Fragment av surrogatpyret III

Fragment av surrogatpyret III Vi satt i biln vid Kusmarkstjyrkan å stirra på den upplysta tuppjäveln på krönet av va Nitschä kalla den ekumeniska synagogan.     – De där, pyret, va ursprungligen ingen ...

Av: Nikanor Teratologen | 16 oktober, 2007
Teratologisk sondering

Brott och straff 5 Mordets estetik- strafflagens retorik

Sommartidens intåg medförde varje år en ny spektakulär mördare, presenterad mellan årstidens första mördarsnigel och en hotande asiatisk dödsinfluensa, eller om denne kom insprängd mellan den galna kosjukans efterdyningar och ...

Av: Benny Holmberg | 26 november, 2009
Essäer om konst

Unterwegs zur Musik. Om Anton Webern

Anton Webern var den mest radikala bland Schönbergs lärjungar och en portalfigur för alla musikpionjärer under andra hälften av nittonhundratalet. Teoretiker av en integral serialism och, framför allt, grundaren av ett ...

Av: Guido Zeccola | 06 november, 2013
Musikens porträtt

Litteratur: Einar Askestad, Frånfällen (Noveller)



Noveller för oss

Einar Askestad Foto Maria KlevemarkEinar Askestad
Frånfällen (Noveller)
MBM

I den första novellen i Frånfällen (MBM Förlag) visar Einar Askestad sig tillhöra förkunnarnas och profeternas släkte. Han har likhet med gammaltestamentliga profeter. Han vädjar inte till förnuftet utan till hjärtat. Det är en mörk epok som rullas upp och vi kunde invända: Så illa står det inte till, människan har både goda och onda impulser, och beroende på insikter en marginal av frihet. Om det skulle nog Askestad hålla med.

Men det intresserar honom inte, han är profet. Så här illa kan det gå! Gören bättring! En nyhet, jämfört med fjolårets Kvinnohistorier, är att han nu antyder en belöning, vilket profeter ofta gjort. Huvudpersonen, som av sin omgivning betraktas som en död, men som död får syn för vad det innebär att vara en levande, säger: Finge jag börja om mitt liv skulle jag leva det annorlunda. Och i några scener antyds vad det kunde betyda.

I all vår västerländska komfort och välmåga ökar självmorden bland ungdomar och främlingsskapet bland vuxna, och budskapet i media är: se positivt. Och det är i grunden riktigt, men vi glömmer att dit finns olika vägar. Och så styrs budskapet till hög levnadsstandard, uppdaterade mobiltelefoner, nya bilmodel¬ler, ikeaborgslägenheter, privat trygghet och en karneval av underhållning. Markna¬den tar utan medkänsla och solidaritet hand om det positiva tänkandet. Om ökad tillväxt är vår partiöverskridande ideologi borde det vara brottsligt att inte konsumera. Samtidigt är fattigdomen i tredje världen stor, klimat¬föränd¬ringar begraver städer i vattenmassor, människor hänvisas till tältläger där epidemier grasserar som präriebränder.

I vårt nödläge behövs en negativ profet eller en Dante. Askestad skiljer sig från forntida profeter då han inte erbjuder ett Sion, utan en observans och en riktning.
Han är inte sadist när han framställer straffet, snarare masochist. Det gör inte fysiskt ont i personerna; de är "alienerade", inte närvarande i sina liv, utan kontakt med miljön och medmänskorna, därför utan en naiv kontakt med det fysiska. Han uppmålar straffet, men antyder en annan väg. Det har inte funnits någon riktning i mitt liv, säger den döda huvudpersonen. Han har flutit med strömmen, gjort sin hustru till lags, inhiberat sina passioner för att leva enligt samtidens slogan.

Finge jag leva om mitt liv! I noveller som Kulhålet och Barnet kompliceras denna önskan i vetskapen om hur ett barn övertar sitt samhälles normalitet. På vägen råkar det ut  för händelser som sätter spår och som måste uppsökas för att nå insikt. Det går också att läsa Frånfällen som biografisk bekännelse. Varje novell, de är ofta korta med stark täthet, visar ett brottställe som sedan återkommer i oväntade aspekter, som man vänder ett prisma i handen. De äger sin styrka i att vara både personlig bikt och samhällskritik.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Och de blinda figurerna i Kvinnohistorier har fått en följeslagare. Jämsides med varje person som internaliserat ett aniarasamhäl¬les värderingar, och som är fast i en menings¬lös vardag, antyds en som följer sin kallelse, och som utan högmod deltar i samhällslivet. Den senare är berättaren.

Einar Askestad växte upp i Portugal; fjortonårig kom han till Sverige. Det tycks som om barndomen var en idyll bland varmt spontana medelhavsmänniskor. Ett motiv i Frånfällen är att omvandla den "manliga", blockerande nostalgin. Mycket i novellerna handlar om något förlorat, och flertalet har tillkommit i hotellrum långt från det frusna Norden. I omvandlandet sätter han det förlorade - naiva, oförställda, själv¬klart intimt historiska - mot vår modernitet. Den andra novellen, Dona Rosa, efter domedags¬predikan, är en enkel tavla av tillvaron.

Spår av ett sätt att leva oskadd moderniteten finns sedan här och där som på en svartvit Mondriantavla. I De två katterna antyds metoden: skriva det som tycks sakna mening; visa det negativa i ett positivt syfte. Vara som ett barn, men "barn är som leksaker. På egen hand klarar de sig inte." Något av idyllen förs in i vuxenlivet, och den är inte längre nostalgisk.
Det är i Frånfällen som om Askestad, den negative, som en skugga möter det positiva, det "sorglösa", han också är, och som talar honom tillrätta.

Novellerna är lika mycket experiment - var och en står för sig själv som ett provrör i ett laboratorium - att komma tillrätta med en låsning vid ett bättre förflutet, från barn- och ungdom, som en samhällskritik. På resa i Portugal eller i Mexiko når han kontakt med detta och gör det till ett medel att se avvägar och omänskligheter i moderniteten. En biografi, en personlig upplevelse, har till synes mirakulöst fött en blick för samhällskritik. Och därför får den också inslag av mentalitetskritik: det nordiskt kyliga och självgoda står mod Söderns temperament och levnadssätt.

Vem är det som skriver det mörka, vem för pennan? Det är inte bara en observant psykologisk samhällskritiker. Det är inte den intellektuelle som uppträder med essäer i tidningar och tidskrifter. Det är också en som varit med om något ljusare och bättre.

Det blir en vittneslitteratur i den ekonomiska tillväxtens Sverige. I Frånfällen får denne auktor framträda på annat sätt än tidigare. Vi känner hans närvaro. Även om novellerna är talade finns ett i grunden episkt berättande. Dona Rosa är inte samhälls¬kritik, visar inte alienation eller askestads intima kafkaism; den är en tavla, med några spår handling, av en tillvaro som är människans, av våra villkor innan moderniteten perverterat dem. Det är en god utgångspunkt för den kritik som är en annan del av den flitige Askestads upp¬gifter.

Gunnar Lundin

Ur arkivet

view_module reorder

Könsbestämda ord

Härmed anmäler jag påbudet att ordet kvinniska skall ersätta ordet människa. Möjligen är ordet kvinniska inte direkt könsneutralt, men det kommer att mildra den tyranni med vilken millionårigt manligt språkbruk ...

Av: Vladimir Oravsky | Gästkrönikör | 09 november, 2013

Bali: mystik, andlighet och exotism

Kan en liten ö mitt i oceanen dölja mer än det uppenbara paradisiska trädgårdslandskapet med prunkande grönska, cikador, hibiskusblommor och fjärilar stora som småfåglar? Jag gav mig av, från Paris till ...

Av: Anne Edelstam | Resereportage | 02 juli, 2010

Robotens sporadiska dans tillbaka mot framtiden

Moderna museets konstår 2014 i Stockholm inleds med utställningen ”Dansmaskiner – från Léger till Kraftwerk”, som visas 22 januari - 27 april 2014. Vid sekelskiftet 1800/1900 hade moderniseringen av västvärlden inletts ...

Av: Carsten Lindström | Essäer om konst | 31 januari, 2014

Magnus Göransson

Idioten parkerar sin bil

Inget utökat forskningsstöd till den idiot som misslyckas med att parkera sin bil.

Av: Magnus Göransson | Gästkrönikör | 16 april, 2016

Mellan högtryck och lågtryck

Lund. Högtryck och försommarvärme. Under pingsthelgen blommade i de prunkande parkerna hägg och syren. Genom Lundagård strömmade ett antal svartklädda personer i höga hattar. Det hade blivit dags för promovering ...

Av: Anna Nyman | Reportage om scenkonst | 02 juni, 2012

Surya or the Sun God, Konark Foto Raveesh Vyas

Surya. En kvinna i solen och hennes skugga

Ett förlag i Bombay har givit ut indiska legender, sagor och mytologi i tunna häften med enkla bilder och lättillgänglig engelsk text. Jag fann denna berättelse bland annat, till hälften ...

Av: Annakarin Svedberg | Essäer om religionen | 24 mars, 2017

Humanismens historia

Illustration: Joakim Ceder Humanismen och den kristna etiken lyfts ofta fram som grunden för det västerländska samhället. Religionshistorikern Christer Hedin ser närmare på dessa traditioner och deras betydelse för dagens samhälle.I ...

Av: Christer Hedin | Essäer om religionen | 08 januari, 2011

Domenico Losurdo - samtidsintellektuell kritiker i marginalen

Europeiska intellektuella med genomslag i vårt land tenderar att på ett eller annat sätt ha försänkningar i den postmoderna traditionen. Inte sällan har de sin hemvist i Frankrike. Men det ...

Av: David Brolin | Övriga porträtt | 06 december, 2010

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.