Foto: Anna Rasmussen

Dansa bort den mörka tiden

På Nationalteatern i Prag framförs just nu "Trollkarlens lärling", en balettuppsättning vars berättelse springer ur det trettioåriga kriget. Medan man i Västeuropa och USA kanske bäst känner till berättelsen genom ...

Av: Belinda Graham | 01 juni, 2015
Essäer om scenkonst

Bertil Falk. Den heliga dymmelveckan

Jag är en sedan länge pensionerad dagstidnings- och TV-journalist. Dikterna skrevs för snart 60 år sedan under en kort period då jag fungerade som biträdande vaktmästare på Sigtunastiftelsen och varje ...

Av: Bertil Falk | 25 mars, 2013
Utopiska geografier

Minnen från Syrien

En alkoholiserad muslim möter oss på flygplatsen i Damaskus. Han är musiker och ska fungera som turnéledare. Inte vad jag trodde skulle bli mitt första intryck av ett muslimskt land ...

Av: Bengt Eriksson | 24 mars, 2012
Resereportage

Pennan

Jag skriver, ibland skriver jag ord, och ibland, om min ägare tillåter det, blir dessa ord meningar. Det händer ofta att jag kommer till en punkt och mer ofta än ...

Av: Jenny Berggren Keljevic | 15 april, 2014
Gästkrönikör

Litteratur: Ola Wikander, Orden och evigheten. Tankar om språk, religion och humaniora



Humanister i alla länder – förena er!

Ola Wikander, foto:  Tine Guth Linse
Ola Wikander · Orden och evigheten. Tankar om språk, religion och humaniora
Förlag: Wahlström & Widstrand · ISBN: 9146219927.

Trots alla långa och sega år jag tillbringat i skolbänken har jag egentligen bara haft en enda riktigt bra lärare. Det var Rolf Lindborg, idé- och lärdomshistoriker i Lund, som gick bort förra året. Ett av hans stora problem var latinet. Han kunde inte få rätsida på hur tusan han skulle kunna bedriva högre undervisning i ämnet när nästan inga studenter längre kunde latin.
All idé- och lärdomshistoria, ja all kulturhistoria före – låt säga – sekelskiftet 1800 kräver egentligen grundliga kunskaper i latin av den uppenbara och enkla anledningen att nästan alla böcker inom samtliga vetenskaper skrevs på de allt annat än ädla romarnas språk. Rolf Lindborg, som själv översatte en del från latinet, dyker osökt upp i minnet när jag läser språksnillet Ola Wikander nya bok ”Orden och evigheten”, en frikostig samling essäer och artiklar kring de mest skilda och udda ämnen. Hela boken är en lysande demonstration av hur intimt språk – såväl döda som levande – och kulturhistoria hänger samman. Och även hur vardagsföreteelser får en annan och begripligare innebörd, ibland också en djupare mening, i ljuset av språkens utveckling. Ola Wikander rör sig i denna nya bok över vida fält. Till vardags är han forskare och lärare i Gamla Testamentets exegetik. Men hans intressen och kunskaper – båda vad avser språk och religion, historia och samtida fenomen – är avsevärt mer vittgående än så. Han skriver om dataspel, fantasyromaner, arameiska, japanska dataspel och deras stora intresse för den nordiska asatron, Visdomshuset i Bagdad som skövlades 1258 vid den mongoliska invasionen, gothband, Talmud, Mel Gibsons Jesusfilm, kabbalan, teveprogram, blandspråk och hur språk dör ut. Med en nästan lekfull lätthet hanterar Ola Wikander minst sagt avancerade och för de flesta helt okända litterära verk och utdöda språk (han behärskar enligt presentationen ”ett dussin döda språk och ett antal levande”). Med samma lätta hand tecknar han deras bakgrund och betydelse. Han belyser avgörande sammanhang som texter och språk spelat genom historien, visar konkret hur språket även kan styra våra tankar och vår syn på världen. Hans syfte är folkbildande, i ordets bästa mening. Han vänder sig inte till sina vetenskapliga kollegor – även om de säkerligen lusläser hans böcker – utan till envar av oss. Jag skulle till och med våga påstå att ”Orden och evigheten” är underhållande och djupt givande läsning även för den som under skoltiden tyckte att grammatik var det träigaste och tradigaste som fanns. Ola Wikander drivs av stor passion. Han brinner för sin sak. Det ger liv och blod åt hans texter. Engagemanget, hans kunskapsglädje och glupande hunger efter nya kunskaper och insikter, smittar avsevärt effektivare än svininfluensan. Dessutom hänfaller han inte åt någon form av lärdomshögfärd eller elitism utan står i stället nära den en gång stolta tradition som enklast kan betecknas som arbetarrörelsens humanism. Kanske är det också därför jag kommer att tänka på Rolf Lindborg som – i Bengt Lidforss anda – förenade lärdom med rättvisepatos, forskningslidelse med folkbildning. När Ola Wikander utan minsta krusiduller eller krystade vändningar försvarar den humanistiska bildningen, den humanistiska människosynen, i essän ”Antihumanismens spöke” så skulle nog den mest inskränkt så kallat nyttoinriktade och fyrkantiga politiker – som fortfarande kan läsa annat än ekonomiska kalkyler och demagogiska floskler – få ett och annat att reflektera över. ”Att vara humanist”, skriver Wikander, ”är inte bara att välja forskningsfält, det är ett livsval och en livshållning, en som erkänner människans mirakulösa egenskaper som värda att studera i sig själva, inte bara människan som en produkt utan som en egen skapare.” Och uppmanar i god tradition: ”Humanister i alla länder – förena er!” Börja gärna med att läsa ”Orden och evigheten”. Crister Enander


Stöd Tidningen Kulturen - köp boken hos Adlibris eller Bokus.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Ur arkivet

view_module reorder

Ulf Stenberg ur Den gamle stinsen Del 15

Ännu kortare berättelser av Ulf Stenberg från boken Den gamle stinsen.

Av: Ulf Stenberg | Stefan Whilde | 17 juli, 2017

Lokal kultur på frammarsch

Omslaget till ”Det hände i Limhamn … och Rosengren var där” (2013) är oemotståndligt. Lokomotivet – som rasade ner från tippen den 6 april 1939 och som ingenjören Edward Rosengren ...

Av: Bertil Falk | Essäer om litteratur & böcker | 28 oktober, 2013

Ur Skvatt.  Foto: Melker Garay

Med ryckig, sprattlig rörelse

Konstnären Stefan Teleman gav mig sin bok Skvatt. Det var en gåva. På insidan av boken skrev han: Varde ljus Melker! Och kanske menade han att det behövs ljus i ...

Av: Melker Garay | Essäer om litteratur & böcker | 01 juli, 2015

Björn Gustavssons musikkrönika

Hur mycket spännande musik man än får höra, känns det alltid lika uppfriskande att återvända till Johann Sebastian Bach. Ungefär som att lämna staden och fara iväg till en avlägsen ...

Av: Björn Gustavsson | Gästkrönikör | 13 april, 2011

Don Quijote som en antielitistisk, antirasistisk och feministisk roman (Om klassiker och kanon…

Don Quijote som en antielitistisk, antirasistisk och feministisk roman Men vad skulle Cervantes och hans samtid säga? Spelar det någon roll? Vad är viktigast vid läsning av klassiker? ...

Av: Lidija Praizovic | Essäer om litteratur & böcker | 14 april, 2010

De jämtska -vin-namnen. En betydelsefull ortnamnstyp och dess öden och äventyr i tradition…

Hägra, Härke, Höla, Knytta, Knöva, Kövra, Rista, Skickja, Ösa, Rätan, Grytan, Rödön, Silje och Välje är namn på orter i gamla betydande jämtbygder. Vad de på urnordisk tid betydde är ...

Av: Håkan Roos | Essäer om samhället | 02 december, 2014

Litterära gåtor, fiktionens verkligheter. Om Kristian Petris Träsket

Filmaren och författaren Kristian Petri skriver i en essä om sin fars död i Dagens nyheter hösten 2011 om bokprojektet som senare mynnade ut i den 83-sidiga bokpärlan Träsket. I ...

Av: Klas Lundström | Essäer om litteratur & böcker | 08 maj, 2013

Konst och sport

När en svensk skidåkare spurtar på upploppet ramlar han/hon och bli fyra, om en norsk skidåkare spurtar, vinner han/hon och om en finsk åkare sprintar i mål blir han/hon tvåa ...

Av: Niklas Anderberg | Essäer om konst | 18 augusti, 2010

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.