Essäer

Carl von Linné
och världens skenbara lycka

Idag, detta år då trehundraårsjubileet av hans födelse ska firas, är det hart närt omöjligt att förstå den vurm och oreserverade dyrkan som en gång tillkom Carl von Linné. För att rätt beskriva den är det nödvändigt att beteckna eftervärldens förhållningssätt som en veritabel Linnékult. Statyer restes, böcker skrevs, skriftserier trycktes i Linnésällskapets namn, medaljer och mynt präglades. Det anordnades välbesökta botaniska exkursioner - vilka alltmer liknade societetstillställningar - som gick i Carl von Linnés fotspår både inne i Uppsala, ute på Linnés Hammarby och inne i mörkaste Småland.

Det vurmades och hölls hyllningstal. Blomsterkransar lades ner under högtidliga former vid statyerna så fort minsta anledning gavs. Varje litet Linnéjubileum var en nationell angelägenhet. Den store Oscar Levertin, även han omsvärmad och hyllad, inkallades för att skriva upptäckarens och vetenskapsmannens biografi inför 200-årsjubileet 1907 av Linnés födelse. Levertin stupade under arbetet och avled på kuppen.