Malin Vulcano – Ingens tussilago

Foto:  Carl Abrahamsson Malin Vulcano – Ingens tussilago Malin Vulcano gör musik, tavlor och är skådespelerska i grunden. Hon har också gjort en film, Tänk!, och skrivit och framfört tre performance-monologer. Hennes ...

Av: Carl Abrahamsson | 27 november, 2007
Porträtt om politik & samhälle

Emmakrönika XXIV. Om allt går i lås

Om det här året går helt riktigt i lås får jag äntligen inte mindre än fem böcker utgivna, 1, 2, äntligenskarabéerboken I-III, Hotellogram, därtill en bok antagen på ett av ...

Av: Stefan Hammarén | 20 augusti, 2009
Stefan Hammarén

Sceniska rum – Kyrkorummet som scen. Del 1

Artikelserien Sceniska rum undersöker de sceniska rummen i vår verklighet, vår icke-verklighet och allt däremellan. Serien försöker ge oss nya perspektiv på vad dessa sceniska rum är, vad de innebär ...

Av: Liv Kristin Holmberg | 10 februari, 2013
Reportage om scenkonst

Den avtrubbade framtiden är redan här

Förhållandet mellan fiktion och verklighet tycks mer och mer glida in i en gråzon av “transparens”. Jag menar inte i mitt eget huvud, även om det säkert stämmer där också ...

Av: Carl Abrahamsson | 26 augusti, 2011
Carl Abrahamsson

Stigmatisering är ett historiskt begrepp när det gäller samhällets syn på psykisk sjukdom



altBegreppet stigmatisering används ofta i samhällsdebatten.
Ordet stigmatisering kan härledas från grekiskans stigma som betyder (bränn) märke, fläck. Ordet kan härledas till en medeltida (ligatur) av bokstäverna sigma och tau.
Ordet stigmatisering har flera betydelser. Dels  kan begreppet användas utifrån den kristna tron då det innebär att en människa har kroppsskador som inte har orsakats av trauma,
som anses ha likhet med de sår som Jesus hade på korset.
Begreppet stigmatisering när det gäller samhällets syn på psykisk sjukdom har en betydelse som kan härledas från sociologin.
Professor Erving Goffman som föddes i Kanada 1922 och dog 1982 var en amerikansk professor i antropologi och sociologi som skrev böcker om interaktioner mellan människor och stigma. Hans böcker har sålts i många upplagor internationellt och även i aktuella upplagor.

En period  under 1950-talet arbetade han och gjorde studier för amerikanska "National Institute of Mental Health" som innebar studier av mentalsjukas situationer och interaktioner.
När det gäller stigmabegreppet så delade han in begreppet i 3 enheter dels 1. Kroppsliga stigman ex. blind, hörselskada, dels 2. Karaktärsstigman ex. missbruk samt 3. Gruppstigma ex. etnicitet, kön.
Redan 1959 publicerade Erving Goffman boken " The presentation of self in everyday life". Orginalets förlag var Doubleday&Company, Inc. Den svenska översättningen heter "Jaget och maskerna. en studie i vardagslivets dramatik."Den blev utgiven 1974 på Raben&Sjögren. Senaste upplaga utgiven på Norstedts Akademiska förlag 2009.

Utifrån denna diskuterar han att människans roll är att i sociala sammanhang överföra jag-intryck, han lägger vikt vid ramen och talar om en social inrättning,(som representerar   möten i samhället), som en plats med gränser där människor får intryck dvs. där varseblivning äger rum.
I en senare bok med orginaltitel: "Stigma, Notes on the management of spoiled indentity publicerad 1963 avPrentice-Hall Inc Englewood Cliffs, New Jersey, USA översatt med orginalutgåva i Temaserien 1972 med titel Stigma. Den avvikandes roll och identitet" utvecklar han stigmatiseringsbegreppet.

Stigmatiseringsbegreppet används i stort sett som ett negativt begrepp. Han beskriver en stigmatiserade egenskap som att den misskrediterar en människa om den är känd för omgivningen och den beskrivs som misskreditabel om den är dold.
Det är lätt att föreställa sig att den stigmatiserade människan kan få problem ex. vid anställningsintervjuer, eller ex. att få vänner socialt.
Boken är sammanställd mot bakgrunden av "den tidens" resultat av medicinsk utveckling. Han beskriver ex. hörselskador som stigmatiserande och det är trots allt 50 till 60 år sen böckerna skrevs. Idag har vi en medicinsk utveckling när det gäller ex. hörapparater som gör att människor med dessa problem inte längre har hörselproblem.
När det gäller synen på mentalsjukdom, mentalt sjuka och psykisk sjukdom så redovisas dessa begrepp bara som en mindre del i hans böcker.

alt Synen på mentalsjuka är rädsla och människor försöker dölja att de varit inlagda.
Han beskriver också kognitiva, tankemässiga problem ex. att det syns för andra människor i det sociala livet att någon varit inlagd på mentalsjukhus tidigare, då medpatienter hälsar på stan i ett senare socialt sammanhang.
Även här representerar han en "dåtida" syn och det har även inom detta område medicinskt skett avgörande framsteg. Han använder ett samlande begrepp som sannolikt väl reflekterar dåtidens syn på psykisk sjukdom.
Psykiskt sjuka beskrivs som mentalt sjuka. Någon indelning i diagnoser görs inte.
Frågan som kan ställas är om samhällets syn på psykisk sjukdom följt den medicinska utvecklingen på ex. ett liknande sätt som hörselskadorna.
Erving Goffman återkommer ofta till människors roller och hur vi styrs av våra intryck.
Han återkommer också till andra sjukdomar ex. epilepsi som upplevdes stigmatiserande och där det skett avsevärda medicinska framsteg som medfört en helt annan situation behandlingsmässigt och också medfört en nyorienterad samhällssyn när det gäller stigmatisering av människor med neurologisk sjukdom som t.ex. epilepsi.  
I boken "Asylyms. Essays on the sociala situation of mental patients and other inmates" publicerad ursprungligen på Anchor Books, Doubleday& Co.1961 gör Erving Goffman en djupare analys på samhällets syn på mentalsjukhus och psykisk sjukdom ur ett sociologiskt perspektiv.

Boken är publicerad i många upplagor  in på 1990-talet.
I denna bok tar Erving Goffman upp samhället syn på de människor som var inlagda på mentalsjukhus.
Gränserna var stela och stigmatiserande. Personalen och patienterna kan uppfattas som "vi och dem".
Patienterna måste följa vissa regler ex. mattider och sjukhuskläder. Under den tiden som även hade motsvarighet i Europa och vårt land så bodde inlagda människor på mentalsjukhus ofta längre tider.
Senare på 1970 och 1980 talet så reformerades psykiatrin och i såväl USA som Europa på det sättet att antalet vårdplatser minskade drastiskt och tidigare patienter integrerades i samhället. Människor som tidigare bott långa tider på mentalsjukhus började för decennier sedan i takt med de medicinska framstegen att skrivas ut klart förbättrade efter behandling för t.ex. djup depression, melankoli och/eller psykos ( tillstånd, sjukdom då en individ tappar verklighetsuppfattningen.) Att samhällen senare också har fått kritik för att integreringen inte alltid fungerat väl i aktuell tid har säkert också medfört stigmatiseringsproblem.

alt Det finns trots de sociala hierarkierna "ljusglimtar" i Erving  Goffmans essäer. Patienterna såg på TV, hade dans och man uppfattade och såg att den goda empatiska kontakten kunde
fungera väl.
Likaväl var den sociala rörligheten mellan personal och patienter ganska orörlig. Rollen som patient var stigmatiserande.
På den tiden verkar det ganska omöjligt eller i alla fall mycket svårt att genomföra en "karriär" att samtidigt inneha en professur i psykiatri och samtidigt skriva en biografi om sin egen manodepressiva sjukdom.

Detta blev några decennier senare möjligt genom den amerikanska psykiatriprofessorn Kay Redfield Jamison.
De medicinska framstegen när det gäller t.ex. hörselskador och hörapparater samt möjliga operationer i innerörat gav för samhället och omgivningen så påtagliga effekter avseende de problem med stigmatisering som fanns tidigare.
Den som är hörselskadad hör bättre och detta är tydligt i sig och kan påverka ex. umgänge och faktiskt kanske anställningar. Påtagligheten gör att stigmatiseringen inte blir längre samma problem.
Även ex. en amputerad kan med medicinska framsteg med en skickligt gjord benprotes röra sig fritt i den affär där han arbetar till skillnad från hur det var att ha de "klumpiga" proteser som fanns för 50 år sen.
Detta kan uppfattas som självklarheter när det gäller synen på dessa sjukdomar. Problemen kan vara de psykiska sjukdomarna. De psykiska sjukdomarna "syns" ofta inte. Man kan inte "läsa av" människans hjärna på samma sätt som man ser en protes fungera.

Mentalsjukhusen på 1950 och framöver fram till de senare förändringarna var en ganska sluten värld med tystnadsplikt, stigmatisering och en för det vanliga samhället ganska bristande insyn.  Ibland en kanske "mystifierad värld".
Innanför mentalsjukhusens murar fanns de givetvis personer högt i makthierarkierna som gjorde insatser för att göra vården mer human. Ex. resor för patienter, patienter hade möjlighet att måla konstnärligt.
Genom den amerikanska psykiatriprofessorn Kay Redfield Jamison togs ett nytt och avgörande grepp när det gäller synen på psykisk sjukdom och stigmatisering i samhället.

Kay Redfield Jamison föddes i USA utanför Washington 1946. I självbiografin " Un unquiet mind" 1996 Vintage books som är en "bestseller" och internationellt översatt till många språk beskriver hon att hon i yngre år gjorde ett studiebesök på ett mentalsjukhus.
Hon möter just den värld som Erving Goffman beskrivit i sina böcker angående mentalsjukhusen med stigmatisering och social roller som var ganska orörliga.
Hennes självbiografi är översatt av Natur och Kultur med titeln " En orolig själ" 2002.
I självbiografin skriver hon med värme och humor om sin egen uppväxt och karriär.
Hon är både för 1990 talet och senare på 2000-talet  unik på det sättet att hon möjliggör att skriva om sin egen sjukdom som innebär manodepressiva psykoser (sjukdoms faser då hon tappar verkligheten) och inläggningar, samt parallellt att hon lyckas att göra en betydande karriär inom psykiatrin.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Hon utbildar sig till psykolog, doktorerar och får en professur i psykiatri vid Johns Hopkins Universitet i USA.
När det gäller stigmatiseringsbegreppet så tar hon upp det som ett problem.
Samhällets syn på psykiatrin, medicinska framsteg gick inte i takt på ett önskvärt sätt. För hennes del medförde det att hon senare i livet uppfattade att stigmatisering gjorde att hon sökte vård betydligt senare än vad hon egentligen behövt.
Det studiebesöket  hon gjorde som ung vid ett mentalsjukhus och den samhällsinformation hon hade gjorde att hon senare beslutade sig att försöka påverka stigmatiseringen som problem när det gäller samhällets syn på psykisk sjukdom.

Sannolikt hade många människor med omfattande sociala karriärer vårdats inom psykiatrin under 1950 och 1960- talen då Erving Goffman gjorde sina sociologiska studier, men mycket få av dem hade valt att tala öppet om vården.

Kanske de pratade med en sluten familjekrets av vänner, kanske de hade arbetsgivare eller var arbetsgivare själva som fått stöd av omgivningen. De upplevde säkert stöd av tystnadsplikten och kanske av att det fanns privata avdelningar som i sig kunde medföra en social avskildhet.
När Kay Redfield Jamison befinner sig i sina "dubbla roller", dels i övre skiktet av psykiatrins hierarki, men också i rollen som patient har hon ingen given förebild.  Hon är "först" när hon väljer att tala öppet om sin psykiska sjukdom och dessutom att skriva en biografi om sitt liv.
alt Man skulle kunna uppfatta att hon frestats och övervägt de äldre begreppen " misskrediterad" eller "misskreditabel" när det gäller psykisk sjukdom som stigma.
I självbiografin  med titeln "Un unquiet mind" översatt "En orolig själ" så skriver hon om den oro och de rädslor hon har framförallt vid tjänstetillsättningar, när hon väljer att tala öppet om sin psykiska sjukdom.
Hon har flera roller. Hon har patientansvar, hon är lärare för dem som studerar medicin och psykologi och hon är givetvis rädd att hennes auktoritet ska skadas.
Vid tjänstetillsättningar  har hon ett beroende av kollegiala bedömningar. På många sätt är hon ett amerikanskt framgångsöde genom att hon får stöd av majoriteteter av dem som ska bedöma henne och man får anta att hon lyckats "få bort" en del stigmatiseringsproblem från tidigare decennier.

Hon når ut i samhället med sina böcker som är "bestsellers" internationellt, hon får också en hel del priser och utmärkelser, detta gör att hon kan påverka internationellt. Hon är också en erkänd föreläsare.Finns det problem för henne? Motgångar? Kolleger som fastnat i gamla stigmatiseringsproblem?

I självbiografin tar hon upp ett par ex. där kolleger inte mött henne på ett bra sätt och där hon blivit "sårad". Dessa kolleger har dock inte haft maktpositioner. Hon har kunnat göra sin karriär.
Historiens "vingslag" har påverkat samhällets syn på psykisk sjukdom. Medicinska framsteg möjliggör situationer som inte varit möjliga ett par decennier tidigare. Stigmatisering handlar om samhällets syn på människor som har psykiska sjukdomar.
Här är media en viktig faktor ex. böcker, tidningar, TV och internet. Det finns kanske en viss form av "mystifiering"av psykisk sjukdom i samhället som kan göra att medicin och samhällets bedömningar av människor kan komma i otakt och detta kan medföra stigmatiseringsproblem.

Om man skulle generalisera längre tillbaka i tiden ex. till 1800-talet och den samhällssyn som var då på psykisk sjukdom och därefter närma sig aktuell tid med TV-serien
"En sluten avdelning" från S:t Görans sjukhus i Stockholm med en interiör från en psykiatrisk avdelning av journalisten Maud Nycander, så ser man en betydande samhällsförändring när det gäller  synen  på psykisk sjukdom. Vår aktuella tid är långt bort från den tid mer än 100 år tillbaka i tiden då prästbetyget var av betydelse för inläggning på Hospitalen. När journalisten Maud Nycander gjorde dokumentären om den slutna psykiatriska avdelningen på S:t Görans sjukhus så hade hon som avsikt att minska fördomarna mot psykisk sjukdom.

Man kan sammanfatta att hon önskade påverka stigmatisering av psykisk sjukdom genom media som denna gång var en TV-dokumentär.
Samtidigt så kartlägger myndiheten Handisam stigmatiseringsproblem av psykisk sjukdom i vårt aktuella samhälle och det finns kvarstående fördomar som kan påverka människors liv i vårt samhälle.

Gunilla Dored psykiater, författare

Ur arkivet

view_module reorder

Var bärsärken en shaman?

  Myten om de gamla bärsärkarna kan än idag sägas vara högst levande. Forskarna har dock länge tvistat om vilka dessa elitkrigare egentligen var. Medan vissa menar att de bör ...

Av: Thomas Jonsson | Essäer om religionen | 08 mars, 2010

Aforismer om makten

1.    I förövarens värld ligger skulden alltid i grunden hos offret.2.    Alltså är förövaren i själva verket offret och offret den verkliga orsaken till det onda som skett. 3.    Den ...

Av: Oliver Parland | Utopiska geografier | 20 september, 2010

Baserat på ett sant rykte

Platsannons Ett väl sammansvetsat kollektiv söker en sammansvuren: Osjälvständighet, självupptagenhet, oduglighet och förmågan att vända kappan efter vinden värdesätts extra. Vi skiljer inte agnarna från vetet, ej heller rövslickeri från lojalitet och civilkurage ...

Av: Vladimir Oravsky | Gästkrönikör | 12 oktober, 2013

Gustav Mellberg - den förste utvandraren från Habo till Nordamerika 1843

För drygt tvåhundra år sedan föddes Gustav Mellberg eller Gustav Andersson, som han hette fram till den dag då han vid 14 års ålder började skolan vid Jönköpings Högre Lärdomsskola. Gustav ...

Av: Hans-Evert Renérius | Kulturreportage | 21 mars, 2014

Jag vandrar inte längre i Padjelanta. Jag går i cirklar i mitt eget…

Vi går i korridorer genom granskog. Luften smakar äventyr. Ida går framför mig. Ida som föddes på samma sjukhus som jag. Ida från min gymnasieklass. Vi vandrar på sommarleden genom ...

Av: Viktoria Silfverdal | Resereportage | 28 augusti, 2012

Rosa Luxemburgs martyrium

I förordet till antologin Röster om Rosa Luxemburg (1998) berättar Göran Greider om hur det gick till när Rosa Luxemburg mördades den 15 januari 1919. Fyra soldater kommer för att ...

Av: Mohamed Omar | Essäer om politiken | 07 januari, 2014

Ta mej – jag känner henne inte (eller varför man lämnar fb)

Alessia Niccolucci är en ung italiensk författarinna, med flera romaner, noveller och diktsamlingar bakom sig. Hon kan anses ha valt ”den kvinnliga kontinenten”, som Lacan hade kunnat säga, men varierar ...

Av: Alessia Niccolucci | Utopiska geografier | 24 september, 2012

En drömsk stund i Loulou d’Akis värld

Att betrakta verkligheten är ett återkommande tema i Loulou d'Akis arbete. Genom sina bilder låter hon betraktaren tolka och skapa sin egen sanning. Något som kan tyckas självklart för en ...

Av: Anna Mezey | Essäer om konst | 20 november, 2008

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.