Dikten kan alltid uppväga vad andra kallar slumpen. Om Stéphane Mallarmé och Giuseppe…

 ”… […] och Ungarettimed livets kritor på dödens tavla.Dikten som är fullkomligt möjlig.”/ T. Tranströmer Efter tid av vakna drömmar som är den sovandes verklighet har jag glömt berättelserna men anar att ...

Av: Göran af Gröning | 19 december, 2013
Litteraturens porträtt

Hockneys vatten

Vattnets svalka och skimrande reflexer; det bedövande starka ljuset hos sommardagen - när man går in i huset kommer delar av verkligheten att vika undan för ens blick - klordoften ...

Av: Thomas Sjösvärd | 07 september, 2010
Konstens porträtt

Krakow – en stad för alla

Det första som fångar din uppmärksamhet när du landar i Krakow, historiens och festens stad, en europeisk stad, (hrmm), är att det inte finns en enda skylt på engelska. ”pcac” ...

Av: Jenny Keljevic Berggren | 07 november, 2013
Resereportage

Revolutionär konservativ anarkism. Collage: Guido Zeccola

Antiparlamentarism

Antiparlamentarism utefter hela skalan alltifrån konservatism till anarkism är ett ideologiskt och socialpolitiskt svårplacerat begrepp, vilket emellertid inte innebär att antiparlamentarism saknar antropologiskt fotfäste. Istället för att tala om konservatism ...

Av: Bo I Cavefors | 17 juni, 2015
Essäer om politiken

Stigmatisering är ett historiskt begrepp när det gäller samhällets syn på psykisk sjukdom



altBegreppet stigmatisering används ofta i samhällsdebatten.
Ordet stigmatisering kan härledas från grekiskans stigma som betyder (bränn) märke, fläck. Ordet kan härledas till en medeltida (ligatur) av bokstäverna sigma och tau.
Ordet stigmatisering har flera betydelser. Dels  kan begreppet användas utifrån den kristna tron då det innebär att en människa har kroppsskador som inte har orsakats av trauma,
som anses ha likhet med de sår som Jesus hade på korset.
Begreppet stigmatisering när det gäller samhällets syn på psykisk sjukdom har en betydelse som kan härledas från sociologin.
Professor Erving Goffman som föddes i Kanada 1922 och dog 1982 var en amerikansk professor i antropologi och sociologi som skrev böcker om interaktioner mellan människor och stigma. Hans böcker har sålts i många upplagor internationellt och även i aktuella upplagor.

En period  under 1950-talet arbetade han och gjorde studier för amerikanska "National Institute of Mental Health" som innebar studier av mentalsjukas situationer och interaktioner.
När det gäller stigmabegreppet så delade han in begreppet i 3 enheter dels 1. Kroppsliga stigman ex. blind, hörselskada, dels 2. Karaktärsstigman ex. missbruk samt 3. Gruppstigma ex. etnicitet, kön.
Redan 1959 publicerade Erving Goffman boken " The presentation of self in everyday life". Orginalets förlag var Doubleday&Company, Inc. Den svenska översättningen heter "Jaget och maskerna. en studie i vardagslivets dramatik."Den blev utgiven 1974 på Raben&Sjögren. Senaste upplaga utgiven på Norstedts Akademiska förlag 2009.

Utifrån denna diskuterar han att människans roll är att i sociala sammanhang överföra jag-intryck, han lägger vikt vid ramen och talar om en social inrättning,(som representerar   möten i samhället), som en plats med gränser där människor får intryck dvs. där varseblivning äger rum.
I en senare bok med orginaltitel: "Stigma, Notes on the management of spoiled indentity publicerad 1963 avPrentice-Hall Inc Englewood Cliffs, New Jersey, USA översatt med orginalutgåva i Temaserien 1972 med titel Stigma. Den avvikandes roll och identitet" utvecklar han stigmatiseringsbegreppet.

Stigmatiseringsbegreppet används i stort sett som ett negativt begrepp. Han beskriver en stigmatiserade egenskap som att den misskrediterar en människa om den är känd för omgivningen och den beskrivs som misskreditabel om den är dold.
Det är lätt att föreställa sig att den stigmatiserade människan kan få problem ex. vid anställningsintervjuer, eller ex. att få vänner socialt.
Boken är sammanställd mot bakgrunden av "den tidens" resultat av medicinsk utveckling. Han beskriver ex. hörselskador som stigmatiserande och det är trots allt 50 till 60 år sen böckerna skrevs. Idag har vi en medicinsk utveckling när det gäller ex. hörapparater som gör att människor med dessa problem inte längre har hörselproblem.
När det gäller synen på mentalsjukdom, mentalt sjuka och psykisk sjukdom så redovisas dessa begrepp bara som en mindre del i hans böcker.

alt Synen på mentalsjuka är rädsla och människor försöker dölja att de varit inlagda.
Han beskriver också kognitiva, tankemässiga problem ex. att det syns för andra människor i det sociala livet att någon varit inlagd på mentalsjukhus tidigare, då medpatienter hälsar på stan i ett senare socialt sammanhang.
Även här representerar han en "dåtida" syn och det har även inom detta område medicinskt skett avgörande framsteg. Han använder ett samlande begrepp som sannolikt väl reflekterar dåtidens syn på psykisk sjukdom.
Psykiskt sjuka beskrivs som mentalt sjuka. Någon indelning i diagnoser görs inte.
Frågan som kan ställas är om samhällets syn på psykisk sjukdom följt den medicinska utvecklingen på ex. ett liknande sätt som hörselskadorna.
Erving Goffman återkommer ofta till människors roller och hur vi styrs av våra intryck.
Han återkommer också till andra sjukdomar ex. epilepsi som upplevdes stigmatiserande och där det skett avsevärda medicinska framsteg som medfört en helt annan situation behandlingsmässigt och också medfört en nyorienterad samhällssyn när det gäller stigmatisering av människor med neurologisk sjukdom som t.ex. epilepsi.  
I boken "Asylyms. Essays on the sociala situation of mental patients and other inmates" publicerad ursprungligen på Anchor Books, Doubleday& Co.1961 gör Erving Goffman en djupare analys på samhällets syn på mentalsjukhus och psykisk sjukdom ur ett sociologiskt perspektiv.

Boken är publicerad i många upplagor  in på 1990-talet.
I denna bok tar Erving Goffman upp samhället syn på de människor som var inlagda på mentalsjukhus.
Gränserna var stela och stigmatiserande. Personalen och patienterna kan uppfattas som "vi och dem".
Patienterna måste följa vissa regler ex. mattider och sjukhuskläder. Under den tiden som även hade motsvarighet i Europa och vårt land så bodde inlagda människor på mentalsjukhus ofta längre tider.
Senare på 1970 och 1980 talet så reformerades psykiatrin och i såväl USA som Europa på det sättet att antalet vårdplatser minskade drastiskt och tidigare patienter integrerades i samhället. Människor som tidigare bott långa tider på mentalsjukhus började för decennier sedan i takt med de medicinska framstegen att skrivas ut klart förbättrade efter behandling för t.ex. djup depression, melankoli och/eller psykos ( tillstånd, sjukdom då en individ tappar verklighetsuppfattningen.) Att samhällen senare också har fått kritik för att integreringen inte alltid fungerat väl i aktuell tid har säkert också medfört stigmatiseringsproblem.

alt Det finns trots de sociala hierarkierna "ljusglimtar" i Erving  Goffmans essäer. Patienterna såg på TV, hade dans och man uppfattade och såg att den goda empatiska kontakten kunde
fungera väl.
Likaväl var den sociala rörligheten mellan personal och patienter ganska orörlig. Rollen som patient var stigmatiserande.
På den tiden verkar det ganska omöjligt eller i alla fall mycket svårt att genomföra en "karriär" att samtidigt inneha en professur i psykiatri och samtidigt skriva en biografi om sin egen manodepressiva sjukdom.

Detta blev några decennier senare möjligt genom den amerikanska psykiatriprofessorn Kay Redfield Jamison.
De medicinska framstegen när det gäller t.ex. hörselskador och hörapparater samt möjliga operationer i innerörat gav för samhället och omgivningen så påtagliga effekter avseende de problem med stigmatisering som fanns tidigare.
Den som är hörselskadad hör bättre och detta är tydligt i sig och kan påverka ex. umgänge och faktiskt kanske anställningar. Påtagligheten gör att stigmatiseringen inte blir längre samma problem.
Även ex. en amputerad kan med medicinska framsteg med en skickligt gjord benprotes röra sig fritt i den affär där han arbetar till skillnad från hur det var att ha de "klumpiga" proteser som fanns för 50 år sen.
Detta kan uppfattas som självklarheter när det gäller synen på dessa sjukdomar. Problemen kan vara de psykiska sjukdomarna. De psykiska sjukdomarna "syns" ofta inte. Man kan inte "läsa av" människans hjärna på samma sätt som man ser en protes fungera.

Mentalsjukhusen på 1950 och framöver fram till de senare förändringarna var en ganska sluten värld med tystnadsplikt, stigmatisering och en för det vanliga samhället ganska bristande insyn.  Ibland en kanske "mystifierad värld".
Innanför mentalsjukhusens murar fanns de givetvis personer högt i makthierarkierna som gjorde insatser för att göra vården mer human. Ex. resor för patienter, patienter hade möjlighet att måla konstnärligt.
Genom den amerikanska psykiatriprofessorn Kay Redfield Jamison togs ett nytt och avgörande grepp när det gäller synen på psykisk sjukdom och stigmatisering i samhället.

Kay Redfield Jamison föddes i USA utanför Washington 1946. I självbiografin " Un unquiet mind" 1996 Vintage books som är en "bestseller" och internationellt översatt till många språk beskriver hon att hon i yngre år gjorde ett studiebesök på ett mentalsjukhus.
Hon möter just den värld som Erving Goffman beskrivit i sina böcker angående mentalsjukhusen med stigmatisering och social roller som var ganska orörliga.
Hennes självbiografi är översatt av Natur och Kultur med titeln " En orolig själ" 2002.
I självbiografin skriver hon med värme och humor om sin egen uppväxt och karriär.
Hon är både för 1990 talet och senare på 2000-talet  unik på det sättet att hon möjliggör att skriva om sin egen sjukdom som innebär manodepressiva psykoser (sjukdoms faser då hon tappar verkligheten) och inläggningar, samt parallellt att hon lyckas att göra en betydande karriär inom psykiatrin.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Hon utbildar sig till psykolog, doktorerar och får en professur i psykiatri vid Johns Hopkins Universitet i USA.
När det gäller stigmatiseringsbegreppet så tar hon upp det som ett problem.
Samhällets syn på psykiatrin, medicinska framsteg gick inte i takt på ett önskvärt sätt. För hennes del medförde det att hon senare i livet uppfattade att stigmatisering gjorde att hon sökte vård betydligt senare än vad hon egentligen behövt.
Det studiebesöket  hon gjorde som ung vid ett mentalsjukhus och den samhällsinformation hon hade gjorde att hon senare beslutade sig att försöka påverka stigmatiseringen som problem när det gäller samhällets syn på psykisk sjukdom.

Sannolikt hade många människor med omfattande sociala karriärer vårdats inom psykiatrin under 1950 och 1960- talen då Erving Goffman gjorde sina sociologiska studier, men mycket få av dem hade valt att tala öppet om vården.

Kanske de pratade med en sluten familjekrets av vänner, kanske de hade arbetsgivare eller var arbetsgivare själva som fått stöd av omgivningen. De upplevde säkert stöd av tystnadsplikten och kanske av att det fanns privata avdelningar som i sig kunde medföra en social avskildhet.
När Kay Redfield Jamison befinner sig i sina "dubbla roller", dels i övre skiktet av psykiatrins hierarki, men också i rollen som patient har hon ingen given förebild.  Hon är "först" när hon väljer att tala öppet om sin psykiska sjukdom och dessutom att skriva en biografi om sitt liv.
alt Man skulle kunna uppfatta att hon frestats och övervägt de äldre begreppen " misskrediterad" eller "misskreditabel" när det gäller psykisk sjukdom som stigma.
I självbiografin  med titeln "Un unquiet mind" översatt "En orolig själ" så skriver hon om den oro och de rädslor hon har framförallt vid tjänstetillsättningar, när hon väljer att tala öppet om sin psykiska sjukdom.
Hon har flera roller. Hon har patientansvar, hon är lärare för dem som studerar medicin och psykologi och hon är givetvis rädd att hennes auktoritet ska skadas.
Vid tjänstetillsättningar  har hon ett beroende av kollegiala bedömningar. På många sätt är hon ett amerikanskt framgångsöde genom att hon får stöd av majoriteteter av dem som ska bedöma henne och man får anta att hon lyckats "få bort" en del stigmatiseringsproblem från tidigare decennier.

Hon når ut i samhället med sina böcker som är "bestsellers" internationellt, hon får också en hel del priser och utmärkelser, detta gör att hon kan påverka internationellt. Hon är också en erkänd föreläsare.Finns det problem för henne? Motgångar? Kolleger som fastnat i gamla stigmatiseringsproblem?

I självbiografin tar hon upp ett par ex. där kolleger inte mött henne på ett bra sätt och där hon blivit "sårad". Dessa kolleger har dock inte haft maktpositioner. Hon har kunnat göra sin karriär.
Historiens "vingslag" har påverkat samhällets syn på psykisk sjukdom. Medicinska framsteg möjliggör situationer som inte varit möjliga ett par decennier tidigare. Stigmatisering handlar om samhällets syn på människor som har psykiska sjukdomar.
Här är media en viktig faktor ex. böcker, tidningar, TV och internet. Det finns kanske en viss form av "mystifiering"av psykisk sjukdom i samhället som kan göra att medicin och samhällets bedömningar av människor kan komma i otakt och detta kan medföra stigmatiseringsproblem.

Om man skulle generalisera längre tillbaka i tiden ex. till 1800-talet och den samhällssyn som var då på psykisk sjukdom och därefter närma sig aktuell tid med TV-serien
"En sluten avdelning" från S:t Görans sjukhus i Stockholm med en interiör från en psykiatrisk avdelning av journalisten Maud Nycander, så ser man en betydande samhällsförändring när det gäller  synen  på psykisk sjukdom. Vår aktuella tid är långt bort från den tid mer än 100 år tillbaka i tiden då prästbetyget var av betydelse för inläggning på Hospitalen. När journalisten Maud Nycander gjorde dokumentären om den slutna psykiatriska avdelningen på S:t Görans sjukhus så hade hon som avsikt att minska fördomarna mot psykisk sjukdom.

Man kan sammanfatta att hon önskade påverka stigmatisering av psykisk sjukdom genom media som denna gång var en TV-dokumentär.
Samtidigt så kartlägger myndiheten Handisam stigmatiseringsproblem av psykisk sjukdom i vårt aktuella samhälle och det finns kvarstående fördomar som kan påverka människors liv i vårt samhälle.

Gunilla Dored psykiater, författare

Ur arkivet

view_module reorder

Parisgatans mistlur

Rue de Paris. Parisgatan i Le Havre. Ett stenkast från en av Europas största hamnar. Hotellets interiör påminner en om havets frost. Fotografier av sjömän med allvarliga, djupsinniga anleten täcker ...

Av: Klas Lundström, | Resereportage | 24 november, 2009

Arthur Rimbaud, Le bateau ivre

Comme je descendais des Fleuves impassibles, Je ne me sentis plus guidé par les haleurs : Des Peaux-Rouges criards les avaient pris pour cibles Les ayant cloués nus aux poteaux ...

Av: Arthur Rimbaud | Utopiska geografier | 19 juli, 2010

Kultur, kulturfenomen og vitenskap

Emnet for artikkelen min knytter an til de ulike fagvitenskapenes forsøk på å forklare hva som menes med «'kultur og kulturfenomen'»; ut fra sikten min inn til kultur og kulturfenomen ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 29 mars, 2011

En evig död åt vår ångest

Ångest och smärta utgör en gemensam del av den mänskliga erfarenheten. Den kan också sägas vara en utgångspunkt för en metafysik som både är kroppslig och själslig. Skribenten här strävar ...

Av: Robert Halvarsson | Essäer om religionen | 27 februari, 2013

Rak och ärlig mexikansk filmproduktion

Skådespelaren, producenten och regissören Gael García Bernal har hänfört en hel värld med sin charm och talang i Mexikos absolut mest firade filmer som "En dagbok från en motorcykel", "Älskade ...

Av: Linda Johansson | Kulturreportage | 27 december, 2009

Munch och Strindberg i Berlin

I fjol var det August Strindberg, nu pockar Edvard Munch på uppmärksamhet. Den enes död den andres födelse. I Sverige är Thielska galleriet först ut med en utställning: ”Munch! – ...

Av: Kurt Bäckström | Essäer | 22 februari, 2013

Innesluten i sig själv - en trettiotvåårig dvala blir opera i skärgården

Anders Eliassons kammaropera "Karolinas sömn" hade premiär på Värmdö för några dagar sedan samtidigt som det nya konstcentrat "Artipelag" öppnades. Privata pengar förvandlas till allmän nytta, det är bara att ...

Av: Ulf Stenberg | Kulturreportage | 09 juni, 2012

Roman Anthin. Foto: Gotlands Tonsättarskola

Kejsarens nya kläder – Möte med Ramon Anthin

Tonsättareleverna lärde sig att hantera hela processen för komponerande från den första idén, från embryot, till framförandet av det egna stycket. Komponerande och dirigerande skulle gå hand i hand, en ...

Av: Ineta Svärd | Essäer om musik | 24 juni, 2015

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.