Three ladies in Cairo. Del II. From northern slopes to oriental deserts

Min mormor, Hilda, växte upp i Sundsvall och berättelsen börjar där i och med Sundsvalls stora brand 1888 med hennes mor, min mormorsmor Ragnhild. Många äventyr senare, träffade Hilda den ...

Av: Anne Edelstam | 10 juli, 2014
Utopiska geografier

Thomas Bernhard som poet

Rubriken är ägnad att förvåna. Nog finns det sådant i Thomas Bernhards (1931-1989) oeuvre som kan kallas poetiskt, men som lyriker i den strängare bemärkelsen har den berömde österrikiska författaren ...

Av: Simon O. Pettersson | 19 februari, 2013
Essäer om litteratur & böcker

och allting blandas med vattenljud

Ett holländskt värdshus, femtonhundratal, tidig januari, och nu låg, blek sol över bäckravinen där hundar skäller, och värdshusvärdens dotter kommer gående från skogsdungen, hon bär ett fång ris, gårdshunden reser ...

Av: Björn Gustavsson | 23 november, 2009
Utopiska geografier

Judgment in Hungary: en rättegång som speglar Europas mörkare sidor

Under Göteborgs internationella filmfestival visades Ezter Hajdús dokumentärfilm Judgment in Hungary. Jag såg dokumentären på Göteborgs Stadsmuseum som tidigare visat utställningen ”Vi är romer”. I museets foajé visades också bilder ...

Av: Linda Johansson | 17 mars, 2014
Essäer om film

Holismer och reduktionismer



altHolismen handlar i princip om att se all verklighet som en helhet (inte en delhet). Positivismen (som är den naturvetenskapliga förståelsens centrum och metod) handlar om att se - eller snarare att betrakta - verkligheten i dess delar, eftersom dessa delar visar sig vara enklare att "vetenskapligt" hantera. Detta i sin tur tycks närmast per automatik (och åtminstone så över tid) lede till serier av generaliseringar/totaliseringar av delheter i riktning mot reduktionismer (allt ses utifrån en synpunkt: den biologistiska, psykologistiska, sociologistiska etc.) En sådan vetenskapssyn (eller del av/ett resultat av) en vetenskapssyn - den reduktionistiska - är helt främmande för holismen. Här bör också påpekas att positivismen inte är en reduktionism, men positivismen tenderar starkt till att generera reduktionismer. Däremot är positivismen ett mycket precist sätt att se och arbeta metodiskt och reglerat (inom främst naturvetenskapen, men också inom delar av samhällsvetenskapen och humanvetenskapen). Redan detta leder ofta till enögda föreställningar om världen. Växelverkande föreställningar som dominerar vårt moderna, svenska och västerländska, förståelserum.

Det förefaller som om olika former av holismer och reduktionismer genom historien avlöst varandra i en slags vågrörelse. Exempelvis var Aristoteles i stor utsträckning vad vi i modern mening skulle kalla för holist (trots hans nödvändiga uppdelningar i samband med utvecklandet av dels olika vetenskaper, dels en slags tidig vetenskaplig metodik). Punktvis - t.ex. hos Galenos, vissa naturvetare i övrigt o.s.v. - har sedan olika former av kvasi-reduktionismer uppstått, fram t.o.m. tiden strax före Descartes utgivning av sin "Avhandling om metoden", till följd av en viss områdesspecialisering snarare än en mer principiell reduktionism. På det hela taget dominerades dock medeltid och renässans av olika former av holismer och/eller organiska uppfattningar om verkligheten (exempelvis Campanella och Andreä, två visionärer med var sitt samhällsbygge, Campanellas Solstad och Andreäs Christianopolis, inte helt identiska men med många gemensamma nämnare kring jämlik fördelning av tillgångar och ansvar samt en harmoni mellan människa och natur).

altFr.o.m. Descartes utvecklas däremot i rask takt just en metod som i sig alltså per automatik tenderar att leda till ökad disciplinär specialisering, fragmentering, uppdelning och alltmer sofistikerade mättekniker. I sin förlängning, och i den mån man generaliserar observationer utifrån ett och endast ett problemområde och en och endast en vetenskaplig disciplin, innebär detta en tilltagande reduktionism. Från exempelvis Galileis, Keplers och Newtons fysik över upplysningstidens framstående svenska kemister och botaniker (Scheele och Linné) till åtminstone den engelska analytiska filosofin och den s.k. Wienkretsens nypositivism har ämnesspecialiseringen (och över tid alltmer reduktionismens) dominans varit obestridlig - och är så, på gott och ont - än idag. Men holismen har överlevt i mer undanskymda vrår under denna långa tid, dels t.ex. inom alkemin, naturmedicinen och ockultismen, dels i nutida stads - och jordbrukskollektiv och i små, lokala samhällen, som utmanar det rådande ekonomiska (och ekonomistiska) systemet och dels - och i synnerhet! - från och med Köpenhamnstolkningen av kvantmekaniken (i.o.m. Bohrs och andras idéer 1928) fram till idag. Sär-disciplinära synsätt, positivismen och reduktionismen har sålunda på allt fler vetenskapsområden - och totalt sätt, som grundsyn - råkat på allt starkare motstånd.

Vetenskapliga och ovetenskapliga tolkningar - mellan naturvetenskapen och konsten
Enligt intuitionsfilosofen Henri Bergson ( Andersson, 1974) måste man skilja mellan ytjag och djupjag. Det är "ytjagen" som sysslar med den typ av vetenskap - särskilt naturvetenskapen, men också mer allmänt, alla de vetenskaper som använder sig av positivistisk metod - som producerar triviala, anonyma, allmänna, (och paradoxalt nog) precisa, observerbara och pseudo-djupsinniga faktakunskaper. "Djupjagen", däremot, väjer inte för det personliga och det komplexa utan bejakar tvärtom detta. Ofta resulterar detta i nya språkbruk och, inte minst, nya och kanske provocerande tolkningar av liv och värld. Ulf Linde tar som exempel Duchamps readymades som en sorts hävstänger i riktning mot att tvinga betraktaren att se världen på nya eller nygamla sätt; sätt som utmanar allt det som positivistiska påstående- och faktakunskaper står för. Ofta innebär detta en betoning av mångtydighet, känsla, liv, språkförnyelse och nya och utvidgande insikter (Skolimowski, Hermodsson). Vanligtvis, som hos Linde, uppträder detta bland konstnärer. Men - och detta är väsentligt - denna kunskapsalstrande attityd präglar också de flesta av de verkligt banbrytande vetenskapsmännen.

alt De olika sätten och metoderna för att skapa bilder av verkligheten, (vetenskapliga eller konstnärliga, eller både och), ger naturligtvis upphov till olika sätt att se på och förstå (jfr engelskan I see) samt "handskas med" världen.

Det eventuella språnget mot nya förståelserum
Den tyske sociologen Max Webers profeterade redan i början av 1900-talet (Weber, 1978) om hur dagens samhälle skulle kunna se ut - till följd av bl.a. den protestantiska etiken armgång med kapitalismens anda, men också som följd av den renodlade positivismens metodik (och dennas förkärlek för förklaringar snarare än förståelse). Profetian handlar inte minst, i min läsning, om just de strukturer och dimensioner som ingår i vårt förståelserum. Och om människan i detta tänkta förståelserum skriver han "Specialist utan ande, njutningsmänniska utan hjärta, och denna nolla (kommer att) inbilla sig ha nått ett aldrig tidigare uppnått stadium i mänsklighetens historia" (Weber, ibid., s. 86). En ruskigt träffsäker profetia, menar jag.

Men saker hände och händer. Werner Heisenbergs osäkerhetsrelation pekade på det principiellt omöjliga i att skilja på betraktaren och det som betraktas. Auswitch, Hiroshima och Nagasaki fick Horkheimer och Adorno att ifrågasätta den modernistiska vetenskapen överhuvudtaget - ungefär samtidigt som deras elev Habermas påbörjade sitt hittills sex decennier långa försök att formulera om begreppet och innebörden i begreppet rationell; bl.a. genom att introducera kommunikationen och dialogen som rationalitetsformer inom både epistemologin och etiken. Mystiken och "den primitivistiska animismen" har på ett sensationellt sätt båda blivit "samtalspartners" med kvantfysiker och holistiskt och holografiskt orienterade filosofer, psykologer, informationsteoretiker och andra.

Kunskaper, vetenskaper och konsekvenser
I viss utsträckning är problemet med positivismen, för vår del och i detta sammanhang, att den helt och hållet är själlös. På motsvarande sätt är problemet med hermeneutiken (tolkningsläran) och förtrogenhetskunskapen (den tysta yrkeserfarenhetskunskapen; se Josefson, 1991) - som med existentialismen - att de nästan (nästan!) restlöst är antropocentriska. Problemet med holismen - åtminstone på en djupare nivå - och holografin är att de som förståelseformer inte går att förstå annat än matematiskt eller - möjligen - via eller inom mystiken. Ännu så länge kan kanske även detsamma sägas om åtminstone delar av eko-filosofin. Alla dessa förhållningssätt till kunskap - och de med dessa eventuellt förknippade metoderna för att skapa viss kunskap - har emellertid mycket stora konsekvenser för hur vi uppfattar verkligheten - och agerar i denna.
Istället för avslutning

alt Kanske är det inte helt felaktigt att säga, att den franske filosofen Gaston Bachelards filosofi är ett sublimt uttryck för den moderna människans splittring. Den ena hälften av tiden är man tekniker eller lönearbetare - den andra hälften av tiden är man poet och konstbeundrare. Eller dagdrömmare. Och de två aktiviteterna har inget med varandra att göra. Vid slutet av sitt liv anade Bachelard emellertid att det finns en bestämd idé om människan som kanske kan hjälpa oss att övervinna denna splittring. Och andra splittringar. Han blev nämligen klar över att vare sig människan sitter vid arbetsbordet eller vid det han kallade "existensbordet" så är hon ett väsen, som skapar och förnyar sin värld, och hennes största egenskap är inte förståndet och förnuftet utan fantasin, som utvecklar ny poesi i drömmeriet och nya idéer i vetenskapen. Bachelards författarskap, som avslutas med den lilla boken La flamme dúne chandelle (Lågan av ett ljus), utmynnar i denna insikt:

Människan är en låga!


Frågor inför en fortsättning

1. Kan poesin säga oss något avgörande?
2. Är kunskapen individuell eller kollektiv?
3. Kan kunskap och moral knytas samman?
4. Kan kropp och själ återförenas på en högre - epistemologisk och ontologisk - nivå än den som fanns innan Descartes?

Carsten Palmer Schale




Litteratur


Andersen, S: Som dig själv. Nya Doxa. 2007.
Andersson,S: Om konst och vetenskap, Sociologiska institutionen, Gbgs universitet 1984
Aristoteles: Om själen, Daidalos.1999.
Bateson, G: Metaloger, Korpen 1986
Boholm,Max: Pennan som vapen, CEFOS, rapport 2005:2 Gbgs universitet 2005
Buber, Martin: Jag och Du. Dualis. 1923.
Copleston, F: Aquinas. London, 1955.
Friberg, G (pdf-fil): Hopi-indiandenernas bild av universum.
Hans Rosings blog http://hansrosing.blogspot.com/2009/01/miljfilosofi-i-mnniskan-och-naturen.html) samt filosofihistorisk standardlitteratur.
Helmfrid, H: Natursyn och hållbarhet. 2006. http://goto.glocalnet.net/hillevihelmfrid/PDF/Natursyn_hallbarhet_kort.pdf
Haraway, D: Från Sapfo till Cyborg, Gidlunds 2008
Hermele, K: Ekonomerna, tillväxten och miljön, Carlssons förlag, 3:e upplagan, 2000.
Hermodsson, E: Där världen blir till. Balder förlag. 2000.
Jesudasan, I: Gospels of Deconstructed Adamic Myth. Global Vision. 2009.
Josefson, I: Intervju, Ordfront 2001
Klenell, Ingalena: Dialogen som möjlighet. 2006.
Koskinen, L: Tro på framtiden. Rabén Prisma. 1994.
Kumar,S (red): Alternativa synsätt på morgondagens samhälle. W & W 1981.
Kvalöy Saetereng. S: The Ash-lad. The classical figure of Norwegian
ecophilosophy and ecopolitics. http://www.hint.no/~aaj/ask.pdf. 2005.
Kvalöy Saetereng. S: kursfil, särtryck från "Ikke bare si det men göre det! Universitetsförlaget/Alternativ Framtid 1992
Lasch, C: The Culture of Narcissism. Warner.1979.
Linde, U: Marcel Duchamp, Årsbok för statens konstmuseer 32, Rabén&Sjögren 1986
Lidskog.R : Teknologiska katastrofer i det senmoderna samhället, exempel Tjernobyl och Hallandsåsen, Centrum för stadsmiljöforskning, Högskolan i Örebro, 1998
Liedman, S-E: I skuggan av framtiden. Modernitetens idéhistoria. Bonnier Alba. 1999.
Light, A. & Rolston III, H (eds): Environmental Ethics. Blackwell. 2006.
Merchant, C: The Death of Nature. Harper Collins.1980.
Merchant, Carolyn: "Naturens död" Symposion.1994.
Naess, Arne: The Deep Ecological Movement", i Sessions, Georg, (red). 1995.
Naess, Arne: Livsfilosofi. Natur och kultur. 2000.
Schale, C: Människobilder i vetenskapen. Essä. Inst. för idé och lärdomshistoria Gbgs universitet 1984.
Schumacher, E.F:"Small Is Beautiful". Blind & Briggs.1974.
Schumacher, E F: Vägledning för vilseförda. Pan. 2003.
Skolimowski, H: Living philosophi as a Tree of life, Arkana Books, London 1992
von Wright, GH: Vetenskapen och förnuftet. Bonniers. 1986.
von Wright, GH: Myten om framsteget. Bonniers.1993.
von Wright, GH: Att förstå sin samtid. Bonniers.1994.
Weber, Max, den protestantiska etiken och kapitalismens anda, argos 1978
Wilber, K.( red: det holografiska paradigmet) Korpen 1996.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Ur arkivet

view_module reorder

Elizabeth I Vid Monsieurs avresa

Elizabeth I Vid Monsieurs avresa       Jag sörjer; visar ej min svaghet här – jag älskar; hatet tycks min enda lag – jag handlar, utan att nämna den avsikt jag bär. Jag tyckes stum; i ...

Av: Elizabeth I | Utopiska geografier | 28 januari, 2014

Frida Kahlo och den kvinnliga stilen

Vad händer när man klassificerar konst skapad av kvinnliga konstnärer som just ”kvinnlig”? Pekar man på samhälleliga strukturer som har legat till grund för att kvinnliga konstnärer genom historieskrivningen har ...

Av: Simone Frankel | Konstens porträtt | 08 mars, 2013

Gaston Bachelard 1965

Bachelard och den poetiska föreställningens fenomenologi

”Det finns ingen poesi som föregår det poetiska verbets gärning. Det finns ingen verklighet som föregår den litterära bilden.” – Rummets poetik (1957)

Av: Mattias Lundmark | Agora - filosofiska essäer | 21 juli, 2017

Det omedvetna och Freud

Det är en morgon i Wien. Sigmund Freud går genom sin våning klädd i badrock och tofflor. I en plötslig ingivelse greppar han sin ena toffel och kastar den med ...

Av: Johan Lundin Kleberg | Essäer | 26 oktober, 2010

När det var bättre förr

När det var bättre förr Nyligen är det femtio år sedan sista numret av Sveriges utan konkurrens bästa novelltidskrift kom ut. Någon riktig efterföljare har den aldrig fått och det är ...

Av: Bertil Falk | Essäer om litteratur & böcker | 01 mars, 2007

Turiststaden Wien för 100 år sedan

Den förste ”turisten” som omnämns i skrift på Österrikes breddgrader kom år 1012 och råkade verkligen illa ut. Man ansåg honom vara spion och han fångades in och torterades i ...

Av: Lilian O. Montmar, Mats Olofsson | Resereportage | 23 november, 2011

Bild: Anikó Bodoni Lind

Himlen – Det är tid för debatt

Efter att jag skrivit några teaterpjäser tillsammans med den numera guldbaggeprisade Mikael Segerström, var det dags att skriva en pjäs helt på egen hand. Det skulle vara en pjäs som ...

Av: Vladimir Oravsky | Gästkrönikör | 08 september, 2016

Pipor, cigaretter och fimpar i konsten

”Rökning skadar allvarligt dig själv och personer in din omgivning.”  En essä om rökning i konsten borde lämpligen inledas med en varningstext eftersom rökningen ligger bakom 90% av alla fall av ...

Av: Mathias Jansson | Essäer om konst | 05 september, 2014

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.