Sorgen finns ju där tillgänglig hela tiden.Intervju med Regina Lund

Stormvinden i solstrålens mitt, den mångbegåvade multikonstnären och renlevnadsivraren Regina Lund – ständigt lika aktuell – släpper den 7 december sin diktsamling Laserstrålar på Kalla Kulor förlag. Det är knappast ...

Av: Freke Räihä | 14 november, 2011
Övriga porträtt

Illustration: Hebriana Alainentalo

Onåbar del 4 av Gabriella Olsson

Hon vinglade och höll sig i väggar och möblemang. ”Var Jean-Pierre din och Pé-Pés son?” frågade Gilles. Han upprepade frågan tills han tröttnat. Hon hade inga svar att ge. Hennes ...

Av: Gabriella Olsson | 27 juli, 2015
Utopiska geografier

Benjamin 16

Håkan Eklund OM BENJAMIN Benjamin är en serie skapad och ritad av kulturella mångsysslaren Håkan Eklund. Det handlar om en-rutingar och serien används ofta av skaparen för att belysa dumma företeelser i allas ...

Av: Håkan Eklund | 03 december, 2011
Kulturen strippar

En färd mot utplåning*

"Bland den moderna vetenskapens största bedrifter vet jag få som inte utnyttjats för att mörda eller lemlästa", konstaterade den framstående österrikisk-amerikanske biokemisten Erwin Chargaff dystert för 20 år sedan. Som ...

Av: Abdel-Qader Yassine | 14 januari, 2010
Essäer om samhället

Vad är samlarsjälen för något?



altVet jag naturligtvis inte, men en aning hemsökts i tanke på vad som fångar den. Förra året läste jag Fredrik Sjöbergs essäartade roman Flugfällan, av orsak att jag själv skrivit den närmast oläsliga novellsamlingen Fluga diversé, nog är man ju alltid nyfiken kring närbesläktat som ändå var hisnande annat. Sjöberg funderar återkommet kring samlarsjälen eller samlarmentalitet, men framför allt är hans roman underhållande ur perspektivet att han har idel goda exempel på samlarbestyr och betraktande av samlarintresset. Det handlar delvis till en början mer om flugor och insekter, sett från samlaren, berättarrösten, kryp som förr var ett stort givet samlarområde bland skolpojkar och hos entomologer, sedan generaliserar sig boken överhuvudtaget, blir mer och mer en rannsakan och av härlig god självvunnen ironi över samlaren, mynnar ut även i ett betraktande om man har en samling när det inbegriper ett enda exemplar av något (som i sitt unika endast är existerande om ett), t.ex. ett tänkbart förvärvat urgammalt specifikt utedass som tillhört en viss stor entomolog. Svaret verkar vara ja, orsak det föder samlaren och ger livstörst, hela upphetsningen, begärets hela linje. Kulmen i boken nås emellertid när plötsligt tidskriften Samlar-Nytt dyker upp, som för övrigt fyller 70 år i vår, och där berättaren  i boken finner årgångsvis av den på ett antikvariat och låter sig häpnas vida idel över spännvidden och exemplen, exemplar relateras som full behållning i sig, med utropstecken. Jag tipsade naturligtvis redaktör Inga-lill Crass om boken. Och vad mer att opptäcka i boken, min vän och sakkunnige rådgivare entomologen, surrealisten Mattias Forshage finns i boken, han som hjälpt mig med mina egna insektsromaner, som även handlar delvis om att göra och stryka kring montrar med unika föremål, dels inom medicinens område.
Nu går det en dokumentärserie på TV här i Finland, med titeln 4D: Himohamstraajat (4D: Hoarders), i översättning från finska passionssamlarna, och dess presentation och enligt TV-hallåan sägs det handla om personer, eller original vars (samlar)intresse gått över styr, enär de har husen och lidren till bristningsgränsen av allt möjligt. Av en tillfällighet råkade jag sticka mig in hos en i byn, inte som han bott många år i sitt stora hus (det som ingår för övrigt i min roman "Tredje generation skarabéerbok" som ett residens) men det var redan så gott som proppat igen av precis allting. Han hamstrar, han samlar på sig. Är dessa samlare, tar samlarsjälen över? Det skiljer kanske blott, dessa sparar allt som det verkar, även på soptunnans extra, inget slängs aldrig, nämligen, men de har ju ingen fri rörelseyta mer, finner inget i röran fastän allt förklaras handla om känsla för och minnen om föremålet. De i TV-programmet är olyckliga och får terapi och röjningshjälp. De får kämpa på för att bli av med sitt, ibland vanmäktiga, stundom om ett ursinne att slänga hela samlingar. Den genuine samlaren däremot, kanske gallrar, kan byta, sälja, förbättra föremålen, höja klassen på sin samling, ställa ut den och t.o.med skriva om den publicerad i Samlar-Nytt, vad helst, får prestationsbehov exhibitionistiskt t.&.med emedan de i programmet närmast skäms över att dragit på sig allt. altBerättaren i Sjöbergs flugbok däremot som slutligen funderae på om det ultimata vore ett enda föremål att omhulda, sitt samlarMecka gestaltat. Men många samlare vill ändå ofta ha mycket, överflödet, det &:så som eg. drar ner samlingen, utfyllnaden, reserven, fastän siktar på det unika avstår inte gärna från basen eller massan, han har än sin passion i antal och mängd, men de i programmet kan knappt inte särskilja som det verkar, ekorrskomplex heter det visst ibland. Men är det i grunden samma drag, bara mer rått och ostrukturerat?
Samlandet kan dock ge något givet, i sin rätta mening ett livsinnehåll, men det är också något som går ut på att koncentrera tanke, fjärma sig lite från en annan verklighet, förvärva kunskap (något som man kan dela av sig men ofta i det begränsade), känna en utveckling med, likaväl avstår man från mycket annat, sin tid som vore kanské mer i något livfullt, livet i sig. Samlandet, är lite som en bokföring, det är något som har hänt tidigare för någon, som används, levt ut sin tid men kvarhålls nu genom samlaren, som skänker tid för något som varit. Det kan vara givet ur ett historieperspektiv också. Ingen nutid utan förflutet, kan det sägas. Medelst just samlare, bevaras många exempel från tidigare tid, eller från nutiden &:så. Utan filatelister, vore vi t.ex. inte ha många märken och inte alls lika många brev bevarade, och en mycket stor del av den postala dokumentationen vore aldrig finnas, liksom en massa om människors kontakter.
Hur är jag själv som samlare? Eg. har jag ganska lite av det omtalade kunskapsbehovet i mitt samlande, mer habegär på fler och bättre exemplar. Är det illa? Kunskapsbiten som sägs vara en nyttig sak med samlandet? Jag kan t.&.med känna av stress att behöva lära mig en massa om frimärkens specialområden eller om annat. Jag får mitt kunskapsbehov ganska fullt mättat med mitt författarskap, jag behöver inte hävda mig med samlingar, orkar inte ens. Ändå samlar på en massa, gjort det alltid sedan mamma förde mig till ett ödehus när jag var sju år gammal och pekade på en slaskhög med gamla flaskor och där flera mycket vackra från 1800-svaret, tändes det något, plötsligt samlade stundom helt galet jag på gamla flaskor vilket tar utrymme inte minst, och kunde tvätta flaskor i flera dygn i ett kör, som det om olika i iver under olika livsskeden, liksom gamla verktyg kom till, och frimärken. Och när jag hade tre brevvågar blev jag glad över en fjärde och jag undrar därmed om jag även samlar på brevvågar trots detta ringa antal, fastän tror inte det. Och oljepiparna är tre till antalet, men harmar mig över att en fjärde är försvunnen, så samlar jag även på gamla oljepipar? Det är nog också skillnad på att ha ett antal liknande föremål och att ändå inte samla, något i hängivenheten trots allt, eller beror allt på samma samlarsjäl i grunden?
Sedan kan man rentav samla på något man inte har. Jag är envetet säker på att jag samlar på gamla antika kirurgiska och medicinska instrument, exempelvis, fastän jag knappt har ett enda bra, enbart av nyare datum vill sig. Man är således samlare redan innan. Jag vet inte ändå varför man blir samlare, är det ett omen och en välsignelse från stenåldersmänniskan, något kulturarv inne i hjärnan. Eller vad gör den lilla hegemonien i sammanhanget ändå, vill man ha mer och mer av något med (samlar) värde på sitt sätt åtråvärt? Och höjer dessutom fler föremål det gemensamma värdet ibland. Samtidigt får jag stundom dåligt samvete, att ägnar tid åt samlandet istället för att inte ännu mer skriva oläsliga romaner istället. De flesta av mina författarvänner samlar dock inte på något alls, vad må vara anledningen. Motverkar prestations- och skapelsehävdan samlarsjälen?
Vad som nu än är samlarsjälen?

Stefan Hammarén

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Ur arkivet

view_module reorder

Episoder från Jerusalem: episod 1

Jag bor i Jerusalem. Smålands Jerusalem. Mellan de två Jerusalemer är det nästan ingen skillnad, förutom att den ena ligger i Småland. Kan du gissa vilken? En av de riktigt påtagliga ...

Av: Vladimir Oravsky | Gästkrönikör | 14 september, 2013

VIPPARE tag plats!

En av sommaren begivenheter var en VIP-resa den 9 augusti sträckan Kalmar – Emmaboda tur och retur med två mellanliggande stopp Nybro och Örsjö. Regionen och kommunerna samt den starka ...

Av: Per-Inge Planefors | Gästkrönikör | 12 augusti, 2014

Craig Taylor: Londoners

Metoden är enkel men effektiv: man låter folk prata på om egna erfarenheter, några stickrepliker behövs knappast för att hålla igång berättarflödet. Så får man, med varsam redigering och trivialiteterna ...

Av: Ivo Holmqvist | Essäer om litteratur & böcker | 07 augusti, 2012

August och kvinnorna

Johan August Strindberg var sinnligt lagd med anlag för impotens. Impotensen kom sig av ett sedan barndomen inlärt dåligt självförtroende. I skuggan av fadern Carl Oscar, doktor Kapffs skrifter om ...

Av: Stefan Whilde | Essäer om litteratur & böcker | 14 maj, 2011

Anna Fredén. En dikt

Jag är en typisk sängskrivare som helst läser Ann Jäderlund och Pia Tafdrup. När min man sitter med hörlurarna på för att lyssna och skriva så ligger jag i sängen med ...

Av: Anna Fredén. | Utopiska geografier | 06 oktober, 2014

Sammetsnässlan kategorika

(i natt kl. c. 5.20 blev jag klar med min definition av sammetsnässlan, och man ska fan inte börja skriva efter klockan 3, sedan somnade jag som en död trots ...

Av: Stefan Hammarén | Stefan Hammarén | 11 februari, 2013

Sosialetikk. Del II

For å komme på sporet av grunnlaget for autentiske yrkesvalg, har en å tenke videre enn å oppholde seg ved de ytre sanser, for nå er det om ‘mening’. For ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 08 februari, 2014

Julvandring i underjorden

Det här är Västerlandet. Solen har gått ner i väster, och det är mörkt. Förmodligen är det Europa det är fråga om. Ja, så är det. Europa och Stockholm, stockarnas ...

Av: Percival | Utopiska geografier | 15 december, 2008

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.