Sorgen finns ju där tillgänglig hela tiden.Intervju med Regina Lund

Stormvinden i solstrålens mitt, den mångbegåvade multikonstnären och renlevnadsivraren Regina Lund – ständigt lika aktuell – släpper den 7 december sin diktsamling Laserstrålar på Kalla Kulor förlag. Det är knappast ...

Av: Freke Räihä | 14 november, 2011
Övriga porträtt

Illustration: Hebriana Alainentalo

Onåbar del 4 av Gabriella Olsson

Hon vinglade och höll sig i väggar och möblemang. ”Var Jean-Pierre din och Pé-Pés son?” frågade Gilles. Han upprepade frågan tills han tröttnat. Hon hade inga svar att ge. Hennes ...

Av: Gabriella Olsson | 27 juli, 2015
Utopiska geografier

Benjamin 16

Håkan Eklund OM BENJAMIN Benjamin är en serie skapad och ritad av kulturella mångsysslaren Håkan Eklund. Det handlar om en-rutingar och serien används ofta av skaparen för att belysa dumma företeelser i allas ...

Av: Håkan Eklund | 03 december, 2011
Kulturen strippar

En färd mot utplåning*

"Bland den moderna vetenskapens största bedrifter vet jag få som inte utnyttjats för att mörda eller lemlästa", konstaterade den framstående österrikisk-amerikanske biokemisten Erwin Chargaff dystert för 20 år sedan. Som ...

Av: Abdel-Qader Yassine | 14 januari, 2010
Essäer om samhället

  • Essäer
  • Publicerad:

Panpsykism - en annan världsbild



altDavid Skrbina, född och uppvuxen i Detroit och universitetslektor i filosofi vid University of Michigan i Dearborn gav 2005 ut en bok på över 300 välfyllda sidor, Panpsychism in the West. Förlaget var MIT Press, varvid MIT skall uttolkas Massachusetts Institute of Technology.

Att författaren själv är direkt engagerad i saken framgår av ett slags sammanfattning som han gör efter den stora historiska genomgången:

"Skribenter så olika som Bruno, Clifford, Paulsen och Hartshorne har åberopat det stora antalet betydande intellektuella, som har uttryckt intuitiv eller rationell tro på någon form av panpsykism. Och faktum är att hela det här föreliggande arbetet gör anspråk på detsamma" (251). (Översätningarna är genomgående mina egna.)

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

"Panpsykism" betyder ordagrant att allt är besjälat, men Skrbina är mycket noga med hur han definierar begreppet (15 ff). För det första är det alltså inte fråga om "panteism": gud överallt, ett begrepp som av hävd är långt vanligare, i varje fall i Sverige. Andra synonymer som enligt honom också bör undvikas är "animism", "hylozoism", "pansensism" och "panentheism".

För det andra bör man undvika ord som är speciella just för människan, såsom "medvetande", "tanke" och "själ" (det sista ordet är också belastat med teologiska och ockulta implikationer). Definitioner som att "allting är medvetet" eller "allting har en ´mind´" är alltså olämpliga. För det tredje är alla definitioner avhängiga av begrepp som också de är i behov av definition, men däråt är inte mycket att göra.

Enkelt uttryckt, konstaterar Skrbina, är panpsykism uppfattningen att "all things have mind or a mind-like quality" (2; jag avstår från att översätta, därför att "mind" inte har någon heltäckande motsvarighet i svenskan). Till sist stannar han inför att föreslå att panpsykism har tre väsentliga kännetecken: 1) föremål har i sitt inre mind-lika upplevelser; 2) dessa upplevelser är enastående (singular); 3) ett föremål är en speciell konfiguration av massa och energi, och därför skall varje sådan konfiguration eller sådant system vara kvalificerat på samma sätt. Och därmed är Skrbina framme vid sin egen definition:

"Alla föremål eller system av föremål äger en egen (singular) inre upplevelse av världen omkring dem" (16).

Ett huvudord i denna definition är "föremål" (object). Mig tycks det att man mer borde betona systemkaraktären hos kandidaterna. Men det är klart, även en atom är ett system, nämligen av elementarpartiklar. Det är först komplikationen, funktionen, processen som ger möjlighet till något utöver det rent materiella.

Antiken och renässansen

Större delen av boken (mer än 200 sidor) är en genomgång av panpsykism i västerlandets idéhistoria, och man häpnar över hur många av de stora tänkarna som på ett eller annat sätt engagerat sig för panpsykism. Inte bara hos försokraterna utan också hos Platon och Aristoteles finner man, menar Skrbina, (element av) panpsykism, menar Skrbina. För att inte tala om Epikuros och Lucretius: den senares berömda avvikelse (clinamen) i atomernas fria fall ger möjlighet till fri vilja. Genom nyckelbegreppet pneuma kommer hos stoikerna kosmos att framstå som "ett djur, rationellt och levande och intelligent" (Diogenes). (23-58)

Renässansen uppvisar många fall av panpsykism från Giordano Bruno till Campanella, Spinoza och Leibniz. Ja, även hos Kepler, Locke och Newton finner Skrbina panteistiska inslag. (67-99)

Från sent 1600-tal och framåt var maskinen den dominerande metaforen för kosmos, men också för människan. Den programmatiska skriften var LaMettries L´Homme Machine. Men Skrbina anser sig kunna visa att LaMettrie, liksom Diderot, trots detta argumenterade för ett panpsykistiskt synsätt i en tankeform som har kallats vitalistisk materialism. (101 ff)

Tyska tänkare på 1700- och 1800-talen

altUnder senare delen av 1700-talet flyttar oppositionen mot mekanistiska filosofier till Tyskland, skriver Skrbina, och visar hur detta sker hos Herder och Goethe (112 ff). Herder "sökte en naturalistisk icke-reduktiv ontologi, i vilken själ (mind) och materia i själva verket är olika grader av organisation av en enda underliggande kraft".

"[...] varje ting har ett inre liv och en inre erfarenhet". Herder såg denna dynamiska panpsykism som "ett alternativ till den förhärskande cartesianska mekanistiska materialismen, som han starkt motsatte sig."

Vad gäller Goethe citerar Skrbina ett nyckelord för panpsykismen som Ernst Haeckel funnit i ett brev Goethe skrev 1828, mot slutet av sitt liv: " (...) materien kan aldrig existera och agera utan anden (Seele), liksom inte heller anden utan materien" (kurs. här)."

"Här hävdas inte att anden är identisk med materien," kommenterar Skrbina, "inte heller att den ena kan reduceras till den andra; det är helt enkelt ett konstaterande att anden och materien hör ihop [are conjoined], att ingen existerar utan den andra. Detta är panpsykismens väsentliga kännetecken." Javisst!

"Herder och Goethe artikulerade aspekter av en holistisk naturfilosofi, men dess höjdpunkt i Tyskland nåddes i Schellings naturfilosofi", fortsätter Skrbina. "Människor förenades på djupet med naturen, fysiska krafter sågs som manifestationer av en enda underliggande kraft, och mekanism tillbakavisades med rätta [soundly)." "Naturen är att se som osynlig ande, anden som osynlig natur." (115) Det finns inga vattentäta skott mellan de två.

"Tyskland förblev i centrum för synen på panpsykism, sådan som den utvecklade sig under 1800-talet", konstaterar Skrbina i nästa kapitel. "Bland de betydande filosofer som förespråkade eller sympatiserade med sådana synsätt var Schopenhauer, Fechner, Lotze, Hartmann, Mach, Haeckel och Nietzsche" (117).

Men här har Skrbina, framhåller han, haft en föregångare i Friedrich Paulsen, som 1892 i Einleitung in die Philosophie gav "den första substantiella översikten över panpsykistisk filosofi". (Skrbina, som använder sig av en engelsk översättning från 1895, finner boken "outstanding"; 117, 133 ff.) Mot slutet av sin bok sammanfattar Paulsen fyra av de främsta argumenten för panpsykism, av Skrbina återgivna enligt följande (135 f):

  1. Det finns ingen skillnad i substans mellan organiska och inorganiska kroppar, de är alla sammansatta av samma ingredienser. Och samma krafter är verksamma i oorganiska lika väl som i organiska kroppar. (Evolutions/kontinuitets-argumentet).

  2. Frågan "Var kom det psykiska livet ifrån" visar på det klassiska emergensproblemet. "Det plötsliga framträdandet av ett 'andligt rike' 'skulle vara en absolut 'världsgåta'; det skulle betyda en skapelse utifrån ingenting. Detta icke-emergens-argument stöds av naturvetenskapen, därför att naturvetare accepterar att organiska varelser formas av inorganiskt material utan tillkomst av någon ny 'vital substans', de borde därför acceptera [...] att det psykiska livet hos högre organismer är sammansatt av lägre element av oorganisk mentalitet".

altTilläggas kan att det ju finns mängder av övergångsformer. Men samtidigt hindrar det inte att ett plötsligt framträdande av nya kvaliteter kan ses som en emergens.

  1. Mot argumentet att levande varelser uppvisar "spontan aktivitet" och att detta är en indikation på inre medvetande, framhåller Paulsen att kemin och fysiken demonstrerar att även de minsta och enklaste bitarna av materia är aktiva, självorganiserande och reagerar på omvärlden. Den tröga stela materien är en fantom, bara en begreppsmässig spekulation. Så mycket mer kan detta sägas efter Ilya Prigogines stora upptäckt att världen är ett hav av dissipativa, självorganiserande system!

  2. Vi vet att mänskliga kroppar har ett inre liv. Därför bör varje analogt fenomen, som framstår som ett relativt komplett system av fenomen och aktivitet, tillskrivas ett relativt komplett inre liv likt vårt eget.

Paulsen var elev till Gustav Fechner, vars syn på världen kanske var närmare förbunden med panpsykism än någon annans. Skrbina beklagar att Fechner är föga översatt till engelska, men William James var mycket imponerad av honom och noterade att den allmänna världsbilden i samtiden var "nära nog identisk med Fechners" (122).

En känd bok av Fechner är Nanna eller om växternas själsliv (1848), men viktigare är kanske hans diskussion, som den förste, av vad James kallar "övermänskligt medvetande" - ett medvetande (mind) för vardera samhället, Jorden, stjärnorna och kosmos. Vad gäller Jorden kommer han nära ett begrepp från vår egen tid: Gaia, Jorden som levande, kännande varelse.

Hermann Lotze var både fysiker och filosof, och såg förtjänster i både materialistisk-mekanisk naturvetenskap och idealistisk filosofi men sökte undvika ytterligheter hos båda. Han var djupt bekymrad över förlusten av vördnad inför världen och känslan av den som ett under. Resultatet blir hos honom, liksom hos Fechner, en mer konkret, verklighetsnära filosofi, som av Harald Høffding har kallats "verklighetsidealism".

Lotzes främsta verk är Microcosmos (1856-64), och han tänkte sig ett psykiskt liv även hos atomerna, vilka tillsammans skapar kroppens själ (Skrbina 126 ff).

Ett svenskt mästerstycke

Med verklighetsidealismen har vi kommit fram till den punkt där jag en gång började mina egna forskningar. Skrbina konstaterar att det 1892 kom ut inte mindre än fyra viktiga böcker om panpsykismen. Han avhandlar inte skönlitteraturen, annars skulle han ha haft anledning konstatera att det året före, 1891, kom ut en roman som innehåller ett panpsykistiskt aktstycke, som söker sin like, nämligen Gösta Berlings saga. Tankemiljön i samtiden är säkrad, och Selma Lagerlöf ligger tydligtvis i framkanten. Om Gösta Berlings saga skrev jag min doktorsavhandling Landskap och natur i Gösta Berlings saga och Nils Holgersson (1958), lockad inte minst av detta textställe, inledningen till kapitel 29 "Torkan":

"Om döda ting älska, om jord och vatten skilja vänner från fiender, ville jag gärna äga deras kärlek. Jag ville, att den gröna jorden inte kände mina steg som en tung börda. Jag ville, att hon gärna förläte, att hon för min skull såras med plog och harv, och att hon villigt öppnade sig för min döda kropp. Och jag ville, att vågen, vars blanka spegel sönderslås av mina åror, hade samma tålamod med mig, som en mor har med ett ivrigt barn, när det klättrar upp i hennes knä utan att akta högtidsdräktens oskrynklade siden. Med den klara luften, som dallrar över de blåa bergen, ville jag vara vän och med den blänkande solen och de vackra stjärnorna. Ty det synes mig ofta, som om de döda tingen skulle känna och lida med de levande. Inte är skrankan mellan dem och oss så stor, som människor tro. Vilken del av jordens stoft är det, som inte har varit inne i livets kretsgång? Har inte vägens kringdrivande stoft smekts som mjukt hår, älskats som goda, välgörande händer? Har inte vattnet i hjulspåret fordom strömmat som blod genom klappande hjärtan?

altLivets ande bor ännu i de döda tingen. Vad förnimmer han, där han slumrar i drömlös sömn? Guds röst hör han. Lägger han också märke till människors?

O, sena tiders barn, haven I inte sett det? När ofrid och hat uppfylla jorden, måste också de döda tingen mycket lida. Då blir vågen vild och rovlysten som en rövare, då blir åkern karg som en girig. Men ve den, för vars skull skogen suckar och bergen gråta!"

Detta textställe tycks mig vara ett mästerstycke, vittnande om Selma Lagerlöfs geni väl så mycket som något annat. I min avhandling begrundar jag det på inte mindre än 40 sidor (20-23, 115-149) Tanken är att kombinationen av djärv filosofisk spekulation och konkret, för att inte säga naturalistiskt utförande går tillbaka på bland annat verklighetsidealismen, sådan den företräddes också av Viktor Rydberg och Harald Høffding (om den senares användning av termen på s 138 i avh.. Mot textens slut tycks livets ande, som hos Lotze, ha säte också hos atomerna.

 

Anglo-amerikanska perspektiv på 1900-talet

Därmed har vi kommit till slutet av vad Skrbina har att förmäla om panteismen på 1700- och 1800-talen, som nog är den mer kända i Sverige - men nästan halva boken återstår. Där avhandlas främst det anglo-amerikanska perspektivet och panpsykism på 1900-talet (bland andra Bergson):

"Nära slutet av 1800-talet växlade fokus för panpsykismen än en gång, denna gång till anglo-amerikanska filosofer. De första åren på 1900-talet var av särskild betydelse: då framträdde panpsykistiska synsätt i Peirces, James', Bardleys och Royces verk."(142)

Detta stoff tycks mig dock mindre givande. Bergson "flirtade" med panpsykismen, heter det, och det kan sägas om flera av dem som behandlas. Det blir inte lika klara linjer som tidigare, och det blir mycket bråk om detaljer, t ex på vilken nivå skall man tänka sig livet i materien.

altIntressantast är kanske "processfilosofin" "härrörande från Bergson, utvecklad till ett filosofiskt system hos Whitehead, understödd av Russell och fortsatt fram till i dag av Hartshorne, Griffin, De Quinsey och andra. Den filosofin var ett logiskt resultat av vad den så kallade nya fysiken uppenbarade och av den nya uppfattningen av rum-tiden." (174) Tiden blev en fundamental enhet, och alla ting kunde därför ses som "händelser", d v s tilldragelser i rum och tid.

I Science and the Modern World från 1925 argumenterade Whitehead mot både subjektivism och objektivism och introducerade en "organismens filosofi" som alternativ till "den naturvetenskapliga, materialistiska världsbilden", som har "toppridit filosofin." Om man i stället som utgångspunkt tar vår psykologiska erfarenhet och accepterar att det inte finns några godtyckliga brott i naturen, leds man till en organisk uppfattning av naturen. Och med "organisk" menar han "de organiska enheterna av elektroner, protoner, molekyler och levande kroppar". (175)

Tilläggas kan att man i Nationalencyklopedin kan läsa, att Whitehead "kritiserar den 'vetenskapliga materialismen' [...] för att förväxla den konkreta verkligheten med en vetenskaplig abstraktion."

Också Bertrand Russell tillbakavisade den mekanistiska synen på verkligheten: materien är "mindre materiell och medvetandet mindre mentalt än vad som vanligen antas." "Det som händer i våra medvetanden är en del av naturens förlopp, och vi vet inte att det som händer på andra håll är totalt annorlunda." (178 f)

Charles Hartshorne "var den första västerländska filosof som i stor utsträckning använde termen 'panpsykism'" och på det viset "närmade ordet till huvudlinjen i den filosofiska diskursen". Panpsyksim, hävdade han, "erbjuder den enda framkomliga tredje vägen mellan mekanism och vitalism", mellan extrem materialism och cartesiansk dualism. (208)

Naturvetenskapen, menar Hartshorne, behandlar objekt i naturen, inte som individer utan som "hopar", "svärmar" och "aggregat". "Medvetande och känsla kan inte finnas i aggregat utan bara i sanna individer, och på det sättet förbiser (natur)vetenskapen möjligheten till panpsykism." (208)

Vilka objekt som är individer och vilka inte, kan inte avgöras på förhand utan bara genom empiriskt studium. Sanna individer uppvisar någon grad av spontaneitet och oförutsägbarhet, medan aggregat beter sig förutsägbart och mekaniskt. (213)

Med detta ställningstagande undgår Hartshorne, menar Skrbina, ett problem som varit centralt för alla panpsykistiska teorier: hur kan ett enhetligt kollektivt medvetande uppstå från mentala kvaliteter hos lägre nivåer av materia som atomer eller elementarpartiklar?" (208 f)

Detta är ett problem som ältas mångenstädes i boken men lite i onödan, tycks det mig. Att självorganiserande system har någon sorts kvaliteter utöver de rent materiella tycks rätt självklart, men det hindrar väl inte att också deras beståndsdelar kan ha det.

altEtt särskilt kapitel (8) ägnas panpsykistiska perspektiv hos naturvetare, och kända namn som Eddington Haldane, James Jeans, Julian Huxley passerar revy. Men Skrbina har mer att förmäla om panpsykism på 1960 och 1970-talen, och då gäller det bland annat Arthur Koestler och Ken Wilber. En särskild avdelning ägnas panpsykismen i miljöfilosofin med bland andra Henry David Thoreau och John Muir, Aldo Leopold och Albert Schweizer.

Starkast intryck gör kanske dock ett inlägg mot panpsykismen. År 1967 publicerades Encyclopedia of Philosophy, varvid chefredaktören Paul Edwards själv skrev artikeln om panpsykism. Han förlöjligar denna genom att kalla den "oförståelig" och "meningslös" och dess företrädare galningar, charlataner eller mystiker. Och han parodierar den genom att argumentera kring "en tennisbolls 'inre' natur".

Denna artikel har, menar Skrbina, fungerat som den officiella uppfattningen i mer än 30 år, fram till utgivningen 1998 av Routledge Encyclopedia of Philosophy. (235) Och ändå är Edwards inte helt galet ute, tycker jag. Han kan få oss att förstå att det är skillnad på en artefakt som tennisbollen och de självorganiserande systemen i naturen. Artefakter är just konstgjorda och har alltså ingen del i sin egen tillkomst. De kan inte tillerkännas samma status som systemen i naturen - en distinktion jag inte återfunnit hos Skrbina.

"Vilka är fördelarna med att ge upp föreställningen om bara döda, själlösa fysiska ting?" frågar sig Hartshorne och medger att dessa kanske är mest filosofiska. Men genom att göra så kan vi nå fram till "'en syn på livet och naturen, i vilken naturvetenskapens resultat får sin betydelse jämsides med de värden som rör konsten, etiken och religionen.' De andliga värdena och de som ger upphov till vördnad blir med andra ord stärkta av en sådan världsbild." (216)

 

Mot en panpsykistisk världsbild

Skrbinas bok slutar med ett kapitel kallat "Mot en panpsykistisk världsbild". Här görs först en "värdering av argumenten", tolv för och sex mot. Det blir en sammanfattning av vad som sagts tidigare. Men sedan vidtar ett kortare avsnitt "Mot det tredje milleniet" (265 ff), som kräver genrös citering och längre referat.

"Den mekanistiska världsbilden är djupt inbäddad i vårt psyke. Under flera hundra år har den dominerande ortodoxin utan vidare antagit att obesjälade ting är helt tomma på mentala kvaliteter. Detta synsätt har blivit integrerat i vår vetenskap, vår litteratur och vår konst. Ytterst har det tagit sin plats i våra djupaste sociala värderingar och på så sätt återspeglats i våra kollektiva handlingar. Vi behandlar naturen som ett opersonligt ting eller en samling ting. Naturliga resurser, växt- och djurarter har utnyttjats för maximal korttidsnytta för människan. Sådana enheter utan mind uppfattas så att de inte förtjänar särskild respekt eller moraliskt hänsynstagande. De finns till för att bli samlade, manipulerade, dissekerade och omvandlade."

alt"Den mekanistiska världsbilden", fortsätter Skrbina, "befriade en gång mänskligheten från religiösa dogmer. Nu, skulle några säga, har den överlevt sin användbarhet. Den har blivit sin egen dogm, mer kvävande och destruktiv än den som den usurperade. Som har hänt tidigare, kan vi än en gång närma oss en av dessa episka perioder i historien, när grundläggande antaganden om världen växlar."

Och så pekar Skrbina på hur grekerna blev framträdande genom att de pålade en värld full av gudar och mysterier en ordning, en logos, som satte förnuft och rationellt tänkande i förgrunden.

Den judisk-kristna monoteismen blev sedan en annan världsbild, en som placerade tro och andlighet över logik och förnuft. Den varade också i flera hundra år, fram till renässansen, när förnuft och logik åter kom till heders hos Kopernikus, Galilei, Bacon, Kepler, Descartes och Newton. De gjorde världen till ett urverk, helt utan ande och mind.

Men omkastningarna var inte så totala, som det kan låta av detta. Skrbina är noga med att betona, att grekerna aldrig helt övergav sin tidigare panpsykism, att skolastikerna tog Aristoteles och Platon till sitt hjärta och fällde in deras idéer i en kristen ram och att renässansens män inte var ateister. De inneslöt och överskred det tidigare betraktelsesättet. Än i dag finns det många naturvetare med kristen tro. Det är alltså fråga om att både överskrida och bevara.

Det mekanistiska betraktelsesättet har tre pelare, fortsätter Skrbina.

  1. Alla icke-levande ting och de flesta levande är helt utan känsloförmåga och mind;

  2. Det finns en objektiv sida av allt, så att en fysisk och matematisk beskrivning är möjlig för hela det synliga universum;

  3. Den Gudagivna själen ersätts av en mind, som är en mystisk produkt av fysiska processer och har lika mystiskt framkommit på någon punkt i evolutionen och därtill på mystiskt sätt samspelar med kroppen och den fysiska världen.

"En konsekvens av dessa tre pelare var att mänskligheten blev radikalt fjärmad från naturen, en unik skapelse av Gud eller evolutionen och bokstavligen ensam bland naturens varelser."

"En framgångsrik världsbild", sammanfattar Skrbina, "är en som överskrider sin föregångare genom att förkasta vissa föråldrade aspekter och bygga in andra i grunden för en ny kosmologisk ordning. Panpsykism kan tänkas fylla denna roll. Dess betoning av mind och 'ande' är på ett sätt ett återvändande till det andliga perspektivet på naturen i motsats till det förflutnas mekanistiska materialism. Panpsykism har förespråkats av många stora naturvetare och andra tänkare, som helt klart inte förkastade alla aspekter av mekanismen. De förkastade mekanismens första pelare, bevarade den andra och återuppfann den tredje."

Skrbina exemplifierar med sådana stora tänkare och sammanfattar: "Empedokles, Fechner, James och Bateson bildar ett tolfte och slutligt argument för panpsykism, som jag vill kalla det större förtjänst-argumentet: panpsykism är det överlägsna synsättet, därför att det leder till ett mer integrerat, deltagande och medkännande kosmos. Det är [...] livsbekräftande och livsstegrande. [...] Det står i stark motsättning till den mekaniska materialismens cyniska, isolerande, manipulativa värden."

Att bedöma en världsbild är svårt. Det tar århundraden för att den fulla effekten och dess värden skall realiseras. För det mekanistiska synsättet tog det 350 år innan de negativa effekterna blev uppenbara. Något måste därför ta dess plats. För vår sak och för planetens måste denna nya världsåskådning vara uthållig och deltagande.

altÄven så kan den cyniska materialisten fråga: "Ja, men är den sann?" Sanning är emellertid (som Gödel visade) bara tillgänglig inom ramen för en viss världsbild. Materialismen har ingen opartisk ståndpunkt, från vilken man kan fälla omdömen, i synnerhet inte om synsätt som panpsykismen, som går på tvärs mot materialismen. "Mekanistisk materialism kan, som de andra [världsbilderna] ses som en lycklig myt, en som befriade mänskligheten från en kvävande teologi, och som likväl nu har nått slutet på sitt användbara liv.

Världsbilders evolution är en av den mänskliga existensens stora berättelser. Världsbilder föds [...] och undergår gradvis evolution och förfining. Vid någon tidpunkt blir de rigida och oböjliga. [...] Materialism och den åtföljande analytiska och logiska filosofin tycks ha nått detta slutstadium."

"Den människa som är ensam om att ha en själ eller ett medvetande [...], känner sig inte hemma i kosmos och kan därför känna sig alienerad, skrämd, arg eller dåraktig. Det behöver inte vara så. [...] Som en civilisation behöver vi bara samla vår kollektiva visdom och vårt mod, lära historiens läxor och överskrida den råa, destruktiva och till sist dehumaniserande materialistiska världsbilden."

"Panpsykismen tycks förmögen att erbjuda grunden för en ny världsbild på ett sätt som på djupet tar itu med de grundläggande problemen." (209)

 

Egna reflexioner

Panpsykismen tycks mig tänkvärd. Både i kristendomen och i den materialistisk-mekanistiska världsbilden framstår människan som det stora undantaget i världen, som en isolerad, ojämförlig storhet. Enligt första Mosebok skapade Gud människan i en separat akt, skapade henne till sin avbild att råda över hela jorden. I den materialistisk-mekanistiska världsbilden skiljer sig människan från allt annat genom en lång rad egenskaper och kvaliteter. I båda fallen står hon ensam i en främmande värld, som hon relaterar till blott genom att utnyttja den.

Detta är, tycks det mig, inte bara ohållbart utan också tragiskt. Människan är ju dock gjord av materia: "Och HERREN Gud danade människan av stoft från jorden och inblåste livsande i hennes näsa" (1 Mosebok 2:7). Och när nu Gud tenderar att försvinna i kulisserna, står människan alldeles ensam.

Men Darwin har ju visat att människan har framträtt genom den högst jordiska evolutionen, och Prigogine har demonstrerat att människan fungerar som ett dissipativt, självorganiserande system bland andra i denna dynamiska, skapande värld. Den gemenskap vi har förlorat i religionens översinnliga, tänkta värld, den kan vi återfå om vi med panpsykismen ser att världen inte alls är så främmande och annorlunda som det tongivande tänkandet har sökt inbilla oss.

För den som tycker att också detta känns för ödsligt återstår ju alltid att spekulera om själarnas öden efter döden.. Uppgår de alla, som många tänker sig, i ett "kosmiskt medvetande"? Om så är fallet, får det inre i den övriga skapelsen då också vara med? Just i det kosmiska medvetandet borde det ju ha en plats.

Men om allt detta kan man bara spekulera.

Wikipedia konstaterar att Skrbinas bok mottogs väl av kritiken och redovisar recensioner i Notre Dame Philosophical Reviews och Metapsychology Online Reviews, där boken i båda fall uppfattas som viktig och imponerande, om också med en del problem.

Skrbinas bok om panpsykism är som nämnts utgiven av Massachusetts Institute of Technology. I USA kan alltså teknologer vara vidsynta och fördomsfria, att jämföra med Kungliga Tekniska Högskolan hos oss, hemvist för frontfigurerna i föreningen Vetenskap och folkbildning, som varje år till oliktänkande delar ut förnedringspriset Årets förvillare!

 

Erland Lagerroth
Bilder: Hebriana Alainentalo

 

 

 

 

 

 

 

Ur arkivet

view_module reorder

Episoder från Jerusalem: episod 1

Jag bor i Jerusalem. Smålands Jerusalem. Mellan de två Jerusalemer är det nästan ingen skillnad, förutom att den ena ligger i Småland. Kan du gissa vilken? En av de riktigt påtagliga ...

Av: Vladimir Oravsky | Gästkrönikör | 14 september, 2013

VIPPARE tag plats!

En av sommaren begivenheter var en VIP-resa den 9 augusti sträckan Kalmar – Emmaboda tur och retur med två mellanliggande stopp Nybro och Örsjö. Regionen och kommunerna samt den starka ...

Av: Per-Inge Planefors | Gästkrönikör | 12 augusti, 2014

Craig Taylor: Londoners

Metoden är enkel men effektiv: man låter folk prata på om egna erfarenheter, några stickrepliker behövs knappast för att hålla igång berättarflödet. Så får man, med varsam redigering och trivialiteterna ...

Av: Ivo Holmqvist | Essäer om litteratur & böcker | 07 augusti, 2012

August och kvinnorna

Johan August Strindberg var sinnligt lagd med anlag för impotens. Impotensen kom sig av ett sedan barndomen inlärt dåligt självförtroende. I skuggan av fadern Carl Oscar, doktor Kapffs skrifter om ...

Av: Stefan Whilde | Essäer om litteratur & böcker | 14 maj, 2011

Anna Fredén. En dikt

Jag är en typisk sängskrivare som helst läser Ann Jäderlund och Pia Tafdrup. När min man sitter med hörlurarna på för att lyssna och skriva så ligger jag i sängen med ...

Av: Anna Fredén. | Utopiska geografier | 06 oktober, 2014

Sammetsnässlan kategorika

(i natt kl. c. 5.20 blev jag klar med min definition av sammetsnässlan, och man ska fan inte börja skriva efter klockan 3, sedan somnade jag som en död trots ...

Av: Stefan Hammarén | Stefan Hammarén | 11 februari, 2013

Sosialetikk. Del II

For å komme på sporet av grunnlaget for autentiske yrkesvalg, har en å tenke videre enn å oppholde seg ved de ytre sanser, for nå er det om ‘mening’. For ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 08 februari, 2014

Julvandring i underjorden

Det här är Västerlandet. Solen har gått ner i väster, och det är mörkt. Förmodligen är det Europa det är fråga om. Ja, så är det. Europa och Stockholm, stockarnas ...

Av: Percival | Utopiska geografier | 15 december, 2008

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.