Önskas: Fler driftiga tomtenissor

Det blir en konstig jul i Sverige. Glittret och shoppinghysterin får en ovanligt fadd smak när gatorna svämmar över av människor med sorgsna ögon, tandlösa munnar och utsträckta pappersmuggar. Och de ...

Av: Marja Beckman | 24 december, 2014
Gästkrönikör

Slaveriet och övergången från antiken till feodalismen

De antika samhällena var, trots att det fanns många städer, baserade på jordbruk. I Grekland fanns visserligen 1500 städer men de flesta var små och levde på handel med olivolja ...

Av: Martin Oskarsson | 29 december, 2017
Essäer om samhället

Ulf Stenberg ur Den gamle stinsen Del 12

Ännu kortare berättelser av Ulf Stenberg från boken Den gamle stinsen.

Av: Ulf Stenberg | 26 juni, 2017
Stefan Whilde

Benjamin

Av: Håkan Eklund | 16 augusti, 2011
Kulturen strippar

  • Essäer
  • Publicerad:

Andra världskriget som ursprungsmyt



 

altDen dominerande berättelsen om Andra världskriget kan ses som ett sätt att befästa och legitimera rådande maktförhållanden på det internationella planet och har på så sätt en funktion för det av Väst dominerade internationella systemet som liknar ursprungsmyternas roll i nationers och staters historieskrivning, hävdar N J Roland Johansson.

Vem har inte någon gång inför en "Pianisten" eller en "Rädda menige Ryan", tänkt "Nej, inte ännu en film om Andra världskriget". För oss som växte upp på 60- och 70-talen var skildringar av Andra världskriget något man fick sig till livs i en strid ström över TV-skärmen. Även om en utveckling mot mera nyanserade skildringar ägt rum sedan 70-talet, så har segrarnas perspektiv fortsatt att dominera helt och de tyska filmer man sett kan räknas på ena handens fingrar. Också skildringar från den för kriget så viktiga östfronten är sällsynta. Istället förhärskar ett amerikanskt och brittiskt perspektiv med ett återkommande tema: västmakternas kamp mot det onda i form av nazismen. Berättelserna kan skifta mellan dramatiseringar av enskilda människoöden och de stora ledarnas roll, men fokus ligger nästan alltid på den brittiska och amerikanska insatsen.

Att detta stora drama dominerade diskussionen om närhistorien under tiden fram till 80-talet var i och för sig naturligt. Den generation vars världsbild formats under åren 1938 - 1948, mellan München och Pragkuppen, var i sin krafts dagar och vi levde i en efterkrigsepok - det kalla kriget, en direkt fortsättning på Andra världskriget.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Men hur förklara att intresset för Andra världskriget som källa till berättelser förblivit så stort? En intressant ansats kan vara att se Andra världskriget som just en "berättelse" som skildrar och rättfärdigar upprättandet av den internationella ordning som vi sedan dess levt i.(1)
Så som denna kraftmätning om makten i det internationella systemet oftast framställs i västliga, och då framför allt i dominerande amerikanska och brittiska media, kan man hävda att den fungerar som en "ursprungsmyt" för det Västerland som med USA i spetsen därefter dominerat det internationella systemet.

altSom hypotes skulle man kunna formulera det så här: Varje politisk eller ekonomisk maktposition behöver legitimitet. Ett effektivt sätt att uppnå denna legitimitet är att beskriva upprättandet av den egna maktpositionen som resultatet av en rättfärdig kamp mot något ont och mäktigt.

Medan ursprungsmyter traditionellt handlar om hur nationalstater, trosgemenskaper eller andra etniska grupper uppstått finns det ingenting som hindrar att en större gemenskap, såsom Västerlandet eller "Väst" kan ha samma behov av att förklara och rättfärdiga en rådande ordning. Snarare är det så att eftersom Västs dominans inom det internationella systemet saknar den legitimitet som makten i nationella demokratier kan göra anspråk på, kan man anta att behovet är så mycket större.

Akademiska studier av ursprungsmyter tycks emellertid enbart intressera sig för nationella myter, och då företrädesvis äldre sådana. En internetsökning ger många träffar som gäller framställningen av USA:s grundarfäder eller äldre myter som den om Roms vargar, Vilhelm Tell i Schweiz eller Jeanne d'Arc i Frankrike. Fokus ligger på det etniska och nationella planet. I Sveriges fall hade i folkskolan berättelsen om Gustav Vasas skidfärd från Mora mot norska gränsen och kampen mot danske kungen Kristian "Tyrann" länge en viktig roll för ingjutandet av en nationell identitet. Men vår tids nationalstater, väletablerade och sällan ifrågasatta, har inte längre samma behov av att återkomma till mer eller mindre mytologiska berättelser om hur de uppstod i en hjältemodig kamp mot det onda.

I fråga om det internationella systemet är det annorlunda. USA:s och Västs dominans saknar demokratisk grund. Det verkar knappast alltför djärvt att hävda att medias sedan mer än 60 år ständiga återberättande av segern i kampen mot nazismen tjänar till att legitimera denna makt. Man skulle kunna säga att det fyller ett dubbelt behov: dels det behov makthavarna har av att rättfärdiga och "sälja" det system som ger dom makten, dels också befolkningens behov av att känna sig tillfreds med att vara på det godas sida.

Ett klargörande är nödvändigt: Ursprungsmyt betyder inte nödvändigtvis lögn. En ursprungsmyt kan mycket väl innehålla en kärna av sanning eller rentav till stor del vara sann. Det väsentliga är att man kan övertyga om att den egna maktpositionen har sitt ursprung i dels en rättfärdig kamp mot ett ondskefullt hot, dels att detta hot avvärjs genom den nuvarande maktens hjältemodiga insats.

altSom ursprungsmyt har Andra världskriget stor hjälp av att den i sin första del är så övertygande: nazismen var förvisso ett stort och ont hot. Dom som ifrågasätter utrotningslägren borde ta sig en funderare på vad slags människosyn som kunde dölja sig bakom de dödsskalleprydda mössor SS-officerarna bar. Det vore befängt att påstå att västmakterna inte var den bättre sidan i Andra världskriget. Tveklöst ska vi vara tacksamma att axelmakterna inte vann kriget och att Sovjetunionen inte kunde lägga under sig mer än vad som nu blev fallet. Del 1 i ursprungsmyten, ondskan hos det besegrade, stämmer alltså.

Men hur är det med del 2, den segrande sidans hjältemod och godhet? Här är den relevanta frågan, varför ingrep Västmakterna, sent omsider, mot axelmakternas expansionism? Det är i svaret på denna fråga som den dominerande berättelsen om Andra världskriget kan sägas vara en myt. Det historiskt mycket tvivelaktigt att viljan att göra gott skulle ha varit en avgörande drivkraft för ett svar, som kom först efter att Tyskland och Japan genom angreppen på Polen och på USA (Pearl Harbor) visat att man avsåg grundligt ändra maktbalansen i Europa och i världen. Istället var det hotet mot den egna maktpositionen som fick Storbritannien och USA att agera resolut mot dessa hot. Ideologiska motsättningar eller humanitära avsikter spelade i bästa fall en underordnad roll.

För USA, liksom traditionellt i brittisk politik, var uppkomsten av en dominerande makt i Europa oacceptabel. En sådan makt skulle ha blivit alltför stark och ett direkt hot mot den egna makten. Ett av Sovjetunionen dominerat Östeuropa kunde man leva med, inte med hela Europa dominerat av Tyskland. Vi ska komma ihåg att Europa var vid denna tid fortfarande vid sidan om USA världens ekonomiska och politiska centrum.

Men enligt ursprungsmyten ingrep USA i kriget för att stödja demokratin och bekämpa japansk och tysk imperialism. Detta är en avsikt som ibland mera uttalat, ibland som undertext, tillskrivits hjältarna i berättelser om Andra världskriget medan andra bevekelsegrunder förtigits eller minimerats. Tillspetsat skulle man kunna uttrycka saken såhär: Myten är inte att det var bra att det gjordes, myten är att det gjordes för att göra gott.

altOm skildringarna av Andra världskriget kanske avtagit något under de senaste decennierna, så gäller detta knappast uppmärksamheten kring Förintelsen. Som Mats Liljefors konstaterat i sin avhandling "Bilder av Förintelsen" (2002) publicerades det mellan 1985 och 1995 lika många vetenskapliga verk i detta ämne som under de fyrtio åren mellan 1945 och 1985, och trenden visade inga tecken på att avta. Hollywood fortsätter också att producera filmer på temat. På det politiska planet har det tagits krafttag för att försäkra sig om att minnet av Förintelsen lever vidare. I Sverige lanserade1997 en statsminister som tidigare, såsom skolminister, försvagat historieundervisningen, ett särfinansierat program om Förintelsen (Levande historia) för att stärka skolbarnens minne på denna punkt och gjorde sig senare också ett namn internationellt genom att 2000 organisera en internationell konferens på temat.

Att diskutera Förintelsen och dess roll i vår världsbild kräver stor försiktighet. Det är här inte fråga om att ifrågasätta det historiska faktumet och inte heller att diskutera omfattningen eller de historiska orsakssambanden. Men en diskussion av Andra världskrigets roll i den västerländska världsbilden, och i synnerhet dess roll såsom ursprungsmyt om kampen mot det onda kan inte förbigå den roll Förintelsen har i denna berättelse.

För den som har kännedom om den historia av folkmord som de senaste 500 årens västerländska expansion inneburit, är det svårt att inte ifrågasätta den särställning som i det offentliga samtalet ges åt folkmordet på Europas judar. En lång rad av mer eller mindre fullbordade koloniala folkmord, alltifrån spanjorernas utrotning av Kanarieöarnas befolkning på 1400-talet, utrotningen av otaliga indianstammar i Karibien och på den amerikanska kontinenten, britternas utrotning av Tasmaniens urbefolkning på 1800-talet till belgarnas massakrer i Kongo, för att bara nämna några, intar i bästa fall en marginell plats i det allmänna historiemedvetandet. Medan undersökningar av barn och ungdomars kunskaper om Förintelsen är legio, och låga siffror leder till krav på åtgärder, så mäts över huvud taget inte kunskapen om vad som hände t ex indianerna på Jamaica eller i Patagonien.

altSå varför denna koncentration på Förintelsen? Att det allmänt anses vara det största folkmordet i absoluta mått och att det genomfördes i Europa snarare än i ett fjärran u-land, är säkert viktiga förklaringar till den särskilda uppmärksamheten. Men jag vill mena att en förklaring också är att Förintelsen, rent dramatiskt, spelar en så viktig roll i berättelsen och ursprungsmyten om Andra världskriget.

Förintelsen spelar rollen som det absolut onda: som det stora otänkbara brottet, "unikt" i historien, förstärker och fördjupar bilden av motpartens ondska och därmed också av det hot som den representerade. I mytologins termer förstärker Förintelsen på så sätt lättnaden över att vår sida vann och legitimiteten hos den maktstruktur som föddes ur striden.

Man kan också konstatera att varje försök till att sätta in Förintelsen i ett bredare historiskt perspektiv av västerländska folkmord mot "mindervärdiga" folkslag möter hårt motstånd hos dom som vill upprätthålla bilden av dess "unika" karaktär.(2)
När Förintelsen alls sätts in i ett historiskt sammanhang är det i stället i som ett i raden av totalitära brott mot mänskligheten (Stalin, Pol Pot, etc). Tonvikten läggs på så sätt på Nazitysklands totalitära karaktär, och det är säkert sant att den underlättade att ett folkmord kunde genomföras på hemmaplan. Men denna skillnad bör knappast överdrivas. I 1800-talets och 1900-talets europeiska kolonialmakter fanns åtminstone hos de utbildade eliterna kännedom om vad som försiggick. Den vita västerländska befolkningen på plats i exempelvis USA, Afrika eller Australien reagerade inte heller den mot kampanjerna mot ursprungsbefolkningen. Snarare fanns det inom ramen för en rasism som fram till mitten av 1900-talet var rätt okontroversiell ett brett stöd för repressiva, "slutgiltiga" lösningar på "infödingsfrågan".

altDet som gör placeringen av Förintelsen i totalitarismens fålla så tilltalande ur ett västerländskt perspektiv är framför allt att detta placerar detta fenomen, det överlagda folkmordet, det absolut onda, hos fienden. Att folkmord var en förutsättning för en stor del av den västerländska civilisationens utbredning vill vi däremot helst glömma. Vi är åter vid ursprungsmytens behov av en uppdelning
i egna hjältar och andras djävlighet.

Slående är hur väl den svenska regeringens beslut att Forum för levande historia ska vidga sitt område till att utöver nazismens offer också belysa kommunismens brott passar in i denna mall. Brott mot mänskligheten ska förknippas med totalitära diktaturer, inte med ett utbrett västerländsk, eller för den delen universellt, förakt för svagare kulturer. (Vi lär nog få vänta länge på direktiv till denna myndighet att sprida kännedom om vissa aspekter på t ex det brittiska imperiets historia.)

En viktig orsak till all den möda som läggs ner på att upprätthålla medvetenheten om Förintelsen verkar alltså vara att underhålla en berättelse och ursprungsmyt om Andra världskriget som ger legitimitet åt Västs dominans och självtillräcklighet åt dess befolkning. För om syftet verkligen bara var den ädla ambitionen att "det inte får upprepas", vore det väl bättre att plocka fram också de egna liken ur garderoben?

 

N J Roland Johansson

 

1. Att vi sedan ett par år ser början på ett nytt internationellt system med flera stormakter ligger utanför ämnet för denna artikel.

2. Sven Lindqvist fick ta mycket kritik av detta slag i samband med boken "Utrota varenda jävel" 1992.

 

 

Ur arkivet

view_module reorder
Fint väder för Bokmässan. Foto: Belinda Graham

När jag blir en fetkänd författare ...

La Babitz om bokmässan i Göteborg.

Av: Annelie Babitz | Gästkrönikör | 05 oktober, 2015

Cecilia Persson

Uppgörelsen I och II av Cecilia Persson

Två nya dikter av Cecilia Persson

Av: Cecilia Persson | Utopiska geografier | 11 augusti, 2017

Den utopiska socialismen

De utopiska socialisternas ädla ideal var inte tillräckligt för att skapa ett jämlikt samhälle, hävdade Marx och Engels, som i stället baserade sin kommunistiska vision på handfasta teorier utifrån produktionsförhållanden ...

Av: Björn Gustavsson | Essäer om politiken | 10 oktober, 2009

Bild av Melker Garay

Livet har alltid en mening

Melker Garay om livets stora fråga som ofta inte får ett riktigt svar.

Av: Melker Garay | Melker Garay : Reflektioner | 31 oktober, 2015

Sašo Sedlaček  Beggar Robots

Tiggarrobotar och heliga trashankar

Ett av de hetaste och mest känsliga ämnena i dagens samhällsdebatt är tiggeriet. Och konstnärerna har börjat ta tag i saken. Temat har alltid funnits, och vi lär oss mycket ...

Av: Mathias Jansson | Essäer om konst | 14 juni, 2015

Stillbild ur Rewell Altunagas “Elegia” från 2015

Det grymma havet

På stranden ligger den lilla pojken i vattenbrynet. Det ser ut som om han sover. Fotografiet av treårige Alan Kurdis döda kropp som spolades upp på en turkisk strand 2015 ...

Av: Mathias Jansson | Essäer om konst | 07 oktober, 2017

Östersjöfestivalen jubilerar

Östersjöfestivalen fyller tio år, ett initiativ av trojkan Esa-Pekka Salonen, Valery Gergiev och Michael Tydén, med den förstnämnde som konstnärlig ledare. Det är en festival med ambitioner, inte bara konstnärliga ...

Av: Ulf Stenberg | Essäer om musik | 01 september, 2012

Stefan Whilde

Lika och olika. Eller: 1 + 1 = 3

Vi får ju inte glömma det gamla anarkistiska slagordet som i mångt och mycket tagit oss människor framåt genom historien: ”Var realistisk, kräv det omöjliga!”

Av: Tidningen Kulturen | Stefan Whilde | 01 oktober, 2016

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.