Angående balansgång och att kunna flyga med verkligheten

Henrik Eklundh Paglert, redaktör, formgivare och förläggare, uttrycker sig mycket insiktsfullt i bokens inledningstext: ’…vi låter titeln vara osagd och bilderna fria för var och ens tolkning.’ ’Elskåp på malmöitiska alltså’ ...

Av: Ida Thunström | 26 januari, 2013
Essäer

Anette Edmark  Foto Anna Rystedt

Anette i underlandet

Kvällssolen lyser över Söders höjder en av de första riktiga vårdagarna och Anette Edmark håller öppet hus i sin verkstad. Hon har utställning i samband med att hon haft verkstaden ...

Av: Pernilla Andersson | 19 april, 2016
Konstens porträtt

John-Stuart Mill och massmördaren

Anders Behring Brevik, fascismen och den liberala traditionen Oslomördaren Anders Behring Breivik står som gärningsman bakom ”den värsta massakern i fredstid på socialister i Europa sedan arbetarrörelsens uppkomst”, påpekar den svenske ...

Av: David Brolin | 24 november, 2011
Agora - filosofiska essäer

Från järnbruket till Folkhemmet En svensk samhällsplanerings-historia från Stormaktstid till Folkhem

Planeringen av nya stadsdelar och bostadsområden under efterkrigstiden har röt¬ter i stor¬maktstidens anläggande av bruksorter. Likheten mellan ett allmännyt¬tigt bo¬stads¬om¬råde i Folk¬hem¬mets Sverige såsom Vällingby eller 60-talsstadsdelen Sätra i Gävle ...

Av: Olof Hirn | 15 juni, 2011
Essäer om samhället

  • Essäer
  • Publicerad:

Bergsklättring- önskan att nå Gud eller extrem dödslängtan?



EverestVad får en människa att hålla sig nära döden så intimt det någonsin är möjligt i envis strävan att få känna dödens doft? Vill hon lätta på förlåten och se om det verkligen är så avgörande och storvulet att dö som talet om dödens absolution och definitiva avslut förutskickar? Eller finns det inslag av dödslängtan som genetisk inlaga i oss alla där vi redan från födseln är medvetna om att vi under vår längsta tid skall befinna oss i de dödas skara och att vår tid i jordlivet bara är en ynka sidosträng i evigheten uttryckt i en skvätt försumbar nutid? Vad är denna strävan efter kittlingar från dödsriket uttryck för och vad innehåller den för mentala ingredienser?

Adam PotterAdam Potter 36-årig bergsklättrare störtade lördagen 9 januari i år ned från berget Sgurr Choinnich Mor i Skottland. Han undkom dock som genom ett under med livet i behåll. Så hade det då hänt igen. En bergsklättrare hade fallit handlöst under sitt klättrande.

"Jag försökte sakta ner så snabbt som möjligt för jag visste att så snart jag fått för hög fart, skulle det bli svårt". Så sa den illa medfarna och sönderslagne Potter från sjuksängen i Glasgow. Han lät dock meddela att han fortfarande är fast besluten att klättra uppför Mount Everest.

Vad är då bergsklättring? En form av upptäcktsresande? En forsknings expedition? Kultur? Sportunderhållning? Gladiatorspel? Att nå andlig resning och hög livsfilosofi genom ett självförverkligande i den högre skolan? Rysk roulette? En grandios längtan att bli sedd? En diffus dödslängtan? Eller vill man nå Gud?

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Olycks- och dödsfallrubrikerna inom bergsklättringen har blivit många under de senaste åren. "Fredrik Sträng i dödsdrama, fyra klättrare omkom". Det hände en sommarmorgon 2009. "Åtta klättrare, fyra tyskar, tre schweizare och en österrikare omkom i augusti 2010 i en bergklättrarolyckapå Mont Blanc". Så ser ofta rubrikerna ut.

K2Varför klättrar folk? Vad är det man söker? Vill man klättra upp i himlen? Skåda Gud? Vad grundar sig egentligen bergsklättrarens osvikliga optimism på inför denna egenhändigt skapade fara? Var finns lockelsen i den banala fara han söker, banal i betydelsen, lättfattlig och tydligt åskådliggjord i svart och vit där det reala står åskådligt i tvådelade fakta som att försvinna eller hänga kvar där risken att falla är stor. Att fästet släpper om man tar minsta felsteg. Varför detta sökande efter bevis på dödens realitet? Hur farligt kan man egentligen klättra? När kommer slutpunkten? Den slutgiltiga segern? Är det att nå evigheten?

Den svenske bergsklättraren och skidåkaren Tomas Olsson dödsstörtade i februari 2007 och detta ledde till en jätteinsats av UD

"I tre år hade han förberett sig för expeditionen, berättade han för TT i mars: - Den största utmaningen är att det tuff terräng, det är brant, det finns klippor och isfält och så är man väldigt trött på grund av den höga höjden. Det i kombination gör att man måste vara väldigt duktig på att fungera på hög höjd och på brant extrem skidåkning. Men när sällskapet klättrade ned föll Tomas Olsson ned från en klipphylla. De närmare omständigheterna som ledde till hans död är ännu oklara..."(Expressen)
"...Utrikesdepartementet (UD) och de svenska beskickningana i Kina, Indien och Nepal har hjälpt till att utverka ett kinesiskt tillstånd för en militärhelikopter från Nepal att hämta kroppen från armélägret. - Det är en jätteinsats av UD. Framför allt ambassaden i Peking har drivit frågan. Vi har också haft stor hjälp av en lokal klättringsorganisation i Kathmandu, säger koordinatörn som vill vara anonym för att arbetet med hemtransporten inte ska störas. Om vädret tillåter sker helikopterfärden under söndagen. Från Kathmandu kommer kroppen flygas hem till Sverige. (Expressen)
Då är att komma ihåg att dessa dramatiska tilldragelser med oerhört tragiska utgångar är självförvållade, skapade i egen sak men med stort allvar och en självklar och massiv uppslutning från samhälle och offentlighet.

Göran KroppDödsfallen är numera så många i denna verksamhet att man kan tala om ett massivt självmördande. Göran Kropp, den världsberömda svenske bergsklättraren "besteg" redan som sexårig Galdhöpiggen i Norge. Kropp var ett utmärkt exempel på en vältränad, väl förberedd och mycket skicklig och noggrann bergsklättrare. 1992 klättrade Kropp tillsammans med sin vän Mats Dahlin i Aiguille Verte då en sten föll ned från toppkammen och träffade Dahlin precis i tinningen under hjälmen. Dahlin avled av skadorna men Kropp bestämde sig för att bestiga Cho Oyo som de båda ämnat göra med motiveringen att "hans kamrat skulle önskat att han fortsatte klättra".

Fredrik SträngDet finns en väl dokumenterad, omfångsrik och romantisk kultur uppbyggd kring klättrandet och de omkomna som förskönar och heroiserar de överlevande klättrarnas retorik. Detta understryks i boktitlar, resreportageh artiklar med titlar som "Berget är mitt öde" "Han klättrar med en vilja av sten", "Han räds varken fan eller Mont Blanc". Och en väl utvecklad sentimentalisering utvecklas mellan klättrarna: "Jag skall bestiga södra sidan till hans minne","Jag skall placera hans flagga och foto på toppen när jag kommer upp det är det minsta jag kan göra för honom". När Göran Kropp förlorade sin gode vän Martin placerade Kropp ut Dahlins isyxa med en bild av Dahlin riktad mot Mont Blanc. Den 30 september 2002 nära Vantage utanför Whashington dödsstörtade också Göran Kropp. Han omkom vid en enklare klippklättring där utrustningen fallerade.

Tävlingsinstinkten, antagonismen och konkurrensen är ständigt närvarande som en stress och press på de klättrande. När Kropp skulle bestiga Kartakorum 1993 ämnade han delta i en svensk expedition men valde att klättra före de andra svenskarna då han på så sätt skulle bli första svensk och skandinav att bestiga K2. Han betalade för att komma med i en slovensk expedition som skulle klättra innan svenskarna men slovenerna lurade i sin tur svensken då de önskade komma före honom upp. Då slog han sig ihop med en engelsman men denna tvingades vända och Kropp tog sig ensam upp utan syrgastuber. Här kan man se hur intrigerna ständigt pågår om vem som är först upp och vem som klättrar snabbast med eller utan syre.

Bianco Vad är det dessa klättrare egentligen syftar till? Att levandegöra livet? Att skönja de stora brytpunkterna i varat? Att klart och tydligt få veta att man verkligen lever genom att exponera motsatsen: Om jag ramlar ned dör jag. Att renodla livsvillkoren och exponera den existentiella dualiteten. Att dessa reala villkor inte går att uppfatta på annat sätt för dessa klättrare än att de får direkt fysiska avgrundslinjer uppdragna framför sig i form av bottenlösa schakt så att de kan skåda djupen i villkoren. Att huvudskiljelinje i existensen får sin tydlighet i en brant bergsvägg, ett avgrundsdjupt stup. Jag äger livet med det kan försvinna om jag faller ner där för då dör jag. Eller är det ett försök att nå andlig resning och absolution genom att utmana livet och därmed nå Gud?

Eller har de människor som närmar sig döden i dessa högriskprojekt fortfarande en tro på att de skall kunna begrunda sitt misstag om de olyckligtvis faller ner? Att de i efterhand skall kunna reflektera över vad som gick fel och hur de ska förbättra sig till nästa gång?

altEller är hela bergsklättrarspektaklet bara en abnorm hybrid av alla dessa ingredienser sammanblandade till en medieanpassad underhållnings produkt? Utgör denna extremt farliga och enligt praktiken dödsbringande form av äventyrlighet en uppvisning i en offentligt exponerad dödslängtan som backas upp av media som i ett antikt gladiatorspel? Är det ett groteskt utslag av den fria viljan och den medborgarliga rättigheten att göra vad man vill av sitt liv? Är då inte någon omhändertagaendeparagraf tillämplig på bergsklättrare då de i sin extrema verksamhet bevisligen utgör en ständig fara för eget liv?

Utgör inte bergklättringen i själva verket ett utdraget offentligt självmord vars definitiva avslut den klättrande närmar sig successivt genom dessa upprepade självmordsförsök i form av ständigt nya bergsbestigningar. Kan bergsklättringen jämföras med det väl förberedda självmordet där avskedsbrev och vidtagna åtgärder kring eftermäle och arv visar att den självmordsbenägne var vid fullt medvetande och intog ett stort allvar när han gjorde sig i ordning och tog beslutet för sitt avdagatagande. Detta att jämföra med bergsklättrarens offentliga beskrivningar och förklaringar om var och hur han skall utföra sitt nya livshotande klätterförsök och där massmedia och sponsorer är med och spekulerar i ond bråd död när de säljer reklam om utrustning och tidnings artiklar? Vari ligger den avgörande skillnaden? Om man betänker att frånfället bland de berömda bergklättrarnar stort och dödsrisken ansenlig och nästa automatisk efter ett antal framgångsrika klätterår där strapatserna ständigt stegras i svårighetsgrad. Och dessutom att förberedelserna pågått under en lång tid i likhet med den benägna självmordspatienten genom ständigt stegrad svårighets- och risk grad? Större och tyngre doser sömnmedel hos självmordspatienten mynnar ut i överdoser att jämföra med högre och brantare stup under allt extremare förhållanden hos bergbestigaren som mynnar ut i det slutgiltiga dödsfallet? Äger inte det bergklättrande "självmordförsöket" förvillande likheter med självmordsscenariot?

De alltmer våghalsiga bergsbestigningarna hetsas dessutom och oftast fram genom de sponsrande varumärkenas krav på alltmer spektakulära åtaganden i bergsklättrarhandlaget för att just deras produkt skall vara med i det främsta ledet på den brantaste bergsväggen. Bergsklättring är ju extremt kostsam och bergsklättrarna behöver sina sponsorer och den massmediala uppmärksamheten.

altEn begynnande bergsklättringsexpedition omges med en forskningsexpeditions alla ingredienser. En presskonferens, vetenskapliga uttalanden om väderlek, bergskvalité, klippformationer, ismassor, vegetation, molnförhållanden, ljusförhållanden och historiska genomgångar om klätterkulturen kring det specifika berg man skall bestiga, om vilka som klättrat där tidigare, vilka troféer som återstår att hämta och om någon klättrat på den farligaste sidan och förstås vilka som fallit och hur det gick till. Det sista är viktigt för att värdesätta klättringsprojektets farlighetspotens. Ju större fara i klättringen desto mer intresse i media. Filmare medföljer och till detta engageras helikoptrar för närfilmning för att filmer sedan skall kunna säljas till de stora TV-bolagen världen över.

En genomkommersialisering har skett genom åren av bergsklättringarna. Därför har också kraven på dessa filmer blivit större. Det räcker inte längre med att klättra, man måste klättra utan syretub eller på en brantare sida eller visa upp någon annan spektakulär och därmed farlig förutsättning. Och naturligtvis betingar en bergsklättrarfilm med en dödsstörtning högsta värde.

Dessa ekonomiska faktum som utgör en stress har i sin tur lett till att man fuskar. Det sker intriger och man utsätter gladeligen varandra för faror i betydelsen att inte berätta om svårigheterna och vilken utrustning som krävs. Man talar ofta i bergsklättrarkretsar om vikten av god utrustningen och att den skall vara i toppskick och att inget får lämnas åt slumpen. Ett tragiskt faktum är att trots att Göran Kropp gjort sig känd som en mycket noggrann och erfaren klättrare föll han vid en enklare klättring då det var ett fel på utrustningen.

Bergsklättraren Fredrik Sträng som besökte Karlskoga 2009, 5 november är bergsbestigningens nya fixstjärna. Karlskoga Tidning berättade att världsmästaren i klättring som han kallas besteg scenen under ovationer som en rockstjärna. Föredraget hette naturligtvis K2- på liv och död. Han har bestigit de sju högsta bergstopparna inom sju månader som är den kortaste tidsrymden någonsin. Det är ett fantastiskt världsrekord. Ingen bergsklättrare i världen kan matcha vad Fredrik Sträng har åstadkommit. Han har trotsat orkanvindar och inbördeskrig och det har varit spektakulära "livräddningsinsatser i det allra tuffaste klimat men inget kunde stoppa Fredrik"."Hans positiva livsinställning smittar av sig på publiken" skriver Karlskoga tidningen vidare. Vilken utmaning kan i fortsättningen matcha Fredriks tidigare prestationer? Hur farligt måste han klättra nästa gång? Vilket mål kan nu sättas upp? Sätter döden gränsen?

Det kan i sammanhanget vara värt att omnämna lokalbefolkningen kring Mont Blanc bland vilka de klättringsduktiga sherpas finns. De skildras i filmen "A Sherpa's Burden" där det sägs att en del västerlänningar inte vill erkänna att sherpor hjälper dem i deras klättring mot toppen av Mount Everest, och oftast släpar upp all packning, gör i ordning lägren och i en del fall till och med bär eller drar dem upp mot toppen...

 

Benny Holmberg

 

 

Ur arkivet

view_module reorder

Skådespelarens mask: Erland Josephson och radiodramat

Samma år som Erland Josephson gjorde en av sina kändaste roller i Andrej Tarkovskijs sista film, Offret (1986), var han även aktuell med radiopjäsen En natt i den svenska sommaren. Josephson spelade huvudrollen ...

Av: Edvin Högdal | Övriga porträtt | 27 januari, 2013

Vad har August Strindberg med Friedrich Strindberg att göra?

August Strindberg har inte så ofta beskrivits som en damernas riddare, snarare har motsatsen framhållits. Men exempel på hans gentlemannaskap finns. Ett sådant är hans acceptans av att låta exfrun ...

Av: Kurt Bäckström | Essäer om litteratur & böcker | 09 mars, 2011

Edmond Jabès Bild kod CC BY SA 2.5 Wikipedia

Estetikens vara eller icke-vara

Under 1700-talet, i Europa, börjar så småningom de olika konstarternas poetik, främst måleriet och lyriken, beskrivas utifrån vissa gemensamma principer. Smak, genialitet, originalitet och kreativitet blev exempel på begrepp som konstituerats i denna process, som så ...

Av: Göran af Gröning | Agora - filosofiska essäer | 21 september, 2016

Anne Edelstam när hon inte är sjuk

En släng av influensa

Resan började precis som önskat. Jag hade tio dagar på mig att enbart rå om mig själv, göra det jobb jag utsett att hinna med, träffa familj och vänner på ...

Av: Anne Edelstam | Gästkrönikör | 02 mars, 2015

Kärlek förvandlad till tomhet

  Planet tar mig över det stora havet i väster. Jag ska närvara vid öppningen av en konstutställning om en inre resa, en resa som har legat och grott och växt ...

Av: Lilian O. Montmar | Gästkrönikör | 04 oktober, 2014

Översättarduell vid Themsen

Bakgrunden är imponerande. Londons Öga – pariserhjulet utformat som ett cykelhjul med ekrar genom vilka parlamentet syns samtidigt som navet snurrar och långsamt låter de stora gondolerna ”snudda vid” Big ...

Av: Bertil Falk | Essäer | 30 maj, 2013

Mircea Cărtărescu. Det är helt enkelt stor litteratur

Det är en bok som rymmer en hel människa. Nej, det är förresten inte riktigt sant. Det är en bok som rymmer en författare. Ty det är till syvende och ...

Av: Crister Enander | Essäer om litteratur & böcker | 07 november, 2011

al-Andalus – Guldåldern

Guldåldern. Uttrycket härstammar från grekisk mytologi och avser människans första och lyckliga tid, av fredlig samvaro och evig vår då man inte verkade förgäves och jorden bar frukt. Guldåldern står ...

Av: Anna-Lena Renqvist | Gästkrönikör | 28 april, 2008

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.