Operasångare är också människor - Festtage Berlin 2010

Först var det Placido Domingo som ställde in och efter honom följde fyra andra i "Simon Boccanegra" och det var lite av ett B-lag som stod på Staatsopers scen ...

Av: Ulf Stenberg | 15 april, 2010
Reportage om scenkonst

Thomas Bernhard. Om geniet och fallet eller de sammanväxta i en verklighetens fiktion…

"What matters is whether we want to lie or to tell the truth and write the truth, even though it never can be the truth and never is the truth” (T ...

Av: Göran af Gröning | 03 oktober, 2013
Essäer om litteratur & böcker

Loveninjas - nu utan masker

Artist: Loveninjas Titel: Johnny C Loveninjas - nu utan masker Jag kommer ihåg ett stort hjärta och tre killar utklädda till kärleksfulla Turtles. Jag kommer ihåg tokroliga låtar om brutna penisar ...

Av: Sofia Lundgren | 27 oktober, 2006
Musikens porträtt

Bruno Kreisky 1983 foto Wkipedia

Bruno Kreisky och Sverige

Vad har Arne Carlsson med Wien att göra? Den frågan ställde jag mig hösten 1978 när jag var gästlärare i Österrike; uppdraget innefattade skolbesök och deltagande i fortbildningskurser för österrikiska ...

Av: Kurt Bäckström | 26 februari, 2017
Porträtt om politik & samhälle

  • Essäer
  • Publicerad:

Bergsklättring- önskan att nå Gud eller extrem dödslängtan?



EverestVad får en människa att hålla sig nära döden så intimt det någonsin är möjligt i envis strävan att få känna dödens doft? Vill hon lätta på förlåten och se om det verkligen är så avgörande och storvulet att dö som talet om dödens absolution och definitiva avslut förutskickar? Eller finns det inslag av dödslängtan som genetisk inlaga i oss alla där vi redan från födseln är medvetna om att vi under vår längsta tid skall befinna oss i de dödas skara och att vår tid i jordlivet bara är en ynka sidosträng i evigheten uttryckt i en skvätt försumbar nutid? Vad är denna strävan efter kittlingar från dödsriket uttryck för och vad innehåller den för mentala ingredienser?

Adam PotterAdam Potter 36-årig bergsklättrare störtade lördagen 9 januari i år ned från berget Sgurr Choinnich Mor i Skottland. Han undkom dock som genom ett under med livet i behåll. Så hade det då hänt igen. En bergsklättrare hade fallit handlöst under sitt klättrande.

"Jag försökte sakta ner så snabbt som möjligt för jag visste att så snart jag fått för hög fart, skulle det bli svårt". Så sa den illa medfarna och sönderslagne Potter från sjuksängen i Glasgow. Han lät dock meddela att han fortfarande är fast besluten att klättra uppför Mount Everest.

Vad är då bergsklättring? En form av upptäcktsresande? En forsknings expedition? Kultur? Sportunderhållning? Gladiatorspel? Att nå andlig resning och hög livsfilosofi genom ett självförverkligande i den högre skolan? Rysk roulette? En grandios längtan att bli sedd? En diffus dödslängtan? Eller vill man nå Gud?

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Olycks- och dödsfallrubrikerna inom bergsklättringen har blivit många under de senaste åren. "Fredrik Sträng i dödsdrama, fyra klättrare omkom". Det hände en sommarmorgon 2009. "Åtta klättrare, fyra tyskar, tre schweizare och en österrikare omkom i augusti 2010 i en bergklättrarolyckapå Mont Blanc". Så ser ofta rubrikerna ut.

K2Varför klättrar folk? Vad är det man söker? Vill man klättra upp i himlen? Skåda Gud? Vad grundar sig egentligen bergsklättrarens osvikliga optimism på inför denna egenhändigt skapade fara? Var finns lockelsen i den banala fara han söker, banal i betydelsen, lättfattlig och tydligt åskådliggjord i svart och vit där det reala står åskådligt i tvådelade fakta som att försvinna eller hänga kvar där risken att falla är stor. Att fästet släpper om man tar minsta felsteg. Varför detta sökande efter bevis på dödens realitet? Hur farligt kan man egentligen klättra? När kommer slutpunkten? Den slutgiltiga segern? Är det att nå evigheten?

Den svenske bergsklättraren och skidåkaren Tomas Olsson dödsstörtade i februari 2007 och detta ledde till en jätteinsats av UD

"I tre år hade han förberett sig för expeditionen, berättade han för TT i mars: - Den största utmaningen är att det tuff terräng, det är brant, det finns klippor och isfält och så är man väldigt trött på grund av den höga höjden. Det i kombination gör att man måste vara väldigt duktig på att fungera på hög höjd och på brant extrem skidåkning. Men när sällskapet klättrade ned föll Tomas Olsson ned från en klipphylla. De närmare omständigheterna som ledde till hans död är ännu oklara..."(Expressen)
"...Utrikesdepartementet (UD) och de svenska beskickningana i Kina, Indien och Nepal har hjälpt till att utverka ett kinesiskt tillstånd för en militärhelikopter från Nepal att hämta kroppen från armélägret. - Det är en jätteinsats av UD. Framför allt ambassaden i Peking har drivit frågan. Vi har också haft stor hjälp av en lokal klättringsorganisation i Kathmandu, säger koordinatörn som vill vara anonym för att arbetet med hemtransporten inte ska störas. Om vädret tillåter sker helikopterfärden under söndagen. Från Kathmandu kommer kroppen flygas hem till Sverige. (Expressen)
Då är att komma ihåg att dessa dramatiska tilldragelser med oerhört tragiska utgångar är självförvållade, skapade i egen sak men med stort allvar och en självklar och massiv uppslutning från samhälle och offentlighet.

Göran KroppDödsfallen är numera så många i denna verksamhet att man kan tala om ett massivt självmördande. Göran Kropp, den världsberömda svenske bergsklättraren "besteg" redan som sexårig Galdhöpiggen i Norge. Kropp var ett utmärkt exempel på en vältränad, väl förberedd och mycket skicklig och noggrann bergsklättrare. 1992 klättrade Kropp tillsammans med sin vän Mats Dahlin i Aiguille Verte då en sten föll ned från toppkammen och träffade Dahlin precis i tinningen under hjälmen. Dahlin avled av skadorna men Kropp bestämde sig för att bestiga Cho Oyo som de båda ämnat göra med motiveringen att "hans kamrat skulle önskat att han fortsatte klättra".

Fredrik SträngDet finns en väl dokumenterad, omfångsrik och romantisk kultur uppbyggd kring klättrandet och de omkomna som förskönar och heroiserar de överlevande klättrarnas retorik. Detta understryks i boktitlar, resreportageh artiklar med titlar som "Berget är mitt öde" "Han klättrar med en vilja av sten", "Han räds varken fan eller Mont Blanc". Och en väl utvecklad sentimentalisering utvecklas mellan klättrarna: "Jag skall bestiga södra sidan till hans minne","Jag skall placera hans flagga och foto på toppen när jag kommer upp det är det minsta jag kan göra för honom". När Göran Kropp förlorade sin gode vän Martin placerade Kropp ut Dahlins isyxa med en bild av Dahlin riktad mot Mont Blanc. Den 30 september 2002 nära Vantage utanför Whashington dödsstörtade också Göran Kropp. Han omkom vid en enklare klippklättring där utrustningen fallerade.

Tävlingsinstinkten, antagonismen och konkurrensen är ständigt närvarande som en stress och press på de klättrande. När Kropp skulle bestiga Kartakorum 1993 ämnade han delta i en svensk expedition men valde att klättra före de andra svenskarna då han på så sätt skulle bli första svensk och skandinav att bestiga K2. Han betalade för att komma med i en slovensk expedition som skulle klättra innan svenskarna men slovenerna lurade i sin tur svensken då de önskade komma före honom upp. Då slog han sig ihop med en engelsman men denna tvingades vända och Kropp tog sig ensam upp utan syrgastuber. Här kan man se hur intrigerna ständigt pågår om vem som är först upp och vem som klättrar snabbast med eller utan syre.

Bianco Vad är det dessa klättrare egentligen syftar till? Att levandegöra livet? Att skönja de stora brytpunkterna i varat? Att klart och tydligt få veta att man verkligen lever genom att exponera motsatsen: Om jag ramlar ned dör jag. Att renodla livsvillkoren och exponera den existentiella dualiteten. Att dessa reala villkor inte går att uppfatta på annat sätt för dessa klättrare än att de får direkt fysiska avgrundslinjer uppdragna framför sig i form av bottenlösa schakt så att de kan skåda djupen i villkoren. Att huvudskiljelinje i existensen får sin tydlighet i en brant bergsvägg, ett avgrundsdjupt stup. Jag äger livet med det kan försvinna om jag faller ner där för då dör jag. Eller är det ett försök att nå andlig resning och absolution genom att utmana livet och därmed nå Gud?

Eller har de människor som närmar sig döden i dessa högriskprojekt fortfarande en tro på att de skall kunna begrunda sitt misstag om de olyckligtvis faller ner? Att de i efterhand skall kunna reflektera över vad som gick fel och hur de ska förbättra sig till nästa gång?

altEller är hela bergsklättrarspektaklet bara en abnorm hybrid av alla dessa ingredienser sammanblandade till en medieanpassad underhållnings produkt? Utgör denna extremt farliga och enligt praktiken dödsbringande form av äventyrlighet en uppvisning i en offentligt exponerad dödslängtan som backas upp av media som i ett antikt gladiatorspel? Är det ett groteskt utslag av den fria viljan och den medborgarliga rättigheten att göra vad man vill av sitt liv? Är då inte någon omhändertagaendeparagraf tillämplig på bergsklättrare då de i sin extrema verksamhet bevisligen utgör en ständig fara för eget liv?

Utgör inte bergklättringen i själva verket ett utdraget offentligt självmord vars definitiva avslut den klättrande närmar sig successivt genom dessa upprepade självmordsförsök i form av ständigt nya bergsbestigningar. Kan bergsklättringen jämföras med det väl förberedda självmordet där avskedsbrev och vidtagna åtgärder kring eftermäle och arv visar att den självmordsbenägne var vid fullt medvetande och intog ett stort allvar när han gjorde sig i ordning och tog beslutet för sitt avdagatagande. Detta att jämföra med bergsklättrarens offentliga beskrivningar och förklaringar om var och hur han skall utföra sitt nya livshotande klätterförsök och där massmedia och sponsorer är med och spekulerar i ond bråd död när de säljer reklam om utrustning och tidnings artiklar? Vari ligger den avgörande skillnaden? Om man betänker att frånfället bland de berömda bergklättrarnar stort och dödsrisken ansenlig och nästa automatisk efter ett antal framgångsrika klätterår där strapatserna ständigt stegras i svårighetsgrad. Och dessutom att förberedelserna pågått under en lång tid i likhet med den benägna självmordspatienten genom ständigt stegrad svårighets- och risk grad? Större och tyngre doser sömnmedel hos självmordspatienten mynnar ut i överdoser att jämföra med högre och brantare stup under allt extremare förhållanden hos bergbestigaren som mynnar ut i det slutgiltiga dödsfallet? Äger inte det bergklättrande "självmordförsöket" förvillande likheter med självmordsscenariot?

De alltmer våghalsiga bergsbestigningarna hetsas dessutom och oftast fram genom de sponsrande varumärkenas krav på alltmer spektakulära åtaganden i bergsklättrarhandlaget för att just deras produkt skall vara med i det främsta ledet på den brantaste bergsväggen. Bergsklättring är ju extremt kostsam och bergsklättrarna behöver sina sponsorer och den massmediala uppmärksamheten.

altEn begynnande bergsklättringsexpedition omges med en forskningsexpeditions alla ingredienser. En presskonferens, vetenskapliga uttalanden om väderlek, bergskvalité, klippformationer, ismassor, vegetation, molnförhållanden, ljusförhållanden och historiska genomgångar om klätterkulturen kring det specifika berg man skall bestiga, om vilka som klättrat där tidigare, vilka troféer som återstår att hämta och om någon klättrat på den farligaste sidan och förstås vilka som fallit och hur det gick till. Det sista är viktigt för att värdesätta klättringsprojektets farlighetspotens. Ju större fara i klättringen desto mer intresse i media. Filmare medföljer och till detta engageras helikoptrar för närfilmning för att filmer sedan skall kunna säljas till de stora TV-bolagen världen över.

En genomkommersialisering har skett genom åren av bergsklättringarna. Därför har också kraven på dessa filmer blivit större. Det räcker inte längre med att klättra, man måste klättra utan syretub eller på en brantare sida eller visa upp någon annan spektakulär och därmed farlig förutsättning. Och naturligtvis betingar en bergsklättrarfilm med en dödsstörtning högsta värde.

Dessa ekonomiska faktum som utgör en stress har i sin tur lett till att man fuskar. Det sker intriger och man utsätter gladeligen varandra för faror i betydelsen att inte berätta om svårigheterna och vilken utrustning som krävs. Man talar ofta i bergsklättrarkretsar om vikten av god utrustningen och att den skall vara i toppskick och att inget får lämnas åt slumpen. Ett tragiskt faktum är att trots att Göran Kropp gjort sig känd som en mycket noggrann och erfaren klättrare föll han vid en enklare klättring då det var ett fel på utrustningen.

Bergsklättraren Fredrik Sträng som besökte Karlskoga 2009, 5 november är bergsbestigningens nya fixstjärna. Karlskoga Tidning berättade att världsmästaren i klättring som han kallas besteg scenen under ovationer som en rockstjärna. Föredraget hette naturligtvis K2- på liv och död. Han har bestigit de sju högsta bergstopparna inom sju månader som är den kortaste tidsrymden någonsin. Det är ett fantastiskt världsrekord. Ingen bergsklättrare i världen kan matcha vad Fredrik Sträng har åstadkommit. Han har trotsat orkanvindar och inbördeskrig och det har varit spektakulära "livräddningsinsatser i det allra tuffaste klimat men inget kunde stoppa Fredrik"."Hans positiva livsinställning smittar av sig på publiken" skriver Karlskoga tidningen vidare. Vilken utmaning kan i fortsättningen matcha Fredriks tidigare prestationer? Hur farligt måste han klättra nästa gång? Vilket mål kan nu sättas upp? Sätter döden gränsen?

Det kan i sammanhanget vara värt att omnämna lokalbefolkningen kring Mont Blanc bland vilka de klättringsduktiga sherpas finns. De skildras i filmen "A Sherpa's Burden" där det sägs att en del västerlänningar inte vill erkänna att sherpor hjälper dem i deras klättring mot toppen av Mount Everest, och oftast släpar upp all packning, gör i ordning lägren och i en del fall till och med bär eller drar dem upp mot toppen...

 

Benny Holmberg

 

 

Ur arkivet

view_module reorder

Räkans fenomenologi

Vad är poesi? Är det att med björnkoll på versmått och rim svaja sig fram genom grekiska myter? Är det att tala med stora bokstäver om livet och döden och ...

Av: Jesper Nordström | Övriga porträtt | 28 januari, 2016

Skallmätningen som ideologi

År 1900 hade var femte svensk utvandrat. Oroliga prognosmakare tolkade samhällsutvecklingen i Sverige och utvandringen utifrån rena rashygieniska aspekter. "Det är bättre, att en svensk familj under primitiva förhållanden tar sin ...

Av: Lilian O. Montmar | Reportage om politik & samhälle | 31 juli, 2009

The roles of computer in doing and studying the art

Bernardo Nicoletti, redan bekant till våra läsare med artikeln A Hidden Part of the Culture: the Business Culture, tar en utgångspunkt från boken Futures past, för att visa de möjliga ...

Av: Bernardo Nicoletti | Essäer | 10 juni, 2013

Samuel Beckett och livets absurda teater

Nobelpristagaren i litteratur, Samuel Beckett, är den okrönte mästaren i att skriva om meningslöshetens och den tåliga väntans utdragna absurditeter och i förlängningen om den sorglustiga väntan på döden. Nerven ...

Av: Benny Holmberg | Essäer om litteratur & böcker | 20 Maj, 2010

Att slå näven i bordet när det behövs

Man ska vara bestämd. Man ska veta vad man tycker och följa upp det i handling. Man ska slå näven i bordet om det behövs. Man ska visa i kroppsspråk ...

Av: Jessica Johansson | Jessica Johansson | 15 april, 2011

Batik -Buddha från Sri Lanka. Nu på min balkong

Buddhist i Miljonprogrammet

Min sons lekkamrat såg sig omkring med förundran. Vi var på historiska muséet i Stockholm och befann oss i en sal där det hängde krucifix från olika epoker och med ...

Av: Annakarin Svedberg | Kulturreportage | 07 augusti, 2017

Niclas Mossberg. Trädet

Niclas Mossberg har bland annat jobbat som ställningsbyggare på Leab och Sparta – Entreprenad och bemanning. Han har också skrivit ungdomsdikter som publicerats i antologin Eremonaout IV (2014).       Trädet Jag ska döda ...

Av: Niclas Mossberg | Utopiska geografier | 26 Maj, 2014

Poul Bjerre av Carl Milles

Om skapandets läkande kraft

Eva-Karin Josefson om allkonstnären Viking Dahl och samhället omkring honom.

Av: Eva-Karin Josefson | Övriga porträtt | 18 november, 2015

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.