Arne Sucksdorff

Ett stort äventyr med en stor filmare!

Vilken var den förste svensk som belönades med en Oscar? Rätt svar på denna TP fråga är inte Ingmar Bergman. Rätt svar är Arne Sucksdorff. För första gången går det ...

Av: Belinda Graham | 22 april, 2017
Filmens porträtt

Hermann Hesse

Hermann Hesses klassiker: Narziss och Goldmund

I Klas Östergrens nya roman I en skog av Sumak finns en parafras på kastanjeträdet i Herman Hesses roman Narziss och Goldmund. Precis som Östergrens roman som gått som följetong ...

Av: Ulf Nygren | 27 augusti, 2017
Essäer om litteratur & böcker

Bland alla dessa nya deckardrottningar och kriminalkungar.

Det är tur att man kan simma. Annars hade jag för längesedan dränkts av den svenska deckarvågen som vuxit sig stor och blivit till ett eget litet innanhav. Idag, fyrtiofem ...

Av: Crister Enander | 31 Maj, 2011
Crister Enander

Metaltown 2013 – en nära-döden-upplevelse?

Årets Metaltownfestival bjöd på allt man kan önska sig av en festival: Bra musik, sol, glada festivalbesökare och god mat! I detta festivalreportage beskriver Linda Olsson varför Metaltown är en ...

Av: Linda Olsson | 03 augusti, 2013
Essäer om musik

  • Essäer
  • Publicerad:

På spaning efter den oskuld som flytt



altI vissa frågor tenderar vi att gå från oklarhet till oklarhet. Och när det onda pågått tillräckligt länge har vi förlorat all förmåga till äkthet i vare sig känsla eller tanke. Vad som uppkommit är en loop, en ögla i själva tankebanan där orsak, verkan, logik och ärlighet gått förlorade. En sådan loop eller ögla kan anses ha fått en egen individualitet, ett eget väsen i och med att den speglar sig själv och därmed bekräftar sig själv som ett självständigt väsen. Den har om vi följer Hofstädters teorier fått ett medvetande och därmed ett eget liv.  Cogito ergo sum! Ett sådant självständigt resonemang förutsätter alltså en form av tautologiskt och därmed en form av cirkelbevis i tankegången för att existera.

För att detta skall bli möjligt måste gravitationen mot sanning och kunskap upphävas, samvetets röst tystas. Tankeöglan får ett eget liv. Dess väsen svävar i historielöshetens tomma rymd, okunnighetens vakuum. Då uppkommer den märkliga matematik som anser att en Mao Zedongs eller Pol Pots mord på miljoner är försumbara uppoffringar jämfört med en Pinochets drygt 3500 avrättade, och 1500 försvunna och dödade i strid. En utrikesminister hördes uttala sig om 9.11 2001: för mig betyder 9.11 endast kuppen i Chile! Silentium! Jag är på intet sätt ute efter att försvara Pinochet, fascism, militärkupper, lagstridiga maktövertaganden eller CIA. Jag vill endast ställa frågan: hur kommer sig detta tendentiösa överseende? Denna egendomliga matematik?  Är det helt förryckt att hävda att de två världskrigen, och förintelsen med dess förberedande, samtida och efterföljande konsekvenser helt enkelt helt förryckt alla perspektiv, och inte minst förintat vår urskiljningsförmåga?  För alltid?

Väl skolade i naturvetenskapernas kausalitetstänkande, samtidigt grovt okunniga om förståelsen av intentionella resonemang, därför att de kantänka är "ovetenskapliga" i det att de till sin natur obevekligen är teleologiska avhänder vi oss varje möjlighet att förstå den andres agerande. Historielösheten har befriat oss från att se orsakerna till den andres intentionella verklighet och därmed till att förstå vart han egentligen syftar. Syftet förblir dolt både för subjekt, objekt och utifrån sett. I vårt själsliv finns nämligen en strävan till största möjliga ekonomi, en andens acedia, den lockande lättjan i förenklingens mimesis. Den obsessiva cirkeln, tankens fängelse, låsningen, oförmågan att finna vägen ut väcker en Minotaurus raseri och strävar att bryta sig ut via våldets, ja mordets allteliminerande framfart. Oförmågan till tanke kräver en syndabock att eliminera, förinta, sitt blodsoffer.  Så länge du min fiende existerar kan jag inte tänka klart. Min glädje är förgiftad, min livslust förintad, min sång förstummad. Vem kan i tandagnisslan uppstämma en livets lovsång?

Om vi vill kan vi se att här har dödsdriften tagit över. Världen med alla dess livsformer är komplicerad, förvirrande, ja oöverskådlig. Den andres ansikte förvirrar mig, hans existens ställer krav jag inte kan uppfylla. Bort med honom. Han vill säkert på samma sätt utplåna mig. Det gäller att hinna först.
Våldet och det heliga flätas oupphörligt samman så att de blir och är varandras förutsättning. Reciprokt. Antisemitismen är ett odödligt väsen, ett monster skapat av beståndsdelar illa hopfogade. Ursprunget är uråldrigt, framsprunget ur gruppsykologiska lagbundenheter, ja biologiska förutsättningar. Till detta har fogats historiska, religiösa och vetenskapliga fakta tendentiöst tolkade, missförstådda både omedvetet och medvetet förvanskade.

altAtt upphäva orsakssammanhangen. Historielöshetens skickelse.

Mellanöstern är alltfort på ett egendomligt sätt den lins i vilket hela vår världs problem fokuseras. Fixeringspunkten tenderar ständigt att vila på Israel. Vad avses då man talar om att Israel måste ge upp ockuperad mark? Begreppet används ofta helt ospecificerat eller i en mycket glidande och försåtlig form. En Ahmadinejad anser tydligen att hela staten Israel är ockuperad mark, en illegitim skapelse av judar och deras kollaboratörer, dvs. USA och de forna kolonialmakterna.  Att de flesta stater i området har gränser ursprungligen dragna av eller i samråd med kolonialmakter i konkursboet efter det ottomanska imperiet, länge kallat "den sjuke mannen" gör visserligen behovet av att finna en syndabock mer begripligt men än mindre rättfärdigat. Kan vi ana en avsikt bakom de delvis absurda statsskapelser kolonialmakterna efterlämnade, en förhoppning om att banden till de forna "herrarna" skulle kvarstå genom att kommande konflikter immanent ingick i dessa staters själva identitet och väsen. Divide et impera!

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Arabstaterna kom till följd av det svek det brittiska imperiet och Frankrike begick då de lovats självständighet om de genom att göra uppror mot osmanska riket hjälpte de ententen i Första Världskriget mot centralmakterna i stället delades mellan britterna och fransmännen att bittert hata dessa, där dessa genom skickliga manövrar med tiden lyckades få det att enligt lång tradition bli "judarnas och sionisternas fel". Den egenartade Palestinska enklaven blev under brittisk överhöghet ett område där den judiska inflyttningen i sionismens, född ur pogromer och antisemitism, spår kom att orsaka allt större spänningar och konflikter. Hur många av dagens unga iklädda palestinasjalar är medvetna om stormuftin av Jerusalems kontakter och devota samarbete med Adolf Hitler? Eller för den delen att Gamal Abdel Nasser inbjöd nazistiska raket- och gasexperter för att bygga missiler som skulle kunna utplåna Israel. Att dessa sedan systematiskt mördades av Mossad? så att hela projektet rann ut i ökensanden... Att Baathpartiet genom vilket Saddam Hussein styrde var ett "nationalsocialistiskt" (sic!) parti.

Oändligt gärna medger jag min leda inför att behöva försvara Israels existens, rätt till trygga gränser och inre säkerhet. Och att jag då tvingas att försvara även det oförsvarliga i en viss mening. Att jag tvingas se dessa "nybyggarbosättare" uppvuxna i ett tryggt USA fundamentalister, fanatiker förhålla sig till palestinier och araber som vore de indianer i gamla Vilda Västernfilmer erövra mark, lagligt villebråd, "omänniskor" man kan bestjäla på mark och livsrum, vatten odlingar etc. och skjuta på "för säkerhets skull". Och givet som alla orättfärdiga blir de som begår sådana handlingar fullständigt paranoida och oresonliga.  Om du handlar mot din nästa så, har du all anledning att frukta honom.

altLidandets matematik?
Kan vi mäta ett lidande mot ett annat? Kan vi då subtrahera, addera, dividera eller multiplicera dessa storheter? Eller om vi betraktar dem geometriskt bedöma deras projektioner via lagarna om perspektiv? Så att ett lidande minskar med kvadraten på avståndet?  Att Förintelsen förminskas till en obetydlighet i jämförelse med en palestiniers förlust av sin olivlund av idag?  Eller att palestiniernas lidanden minskas om vi subtraherar Förintelsen från dem? I så fall kanske resultatet rentav blev positivt trots perspektivets lagar?

Är inte allt detta nonsens i bästa Wittgensteins mening? I stil med utsagan: "Endast jag vet vad lidande är!" den han ger som exempel. Dessutom saknar ju den icke rättrogne själ så hans eller hennes lidande är ju inte verkligt!  Endast en reflex eller illusion. Som på sin tid spädbarnen som enligt "vetenskapen" saknade förmåga att "känna smärta" och därför opererades utan bedövning! D.v.s. Kan en människa utan själ, en "otrogen hund" eller en hedning känna sanna känslor överhuvud? Och om, behöver vi ta hänsyn? Var går gränsen då? Ett oskäligt djur?

Att förstå den andres lidande och innebörden i detta är svårt och omöjligt om viljan saknas. Till och med den humanaste av filosofer betraktar mänsklighetens lidanden med stoiskt jämnmod och konstaterar från sin upphöjda position att det endast rör sig om en illusion och en brist på sann förståelse för existensens villkor. Tills han själv drabbas av tandvärk... Var fanns Mohammad Omars medkänsla då självmordsbombare sprängde kvinnor och barn, unga förälskade par och åldringar i luften? Varför gick han sönder först inför grymheterna vid Israels invasion av Gaza.? Och vi som inte ville ta in att bomberna som fälldes var fosforbomber... Iden om det rena, det rättfärdiga, det heliga kriget är en blodig illusion, den blodröda dimma som hindrar oss att se, alla våra värsta mardrömmars moder... Tvingar dem att materialiseras tusenfalt i verkligheten...
Ur ett utkast till ett Öppet brev till Mohammad Omar

Hur kom du då att byta ut diktningens djupa blick, poesins vidgande till seende betvingande väsen till enögdhetens platta perspektiv! Var det Allahs, den barmhärtiges vilja? Eller var det så att han tog din poetiska ådra ifrån dig därför att du gått emot hans bud? Att inte se "Den Andre".

Islamofobin är i grunden en form av antisemitism, sprungen ur samma rot och har med densamma ett likartat slutmål, utplånandet av den andre! Dess medel och verktyg är lögnen, och i dess följd och konsekvens våldet. Våldet på sanningen är förberedelsen i själva riten, mordet på "den Store Andre". Så hävdar jag att det första budet lyder: " du skall icke dräpa Sanningen" dvs. Gud i den meningen och att sanningen är en. Femte budet är en följd av detta eller ett "korollarium". Detta i Lévinas och Rosenzweigs spår. Ur Israelisk synpunkt är det givetvis ett svek och ett förräderi att då man frivilligt avstått från ett område och gett det fritt, att detta område används för att ständigt sända missiler och självmordsbombare in i Israel.

Om jag föreställer mig Mohammed som profet och människa är min tanke att han måste ha varit en absolut ärlig och uppriktig sådan, så som hans samtida uppfattade honom. Hur skulle hans uppenbarelser annars ha vunnit tilltro och en så snabb och kraftfull spridning? Samtidigt verkar han ha haft en stor respekt för "Bokens Folk" dvs. både judar och kristna. Att han levde i en våldsam och vildsint värld betydde att han bringade ordning och trygghet i ett kaos. Islams storhetstid ledde dock alltför snart till stagnation, inre konflikter och förfall, ett förnedringstillstånd som inte kan brytas genom våld och förtryck utan som endast fördjupas av sådana drömmar. I vår tid leder krig och krigstillstånd ingen vart. Förbi är den tid då segraren i och med sin seger ansågs ha segrat "i Guds Namn" och genom sin seger visat att rätten stod på hans sida. Så länge Arabstaterna och vissa element inom palestinierna drömmer om en sådan seger kommer krigstillståndet att fortsätta.

InshAllah har då inte i något av de krig man startat eller provocerat fram visat att Allah vilja vore en sådan seger. Men illusioner och drömmar om revansch förstärks av kränkande nederlag och förödmjukelser: att återupprätta ett Storkalifat, en Arabisk stormakt etc. Drömmen om ett Storisrael ett rike grundat på mytiska föreställningar om kung Davids och Salomos makt och välde är även den ett gift i människornas sinnen.  Och varför vill man "revidera" historien om vad som skedde under Andra Världskriget? Kan man förneka Förintelsen i något annan avsikt än att möjliggöra liknande scenarier åter och åter? Att åter öppna dörren till helvetet? Och vem tror sig då förskonad?

Det schema som ständigt upprepas är ju detsamma, först vill man i "toleransens" namn yttra sig om "de andra", därefter följer beskyllningarna, sedan våldet. Idag börjar angreppen ofta med att rikta sig mot Israel/USA, sedan mot sionisterna, sedan judarna och snabbt i kölvattnet följer angreppen på muslimer, zigenare. Förspelet har skett via olika anklagelser mot invandrarna, invandringspolitiken och olika fenomen som hänger ihop med detta. Under allt detta ligger en endemisk underström av förmedvetna och medvetna fördomar vilka snabbt flammar upp i en virulent smitta som snabbt sprids då den i någon form uttalas av någon i auktoritativ ställning. Ofta har detta ett politikiskt syfte, i sig måhända begränsat men kan snabbt växa till en våg som inte längre kan styras eller hejdas av någon.

altOm behovet av analys och definition av sanningsbegreppet
Mohammed Khalil angriper tidningen EXPO för att den vore ute för att förstöra Mohammad Omars och Lars Wilhelmsons liv och karriärer. Detta för att de inte får ge ut en tidning "Al Sirat" där de vill revidera synen på "vad som hände under Andra Världskriget", kritisera judendomen och ifrågasätta vad som hände 11-9 2001. I en tidning som skulle: rapportera om aktuella nyheter och kunskap som rör islam och muslimer på ett sätt som tilltalar troende". Är man islamofob om man känner ett kallt drag av onda aningar i nacken? Vilket är behovet av revidering av synen på den katastrof som drabbat världen på ett sådant sätt att den aldrig kan bli sig lik igen?

Mohammed Omar och Lars Wilhelmson har själva valt en väg som i och med att den inte eftersträvar att nå fram till någon form av sanning, utan likt de islamofober som förföljer dem är färdiga resonera i kräftgång dvs. utgå från en färdigt förutsatt "Sanning" som passar in deras intentioner skapa "bevis" som skall passa deras syften. Samtidigt förnekar de all form av "antisemitism". Ett välkänt argument. "jag har ingenting emot judar, jag har själv flera vänner som är judar" etc. Jag är emot Israels politik, sionismen, judelobbyn i USA.

Hur ser då ett stort antal judar på staten Israel? Drömmen om en stat växte sig levande och stark genom över tusen år av förföljelser och blev absolut akut i och med insikten om vad som skett under andra världskriget. I dess spår växte en tanke fram: först då vi har en egen stat dit envar kan fly vid behov kan vi känna oss någotsånär trygga. Därför upplever varje jude, konfessionell eller icke sig skyldig att stöda Israel. När det Palestinska proktetoratet delades upp i Jordanien och Israel ansåg judarna att palestinierna fått sitt Palestina.

Var fördrivningen av palestinierna en form av etnisk rensning? Den Israeliska versionen var länge, och förmodligen knappast helt sanningsenlig att palestinierna 1948 på grund av Arabisk propaganda gav sig av "frivilligt" då de varnats för atomkrig, massakrer etc. Att Israeler och israelisk arme hjälpt till med att skapa panik och flykt vilja hos palestinierna förnekas knappast av någon seriös debattör av idag. Men det var aldrig tal om att "utrota" palestinier" inga koncentrationsläger eller summariska avrättningar har kunnat beläggas. Det var nog arabstaterna som talade om att "kasta judarna i havet" etc. Att man förlorade detta och alla påföljande krig omintetgjorde givetvis sådana planer. Men "misslyckades" man med sitt uppsåt av god vilja eller humana motiv?  En sådan tolkning kräver nog mer än lovligt stor vinkling och godtrogenhet.

Däremot är det självklart att detta inte har något med Islam eller religiösa motiv att göra. Snarare handlar detta om att Andra Världskriget aldrig helt avslutats utan lever vidare i olika mindre enklaver och avlägsna hörn av världen. Mellanöstern befinner sig dock av starka historiska skäl alltid i centrum av världen med sina "Heliga" platser vilka visar hän mot urgamla myter med förhistorisk grund.  Begreppet heligt är då det är givet olösligt problematiskt då det per definition inte kan diskuteras, ifrågasättas, nyanseras och därmed icke är förhandlingsbart. Platser som tidigare inte hade någon större betydelse har genom att förhöja deras "helighet" blivit oberörbara.

altOm vi är djärva och ärliga nog att inse att det som Renè Girard visat finns en koppling mellan våld och det Heliga så som han visat i "Le Sacre et la Violance" kan vi se varför läget i just "Det Heliga Landet" ständigt fortsätter att vara så våldsamt och olyckligt. Enligt Girard är det heliga den föråt , det altare bakom vilket det rituuella mordet döljs. De som föreställer sig att blasfemin och sksekulariseringen eliminerar detta våld har helt misstagit sig:. Att en Anna larsson påstår att "ateismen aldrig har mördat någon" bortser nog helt från vad som skedde i Stalins Sovjet och Hitlers Tyskland. Som den franska psykoanalytikern Chasseguet- Schmirgel visat ersätts den etik religionen nått upp till snabbt av en "Blut- und Boden" mystik där våldet framträder som nödvändigt och rättfärdigt demaskerat. Islam är inte orsaken till våldet och självmordsbombningarna, attentaten och terrorn.

Utan dessa fenomen uppstår som en följd av och reaktion mot skräcken inför religionens förfall. Fundamentalisten rasar över att han förlorat en levande kontakt med sin tro, han klamrar fast vid de sista resterna som vid fetischer, döda ting utan liv och organisk form. Av det befruktande och livgivande finns endast döda kadaver kvar. Att förhåna det vad den Andre håller för heligt innebär ingen befrielse. Att vi i "yttrandefrihetens" namn, som vi håller för "heligt" sårar och skärper motsättningarna är kanske snarare av ondo.

Ingen vill utifrån bli angripen och tvingad till " frigörelse" i sekulariseringens namn. En nyansering och möjlig omvärdering kan ske endast i en respektfull, eftertänksam atmosfär. För att den processen skall kunna äga rum i Mellanöstern krävs att vi själva förmår gå in i en sådan dialog. Det är helt omöjligt om vi utgår från förnekande av Förintelsen, Andra Världskrigets totala moraliska katastrof för den västerländska "suprematin" dess Hybris eller försöker beröva muslimer deras tro. Edward Said vi saknar dig. Amos låt din stämma ljuda. Barenboim  låt din orkester spela. Palestinier, araber och judar. Ismael, se Ahabs vansinne. Isak, Ismael är din broder.

Skall du då icke taga vara på honom?

Oliver Parland

Ur arkivet

view_module reorder

Svenskan som driver en av Europas ledande dansutbildningar

Det var med mycket envishet och en portion mod som Jessica Iwanson för 35 år startade sin skola för nutida dans i München. I dag räknas Iwanson International School of ...

Av: Linda Karlsson Eldh | Övriga porträtt | 04 januari, 2010

Brott och straff I. Brottets relativitet - straffets exekutivitet

Det är icke allt sant som sanning är likt (ur Domarreglerna) Lagarna var nyktra och definitiva. Uttömmande och sakliga. Där fanns inga promenadstråk, eller blombeströdda ängar insprängda mellan lagarna, inga ...

Av: Benny Holmberg | Essäer om konst | 20 oktober, 2009

Levittown i Pennsylvania   1959

Magnolia och förgätmigej

Som jag nyss skrev handlar en av berättelserna i Robert McCloskeys ”Han hette Homer” om hur man byggde amerikanska sovstäder med expressfart, tack vare färdiga byggelement. I bild och text ...

Av: Ivo Holmqvist | Kulturreportage | 28 Maj, 2016

Joseph Conrad

Joseph Conrad som människa och författare

Nämns Joseph Conrad i Sverige idag? Möjligen pliktskyldigast i grundskolan eller på gymnasiet (jag vet inte). Då dock troligen som författare av sjöäventyr eller som författaren till Mörkrets hjärta (som ...

Av: Carsten Palmer Schale | Essäer om litteratur & böcker | 14 oktober, 2017

Läkande kraft

En vän skriver till mig om sin tonårsdotter. Han skriver: "A hade panikångest här på morgonen, har varit för mycket för henne i helgen, träning och en kompis som fyllde ...

Av: Sofia Sandström | Gästkrönikör | 23 Maj, 2014

Fågelmataren, dokumentär-novell kring Svartån

  Bild: Hebriana Alainentalo En vit pickup krypkör på cykelbanan. Nedanför den snötäckta åbädden rasslar det sprött som glas när tunna flak törnar emot uddar av nyis. I klungor vid iskanten står ...

Av: Staffan Ekegren | Utopiska geografier | 09 februari, 2009

Omöjliga intervjuer. Benny Holmberg intervjuar Öyvind Fahlström

De omöjliga intervjuerna är en artikelserie där huvudrollen spelas av de döda. Döda författare, bildkonstnärer, filosofer, poeter, regissörer, musiker, tonsättare, skådespelare, men också historiska personligheter, mytomspunna gestalter, gudar och släktingar ...

Av: Benny Holmberg | Litteraturens porträtt | 04 mars, 2012

Robert Warrebäck. Foto: Joel Krozer

En novell av Robert Warrebäck

Robert Warrebäck skriver dikter, prosa och artiklar. Han har publicerat poesi i Post Scriptum, noveller i diverse skönlitterära antologier och skrivit artiklar åt olika webmagasin och tidskrifter. Han jobbar om ...

Av: Robert Warrebäck | Utopiska geografier | 28 september, 2015

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.

Cron Job Starts