Michael D. Main – från språk till Språk

Main är en amerikansk språkpoet vars bokdebut just utkommit som ett samarbete med fotografiskultptören Henry Avignon; boken ges ut på Howling Dog Press och sägs av författaren vara skriven med ...

Av: Freke Räihä | 20 augusti, 2012
Litteraturens porträtt

Den intellektuelle og liberale verdier

Det liberale sinn 'Intellektuell' står ikke for 'terrorist'; verden er stappfull av merkelige myter. 'Myte' stammer fra det greske begrepsordet mythos, som betyr «fortelling» - beretning, fabulering. Ingen myte er realitetsbasert ...

Av: Thor Olav Olsen | 08 november, 2012
Agora - filosofiska essäer

Parisgatans mistlur

Rue de Paris. Parisgatan i Le Havre. Ett stenkast från en av Europas största hamnar. Hotellets interiör påminner en om havets frost. Fotografier av sjömän med allvarliga, djupsinniga anleten täcker ...

Av: Klas Lundström, | 24 november, 2009
Resereportage

Fabrik chic

Fabrik chic – industri som estetik Gnissel från en travers, det rytmiska surrandet från ett ventilationssystem och ljud från cisterner minner om en tid då tjänstesamhället låg i sin linda och ...

Av: Erling Persson & Maria Holm | 10 mars, 2007
Kulturreportage

  • Essäer
  • Publicerad:

Det omedvetna och Freud



Freud enligt WarholDet är en morgon i Wien. Sigmund Freud går genom sin våning klädd i badrock och tofflor. I en plötslig ingivelse greppar han sin ena toffel och kastar den med oväntad precision i riktning mot väggen så att den träffar en liten Venusstatyett, som faller i marken och går i bitar. I samma stund utbrister Freud, med ett känslomässigt lugn som verkar främmande för en hängiven samlare som precis förstört ett av sina föremål:

Ack! Venus är försvunnen
Klickeradoms! - från Medici!

( Texten kommer från en humoristisk dikt av den tyske författaren Wilhelm Busch. Överättningen är min. Metern är mycket bättre i original.)

Freud var förvånad över händelsen, men skred till en vetenskaplig analys. Det var otänkbart att han förstört sin statyett av en ren slump. I stället, menade Freud, kunde händelsen förklaras genom en omedveten önskan. Freuds förklaring utgår från att han nyligen fått goda nyheter om en anhörigs sjukdom. Nu ville han återgälda ödets generositet genom en offerhandling. Att det var just en venusstatyett som förstördes visade vilka höga tankar han hade om den sjuka.
Freuds analys av attacken mot statyetten väcker en viktig fråga. Kan man vilja någonting utan att veta om att man vill det? Eller med andra ord - kan man vara omedveten om sina motiv? Freud försökte spåra de omedvetna motiven under resten av sitt liv. Den var ett arbete som sände svallvågor genom den Europeiska  kulturen.

Numera verkar psykoanalysen vara på väg att hamna ur modet. I stället har intresset för det omedvetna väckts inom den psykologiska forskningen, en intellektuell miljö där psykoanalysen aldrig fick något genomslag. Men det är inte en mörk kontinent och dunkla drifter som forskarna finner, utan hjärnstrukturer som strävsamt kalkylerar sig fram mot en maximerad nytta.

Att säga att människor kan vara omedvetna om vad de gör kan betyda olika saker. Är vi omedvetna om själva handlingen eller om impulsen som leder fram till den? Om känslan som vägleder den? Det mest triviala påståendet om det omedvetna är att vi göra många saker rutinmässigt och automatiskt. Den som tagit fram ett mjölkpaket ur kylskåpet många gånger är  inte medveten om alla rörelser det innebär. Redan Freud ville skilja mellan sådana automatiska handlingar och de mer komplexa som bottnar i en omedveten dynamik.

I Vardagslivets psykopatologi gör Freud en skillnad mellan sådana automatiska handlingar och de märkliga misstag, symtom och felhandlingar som han menar visar på att det omedvetnas operationer. Ofta uttrycks de symboliskt. Freud berättar till exempel om en ogift kvinna som skadade sitt finger när hon försökte dra av huden kring nagelbandet. Det visade sig att hon skadat sitt ringfinger, och gjort det på sin bröllopsdag. Freud menade att handlingen bottnade i komplexa motiv kopplade till äktenskapet. Freud menar också att glömda föresatser och händelser kan bottna i att de har en innehållsmässig eller formell  koppling till någonting som personen inte vill bli påmind om.

altDet omedvetna som Freud beskriver i sina tidiga skrifter saknar kausalitet, tidsbegrepp och moral. Människans kulturanpassade medvetna kämpar för att hålla det i schack. Ibland misslyckas de -  till priset av en statyett eller en pinsam situation. Senare förändrade Freud sin teori. Också delar av personligheten som stod för kontrollen kunde räknas till det omedvetna. Kvar fanns bilden av människan som fångad i en kamp mot en inre, stum och förspråklig drift.

En klassisk idéhistorisk fråga handlar om våra möjligheter till introspektion. Har vi en kunskap om vårt eget inre liv som är av en annan art än kunskapen vi kan ha om andra, eller om den yttre verkligheten? Freud kan läsas som en skeptiker till introspektionen.  I Vardagslivets psykopatologi skriver han att det omedvetna är något man måste sluta sig till utifrån dess verkningar, men inte kan veta något om ("von dem wir aber nichts wissen", s.77). Detta måste tolkas som skepsis mot introspektionens möjligheter. Här framstår det egna, omedvetna inre livet som ett föremål för kunskap i samma mening som andras avsikter är det. Vi är med andra ord också i kunskapsmässig mening främlingar  inför oss själva. Senare skulle Freued beskriva introspektionen som en aspekt av överjaget - en sträng, dömande instans utan kontakt med yttervärlden. Också det borde betyda att introspektionen måste betraktas med skepsis - överjaget är ingen objektiv, realitetsanpassad iakttagare.

Psykologerna Nisbett och Wilson var några av pionjärerna för den psykologiska forskningen om det omedvetna. I en berömd artikel i slutet av 70-talet sammanfattade de vad som var känt om människors förmåga att förstå vad som påverkar dem. De gick igenom hundratals experiment från psykologins alla områden. Några handlade om hur man upptäcker lösningen på mekaniska problem, några om vad som får människor att byta åsikter. I stort sett alltid kunde människor berätta om vad som fått dem att göra som de gjorde, och de trodde på sina förklaringar. Men hade de rätt? Experimenten visade att många faktorer påverkar människors tankar och känslor. Några av dem var ganska osannolika - till exempel att ju längre uppsatser man skriver om ett politiskt system, desto bättre tycker man om det. Andra verkade rimligare. Nisbett och Wilson kom fram till att människor förstod vad som påverkade dem bara om förklaringen var så pass trovärdig att vem som helst hade kunnat gissa sig till den bara genom att höra om experimentet. I samhället finns föreställningar om vad som borde få människor att byta politiskt åsikt, att vilja köpa något eller att hitta på lösningen på ett krångligt problem. Vi använder dem för att förstå både oss själva och andra. När de handlar om oss själva känner vi oss märkligt säkra och övertygade, som om det var en annorlunda typ av kunskap.

Hur kommer det sig att vi känner oss så säkra? En ledtråd kommer från forskningen om en struktur mitt i hjärnan som förbinder hjärnbarkens två halvor med varandra - corpus callosum. Genom corpus callosum förs kunskap från synsinnet mellan hjärnhalvorna liksom den kunskap om föremål i yttervärlden som man får genom beröring.

altNågra människor har fått sin corpus callosum avskuren för att lindra sin svåra epilepsi. Efteråt fungerar tänkandet förvånandsvät normalt. Upplevelsen av självet och världen förändras inte. Man kan berätta om sina motiv och intentioner precis som tidigare. Trots det är de språkliga delarna av hjärnan isolerade från andra viktiga funktioner i hjärnan som rimligtvis måste påverka våra motiv och intentioner.

Det verkar som om delar av den vänstra hjärnhalvan ständigt skapar en berättelse om det inre livet. I den berättelsen bildar psyket en helhet och jaget har kontroll. Flera listiga experiment med människor med delad corpus callosum visar vad som händer med den berättelsen när de processer som ligger bakom motiv och intentioner är avskiljda från varandra. De utnyttjar att hjärnhalvorna får information från olika delar av synfältet. Man kan alltså ganska lätt visa något för den ena hjärnhalvan och dölja det för den andra. I ett sådant experiment fick högra hjärnhalvan läsa ordet "skratta" - och människorna började skratta. Den vänstra hjärnhalvan kunde inte veta varför - den hade ju inte läst ordet. Däremot kunde den förklara skrattet. Personerna i experimentet kunde lätt komma på trovärdiga förklaringar till att de skrattade - till exempel att rummet eller de närvarande forskningarna var roliga.

Likadant är det för oss alla, menar Michael Gazzaniga, forskaren som gjort de flesta av de klassiska experimenten med människor med en delad corpus callosum. Delar av den vänstra, verbala hemisfären producerar förklaringar till varför vi gör som vi gör - förklaringar som ger oss en falsk känsla av att ha kontroll, att förstå våra motiv. Slutsatsen är alltså att vi inte skrattar för att vi har roligt - utan har roligt för att vi skrattar.

Introspektionen skarvar alltså med sanningen. Det verkar också som att våra medvetna motiv är långsamma. Psykologen Chris Frith avbildade aktiviteten i människors hjärnor när de gjorde något väldigt lätt: de berättade när de kände lust att lyfta ett finger, och sedan lyfte de det. Det märkliga var att de förändringar i hjärnan som hänger samman med själva rörelsen kom före de som kunde kopplas till viljan att utföra den.

Vad är det då som det omedvetna kan? Vilka är skillnaderna i förmåga mellan omedvetna och medvetna processer? Enkla, nästan reflexmässiga värderingar kan ske utan att medvetandet är inkopplat. I ett experiment fick människor i uppgift att reagera så snart de såg ett ord på en datorskärm. När orden var negativa reagerade människor som fick trycka på en knapp snabbare än de som fick dra i en spak. Det omvända gällde för de positiva orden. Den spontana, omedvetna reaktionen verkar vara att stöta ifrån sig det negativa och dra till sig det positiva.

I de djupare delarna av hjärnan finns celler som är specialiserade på att förutse och värdera belöningar. De flesta av dem hör till dopaminsystemet och har kopplingar till nucleus accumbens, en grupp celler i främre delen av hjärnan. Cellerna utgör ett belöningssystem som reagerar på droger som kokain eller enkla njutningar med djupa rötter i evolutionen, till exempel mat och sex. Senare forskning visar att belöningssystemet också kan vara betydligt mer sofistikerat i sina bedömningar. Inför utsikten att få ett pund reagerar det till exempel starkare än inför möjligheten att få en penny. Det omedvetna må vara inriktat på njutning och behovstillfreddställelse som Freud sade, men under medvetandets tunna skal döljer sig inte en blind och glupande primärprocess utan en själens revisor som strävsamt och noga kalkylerar med njutningarna. Omedvetna processer kan ge märkliga resultat men är djupt rotade i en evolutionär logik.

altFörmodligen hänger perception och motorik nära samman med varandra. I samma stund som vi uppfattar ett föremål förbereder hjärnan en rörelse för att ta tag i det. Vi kan inleda samma process genom att tänka på någonting. Att tänka på mjölk betyder bland annat att förebereda en rörelse för att ta tag i mjölkpaketet.

Kan också mer komplexa motiv vara omedvetna? Det menar John Bargh, en forskare som har sökt efter sådana i ett par decennier. I sina experiment hittar Bargh omedvetna motiv som är långt ifrån enkla och reflexmässiga. I stället bygger på avancerade föreställningar om framtida tillstånd. Motiven lever vidare trots motgångar och människan hittar nya sätt att förverkliga dem. Trots det verkar de försiggå i det omedvetna.

I ett typiskt experiment varieras någon liten detalj i omgivningen. Några försöksdeltagare möts av en svag lukt av rengöringsmedel, andra inte. Några får till uppgift att komplettera ordstammar så att de bildar hela ord - och ordstammarna är valda så att orden ska knyta an till skröplighet och åldrande. Sådana små förändringar gör människor renligare, får dem att gå krokigare och tänka långsammare.

Omedvetna motiv kan alltså vara både komplexa och enkla. De kan förmodligen betyda mycket för en människas liv. Men som filosofen Patricia Churchland påpekar är de inte kaotiska yttringar av ett ostyrt driftsliv. Motiven kan vara obehagliga som i fallet med männen som attraheras av makt - men de är välstyrda, planerade och målanpassade. En människa som skulle hävda att hon inte var ansvarig för sina handlingar eftersom hon drevs av ett omedvetet motiv och därför inte kunde kontrollera sina handlingar skulle inte ha mycket att hämta, menar Chruchland. Kontrollen finns, den är bara omedveten.

Finns det då något som det omedvetna inte kan? Ett sådant område kan vara mer komplexa känslor. I hjärnan finns flera system för att förstå vad andra känner efter att ha sett deras ansiktsuttryck eller kroppshållning. Några av dem verkar kunna fungera utan att medvetandet är inkopplat - och till och med utan att de kan bli medvetna. Framför allt handlar det om strukturer som ligger under hjärnbarken, strukturer som har en lång evolutionär historia och går att hitta hos andra däggdjur. De är specialiserade på att uppfatta tecken på känslor som ilska, rädsla och glädje - känslor som motiverar till handling och verkar ha en motsvarighet hos djuren. De känslorna är prioriterade i hjärnans perception. De uppfattas snabbt och omedvetet. Ett hotfullt ansikte upptäcker man snabbt i en mängd av likgiltiga medmänniskor. Andra delar av hjärnan är avgörande för att förstå känslor som skam eller stolthet - alltså känslor som inte bara förhåller sig till omvärlden utan också till en förställning om självet. De delarna verkar vara mer tillgängliga för medvetandets insyn.

Efter ett par decennier av forskning tonar en bild fram av människors berättelser om sina inre liv som inte bara berättelser, utan ofta också ren fiktion. Det är en märklig, kanske omskakande bild. Vid sidan av det medvetna livet påverkas vi av omedvetna processer. De är målinriktade, kontrollerade och nyttostyrda.

På Freuds tid var sökandet efter det omedvetna ett spännande, radikalt företag. Freuds försökte förklara det omedvetna. I den moderna psykologins biologiskt präglade begreppsvärld är det snarare medvetandet som behöver förklaras. Att de omedvetna processerna varit gynnsamma under evolutionen är lätt att förstå. Men varför har vi ett medvetande?

Johan Lundin Kleberg

Den freudianska soffan Litteratur
Freud och det omedvetna:
Freud, S. (1910). Zur Psychopathologie des Alltagslebens, 3. Uppl., Berlin: S. Karger
Freud, S. (1940). Die Zerlegung der Psychischen Persönlichkeit. I Freud, S., Gesammelte Weke.
Fünfzehnter Band. London: Imago Publishing
Ginzburg, C. (1989). Ledtrådar. Essäer om konst, förbjuden kunskap och dold historia. Stockholm:   
Häften för kritiska studier
Vi känner inte till våra verkliga motiv:
Frith, C.D. (2007) Making up hte mind: how the brain creates our mental world. Wiley Blackwell
Gazzaniga, M., (2000). Cerebral specialization and interhemispheric communication. Does the corpus callosum enable the human condition?, Brain, 123, 1293-1326
Nisbett, R.E., & Wilson, T.D. (1977). Telling more than we can know: verbal reports on mental  processes, 84, 232-259
Känslor och det omedvetna:
Tamietto, M. & de Gelder, B. (2010). Neural bases of the non-conscious perception of emotional signals. Nature reviews neuroscience, 11, 698-709
Omedvetna och medvetna motiv:
Bargh, J. & Morsella, E. (2008). The unconscious mind. Perspectives in Psychological Science., 3,    73-79
Custers, R. & Aarts, H. (2010). The unconscious will: how the pursuit of goals operates outside of conscious awareness. Science, 329, 47-50
Suhler, C.L. & Churchland, P. (2009). Control: conscious and otherwise. Trends in cognitive   sciences, 13

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Ur arkivet

view_module reorder

Idioten på muséet

Hörde en gång om en idiot som gjorde ett museum på precis allt som flöt iland hos honom vid ett klippors ytterskär, bl.a. åror, lådor med smuggelsprit, talrika naziuniformer, EFFOA:s ...

Av: Stefan Hammarén | Stefan Hammarén | 26 oktober, 2011

Teori versus praksis

Forord I dag er det allment og utbredt å tro og mene at for mennesket finnes det ikke lenger et sikkert grunnlag for erkjenningen, det vil si at mennesket svever over ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 27 januari, 2014

Art Games – varken dataspel eller konst

Det finns konstnärer som gör dataspel och det finns dataspel som betraktas som konst. Man brukar benämna de här spelen för Art Games, konstnärliga dataspel om man skulle översätta det ...

Av: Mathias Jansson | Essäer om konst | 13 januari, 2014

“Guds ord bär inte bojor.” Tankar vid ett bortglömt 80-årsjubileum

I Berlin-Marienhof finns en kyrka med namnet ”Martin-Luther-Gedächtniskirche”. Inget särskilt anmärkningsvärt, skulle man kunna tycka – alltså detta, att en kyrka i Tysklands huvudstad ägnas minnet av den man som ...

Av: Thomas Notini | Essäer om religionen | 14 september, 2014

Det är som om öarna åter stiger upp för min syn

Det är som om öarna åter stiger upp för min syn   Klipporna på Färöarna är otaligt många och fantastiskt vackra. Har rest på många sätt, och i många länder, men särskilt starkt ...

Av: Björn Gustavsson | Resereportage | 09 februari, 2007

Tro og metaetisistisk kritisisme. Del III. Naturvitenskap og metafysisistisk livsfenomenologisme.

Innledning. Livsfenomenologismen er en filosofisk retning og som går ut på at livet har forrang framfor verden eller ego. Metafysisistisk livsfenomenologisme er en metafysisk skoleretning; den metafysisistiske livsfenomenologisme går ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 07 juni, 2011

Samhället som inte räcker till för alla

  En uteliggare underhåller sig med musiken. Foto: Hebriana Alainentalo Samhället som inte räcker till för alla "Hemlösheten har inte ökat sedan 1993, att den syns mer är kanske för att det ...

Av: Martina Kopra | Reportage om politik & samhälle | 05 oktober, 2006

Claude Simon - ordorgiernas mästare

Intrigen är inget och berättandet allt i Claude Simons vindlande textmassor. Det är textsjok som befinner sig bortom de gängse intrigvestibulerna och det vanliga a till ö harvandet i den ...

Av: Benny Holmberg | Essäer om litteratur & böcker | 19 april, 2010

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.

Cron Job Starts