Har UFO: n någon plats inom teosofin?

Flygande tefat i historia och religion  En av de första dokumenterade UFO-observationerna gjordes den 5 augusti år1926. Det var den ryske målaren, upptäcktsresande och mystikern Nicholas Roerich, som befann sig på ...

Av: Carl Ek | 23 november, 2013
Kulturreportage

Det urolige sinn. Del I

Innledning Artikkelen miner om tre ulike oppfattelser om menneskesinnet, der den enkelte oppfattelse utgjør et element i en mer omfattende teori om hvilke ting som fins i universet. Det gis, etter ...

Av: Thor Olav Olsen | 03 december, 2012
Agora - filosofiska essäer

Beatrice Månsdotter

Glödande skymningsljus

”Jag har sett det här förut.” Han kisar med ögonen. ”Tusentals gånger i mina drömmar. Det är som om jag redan har varit här.” ”Mmm.” Hon nickar och följer med ...

Av: Beatrice Månsdotter | 28 december, 2016
Gästkrönikör

Donald och Melania Trump

Dynastin Trump

Gwenda Blairs “The Trump: three generations of Builders” som gavs ut för femton år sedan har när den kommit på nytt utökats med en del sidor och fått några extra ...

Av: Ivo Holmqvist | 08 oktober, 2016
Reportage om politik & samhälle

  • Essäer
  • Publicerad:

Vem köper vem?



altVem köper vem i denna värld?
Att inte vilja se världen räcker inte. Kan man se världen? Är den synlig för den som inte ser? Den som länge har befunnit sig i en lång mörk tunnel tror kanske inte på de ljusmynningar som här och var uppenbarar sig.
I Samuel Becketts lilla roman The Lost Ones (De förlorade), som jag en gång läste i Sjugare by i Dalarna och som Beckett då sände mig eftersom jag inte hade råd att köpa denna bok, kan man läsa om människor som hela tiden söker en utväg utan att finna någon. På ett ställe i The Lost Ones står det: "They may crawl blindly in the tunnels in search of nothing." Det är detta blinda sökande efter ingenting som pågår överallt i en värld som skryter med sina sterila teknikparadis.
Samuel Beckett har medkänsla med de förlorade, som ibland klättrar mot ljuset men inte når fram till det. Instängda i sig själva finner de ingen utväg. Frånvaron av gudarnas närvaro är påtaglig. Man kanske försöker nå fram till en utväg, en väg ut ur mörkret, och inser slutligen kanhända att allt sökande har varit förgäves.

Människor har sina föremål och sina vanor som tröst och sällskap: sina cigaretter, sitt vin och sina apparater, sina möbler och sina ägodelar, som när de blivit överflödiga kastas på soptippen. Soptipparna får ta emot både gamla och nya saker, och överflödet tycks sakna gränser. Vi behöver tröstas.
Makten och lagarna är befallande. Myndigheterna bestämmer till stor del över våra liv. Du drar ditt lass i tysthet och hoppas kanske att nå fram till ditt mål. Du gör din plikt. Du kan själv. Ibland tjänar vi något vi kan kalla en vision. Vi är konstnärer, skapande konstnärer. Men om denna vision inte leder till pengar, vad är den då värd? När vårt arbete inte kan mätas med pengars mått, vad är det då värt?
Den franske diktaren och nobelpristagaren Anatole France skriver i sin legendartade roman Vid den heliga Klaras brunn om franciskanermunken Giovanni. Denne munk som bor i den lilla staden Viterbo under medeltiden, undrar vad det goda är när han ställs inför brödrasällskapet "Det godas vänner", där en dekan berömmer den som tjänar en husbonde utan att ta betalt. Detta anses vara godhet. Kan alltså fattiga nutida poeter anses vara goda? Man tar emot word-filer som kostat upphovsmannen åtskillig möda under lång tid och man förvandlar dessa filer till läsbara texter på boksidor, tidskriftssidor och tidningssidor. Man säljer och köper.

altAnatole France skriver om munken Giovanni som träffar en stenbrytare och säger till denne: "Hur kan man äga ett berg?" Stenbrytaren bryter sten åt den som äger berget. Han sliter ut sin kropp och får nätt och jämnt bröd så att han överlever. I staden där hans arbetsgivare bor ser han maktens tinnar och torn, och ovanför dessa torn ser stenbrytaren en jätte med orättvisans klubba i sina händer.
Det blinda slaveriet har pågått länge. Nutidens individer vill ofta äga så mycket som möjligt, och ägarpartiernas makt fortsätter att härska i tron att de representerar "Det godas vänner" som Anatole France skriver om. Han lyfter fram vårt säljande och köpande och skriver med tanke på Franciskus att "den som säljer är fiende till den som köper" och att "handelns konst är om möjligt skadligare än krigets".
Det är inte bara berg och skogar som är värdefulla. Vi ärver jord och vi missköter jord. Skogarna skövlas. Haven förvandlas till soptippar. Olja, uran, radioaktivitet ... Överallt pågår en lönsam förgiftning, det vill säga: till synes lönsam.

I boken Vi har regn men inte vatten av Gudrun Utas (en bok som getts ut av Folkkampanjen mot kärnkraft - kärnvapen och Föreningen Fjärde Världen) möter man åtskilliga ögonvittnen från olika områden där ursprungsbefolkningar bor och där uran bryts. Deras vatten är knappast drickbart och luften är minst sagt ohälsosam. Till och med gräset skriker, som en liten pojke uttrycker det i ett av vittnesmålen.
Redan i mitten av 1900-talet påpekade naturforskaren Viktor Schauberger faran med en explosionsteknik och en söndersprängningsteknik som han kallade dödsteknik.
Nu finns alternativa vägar (energi som hämtas från vind, sol och vatten). Och ändå fortsätter den gamla dödstekniken att breda ut sig.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

altVad säger den medeltida munken Giovanni? Han talar om Franciskus, som inte tjänar någon annan än sitt eget innersta samvete och den andens frihet som vi fortfarande saknar.
Poeten och teaterförnyaren Antonin Artaud skrev boken van Gogh självmördad av samhället, som jag översatt och som Norstedts borde ge ut på nytt. Enligt detta förlag måste jag kanske vänta till år 2015 innan en nyutgivning av mina översättningar av Beckett och av Artaud kan bli möjlig.
Artaud och i viss mån van Gogh felbehandlades av läkare och vårdare som förmodligen trodde på den gängse läkekonstens effektivitet.

Vi bryter våra stenar och vi sliter ut våra kroppar, och det är tänkbart att vi kan hitta en utväg om vi slutar att vara blinda löneslavar och i stället tjänar en natur som lyfter upp skapandet till de fria källor Schauberger och andra nyskapande människor är medvetna om.
Vem köper vem i denna värld? Vem tror på alla deckarintriger och all relationsproblematik som utbjuds på alla mässor? Templet står tomt, och kommersen har blivit helig. Ingen välter längre omkull växlarnas och månglarnas bord.
En gång i den svenska politiska miljörörelsens begynnelse skrev jag en text som publicerades i tidningen Miljö och Framtid och som heter "Trosbekännelse". Den texten har fortfarande kvar sin aktualitet och passar som avslutning på denna artikel, som bland annat inspirerats av Anatole Frances roman Vid den heliga Klaras brunn, Samuel Becketts The Lost Ones, Antonin Artauds van Gogh självmördad av samhället och Vi har regn men inte vatten (Tio vittnesmål om följderna av uranbrytning och nukleär verksamhet) av Gudrun Utas.

altVi tror på Kommersen, bruttonationalproduktens,
himmelens och jordens skapare.
Vi tro ock på det heliga partiet,
och dess enfödde son, den heliga lönsamheten,
vilken är avlad i tillfredsställelsens anda,
född av skökan begäret,
pinad under den heliga sysselsättningen,
korsfäst, död och begraven i industrisamhället,
nederstigen till storstaden,
på tredje dagen uppstånden igen ifrån de olönsamma,
uppstigen till Kommersens högsta tinnar,
sittande på allsmäktiga bankdirektörers
och politikers högra sidor,
därifrån igenkommande till att fortsätta
att utsuga levande och döda.
Vi tro ock på den heliga Kommersens tjänare,
en helig allmännelig sjukkassa
ur vilken ingen kan utträda,
de heliga köpta kritikernas samfund,
produktionens förlåtelse, konsumenternas uppståndelse
och de eviga ägodelarnas liv.

Percival
Fotnot. Våren 2010 utkom Percivals roman Västerlandsfärden. En hednisk historia (CKM Förlag). Se f.ö. www.percival.nu och www.artdistribution.se

Bilder: Hebriana Alainentalo

Ur arkivet

view_module reorder

Elizabeth I Vid Monsieurs avresa

Elizabeth I Vid Monsieurs avresa       Jag sörjer; visar ej min svaghet här – jag älskar; hatet tycks min enda lag – jag handlar, utan att nämna den avsikt jag bär. Jag tyckes stum; i ...

Av: Elizabeth I | Utopiska geografier | 28 januari, 2014

Frida Kahlo och den kvinnliga stilen

Vad händer när man klassificerar konst skapad av kvinnliga konstnärer som just ”kvinnlig”? Pekar man på samhälleliga strukturer som har legat till grund för att kvinnliga konstnärer genom historieskrivningen har ...

Av: Simone Frankel | Konstens porträtt | 08 mars, 2013

Gaston Bachelard 1965

Bachelard och den poetiska föreställningens fenomenologi

”Det finns ingen poesi som föregår det poetiska verbets gärning. Det finns ingen verklighet som föregår den litterära bilden.” – Rummets poetik (1957)

Av: Mattias Lundmark | Agora - filosofiska essäer | 21 juli, 2017

Det omedvetna och Freud

Det är en morgon i Wien. Sigmund Freud går genom sin våning klädd i badrock och tofflor. I en plötslig ingivelse greppar han sin ena toffel och kastar den med ...

Av: Johan Lundin Kleberg | Essäer | 26 oktober, 2010

När det var bättre förr

När det var bättre förr Nyligen är det femtio år sedan sista numret av Sveriges utan konkurrens bästa novelltidskrift kom ut. Någon riktig efterföljare har den aldrig fått och det är ...

Av: Bertil Falk | Essäer om litteratur & böcker | 01 mars, 2007

Turiststaden Wien för 100 år sedan

Den förste ”turisten” som omnämns i skrift på Österrikes breddgrader kom år 1012 och råkade verkligen illa ut. Man ansåg honom vara spion och han fångades in och torterades i ...

Av: Lilian O. Montmar, Mats Olofsson | Resereportage | 23 november, 2011

Bild: Anikó Bodoni Lind

Himlen – Det är tid för debatt

Efter att jag skrivit några teaterpjäser tillsammans med den numera guldbaggeprisade Mikael Segerström, var det dags att skriva en pjäs helt på egen hand. Det skulle vara en pjäs som ...

Av: Vladimir Oravsky | Gästkrönikör | 08 september, 2016

Pipor, cigaretter och fimpar i konsten

”Rökning skadar allvarligt dig själv och personer in din omgivning.”  En essä om rökning i konsten borde lämpligen inledas med en varningstext eftersom rökningen ligger bakom 90% av alla fall av ...

Av: Mathias Jansson | Essäer om konst | 05 september, 2014

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.