Bebådelse av  Hebriana Alainentalo

Rösten som sångens öde

Denna text, vars form och struktur nödvändigtvis är fragmentets, handlar om rösten. Rösten som osynlig del av kroppen. Rösten i sina materiella uttrycksformer. Rösten som begrepp, men också röst i ...

Av: Guido Zeccola | 06 februari, 2017
Essäer om musik

26. Ines

Ur intimitetsboken.   Nummer: 1. Datum: 12/10 1938 Datum för händelsen: 24/5 1938 Plats: Skeppargatan, Stockholm. Person: Karin B Händelse: Jag var hemma hos Karin med anledning av hennes fredsarbete. Jag skulle eventuellt genomföra en fredskonferens och ville ...

Av: Ines | 08 juni, 2012
Lund har allt utom vatten

Om Lars Wivallius Klagevisa över denna torra och kalla vår

Gott majregn giv, lät dugga tätt ner, lät varm dagg örterna fukta.Oss torkan bortdriv, lät frosten ej merDe späda blomsteren tukta.Var nådig, var rådig!För dem jag ber,Som Herran tjäna och frukta.Ur ...

Av: Birgitta Milits | 31 Maj, 2013
Essäer

En månad i Kirgizistan

Klockan är ca halv fem på morgonen. En man ligger livlös och övergiven mitt på gatan. Det är fortfarande mörkt ute. Jag är på väg från Manas flygplats till huvudstaden ...

Av: Åsa Gustafsson | 01 september, 2011
Resereportage

  • Essäer
  • Publicerad:

Vem köper vem?



altVem köper vem i denna värld?
Att inte vilja se världen räcker inte. Kan man se världen? Är den synlig för den som inte ser? Den som länge har befunnit sig i en lång mörk tunnel tror kanske inte på de ljusmynningar som här och var uppenbarar sig.
I Samuel Becketts lilla roman The Lost Ones (De förlorade), som jag en gång läste i Sjugare by i Dalarna och som Beckett då sände mig eftersom jag inte hade råd att köpa denna bok, kan man läsa om människor som hela tiden söker en utväg utan att finna någon. På ett ställe i The Lost Ones står det: "They may crawl blindly in the tunnels in search of nothing." Det är detta blinda sökande efter ingenting som pågår överallt i en värld som skryter med sina sterila teknikparadis.
Samuel Beckett har medkänsla med de förlorade, som ibland klättrar mot ljuset men inte når fram till det. Instängda i sig själva finner de ingen utväg. Frånvaron av gudarnas närvaro är påtaglig. Man kanske försöker nå fram till en utväg, en väg ut ur mörkret, och inser slutligen kanhända att allt sökande har varit förgäves.

Människor har sina föremål och sina vanor som tröst och sällskap: sina cigaretter, sitt vin och sina apparater, sina möbler och sina ägodelar, som när de blivit överflödiga kastas på soptippen. Soptipparna får ta emot både gamla och nya saker, och överflödet tycks sakna gränser. Vi behöver tröstas.
Makten och lagarna är befallande. Myndigheterna bestämmer till stor del över våra liv. Du drar ditt lass i tysthet och hoppas kanske att nå fram till ditt mål. Du gör din plikt. Du kan själv. Ibland tjänar vi något vi kan kalla en vision. Vi är konstnärer, skapande konstnärer. Men om denna vision inte leder till pengar, vad är den då värd? När vårt arbete inte kan mätas med pengars mått, vad är det då värt?
Den franske diktaren och nobelpristagaren Anatole France skriver i sin legendartade roman Vid den heliga Klaras brunn om franciskanermunken Giovanni. Denne munk som bor i den lilla staden Viterbo under medeltiden, undrar vad det goda är när han ställs inför brödrasällskapet "Det godas vänner", där en dekan berömmer den som tjänar en husbonde utan att ta betalt. Detta anses vara godhet. Kan alltså fattiga nutida poeter anses vara goda? Man tar emot word-filer som kostat upphovsmannen åtskillig möda under lång tid och man förvandlar dessa filer till läsbara texter på boksidor, tidskriftssidor och tidningssidor. Man säljer och köper.

altAnatole France skriver om munken Giovanni som träffar en stenbrytare och säger till denne: "Hur kan man äga ett berg?" Stenbrytaren bryter sten åt den som äger berget. Han sliter ut sin kropp och får nätt och jämnt bröd så att han överlever. I staden där hans arbetsgivare bor ser han maktens tinnar och torn, och ovanför dessa torn ser stenbrytaren en jätte med orättvisans klubba i sina händer.
Det blinda slaveriet har pågått länge. Nutidens individer vill ofta äga så mycket som möjligt, och ägarpartiernas makt fortsätter att härska i tron att de representerar "Det godas vänner" som Anatole France skriver om. Han lyfter fram vårt säljande och köpande och skriver med tanke på Franciskus att "den som säljer är fiende till den som köper" och att "handelns konst är om möjligt skadligare än krigets".
Det är inte bara berg och skogar som är värdefulla. Vi ärver jord och vi missköter jord. Skogarna skövlas. Haven förvandlas till soptippar. Olja, uran, radioaktivitet ... Överallt pågår en lönsam förgiftning, det vill säga: till synes lönsam.

I boken Vi har regn men inte vatten av Gudrun Utas (en bok som getts ut av Folkkampanjen mot kärnkraft - kärnvapen och Föreningen Fjärde Världen) möter man åtskilliga ögonvittnen från olika områden där ursprungsbefolkningar bor och där uran bryts. Deras vatten är knappast drickbart och luften är minst sagt ohälsosam. Till och med gräset skriker, som en liten pojke uttrycker det i ett av vittnesmålen.
Redan i mitten av 1900-talet påpekade naturforskaren Viktor Schauberger faran med en explosionsteknik och en söndersprängningsteknik som han kallade dödsteknik.
Nu finns alternativa vägar (energi som hämtas från vind, sol och vatten). Och ändå fortsätter den gamla dödstekniken att breda ut sig.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

altVad säger den medeltida munken Giovanni? Han talar om Franciskus, som inte tjänar någon annan än sitt eget innersta samvete och den andens frihet som vi fortfarande saknar.
Poeten och teaterförnyaren Antonin Artaud skrev boken van Gogh självmördad av samhället, som jag översatt och som Norstedts borde ge ut på nytt. Enligt detta förlag måste jag kanske vänta till år 2015 innan en nyutgivning av mina översättningar av Beckett och av Artaud kan bli möjlig.
Artaud och i viss mån van Gogh felbehandlades av läkare och vårdare som förmodligen trodde på den gängse läkekonstens effektivitet.

Vi bryter våra stenar och vi sliter ut våra kroppar, och det är tänkbart att vi kan hitta en utväg om vi slutar att vara blinda löneslavar och i stället tjänar en natur som lyfter upp skapandet till de fria källor Schauberger och andra nyskapande människor är medvetna om.
Vem köper vem i denna värld? Vem tror på alla deckarintriger och all relationsproblematik som utbjuds på alla mässor? Templet står tomt, och kommersen har blivit helig. Ingen välter längre omkull växlarnas och månglarnas bord.
En gång i den svenska politiska miljörörelsens begynnelse skrev jag en text som publicerades i tidningen Miljö och Framtid och som heter "Trosbekännelse". Den texten har fortfarande kvar sin aktualitet och passar som avslutning på denna artikel, som bland annat inspirerats av Anatole Frances roman Vid den heliga Klaras brunn, Samuel Becketts The Lost Ones, Antonin Artauds van Gogh självmördad av samhället och Vi har regn men inte vatten (Tio vittnesmål om följderna av uranbrytning och nukleär verksamhet) av Gudrun Utas.

altVi tror på Kommersen, bruttonationalproduktens,
himmelens och jordens skapare.
Vi tro ock på det heliga partiet,
och dess enfödde son, den heliga lönsamheten,
vilken är avlad i tillfredsställelsens anda,
född av skökan begäret,
pinad under den heliga sysselsättningen,
korsfäst, död och begraven i industrisamhället,
nederstigen till storstaden,
på tredje dagen uppstånden igen ifrån de olönsamma,
uppstigen till Kommersens högsta tinnar,
sittande på allsmäktiga bankdirektörers
och politikers högra sidor,
därifrån igenkommande till att fortsätta
att utsuga levande och döda.
Vi tro ock på den heliga Kommersens tjänare,
en helig allmännelig sjukkassa
ur vilken ingen kan utträda,
de heliga köpta kritikernas samfund,
produktionens förlåtelse, konsumenternas uppståndelse
och de eviga ägodelarnas liv.

Percival
Fotnot. Våren 2010 utkom Percivals roman Västerlandsfärden. En hednisk historia (CKM Förlag). Se f.ö. www.percival.nu och www.artdistribution.se

Bilder: Hebriana Alainentalo

Ur arkivet

view_module reorder

Edmund Husserls Experience & judgment. Om erfarenhet, omdöme och andra fenomenologiska grundbegrepp …

 Foucault är bland annat känd för att ha förutspått hur århundradet skulle bli deleuzianskt, men med tanke på Husserl-arkiven i Leuvens utgåva av Husserliana. Edmund Husserl Gesammelte Werke om 42 ...

Av: Allan Persson | Agora - filosofiska essäer | 30 april, 2012

Om Lars Wivallius Klagevisa över denna torra och kalla vår

Gott majregn giv, lät dugga tätt ner, lät varm dagg örterna fukta.Oss torkan bortdriv, lät frosten ej merDe späda blomsteren tukta.Var nådig, var rådig!För dem jag ber,Som Herran tjäna och frukta.Ur ...

Av: Birgitta Milits | Essäer | 31 Maj, 2013

Queer Tango och Tantrisk Buddhism

Sex är nog inte mänsklighetens bästa ämne. Konstigt och märkvärdigt kan det tyckas, efter som sex ju betingar själva vår existens. Men så har också, under epokernas gång, sådana filosofier ...

Av: Annakarin Svedberg | Essäer om religionen | 02 april, 2011

Hawaii - ett paradis eller en illusion?

Hawaiis tropiska och avlägsna öar är för de flesta människor förknippat med paradiset på jorden. Långa, milslånga sandstränder med vajande palmer, solsken och ständigt leende människor med blommor runt halsen ...

Av: Linda Johansson | Resereportage | 06 april, 2009

Å leve i forbindelsen. Del I

Slik jeg har skrevet om disse anliggender tidligere(i TK), så undersøkte såvel W. Dilthey(1833-1911) som W. Schapp(1884-1965), hver på sin måte, det de forstod som 'livssammenhengen', det vil si at ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 19 oktober, 2012

Vad jag till sist kommit fram till

Vad jag till sist kommit fram till i alla dessa studier, allt detta tänkande, är att världen inte styrs av en Gud, men den är heller inte ett mekaniskt, deterministiskt ...

Av: Erland Lagerroth | Agora - filosofiska essäer | 28 november, 2014

Gilda Melodia

Ett avantgarde av missfoster

Den andliga fronten som under 1900-talet kämpade mot den moderna teknokratins destruktiva metoder existerar inte längre sedan något årtionde tillbaka. I svetsfogen mellan "usura" och en globalism som är totalitarismens ...

Av: Gilda Melodia | Gilda Melodia | 25 Maj, 2016

Den stora resan

Den vilda och hemlösa karaktären hos den sista resan i detta liv kan inte sublimeras. Döden infinner sig som ett otajmat avbrott med prägeln av ett mörkt mirakulum. Den kommer alltid ...

Av: Eugenio Trías | Agora - filosofiska essäer | 05 januari, 2013

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.