Under ordens skuggor. En natt med Gunnar Ekelöf

Det är stilla och stjärnklart, snön nypackad och gnistrande därute, klockan är tre i den mörka vinternatten när jag sakta läser mig in under Gunnar Ekelöfs djupa ordskuggor. Här talar ...

Av: Benny Holmberg | 01 januari, 2013
Litteraturens porträtt

Ett finskt trauma

”Kvinnogardisterna står i stadshusets fönster och skjuter mot de överlägsna vita styrkorna. Männen vill ge upp, men kvinnorna vägrar. Likhögarna på gatorna växer och Tammerfors står i brand. Det är ...

Av: Rolf Karlman | 02 februari, 2017
Essäer om politiken

Näsornas näsbänderska

Så som de en del såg ut nånting i likhet amasonskorna, amasonskara, amasonszons tyngdupplyfterskorna till yes no right boxare som dotter H Duda Dada Yankovich plulubaschschiskans en rotryckerska avsluttråderska näsbänderska ...

Av: Stefan Hammarén | 21 november, 2012
Stefan Hammarén

Detalj ur Begravningen av greve Orgaz (1586–1588), El Greco

Greken från Kreta

I skuggan av de välvda gångarna nere vid Heraklions hamn på Kreta stötte jag på ett par skyltar som berättade att den gamla hamnen från den venetianska tiden hade varit ...

Av: Mathias Jansson | 30 juli, 2016
Konstens porträtt

  • Essäer
  • Publicerad:

Om tro och vetande och behovet att ett gemensamt samtalsrum



altEn sentida hypotes hävdar att det finns en gen som styr individens spiritualitet. Den så kallade gudsgenen.

Denna hypotes framlades i modern tid av den amerikanska genetikern Dean Hamer, och har givit upphov till en del kontroverser och kritisk respons från både den vetenskapliga och religiösa världen. Hypotesen föreslår i korthet att spiritualitet till viss del är ärftligt och under evolutionens gång har kommit att favoriseras och därmed öka i förekomst och utsträckning i den mänskliga populationen. Den ärftliga funktionen tillskriver Hamer VMAT2-genen (The Vesicular Monoamin Transporter 2).

Han själv är noggrann med att påpeka att mycket forskning kvarstår innan hypotesen uppnår tillfredställande klarhet genom utgallring av existerande frågetecken såsom varför spiritualitet har kommit att favoriseras ur ett evolutionärt perspektiv .

Historiskt sett har naturvetenskapens försök att på ett vetenskapligt sätt hantera trosfrågor ofta mötts av skepsis från teologers håll; en skepsis som nuförtiden är aningen mer återhållsam. En allmän atttityd att tro och vetande är ikommensurabla är dock fortfarande förekommande i den religiösa och teologiska diskursen. Detta har dock inte hindrat flertalet forskare inom olika natur- och humanvetenskapliga discipliner, däribland Hamer, att applicera att använda sina respektive vetenskapliga mätmetoder på religiositet och spiritualitet.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

 

Hamers hypotes utgör bara en bråkdel av natur- och humanvetenskapens inträde på religionsvetenskapens och teologins scen. Ett annat exempel som kan anges är den amerikanska psykologen Paul Blooms påstående att människan är medfött disponerad att vara kreationist. Huruvida Hamers hypotes och Blooms påstående stämmer eller inte är säkerligen inte av så stor vikt för den övertygat troende. Han eller hon kommer med största säkerhet att ignorera dylika påståendens sanningshalt och bibehålla sin övertygelse. Det faktum att dessa påståenden överhuvudtaget existerar är dock en nagel i ögat för den religiösa diskursens förutvarande ensamrätt att uttala sig om trosfrågor.

En urholkning av denna ensamrätt är enbart en naturlig och positiv utveckling. Naturlig i den bemärkelse att vetande är en ständig rörelse framåt, och att en fusion mellan olika sorters vetande slutligen är oundvikligt. Positiv i den bemärkelse att ett utökande av -låt oss kalla det- plausibelt vetande erhåller ett värde i sig. Samt positiv i den bemärkelsen att natur- och humanvetenskapliga hypoteser till förekomsten av religiositet och spiritualitet helt enkelt erbjuder alternativa förklaringar och därmed med stor sannolikhet äger potentialen att tillfredställa och/eller tilltala en bredare demografi.

altNaturvetenskapen demokratiserar så att säga religionen.

På samma gång som man med enkelhet kan lyfta fram det positiva häri går det inte att förneka existensen av en överskuggande problematik, vilket är det faktum att de båda fälten -natur- och humanvetenskapen samt religionen- agerar utifrån radikalt skilda spelregler; utifrån radikalt skilda epistemiska antaganden. När detta är fallet är det av vikt att parterna sinsemellan visar varandra vederbördig respekt och att denna respekt vidhålles över tid. Detta är något som båda parter -av politiska eller personliga skäl- ofta medvetet som omedvetet förbiser. Kommunikationen mellan den religiösa och vetenskapliga världen är från första början behäftad med problem. Visas inte vederbördig respekt tenderar denna problematik att blomma ut i en omaskerad och destruktiv antagonism, vilket ofta är fallet i kommunikationen mellan radikalt övertygade individer av alla de olika slag. Om man är övertygad i sin tro om något, och denna tro ligger till grund för ens allmänna hållning till livet, är det naturligt att beakta allt som urholkar denna grund som mer eller mindre fientligt. Alla försök som direkt eller indirekt leder till en urholkning av den radikalt övertygades grund är dock inte något som kan eller ska undvikas. Vad som dock kan undvikas är att de teser som den vetenskapliga eller religiösa verksamheten ger upphov till används i nedlåtande syfte gentemot motparten. Ett sådant beteende brister i respekt och i längden även trovärdighet. Ett exempel på denna sortens beteende från den sekulära världen är evolutionärbiologen Richard Dawkins privata korståg mot all organiserad religion. Tillsammans med filosofen Daniel Dennet, neuroforskaren Sam Harris och journalisten, samt författaren Christopher Hitchens för han en ofta hetsig och ateistiskt militant diskussion om religionens avskaffande. Istället för att på ett produktivt sätt propagera för den naturalistiska världshållningen strävar althan efter en sorts vetandets homogenisering. I mångt och mycket skiljer detta förhållningssätt sig inte nämnvärt från den skadliga dogmatism som är vanligt förekommande hos många religiösa rörelser. En dogmatisk ateist håller lika (osunt) hårt fast vid sina övertygelser som en dogmatiskt troende.

Om uppkomsten av ett civilt samtalsrum i trosfrågor ska vara möjlig, vilket borde vara önskvärt, måste den dogmatiska ateisten ändra sitt hetsiga tilltal medan den dogmatiskt troende inte kategoriskt förvägrar natur- och humanvetenskapen att uttala sig i frågor om religion och spiritualitet. Detta skulle dock avkräva ett avskaffande av dogmatismen hos båda parter, vilket förefaller vara en naiv förhoppning. Om de båda emellertid vore villiga att släppa sin dogmatism skulle den möjliggjorda kommunikationen sannolikt ge upphov till uppkomsten av just ett sådant civilt samtalsrum. Ett samtalsrum som skulle kunna fungera som både frirum för båda parter och som en kreativ källa. I detta sammanhang, som ett inlägg till ett sådant öppet forum, ser jag Hamers hypotes som uteslutande positiv. Om det visar sig att genen finns eller inte är i förhållande till detta - enligt mig- mindre viktigt.

Aje Björkman

 

 

Ur arkivet

view_module reorder

Whilde på sommar

Doktor Frederick Foster Hervey Quin var två steg från döden. En koleraepidemi hade brutit ut och Quin insjuknade med grymma plågor. Desperat tog han det homeopatiska medlet camphor, som Hahnemann hunnit ...

Av: Stefan Whilde | Stefan Whilde | 01 juni, 2014

Dikter av Sven André

Rivning   Långsamt ritar deras drömmar om bilden av det obeständigas landskap Några vinklar här Några rutmönster där Vad som är i vägen för de becksvarta pulsslagen bryts sönder till sin döda natur Vad som undslipper årens marsch mot Utopia står ...

Av: Sven André | Utopiska geografier | 07 december, 2009

Porkkala. Kusten 2009 Foto Matti Paavola

Porkalas parentes

Till september 1944 var Porkala mest känd som ett stycke vänlig skärgårdsnatur några mil utanför Helsingfors. Ett stycke havsomsusad nyländsk skärgård med blankpolerade klipphällar och martalls bevuxna kobbar. Längre inåt ...

Av: Rolf Karlman | Reportage om politik & samhälle | 15 juli, 2016

En rökares försvarstal

 En av mina väninnor försöker leva ett hälsosamt liv, för att må bra. Nu äter hon rätt, a la diet nya modellen och motionerar som sig bör. Hon springer varje ...

Av: Jenny Berggren Keljevic | Gästkrönikör | 30 december, 2013

Care Santos på Bokmässan i Göteborg 2014 Foto Per A J Andersson

Några reflektioner kring Care Santos prisbelönta roman Media vida

Elisabeth Tegelberg om Care Santos nya roman

Av: Elisabeth Tegelberg | Essäer om litteratur & böcker | 25 april, 2017

Pièta och den röda hästen

Thomas Notinis högintressanta uppsats här på sidan om Kasimir Malevitj fick mig att fundera över några bildminnen, det ena mitt eget, det andra min mors. Som ung glop för femtio ...

Av: Ivo Holmqvist | Övriga porträtt | 10 december, 2014

Julen är inte vad den alltid har varit

Det är lätt att tänka sig att julen är vad den är och att den alltid har varit vad den är idag.  Den klassiska sagan En julsaga av Charles Dickens beskriver ...

Av: Belinda Graham | Essäer om litteratur & böcker | 01 november, 2013

Paddington anländer till Paddington Station med en lapp runt halsen

Paddington - En björn för alla tider

Paddington är urtypen för den artige främlingen. Han kommer som flykting till Storbritannien med en lapp runt halsen och hittas av den snälla familjen Brown på en tågstation i London ...

Av: Belinda Graham | Gästkrönikör | 02 december, 2017

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.