Kan teatern dra nytta av höstens filmdebatt? Teatersåret 2009

I samband med Stockholms Filmfestival i november anno 2009 vaknade för en gång skull ett debattsuget Sverige till liv. Kanske minns ingen lika tydligt festivalfilmerna som den debatt med fokus ...

Av: Anna Nyman | 25 december, 2009
Kulturreportage

Tibet - en dröm i väst

Om "Prisoners of Shangri-La" av Donald S. Lopez jr. Utgiven på The University of Chicago Press i Chicago 1998 Boken kan ses som en lång och faktaspäckad berättelse om hur ...

Av: Annakarin Svedberg | 23 februari, 2011
Essäer om religionen

Teater Sláva visar Inannas mod

Katabasis. Foto: Daniel Rudholm Den 7 november är det urpremiär för Katabasis - The Best of Hell i Teater Slávas uppförande. Spelet handlar om och kretsar runt Inannas nedstigning i underjorden. Inanna ...

Av: János Deák | 03 november, 2008
Scenkonstens porträtt

Primo Levi. Så faller det oanade över oss

Två poeter för mig okända i den egenskapen, Primo Levi så känd för sitt öde, delvis av politiska skäl, att det överskuggat hans diktning, Chlebnikov okänd för han språk för ...

Av: Oliver Parland | 27 januari, 2012
Essäer om litteratur & böcker

  • Essäer
  • Publicerad:

2000-talets första teaterdecennium



Om Nummer Specialutgåva 2010

alt

Sökande och samlande utgör sedan urminnes tider handlingsmönster i människans liv. Sökandet och samlandet möjliggör hennes överlevnad. Nyfikenheten driver henne att ständigt lära sig mer om sin omvärld, samlandet tillåter henne att gruppera, summera och framför allt åskådliggöra, såväl konkret i form av ting, som abstrakt i form av intryck. Utifrån summeringen och grupperingen av intryck tycker hon sig kunna dra slutsatser: hon ser tendenser i det material hon samlat in, hon ser "röda trådar". Materialet har blivit överskådligt och förståeligt. Den som hela tiden försöker förstå genom att samla in data intar en mer lyhörd position gentemot sin omvärld, om det så gäller kunskapen om naturen eller kunskapen om människan.

Idag dras gränsen för vem som bedriver denna aktivitet kanske alltför snart vid forskaren, men människan grundar hela sin aktivitet på att söka och samla, om det så är i vardagen eller i mer specialiserade forskarfrågor. I detta fall handlar det om en teaterredaktions sökande inom den svenska teatervärlden. Så snart man börjar läsa teaternättidningen Nummers specialutgåva i pappersformat är det någonting just så mänskligt som det ovan nämnda som låter sig manifesteras. Tidskriften sammanställer 2000-talets första decennium i form av en samling artiklar, uppdelade i kapitel som följer de tio år som hunnit gå. I enlighet med den fullt mänskliga strävan har Nummer försökt staka ut trenderna, huvuddragen, se helheten, försöka dra slutsatserna och finna tidens röda tråd.

Nummer tycker sig också ha funnit den röda tråden i teaterdebatten under det första decenniet:

"Colour-blind casting", från det att som Nummer skriver, den "trubbiga" formuleringen gjord av Danjel Andersson i Nummer år 2000 att det "behövs fler invandrare" på den svenska scenen satts på pränt, till att när tröskeln väl passerats också "våga prata om etnicitet och om de problem med strukturellt förtryck som faktiskt finns i samhället", som nätverket Svart scenkonst pekade på i sitt initiativ 2009.

altSom en arm av "Colour-blind casting" tycker sig Nummer ha kunnat se hur teatern i Sverige skakades om i fråga om könsfördelningen på chefsposterna på i huvudsak national-, läns- och stadsteatrar med statligt kulturrådsanlag. Marie-Louise Ekman har i sig blivit ett begrepp för den förändring som skett i Sverige och Nummers undersökning visar att det normativt manliga övertaget på chefsposter nu är ett minne blott.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Mitt i dessa trender bjöd varje år samtidigt på specifika upplevelser, om det så var samtal med Fosse och Norén, intervju med Thorsten Flinck eller någonting annat.

Kanske har just detta första årtionde efter millennieskiftet inneburit ännu kraftigare efterskalv i det mänskliga sinnet än andra århundradens övergång i ett annat, skakad av rädslan över att den datoriserade världen vid 2000-talets inträde skulle kollapsa. Så blev 1900-talet 2000-talet, så stod människan på skakiga ben och världen fortgick som vanligt. Mänskligheten fortsatte att utvecklas och människan fortsatte att söka och samla. I efterskalven och på skakiga ben upplevdes kanske behovet av att förstå ännu starkare, kanske tedde det sig än viktigare för henne. För om mänskligheten stod omskakad efter millennieskiftet kunde det alltså också ses i de artiklar som Nummer valt ut att teaterns förutsättningar skakades om. Kanske vittnar denna tidskriftsutgåva främst om människans oroliga själ, om att hon känner behov av att hitta sin plats här på jorden och att göra den trygg genom att vara förståelig.

Efter att metodiskt ha läst mig från a till ö tycker jag mig faktiskt ha fått en överblick över 2000-talets första teaterdecennium i Sverige. Nummer har gjort mig som teaterälskare och människa lite tryggare genom att åskådliggöra. Samtidigt tänker min granskande del av hjärnan: Varje utpekad linje som människan ser med utgångspunkt i sitt sökande och samlande är en skapad linje och skulle lika gärna kunna studeras ur en annan vinkel. Andra trender inom teatern skulle då hamna i fokus, andra slutsatser skulle kanske dras. Så tampas människan varje dag med vad det innebär att "veta", att ha förstått och att ha funnit sanningen. Det är ett osäkerhetsmoment som aldrig tillåter henne att slå sig till ro utan som ständigt tvingar henne att fortsätta söka och samla. Det är detta som gör att hon överlever, men för att orka måste hon, i alla fall periodvis, få känslan av att leva i en värld möjlig att förstå, möjlig att överblicka. Nummer har lyckats med detta och det är en sammanställning man gläds över att få ha i sin bokhylla. Förhoppningsvis har jag också blivit något mer lyhörd gentemot min omvärld efter att ha läst Nummers specialutgåva.

Anna Nyman

Ur arkivet

view_module reorder

Guido Zeccola

  denna aladåb tillredd av spastiskt kött och plågarsås denna deliriumbuljong och smärtsamma cream fresch denna outhärdliga näring av jäsande pasta och frätande sprit som går på och går på oavbrutet dag ...

Av: Tidningen Kulturen | Utopiska geografier | 26 januari, 2009

Det mångkulturella Storbrittannien

   Tarquin Hill. www.tarquinhall.com Det mångkulturella StorbrittannienBok- och biblioteksmässan i Göteborg har varje år många intressanta utländska gäster. Förutom att ge oss värdefulla insikter om världen utanför vår lilla svenska ankdamm, kan ...

Av: Tidningen Kulturen | Litteraturens porträtt | 28 september, 2006

Mathias Jansson

Mathias Jansson. En dikt

Indimmiga loci. En dikt av Mathias Jansson , konstvetare och konstskribent med mera

Av: Mathias Jansson | Utopiska geografier | 18 juli, 2016

Angående balansgång och att kunna flyga med verkligheten

Henrik Eklundh Paglert, redaktör, formgivare och förläggare, uttrycker sig mycket insiktsfullt i bokens inledningstext: ’…vi låter titeln vara osagd och bilderna fria för var och ens tolkning.’ ’Elskåp på malmöitiska alltså’ ...

Av: Ida Thunström | Essäer | 26 januari, 2013

Anna Larsson om kulturföretagande i dagens Sverige. Intervju

Anna Larsson började som gymnast och märkte efterhand att hon var duktig på att dansa. Då började hon ta lektioner i streetjazz och hiphop på en dansskola i Lund, för ...

Av: Anna Nyman | Reportage om scenkonst | 27 augusti, 2013

Döden är den stora illusionen

Den tibetanska dödsboken och det som aldrig dör

”Total närvaro är väsentligt då någon dör. Det är av yttersta vikt och mycket kraftfullt om vi kan relatera i nuet, eftersom det just då finns en osäkerhet mellan kropp ...

Av: Annakarin Svedberg | Essäer om religionen | 01 december, 2015

En martyr är dödad...

Budskapet kommer som ett brev på posten: oväntat, opaketerat och sårbart. Det centrala temat denna Annandag jul är martyrens. Det är ett nytt budskap, som talar om lidande, försakelse, sorg ...

Av: Hans-Evert Renérius | Gästkrönikör | 26 december, 2014

Guido Zeccola. Foto: Ida Thunström

Innan festen tar slut

Chefredaktören Guido Zeccola lämnar i februari Tidningen Kulturen. Ida (som även hon lämnar sitt uppdrag -som konstredaktör- på tidningen) och Guido har träffats för att tala om Tidningen Kulturens liv ...

Av: Ida Thunström | Media, porträtt | 28 februari, 2017

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.