Bildåtervinnaren

Joachim Schmid har gjort konst av bortkastade bilder, reklam och vykort från världens alla hörn. Just nu pågår utställningen Photoworks 1982–2007 på Bildmuseet i Umeå. En utställning som vill väcka ...

Av: Marcus Sponthon | 10 mars, 2008
Allmänna reportage

Lenke Rothman  Träd (från Lenke Rothmans homepage)

Lenke Rothman vill med konsten laga världen

”Sy ihop orden, orden till ett stort täcke, ord och meningar, det sedda, det som sker. Sy ihop. Sy ihop fogarna, trottoarens kvadratiska stenar. Sy ihop. Sy ihop fotsulorna med ...

Av: Lena Månsson | 30 juni, 2017
Konstens porträtt

Likt alvsmederna och dvärgamästarna från svunna tider

Med tanke på att den sista filmen i Hobbittrilogin just haft premiär, passar en återblick till sommarens Medeltidsvecka och då speciellt föredraget med Peter Lyon bra. Peter Lyon är numera en ...

Av: Jessika Ahlström & Alexander Sanchez | 27 december, 2014
Kulturreportage

Liv, dekadens och misär av Elisabeth Förster-Nietzsche

Weimar ligger såsom nersänkt i en gryta. På ena sidan reser sig Ettersberg med koncentrationslägret Buchenwald och på den andra sidan ligger högt och långt upp en större villa. Den ...

Av: Crister Enander | 18 augusti, 2009
Essäer

  • Essäer
  • Publicerad:

Den elisabetanska teatern enfantes terrible



ImageLondon var under drottning Elisabeth I:s tid en ytterst livlig och farlig stad fullt av krogar, prostituerade och äventyrare som kom från Europas alla hörn.

Det stora folknöjet, förutom att duellera eller att ha sex, var teatern vilken trots det starka och högljudda motståndet från puritanerna var den enda stora samlingsplats där de hårda klassgränserna var uppluckrade. En av de lysande stjärnorna som tyvärr har bleknat, som molnen i jämförelse med solen, var Christopher Marlowe född i februari 1564.

Födelsestaden var Canterbury och trots att Christofer endast var son till en skomakare fick han en mycket gedigen utbildning bland anat vid ett jesuit universitet i Reimes i Frankrike. Då han förmodligen spionerade på några engelska blivande jesuiter. Katoliker utgjorde inte enbart en religiös fara för drottningen utan även en politisk fara eftersom (som filmen Elisabeth the Golden Age påminner till oss om) Philip II av Spanien rustade sig för att invadera England och katoliker uppfattades som farliga omstörtade spansk allierade, precis som man i samtida Sverige uppfattade dem som påvens lakejer.

Marlowes första pjäs är tragedin Dido Queen of Cartago som framför första gången före Marlowes tänkta prästvigning. Förutom det sexuella eller snarare det homosexuella i undertexten, (alla kvinnoroller spelades som bekant av unga tonårspojkar vars sängar Marlowe besökte flitigt) pjäsen var en tragedi fast mellan akterna förekom spel med en extra busig cupio som uppfattades mycket stöttande. Marlowe älskade uppenbarligen att chockera och hade mycket lite gemensamt med den någorlunda tama person, som vi ser i Shakespeare in Love (annars en underbar film).

Hans liv slutade hösten 1592 efter en middag på ett värdshus i Deptord en av Sir Raleigh livvakter var mer eller mindre tvungen att stöta sin värja i Marlowe eftersom han dragit sin dolk i en dispyt om notan. Hans död, som Gunnar Sjögren påminner om i Shakespeare samtida och dess dramatik, var mycket suspekt eftersom den professionella angivaren och regeringsspion Richard Baines har hävdad följande:

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Det är en lång förteckning över blasfemiska uttalande som Marlowe skulle ha gjort, ett ganska osorterat urval av olika farlighetsgrad, som t.ex. att Moses var en taskspelare och att en av Raleighs män kunde göra svårare trollkonster än han, att om judarna korsfäste Kristus så berodde det på att de kände honom bättre än vi, att nya testamentet var skrivet på dålig grekiska, att alla protestanter var skenheliga åsnor, att de som inte älskade tobak och pojkar var dumbommar, att Jesus stod i ett särskilt intimt förhållande till sin älsklingslärjunge, och - som lök på laxen - att han, Marlowe, hade samma rätt att mynta guld som drottningen och att han visste hur det till. Skrivelsen slutade med uppmaning att täppa till munnen på en farlig person.

Marlowe presenterar i sina pjäser en del intriganta skurkar, som Barabas The Jews of Malta och malteserriddarnas stormästare Farnese samt den stora skurken Tamberlaine  (den berömda erövraren av Indien från central Asien) till vilken Marlowe dedicerade två blodfulla pjäser. Under en föreställning den 16 november 1587 sköt man skarpt mot publiken och dödade flera åskådare.

I The Massacre at Paris blev den katolska religionen och dess förkämpe hertigen av Guise angripen och förlöjligad. Marlowes sista pjäsen var den magnifika Doctor Faustus, som är mycket mer våldsamt än Wolfgang von Goethes berömda poem. Jag kommer i andra delen  av artikeln, med anledning av den enligt mig lyckade iscensättning av Susanne Osten, att koncerntera mig på Edward II. Om man kommer ihåg filmen Brave hart fanns där en ung femminin prins gift med en fransk prinsessa. Den är just Edward II och hans 23 år vid makten från 1307 till 1330, som slutar med ett extremt grymt mord, som i Unga Klaras uppsättning presenteras med en våldsam realism.

Kungen är i Marlowes text en världsfrämmande estet, som på grund av sin kärlek till två maktlystna och ambitionsfulla unga män, Gaveston en dandy av enkelt ursprung insyltad med fräckhet och vulgaritet och den unge våldsamma Spencer (den mycket duktiga Albin Flinkas påminner om att Spencer var förfader till prinssessan Diana). Dessa relationer orsakar Edward II problem med feodala herrar och med den mäktiga kyrkan som leder till hans undergång.

Språket är enkelt realistiskt och precis som den centrala konflikten är den mänsklig precis som förvandlingen av de olika karaktärerna, vilka skiftar i olika lägen så vida att de blir komplexa rent av mänskliga nästan skulpterade. Susanne Osten blandar olika tekniker från cirkus till Antonin Artaud grymma teater, som ständigt bryter illusion och bland annat ger de ofta förekommande brottningsscenerna alltid ett uppvaknande åt publiken och en påminnelse om att kungen blir avrättad eftersom han är homosexuell och inte passar in i en norm.

Kungen är mycket väl gestaltad av Richard Wolff, som gör en parad föreställning. Simon Norrthon i sina två roller den ambitiösa Gaveston och mördaren som påminner om Boris Karlofs Frankestein är klockren precis som alla andra inte minst den enda riktiga kvinnorollen drottning Isabella gestaltad av Pia Dafne Baeckström, som verkligen verkar sliten mellan två kärlkar den till kungen och till den manlige Mortimer. Tilda Swinton hade presterat lika bra i en annars tama och intetsägande filmatisering.

Av Derek Jarman från 1991. Susanne Osten ger oss känslan av tiden, men refererar även till vår samtid i sin tolkning av klassiker, som jag har sällan skådat i Sverige eller Frankrike. Jag hoppas att denna uppsättning kommer att gå för en lång tid och även att filmatiseras.

Sofia Kangur

Ur arkivet

view_module reorder
Diva Carola. Foto: John Petroff.

Diva Carola – En tuff brud i lyxförpackning

Musik och ett behov av att uppträda och spela teater har alltid varit framträdande i Diva Carolas liv. Redan som liten spelade han teater och sjöng i körer. Han spelade ...

Av: Mi Karlsson Bergkvist | Musikens porträtt | 13 mars, 2016

Afrikas pärla, människans vagga

Norr om Victoriasjön glimmar Afrikas pärla. Hon heter Uganda och sår kaffebönor och bomull i jorden. För att skydda sig mot en stekhet sol virar hon in kroppen i ...

Av: Stefan Whilde | Stefan Whilde | 05 maj, 2011

John Everett Millais. Lizzie-Ophelia

Prerafaelitiska brödraskapet och Lizzie Siddal

Idag är medeltiden populärare än någonsin. Det nya intresset för denna halvt mytiska och mörka tid beror kanske delvis på en önskan hos människan att vilja återvända till ett tidsskede ...

Av: Lena Månsson | Konstens porträtt | 16 augusti, 2017

Mathias Jansson. Onkalo-sviten

Mathias Jansson (född 1972) är konstkritiker och poet. Han har tidigare blivit publicerad i tidskrifter som flum, Populär Poesi, Eremonaut och Presens. Nyligen publicerade han print-on-demand diktsamlingen ”Super Marios psyk-OS ...

Av: Mathias Jansson | Utopiska geografier | 03 juni, 2013

Filosofi og menneskerettigheter

Innledning  I vår tid snakkes og skrives det svært mye om menneskerettigheter, så som retten til liv og forbudet overfor å bli gjenstand for tortur, tilsiktet lidelse eller mishandling: Det er ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 02 mars, 2013

Foto: Tarja Salmi-Jacobson

I greve Draculas fotspår. Del 2

Andra delen av Tarja Salmi-Jacobsons reportage om greven Dracula.

Av: Tarja Salmi-Jacobson | Resereportage | 13 januari, 2016

Om samtidskonsten

Den moderna konstens äventyr är slut. Samtidskonsten är bara samtida med sig själv. Den transcenderar inte sig själv, vare sig i riktning mot det förgångna eller mot framtiden. Dess enda ...

Av: Jean Baudrillard | Essäer om litteratur & böcker | 04 april, 2011

Den mexikanska Halvökenkulturen – en förening av kultur och miljö

I samhället Tolimán i delstaten Querétaro i Mexiko har kulturen hos ursprungsbefolkningen Otomí uppmärksammats av UNESCO och platsen har tagits upp som Världskulturarv för sitt unika landskap. Här har man ...

Av: Ann-Marie Svensson | Resereportage | 21 juli, 2012

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.