Erika och Ulrika på Normal förlag

  Ulrika och Erika Larsson. Foto: Elisabeth Ohlson Wallin Erika och Ulrika på Normal förlag – queerböckerna blev deras liv På hösten 2004 bestämde sig Erika och Ulrika Larsson sig för att ge sig ...

Av: Agneta Tröjer | 04 augusti, 2007
Konstens porträtt

Opplysningstidens konsepsjon om dannelse av et selv

Innledning Både R. Descartes (1596 – 1650) og I. Kant (1724 – 1804) regnes som opplysningstenkere. Kant skrev til og med et stridsskrift, som er kjent som Hva er opplysning? For ...

Av: Thor Olav Olsen | 09 augusti, 2013
Agora - filosofiska essäer

Veckan från hyllan. Vecka 36-2012

Moderaternas partisekreterare och då fortfarande ansvarig för partiets kommunikation på sociala medier, Thomas Böhlmark, har i ett twitterinlägg kallat en kvinnlig politiker med kurdiskt ursprung för ”klappturk”. Den rasistiska benämningen ...

Av: Gregor Flakierski | 01 september, 2012
Veckans titt i hyllan

Vermeer van Delft och hans konst

Johannes/Jan Vermeers 1600-talsmåleri kännetecknas av den tidens moraliska uppfattningar. Det finns pedagogiska pekpinnar i hans verk, som hade som mål att åskådliggöra synen på samhällets ”nya moral” och fostra kvinnorna ...

Av: Lilian O. Montmar | 18 juni, 2014
Konstens porträtt

  • Essäer
  • Publicerad:

Den elisabetanska teatern enfantes terrible



ImageLondon var under drottning Elisabeth I:s tid en ytterst livlig och farlig stad fullt av krogar, prostituerade och äventyrare som kom från Europas alla hörn.

Det stora folknöjet, förutom att duellera eller att ha sex, var teatern vilken trots det starka och högljudda motståndet från puritanerna var den enda stora samlingsplats där de hårda klassgränserna var uppluckrade. En av de lysande stjärnorna som tyvärr har bleknat, som molnen i jämförelse med solen, var Christopher Marlowe född i februari 1564.

Födelsestaden var Canterbury och trots att Christofer endast var son till en skomakare fick han en mycket gedigen utbildning bland anat vid ett jesuit universitet i Reimes i Frankrike. Då han förmodligen spionerade på några engelska blivande jesuiter. Katoliker utgjorde inte enbart en religiös fara för drottningen utan även en politisk fara eftersom (som filmen Elisabeth the Golden Age påminner till oss om) Philip II av Spanien rustade sig för att invadera England och katoliker uppfattades som farliga omstörtade spansk allierade, precis som man i samtida Sverige uppfattade dem som påvens lakejer.

Marlowes första pjäs är tragedin Dido Queen of Cartago som framför första gången före Marlowes tänkta prästvigning. Förutom det sexuella eller snarare det homosexuella i undertexten, (alla kvinnoroller spelades som bekant av unga tonårspojkar vars sängar Marlowe besökte flitigt) pjäsen var en tragedi fast mellan akterna förekom spel med en extra busig cupio som uppfattades mycket stöttande. Marlowe älskade uppenbarligen att chockera och hade mycket lite gemensamt med den någorlunda tama person, som vi ser i Shakespeare in Love (annars en underbar film).

Hans liv slutade hösten 1592 efter en middag på ett värdshus i Deptord en av Sir Raleigh livvakter var mer eller mindre tvungen att stöta sin värja i Marlowe eftersom han dragit sin dolk i en dispyt om notan. Hans död, som Gunnar Sjögren påminner om i Shakespeare samtida och dess dramatik, var mycket suspekt eftersom den professionella angivaren och regeringsspion Richard Baines har hävdad följande:

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Det är en lång förteckning över blasfemiska uttalande som Marlowe skulle ha gjort, ett ganska osorterat urval av olika farlighetsgrad, som t.ex. att Moses var en taskspelare och att en av Raleighs män kunde göra svårare trollkonster än han, att om judarna korsfäste Kristus så berodde det på att de kände honom bättre än vi, att nya testamentet var skrivet på dålig grekiska, att alla protestanter var skenheliga åsnor, att de som inte älskade tobak och pojkar var dumbommar, att Jesus stod i ett särskilt intimt förhållande till sin älsklingslärjunge, och - som lök på laxen - att han, Marlowe, hade samma rätt att mynta guld som drottningen och att han visste hur det till. Skrivelsen slutade med uppmaning att täppa till munnen på en farlig person.

Marlowe presenterar i sina pjäser en del intriganta skurkar, som Barabas The Jews of Malta och malteserriddarnas stormästare Farnese samt den stora skurken Tamberlaine  (den berömda erövraren av Indien från central Asien) till vilken Marlowe dedicerade två blodfulla pjäser. Under en föreställning den 16 november 1587 sköt man skarpt mot publiken och dödade flera åskådare.

I The Massacre at Paris blev den katolska religionen och dess förkämpe hertigen av Guise angripen och förlöjligad. Marlowes sista pjäsen var den magnifika Doctor Faustus, som är mycket mer våldsamt än Wolfgang von Goethes berömda poem. Jag kommer i andra delen  av artikeln, med anledning av den enligt mig lyckade iscensättning av Susanne Osten, att koncerntera mig på Edward II. Om man kommer ihåg filmen Brave hart fanns där en ung femminin prins gift med en fransk prinsessa. Den är just Edward II och hans 23 år vid makten från 1307 till 1330, som slutar med ett extremt grymt mord, som i Unga Klaras uppsättning presenteras med en våldsam realism.

Kungen är i Marlowes text en världsfrämmande estet, som på grund av sin kärlek till två maktlystna och ambitionsfulla unga män, Gaveston en dandy av enkelt ursprung insyltad med fräckhet och vulgaritet och den unge våldsamma Spencer (den mycket duktiga Albin Flinkas påminner om att Spencer var förfader till prinssessan Diana). Dessa relationer orsakar Edward II problem med feodala herrar och med den mäktiga kyrkan som leder till hans undergång.

Språket är enkelt realistiskt och precis som den centrala konflikten är den mänsklig precis som förvandlingen av de olika karaktärerna, vilka skiftar i olika lägen så vida att de blir komplexa rent av mänskliga nästan skulpterade. Susanne Osten blandar olika tekniker från cirkus till Antonin Artaud grymma teater, som ständigt bryter illusion och bland annat ger de ofta förekommande brottningsscenerna alltid ett uppvaknande åt publiken och en påminnelse om att kungen blir avrättad eftersom han är homosexuell och inte passar in i en norm.

Kungen är mycket väl gestaltad av Richard Wolff, som gör en parad föreställning. Simon Norrthon i sina två roller den ambitiösa Gaveston och mördaren som påminner om Boris Karlofs Frankestein är klockren precis som alla andra inte minst den enda riktiga kvinnorollen drottning Isabella gestaltad av Pia Dafne Baeckström, som verkligen verkar sliten mellan två kärlkar den till kungen och till den manlige Mortimer. Tilda Swinton hade presterat lika bra i en annars tama och intetsägande filmatisering.

Av Derek Jarman från 1991. Susanne Osten ger oss känslan av tiden, men refererar även till vår samtid i sin tolkning av klassiker, som jag har sällan skådat i Sverige eller Frankrike. Jag hoppas att denna uppsättning kommer att gå för en lång tid och även att filmatiseras.

Sofia Kangur

Ur arkivet

view_module reorder
Bill Viola Foto CC-BY-SA 2.0

Bill Viola och långsamheten

Det finns ett videoverk av Bill Viola som jag gärna återkommer till, när tillfälle erbjuds. Det finns också med i några praktfulla kataloger som jag införskaffat i samband med Viola-utställningar ...

Av: Ulf Stenberg | Konstens porträtt | 21 april, 2016

Hur man blir samtidskonstnär utan att egentligen anstränga sig.

Medelmåttighetens evangelium Vid en gallring på biblioteket för ett tag sedan stötte jag på boken ART, skriven av konstvetaren/konstnären Lars Vilks. Jag publicerade en recension på omkonst.se där tyvärr allt inte ...

Av: Niklas Anderberg | Essäer | 30 oktober, 2013

Jenny Westerström: Den unge Anders Österling

”Skymningen faller, det brusar från Östersjön, och om en stund skall jag höra helgringningen från den lantliga kyrkan, ty det är lördagsafton.” Med de vackra orden avslutade Anders Österling sina ...

Av: Ivo Holmqvist | Litteraturens porträtt | 12 februari, 2014

Veckans porträtt: Johan Jönson om Johan Jönson

Johan Jönson om Johan Jönson Hur skulle jag beskriva mig själv? Det skulle jag inte. Om jag inte var fysiskt eller ekonomiskt tvungen. Jag skulle fortsätta vara så tyst som ...

Av: Johan Jönson | Litteraturens porträtt | 14 december, 2006

Fragment av surrogatpyret XIII

Den försäkomne negerjävuln, en robust hemföding barnfödd i Svartliden, knuffa uppspelt rosselgurglande upp dörrn, halvsnubbla som en volter över dörabäcken, tromfe till mä å trödde mä på foten me sin bara, obscent rosa ...

Av: Nikanor Teratologen | Teratologisk sondering | 04 februari, 2008

Thor Fagerkvist- Målarprofeten från Värmland

Värmland sägs vara ett sagornas och berättelsernas landskap förknippat med kända författare som Geijer, Tegnér, Lagerlöf, Fröding och Tunström som alla gestaltat och skrivit om landskapet i många sammanhang. Folk ...

Av: Lena Månsson | Konstens porträtt | 20 april, 2014

Tappad rätt ner i bilen

I Jim Jarmuchs märkliga episodfilmfilm "Night on Earth" finns ett avsnitt med en tysk taxichaufför i New York som varken kan köra bil - den skuttar fram när han trampar ...

Av: Ulf Stenberg | Gästkrönikör | 17 juli, 2009

Emmakrönika XVII, face to facébook och?

på skitstöveljordklotsvägens avtag ett allra diffust ställe på com till, men inte alls mer diffust än följande snart, vid disken väl framme hade jag oppnat cärlet och smakat på tre ...

Av: Stefan Hammarén | Stefan Hammarén | 14 Maj, 2009

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.