Näktergalen  CC BY-SA 4.0

Fågelsång och konstmusik

Den oerhört produktive och inte sällan provokative danske författaren Kelvin Lindeman skrev bland mycket annat en mängd naturbetraktelser sedan han skaffat hus på landet nära Fredensborg på Själland.

Av: Ivo Holmqvist | 10 mars, 2016
Essäer om litteratur & böcker

Bror Kajsajuntti, staden och världen

Bror Kajsajuntti är en mycket känd kulturaktivist i Luleå. Foto: Gunnar Svedenbäck Bror Kajsajuntti, staden och världen ”Göra det omöjliga möjligt.” Orden är varken Thomas Moores, Robert Owens eller någon annans av världens mer ...

Av: Ingemar Nilsson | 04 december, 2007
Litteraturens porträtt

Konstnären Giorgio Rosas mikronation “Isola delle Rose” från 1968

Ett litet land av konst

I november 2016 brann Lars Vilks träskulptur Nimis vid Kullabergs naturreservat i nordvästra Skåne. Medierna spekulerade om det rörde sig om ett vanligt vandaliskt dåd eller om det fanns en ...

Av: Mathias Jansson | 08 februari, 2017
Essäer om konst

Saltet: det vita guldet

Jag befinner mig på ”le saline di Trapani”, ett kustområde mellan Trapani och Marsala på Sicilien. Här återvinner man salt från havet sedan forntiden. Inom mig ekar plötsligt min pappas favorit ...

Av: Nadia Scapoli | 26 maj, 2013
Resereportage

  • Essäer
  • Publicerad:

Att vara på väg



Det som händer är vad som rör sig i atomernas värld, var det en bygdefilosof som sade. Och allt är rörelse, från det mikroskopiska till det som händer långt bortom Vintergatan. Att också vi människor förflyttar oss är sannerligen ingenting nytt, folk har vandrat genom seklers lopp. från den ena världsdelen till den andra och så lär det också bli i framtiden.




 

 

En längre tid har jag umgåtts med begreppen avstånd och olikhet, sedan jag funnit att de kan ge upphov till spännande funderingar. Det har med vår tid och vårt samhälle att göra. Hur trött kan man inte bli på likriktningens ofta outtalade evangelium och den centraliserade tillväxtens mantra.

Annons:

Eftersom människan av naturen är ett flockdjur faller det sig naturligt att vi rör oss åt samma håll vid en given tidpunkt, vi följer strömmen och hoppas på att komma fram till det som är bättre än det vi lämnat bakom oss.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Det handlar om inre tankar och stämningar, korta stunders reflexer men också om resonemang kring den senaste tidens reaktioner på det faktum att många människor tvingats till flykt undan krigets härjningar eller frivilligt lämnat fattigdomen i hopp om en ljusare framtid.

En längre tid har jag umgåtts med begreppen avstånd och olikhet, sedan jag funnit att de kan ge upphov till spännande funderingar. Det har med vår tid och vårt samhälle att göra. Hur trött kan man inte bli på likriktningens ofta outtalade evangelium och den centraliserade tillväxtens mantra. Samtidigt som man länge pratat sig varm för globaliseringens nödvändighet har man med bävan, ja även rent våld, mött den ström av människor på flykt till det som utgör EU-ropa. Det har påståtts som något både ofrånkomligt och positivt för tillväxten – och därmed mänskligheten – sedan de multinationella företagen suddat ut nationsgränserna, men precis tvärtom när krigen eller den postkoloniala fattigdomen tvingar folk att söka sig mot oss, mot våra relativt välmående samhällen ”i norr”. Sambandet vapenexport och flyktingströmmar är också något att fundera vidare på! Men att EU:s fria rörlighet inte gäller för alla, det har den senaste tiden visats med brutal tydlighet.

Tänker på min vardagsverklighet, min nordvärmländska, i tystnadens och stillhetens hägn. Hur man uppgår i landskapet under en enslig promenad, där varje björkstam utmed kärrvägen, den där stenen på vägen till badplatsen, de av bävrarna fällda lövträden, ja det jag ser blir en del min person så snart blicken landat. Allt är så förtroget, nära och hanterbart. Sångsvanarna där i Tjärnbottens vatten som under sommaren fött upp ännu en kull ungar, doften i vedskjulet när vårvintermörkret viker, den molande trafiken på E45:an … Denna vrå av världen är ett illusoriskt vinteride, medan den stora världsdramatiken samtidigt pågår i direktsändning bortom sockengränsen.

Rubrikerna huttrar i morgontidningen och katten jamar på tröskeln. Rådjursspåren blånar tidigt om kvällen och locket på motorvärmaren är fastfruset. Och inte nog med det: en tanke som behövts frös inne!

 

Bengt Berg

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Ur arkivet

view_module reorder

Marocko del II Värt att veta på väg till Essaouira

Vi befinner oss på en dagsresa från Marrakech till Essaouira i en bekväm turistbuss med medföljande guide, som livligt berättar och kommenterar det vi ser på franska och engelska. På ...

Av: Lilian O. Montmar, Mats Olofsson | Resereportage | 03 februari, 2011

Böcker har sina öden…

”To hundrede pund er prisen”, så hette en bok som kom på det danska K E Hermanns förlag 1944. Det en översättning av Graham Greenes tidiga thriller ”A Gun for ...

Av: Ivo Holmqvist | Essäer om litteratur & böcker | 08 juni, 2012

Michael Economou

Michael Economou.  Haiku-dikter från ny diktsamling

Poeten Michael Economou visar nya dikter i urval

Av: Michael Economou | Utopiska geografier | 24 maj, 2017

Stillbild ur filmen Meningen med livet (1983) av Monty Python

Såsfläckar på duken - frosseri på film och i konst

“And finally, monsieur, a wafer-thin mint.” Efter mycket trugande tar den extremt tjocka och proppmätta Mr. Creosote emot den tunna chokladbiten, men det blir droppen som får bägaren att rinna ...

Av: Mathias Jansson | Essäer om konst | 08 december, 2016

Den brinnande boken

”Det var Chi Hoang Ti,kung av Tsin,som lät bygga den kinesiska murenoch bränna alla böcker i Kina.” I ”Muren och böckerna” sjunger Evert Taube om den kinesiska kejsaren Chi Hoang Ti ...

Av: Mathias Jansson | Essäer om litteratur & böcker | 12 december, 2011

Mitt första minne av Sverige är den "eviga dagen" och Daim glass

Första gången jag smakade en Daimglass åt jag två på en gång på en gunga i en park på Söder i Stockholm.Det var sommaren ´92 när jag kom hit. Rättare ...

Av: Vildana Aganovic | Gästkrönikör | 06 maj, 2010

Tone Brorsson avd. 54

Tone Brorsson är 23 år gammal. Född och uppvuxen i småländska Växjö, tyvärr utan att ha anammat de karaktäristiska r:en, som jag tycker har en viss charm. Efter gymnasiet flyttade ...

Av: Tone Brorsson | Utopiska geografier | 04 juli, 2011

Mattias Lundmark – dikter

Mattias Lundmark är född 1988 och bosatt i Umeå där han studerar till psykolog.     *   regnet klöser på kupéfönstret himlen tjocknar som blötlagda havregryn vi är tätt packade ofrivilliga rumskamrater ögonen studsar mot varandra som rädda pingisbollar  

Av: Mattias Lundmark | Utopiska geografier | 16 januari, 2012

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.