Blanchot och Levinas med några vänner i Stradsbourg i slutet av 1920talet

Maurice  l'obscur

I sin intressanta artikel om surrealisten André Breton och hans tre romaner "Nadia", "Galen Kärlek" och "Arcane XVII" citerar Guido Zeccola vad Maurice Blanchot hade att säga om den första: ...

Av: Ivo Holmqvist | 03 juni, 2016
Litteraturens porträtt

En tyrann i tiden – Re Orso på Opera Comique

Det finns många sätt att börja en opera på. Det behöver inte vara med ouvertyren, även om det är det vanligaste. Ouvertyren kan man dessutom lägga i slutet av operan ...

Av: Ulf Stenberg | 26 Maj, 2012
Kulturreportage

Om Nijinskys teckningar

Bild och ande är på något sätt oskiljaktiga hos Nijinskys tecknade motiv värld. De linjer han skapar och återger med krita, kol, grafit, pastell eller olika sorters tusch och vattenfärger ...

Av: Jonas Lindman | 29 mars, 2012
Gästkrönikör

Andlighet och psykisk hälsa

Författaren Kerstin Stina Carlsson (1934-2003) berättar i sin självbiografi Transcendens eller psykos? om en sökares öde och beskriver hur hon genom svåra andliga kriser slutligen når fram till hälsa och ...

Av: Lena Månsson | 23 mars, 2009
Essäer om religionen

Böcker. Montage Mathias Jansson
  • Essäer
  • Publicerad:

Den goda essäisten



Vad kännetecknar en god essäist? Frågan är kanske lika svår att besvara som vad kännetecknar god konst? Det hamnar till slut i en subjektiv värdering utifrån vilka intresseområden, vilken bakgrund och estetiska preferenser man har som läsare och hur väl skribenten lyckas fånga upp kriterierna.

 


För även konsten är i grunden kemisk förklarar Ellervik för oss.
Enligt legenden var det den antika hjälten Herkules hund som när han tuggade på snäckor på stranden blev alldeles lila i munnen. Händelsen har skildrats av Peter Paul Rubens i målningen Herkules upptäcker purpurns hemlighet (1636). Det är ett enzym i snäckan som ombildas till det purpurfärgade ämnet dibromoindigo.

Själva ordet essä kommer från franskans essai och betyder försök och myntades av den franska renässansförfattaren Michel de Montaigne i slutet av 1500-talet. En essä brukar beskrivas som en kort avhandling över ett vetenskapligt ämne framställt på ett populärt sätt. Montaignes egna essäer var ofta personliga och ofta korta och koncisa till formatet.

Försök, ja, så kallar Montaigne sina uppsatser och frågan som uppkommer är hur ska man bedöma något som är ett försök? Essän är ingen vetenskaplig avhandling, den behöver inte leda läsaren från A till B, utan kan mycket väl hamna på X eller helt enkelt komma tillbaka till A. Essän ger skribenten möjlighet att prova sina vingar i ett ämne som han inte är expert i. Han kan låta sig ledas av texten, utgå från egna personliga erfarenheter och tankar och under skrivandets gång upptäcka nya tankevägar och infallsvinklar. Men det finns såklart en gradskillnad i olika försök. Om Usain Bolt springer ett försöksheat är det inte samma sak som en glad motionär gör ett försök på 100 meter. Samma sak gäller även inom essäkonsten. Det är en konst att kunna balansera på essäistikens lina mellan det personliga och det generella, mellan det underhållande och det tankeväckande.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Rent generellt kan man säga att essäisten är en god stilist, hans språk är lättillgängligt och har en personlig prägling. En essäist är lärd, men inte bara en expert på sitt ämnesområde utan också allmänbildad. Essäisten har sina fingrar i många av kunskapens syltburkar. Personligen har jag en förkärlek för essäister som liksom Leonardo da Vinci påminner om en modern renässansmänniskan som rör sig lika hemtamt inom spjutspetsforskningen som inom konst och gamla legender från medeltiden, som blandar kvantfysik med referenser till grekisk mytologi, den senaste biotekniken med sin mormors hemliga kakrecept. En god essäist bjuder enligt min mening på anekdoter, personliga minnen och reflektioner samtidigt som han tar med sig läsaren på en svindlande resa ner i kunskapens djupa brunn utan att släppa hennes hand.

Peter Nilson och Ulf Ellervik hör till mina egna två personliga favoriter. Båda kommer från den naturvetenskapliga delen av forskningsvärlden. Peter Nilson (1937-1998) var docent i astronomi och hans essäsamlingar från 1990-talet gjorde tidigt ett bestående intryck på mig. Stjärnvägar (1991), Rymdljus (1992) och Solvindar (1993) är några av hans läsvärda essäsamlingar. I Stjärnvägar börjar Nilson en essä med att han står på stranden på Sicilien och skådar ut över Medelhavet och tänker att det var här Odysseus irrade omkring under sin hemfärd för att i nästa mening ta med sig läsaren på en svindlande tidsresa när barriären mot Atlanten för nästan 5 miljoner brast och en stormflod störtade ner i avgrunden och bildade dagens Medelhav.

I en annan essä befinner sig Nilson i Småland för att slå sina fäders slåtterängar och tänker på den resa som solljuset, som reflekteras i lien, har genomfört. Från solens plasmakärna tar det miljontals år för fotonerna att tränga sig upp till ytan innan de slungas ut i rymden och efter ytterligare åtta minuter blänker fotonerna till i lien i Småland. Solen som varje sekund förbränner fyra miljoner ton solmateria men som ändå kommer att brinna lång efter att människan dött ut på jorden. Det är sådana frågor som Nilson filosoferar kring. Alltid med samma ödmjukhet och stora bredd i sina kunskaper. Som en stor essäist hittar han livets stora frågor i det vardagliga och han knyter samtidigt ihop historiens legender och berättelser med framtidens banbrytande forskningsupptäckter.

Ulf Ellervik (f.1968) är professor i organisk kemi och under de senaste åren har han publicerat tre läsvärda essäsamlingar Ond kemi: berättelser om människor, mord och molekyler (2011), Njutning: berättelser om kärlek, känslor och kemi (2013) och Den svåra konsten att leva: berättelser om evolution, elände och evigt liv (2015). I boken om njutning får vi möta ett smörgåsbord av mat, drycker, lukter, smaker och kemiska föreningar. Allt som är värt att leva för verkar handla om kemi.

Från sackaros, den kemiska beteckningen för socker, våra hormoner som skapar känslan av förälskelse och eufori till diacetyl en molekyl som man kan känna i viner gjorda på chardonnay som har en typisk smörig ton. Konsten har också en stor roll i Ellerviks böcker och de är rikt illustrerade med konsthistoriska bilderna som Hopp (1903) av Gustav Klimt eller Allergi över smak (1615) av Jusepe de Ribera för att bara nämna två exempel.

För även konsten är i grunden kemisk förklarar Ellervik för oss.
Enligt legenden var det den antika hjälten Herkules hund som när han tuggade på snäckor på stranden blev alldeles lila i munnen. Händelsen har skildrats av Peter Paul Rubens i målningen Herkules upptäcker purpurns hemlighet (1636). Det är ett enzym i snäckan som ombildas till det purpurfärgade ämnet dibromoindigo.

Purpur var dock en mycket dyr färg, tio gånger dyrare än guld, så det fanns många som ville försöka skapa samma färg fast billigare. Det skulle dröja till mitten av 1800-talet då en ung lovande kemist vid namn William Henry Perkin, som först hade funderat på att bli konstnär, misslyckades med att skapa en medicin mot malaria och istället stod med en svart klump i sin glaskolv. Klumpen färgade av sig och Perkin var inte sen att inse att färgen kunde användas för att ersätta den dyra purpurn.

Ämnet fick namnet anilinfärg eller malva och snart skulle alla modemedvetna bära malvafärgade kläder. Färgen är som sagt grunden för konsten och utvecklingen från naturliga färgämnen till syntetiska färger har på många sätt påverkat hur konstnärerna har skildrat verkligheten och hur man har målat. Färgerna, konsten och den kemiska vetenskapens framsteg går på så sätt hand i hand genom historien. Det är kanske därför Ellervik låter konstverken i sina böcker har samma tyngd som de kemiska molekylerna i hans böcker?

Att essäisterna Peter Nilson och Ulf Ellervik ligger mig varm om hjärtat beror dels på att de är goda essäister, men också helt enkelt därför att de skriver om ämnen som jag är intresserad av, som naturvetenskap, konst och kultur. Förmodligen har du dina egna goda essäister, annars finns det gott om dem där ute i bokhyllorna, väntande på att upptäckas och läsas av dig min gode läsare.

Mathias Jansson

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Ur arkivet

view_module reorder

Höll tyst för att fånga rösten

En intervju med José James Innan José James släppte kontrollen och debuten The Dreamer höll han tyst i tre år, spelade in i två år och skrev spaltmetrar som slängdes ...

Av: Gustav Broms | Musikens porträtt | 27 juni, 2008

Analys av Kvasirmyten

1. Sammanfattning av innehållet i Kvasirmyten Enligt Snorres tolkning i Skaldskaparmál var mjöden en produkt av freden mellan asar och vaner. För att befästa freden spottade bägge parter i ett kar ...

Av: Kristian Pella | Essäer om religionen | 25 mars, 2012

En Londonresa

Jag inleder min sommarvecka i London med att åka dubbeldäckare… Inte den klassiska Routemastermodellen – EU-regler stoppade de där charmiga gamla modellerna där man via en öppen bakre perrong kunde ...

Av: Björn Gustavsson | Resereportage | 15 oktober, 2013

I den grymmaste av månader… Passionstid

Vi som lever i denna avförtrollade tid, nära nog utan någon levande anknytning till myter och den visdom de bar på, rester av den tradering vårt förhistoriska arv bevarat, har ...

Av: Oliver Parland | Essäer om musik | 14 april, 2017

Vi måste utvecklas tillsammans för att mänskligheten skall leva vidare. Intervju med Anders…

2009 började han med stand up comedy efter att ha stått på kabaré-scen redan under förskoletiden och därefter spelat teater, spelat i band, spelat mer teater och spelat i fler ...

Av: Anna Nyman | Reportage om scenkonst | 31 juli, 2013

Jubileum och gemenskap på Öland Roots

Tidigt på torsdag morgon är redan festivalen igång. Inne på festivalområdet är det full rulle med att soundchecka, dekorera och bygga scener. Ingen tycks störas av den höga musiken trots ...

Av: Liv Meijer Nordgren | Kulturreportage | 22 juli, 2013

Theo Jansen,

Vindljud och vindkraftodjur

Vindkraftverk uppfattas av en del som ett störande inslag i miljön. De är stora, fula och låter, men om man istället överlåter åt konstnärer och arkitekter, snarare än ingenjörer att ...

Av: Mathias Jansson | Essäer om konst | 03 oktober, 2015

Himlens suveränitet

Himlen är alldeles klar. Bestulen på alla de moln som den var fylld av i gryningen. Och den tidiga timmens rödrosa färg, som låg likt nyvaken på den avlägsna, tunna ...

Av: Melker Garay | Melker Garay : Reflektioner | 30 juni, 2015

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.